Det var roligt så länge det varade men nu lägger jag bloggandet åt sidan. Anledningen till det beror i huvudsak på tidsbrist. Över 60 inlägg har publicerats från juni fram till idag och jag har fått massor av kommentarer; trevliga, elaka, idiotiska, allvarliga, skämtsamma osv. men till saken hör att ingen nekats publicering (förutom en kommentar som gick väl över min gräns)
Till alla er som följt bloggen vill jag säga TACK!
Gulan Avci
torsdag 15 november 2007
måndag 12 november 2007
Khader eller Kjaersgaard?
Rasmussen iaktar Kjaersgaard och Khader och tänker samtidigt att detta kanske kan gå vägen i alla fall.
I morgon är det val i Danmark. Efter tre veckors intensiv valkampanj står valet mellan Venstre och Socialdemokraterna. Opinionsmätningar har från och till visat jämnt lopp mellan blocken och valfrågorna har i huvudsak handlat om välfärdsfrågor. Men invandringsfrågorna har också stått högt upp på agendan och i stort sett alla partier har deklarerat att de är för en fortsatt restriktiv invandringspolitik för att inte tappa väljare till Dansk Folkeparti.
Ny Alliance som bildades i våras av före detta Radikale Venstre medlemmen Naser Khader har fått stor medial uppmärksamhet under hela valrörelsen. Medierna har beskrivit partiet som de nya vågmästarna som kan ta över Dansk Folkepartis roll som stödparti åt regeringen. Men av dagens mätningar att döma tyder det mesta på att statsminister, Anders Fogh Rasmussen behöver stöd av både Khader och Kjaersgaard för att fortsätta styra landet.
Det kan inte vara det lättaste eftersom att det ena partiet bildades just för att marginalisera det andra och det andra partiet inte vill ha personer med Khaders etnicitet i Danmark. Komplicerat? Kan bli om Rasmussen inte kan finna samarbetsformer som tillfredställer båda parter.
Samtidigt ska man veta att både Khader och Kjaersgaard påminner om varandra på en punkt, båda är kontroversiella och detta såg vi tydligt under Danmarks egen Mohammadkris. Det var faktiskt dessa två personer som var mest tongivande i den offentliga debatten. Och båda förstärkte bilden på olika sätt om varför det är viktigt att försvara yttrandefriheten i ett demokratiskt samhälle.
Dansk Folkeparti har under valrörelsen tagit hjälp av profeten Mohammad på sina valaffischer och det retade säkert upp en och annan person. Ärligt talat var det en genial mediekupp och kanske var det så att de sökte en Mohammadkris till för att få fler röster, men oavsett vad så var det skönt att människor var mer sansade denna gång och inte överreagerade som man gjort tidigare. Och detta om något visar att vi trots allt lärt oss något av kriserna och det är att acceptera och respektera demokratins spelregler och de värden ett fritt samhälle vilar på.
fredag 9 november 2007
Mistero Buffo på södra teatern!
Ikväll var jag på södra teatern och såg skådespelaren och stand-up komikern, Özz Nujens uppsättning av Mistero Buffo, en enmansteater som binder samman fyra olika pjäser.
Mistero Buffo bygger på den medeltida tidens gycklare (ofta munkar) som for land och rike runt och framförde sina spel på mötesplatser. Munkarna stod ofta i konflikt med den mäktiga kyrkan som ansågs ha för stor dominans i samhället som missbrukades liksom den gör idag.
Özz var lysande som vanligt. Hans förmåga att fånga publikens uppmärksamhet med sin humoristiska, sarkastiska och råa sätt var helt underbart. För den som känner Özz vet att han är mästare på att sända ut politiska budskap inlindat i komiken, det är en styrka jag tycker många komiker besitter.
Att våga skämta om allt och alla och få publiken att nästan vika sig av skratt samtidigt som skämten får oss att stanna upp och inse att det finns ett underliggande budskap som träffat oss rakt i in i hjärtat och blottat våra innersta fördomar kan vara nyttigt ibland.
Politik och komedi påminner mycket om varandra men skiljer sig på en punkt, komedin har inga tabun medan politiken är omringad av korrekthet som inte får överträdas. Detta ser jag som en av huvudorsakerna till integrationspolitikens misslyckande.
För den som vill se pjäsen kan biljetter antingen beställas på Södra teatern eller Özzs hemsida.
Mistero Buffo bygger på den medeltida tidens gycklare (ofta munkar) som for land och rike runt och framförde sina spel på mötesplatser. Munkarna stod ofta i konflikt med den mäktiga kyrkan som ansågs ha för stor dominans i samhället som missbrukades liksom den gör idag.
Özz var lysande som vanligt. Hans förmåga att fånga publikens uppmärksamhet med sin humoristiska, sarkastiska och råa sätt var helt underbart. För den som känner Özz vet att han är mästare på att sända ut politiska budskap inlindat i komiken, det är en styrka jag tycker många komiker besitter.
Att våga skämta om allt och alla och få publiken att nästan vika sig av skratt samtidigt som skämten får oss att stanna upp och inse att det finns ett underliggande budskap som träffat oss rakt i in i hjärtat och blottat våra innersta fördomar kan vara nyttigt ibland.
Politik och komedi påminner mycket om varandra men skiljer sig på en punkt, komedin har inga tabun medan politiken är omringad av korrekthet som inte får överträdas. Detta ser jag som en av huvudorsakerna till integrationspolitikens misslyckande.
För den som vill se pjäsen kan biljetter antingen beställas på Södra teatern eller Özzs hemsida.
söndag 4 november 2007
Eritreanska oppositionen kämpar vidare!
Igår följde jag med Fredrik på ett möte i Kista träff som arrangerades av organisationen Fred och demokrati i Eritrea. Ordföranden heter Ibrahim Abdella även medlem i folkpartiet och seminarieledaren hete Ahre Hamednaca socialdemokrat som sitter i fullmäktige i Stockholm.
Inbjudna gäster var två forskare, Sahle Tesfay från Tyskland och Yohaness Azzazi från USA. Eftersom att båda talade Tigrinya förstod jag inte vad de sa, men när jag frågade Ibrahim om huvudbudskapen sa han med allvarlig ton att; ”oppositionen måste ena sig för fred och demokrati, någon annan väg är inte möjlig”.
Det var fantastiskt att se engagemanget hos dessa människor. Hur de modigt vågar trotsa diktaturregimens förlängda arm (ambassaden) som kartlagt varenda eritrean i Sverige, i synnerhet de som inte stöttar regimen. Regimkritikerna kan inte återvända hem till Eritrea eftersom att de riskerar hamna i fängelse, därför lever många med drömmen om att deras land en vacker dag ska bli fri från diktatur och det är med den drömmen som de orkar kämpa vidare.
Alla eritreaner som bor i Sverige måste betala två procent av sin årsinkomst till regimen. Vägrar man så markerar regimen med att hemsöka familj och släkt och trakassera dem.
Det är fruktansvärt hur ett land som efter tre decenniers befrielsekrig som omvärlden såg ett demokratiskt hopp hos gick i motsatt riktning. Sedan självständigheten från Etiopien 1993 har inga fria val tillåtits och Eritrea är idag enpartistat.
Seminarieledaren summerade mötet med ett budskap som är viktig att ta fasta på. Han menade att när engagemanget tenderar att fokusera på en person, i det här fallet Dawit Isaak svensk-eritreansk journalist som återvände hem efter självständigheten för att vara med och grunda landets första oberoende tidning Setit så finns en risk att den eritreanska frågan i sin helhet riskerar hamna i skymundan och detta bekräftades även av andra deltagare.
Svenska regeringens engagemang har framförallt handlat om Isaakfallet (vilket jag vill understryka är bra) men man tyckte att riksdagens tvärpolitiska grupp som arbetar för hans fall borde byta namn till eritreanska vänskapsgruppen för att visa alla demokratikämpar att deras engagemang också är värt något.
Jag kände mig en erfarenhet rikare när jag lämnade mötet och förstod än mer hur viktigt det är att Sverige och den svenska regeringen stöttar organisationer och demokratikämpar som arbetar för fred och frihet i sina hemländer.
Inbjudna gäster var två forskare, Sahle Tesfay från Tyskland och Yohaness Azzazi från USA. Eftersom att båda talade Tigrinya förstod jag inte vad de sa, men när jag frågade Ibrahim om huvudbudskapen sa han med allvarlig ton att; ”oppositionen måste ena sig för fred och demokrati, någon annan väg är inte möjlig”.
Det var fantastiskt att se engagemanget hos dessa människor. Hur de modigt vågar trotsa diktaturregimens förlängda arm (ambassaden) som kartlagt varenda eritrean i Sverige, i synnerhet de som inte stöttar regimen. Regimkritikerna kan inte återvända hem till Eritrea eftersom att de riskerar hamna i fängelse, därför lever många med drömmen om att deras land en vacker dag ska bli fri från diktatur och det är med den drömmen som de orkar kämpa vidare.
Alla eritreaner som bor i Sverige måste betala två procent av sin årsinkomst till regimen. Vägrar man så markerar regimen med att hemsöka familj och släkt och trakassera dem.
Det är fruktansvärt hur ett land som efter tre decenniers befrielsekrig som omvärlden såg ett demokratiskt hopp hos gick i motsatt riktning. Sedan självständigheten från Etiopien 1993 har inga fria val tillåtits och Eritrea är idag enpartistat.
Seminarieledaren summerade mötet med ett budskap som är viktig att ta fasta på. Han menade att när engagemanget tenderar att fokusera på en person, i det här fallet Dawit Isaak svensk-eritreansk journalist som återvände hem efter självständigheten för att vara med och grunda landets första oberoende tidning Setit så finns en risk att den eritreanska frågan i sin helhet riskerar hamna i skymundan och detta bekräftades även av andra deltagare.
Svenska regeringens engagemang har framförallt handlat om Isaakfallet (vilket jag vill understryka är bra) men man tyckte att riksdagens tvärpolitiska grupp som arbetar för hans fall borde byta namn till eritreanska vänskapsgruppen för att visa alla demokratikämpar att deras engagemang också är värt något.
Jag kände mig en erfarenhet rikare när jag lämnade mötet och förstod än mer hur viktigt det är att Sverige och den svenska regeringen stöttar organisationer och demokratikämpar som arbetar för fred och frihet i sina hemländer.
onsdag 31 oktober 2007
Hedersmorden har fått ny skepnad
Det kan ha hänt igen. En fjortonårig flicka hoppade från balkongen för några dagar sedan i Eskilstuna och nu är föräldrarna misstänkta för mordförsök på sin dotter. Polisen är mycket förtegen men det mesta tyder på att händelsen är av hederskaraktär.
Hedersmorden har fått ny skepnad efter de uppmärksammade morden på Fadime, Pela och Sara. Det beror framförallt på att samhället erkänt att hederskulturen existerar i Sverige. Polisen, rättsväsendet, socialtjänsten, sjukvården, skolan, kvinnoorganisationer och politiker arbetar nu gemensamt för att motverka utbredningen av kulturen.
I takt med att samhället uppmärksammat problemen verkar det som att att hederskulturen fått ny skepnad, istället för att familj och släkt ska smutskasta sina händer och slippa hamna i fängelse uppmanas flickorna ta självmord genom att t.ex. hoppa från balkong, stup, tåg, hänga sig eller ta sömnpiller. På så sätt får rättsväsendet svårt att bevisa förtäckta hedersmord.
I en intervju till Aftonbladet säger advokaten, Elisabeth Fritz som har stor erfarenhet av hedersrelaterade fall att av fem flickor som vänder sig till henne så har tre uppmanats ta självmord.
FN uppskattar att det begås runt 5 000 hedersmord varje år i världen. Och enligt en ny undersökning från Stockholms Universitet så är det runt 100 000 unga tjejer i Sverige som i olika grad blir kontrollerade av sina familjer. Kaliber
Vad göra då? Vi behöver tydligare upplysningskampanjer om svenska lagar, värderingar, demokratins grundprinciper och alla människors lika värde. Nyanlända måste redan från start veta vad som gäller!
Vidare handlar det om att fortsätta arbeta för att bryta utanförskapet. Bra introduktionsprogram med fokus på språk, arbete, praktik och utbildning för nyanlända lägger grunden för en integrationspolitik värt namnet.
Hedersmorden har fått ny skepnad efter de uppmärksammade morden på Fadime, Pela och Sara. Det beror framförallt på att samhället erkänt att hederskulturen existerar i Sverige. Polisen, rättsväsendet, socialtjänsten, sjukvården, skolan, kvinnoorganisationer och politiker arbetar nu gemensamt för att motverka utbredningen av kulturen.
I takt med att samhället uppmärksammat problemen verkar det som att att hederskulturen fått ny skepnad, istället för att familj och släkt ska smutskasta sina händer och slippa hamna i fängelse uppmanas flickorna ta självmord genom att t.ex. hoppa från balkong, stup, tåg, hänga sig eller ta sömnpiller. På så sätt får rättsväsendet svårt att bevisa förtäckta hedersmord.
I en intervju till Aftonbladet säger advokaten, Elisabeth Fritz som har stor erfarenhet av hedersrelaterade fall att av fem flickor som vänder sig till henne så har tre uppmanats ta självmord.
FN uppskattar att det begås runt 5 000 hedersmord varje år i världen. Och enligt en ny undersökning från Stockholms Universitet så är det runt 100 000 unga tjejer i Sverige som i olika grad blir kontrollerade av sina familjer. Kaliber
Vad göra då? Vi behöver tydligare upplysningskampanjer om svenska lagar, värderingar, demokratins grundprinciper och alla människors lika värde. Nyanlända måste redan från start veta vad som gäller!
Vidare handlar det om att fortsätta arbeta för att bryta utanförskapet. Bra introduktionsprogram med fokus på språk, arbete, praktik och utbildning för nyanlända lägger grunden för en integrationspolitik värt namnet.
lördag 27 oktober 2007
Nya moderaterna vill införa kvotering
Nya Moderaterna vill nå ut till fler kvinnor eftersom att de är underrepresenterade i partiet. Det är ju bra, men problemet är att detta ska ske med hjälp av kvotering. Det är partisekreteraren, Per Schlingmans recept för jämnare könsfördelning på ledande poster. I en intervju till svenskan sa han även igår att invandrarna ska kvoteras.
Både kvotering och positiv särbehandling har alltid varit främmande för mig. Som liberal tycker jag det är viktigt att varje individ ska bedömas just som individ på grund av sina färdigheter och talanger och inte för att man tillhör ett visst kön, har en viss hudfärg, religion eller ursprung.
Visst är det viktigt att alla partier strävar efter mångfald och har representativa vallistor till olika församlingar, men att säga att en viss kvot ska tillfogas den gruppen och en viss kvot till den andra lämnar inte mycket kvar till övriga.
Jag antar att moderaterna går till väga på samma sätt som de flesta partier och har interna provval (med undantag för sossarna).
Ska partiernas medlemskår breddas så kräver det att politiken är tilltalande och att människor känner identifikation med budskapen. Låt oss ta folkpartiet och invandrarna som exempel. Vi har arbetat konkret och målinriktat med både de globala frågorna och inrikespolitiken. Folkpartiet har fångat upp en del invandrargrupper när de talat om deras hemlandsfrågor samtidigt som vi talat om utanförskapsproblemen många människor känt igen sig i.
I valet 2006 gick vi mest fram i invandrartäta områden enligt vallokalsundersökning (VALU) bland borgerliga partier. Det är ett bevis på att vårt engagemang var genuin och trovärdig. Politik handlar om förtroende, förtroende tar man inte, man får det.
Moderaterna bör överge kvoteringstanken, istället borde de fundera på hur politiken kan läggas om för att attrahera nya medlemmar. Kvotering riskerar leda till utfrysning och att människors kompetens negligeras då andra endast ser kovteringsstämpeln på pannan på en.
Både kvotering och positiv särbehandling har alltid varit främmande för mig. Som liberal tycker jag det är viktigt att varje individ ska bedömas just som individ på grund av sina färdigheter och talanger och inte för att man tillhör ett visst kön, har en viss hudfärg, religion eller ursprung.
Visst är det viktigt att alla partier strävar efter mångfald och har representativa vallistor till olika församlingar, men att säga att en viss kvot ska tillfogas den gruppen och en viss kvot till den andra lämnar inte mycket kvar till övriga.
Jag antar att moderaterna går till väga på samma sätt som de flesta partier och har interna provval (med undantag för sossarna).
Ska partiernas medlemskår breddas så kräver det att politiken är tilltalande och att människor känner identifikation med budskapen. Låt oss ta folkpartiet och invandrarna som exempel. Vi har arbetat konkret och målinriktat med både de globala frågorna och inrikespolitiken. Folkpartiet har fångat upp en del invandrargrupper när de talat om deras hemlandsfrågor samtidigt som vi talat om utanförskapsproblemen många människor känt igen sig i.
I valet 2006 gick vi mest fram i invandrartäta områden enligt vallokalsundersökning (VALU) bland borgerliga partier. Det är ett bevis på att vårt engagemang var genuin och trovärdig. Politik handlar om förtroende, förtroende tar man inte, man får det.
Moderaterna bör överge kvoteringstanken, istället borde de fundera på hur politiken kan läggas om för att attrahera nya medlemmar. Kvotering riskerar leda till utfrysning och att människors kompetens negligeras då andra endast ser kovteringsstämpeln på pannan på en.
Özz Nujens brev till Carl Bildt i Aftonbladet idag!
Idag skriver min gode vän Özz Nujen ett öppet brev till utrikesminister, Carl Bildt i Aftonbladet. Özz skriver bland annat att han blev slagen i skolan när han talade sitt modersmål kurdiska och att skolan blev hans fängelse han med darrande ben var tvungen att gå till varje dag.
Özz avslutar brevet med att fråga Bildt var hans passion för frihet och rättvisa han visade de baltiska folken är när det gäller kurderna och deras rätt till frihet och mänskliga rättigheter. Läs artikel här
Legenden och för många landsfadern Mustafa Barzani har sagt att "bergen är kurdernas enda vänner". Jag hoppas vi slipper se ännu en massflykt då kurder tvingas söka skydd i de otillgängliga bergen. Låt oss slippa se historien återupprepa sig. Det vore en stor tragedi för hela mänskligheten om kurderna tvingades lämna sina hem och marker ännu en gång.
Özz avslutar brevet med att fråga Bildt var hans passion för frihet och rättvisa han visade de baltiska folken är när det gäller kurderna och deras rätt till frihet och mänskliga rättigheter. Läs artikel här
Legenden och för många landsfadern Mustafa Barzani har sagt att "bergen är kurdernas enda vänner". Jag hoppas vi slipper se ännu en massflykt då kurder tvingas söka skydd i de otillgängliga bergen. Låt oss slippa se historien återupprepa sig. Det vore en stor tragedi för hela mänskligheten om kurderna tvingades lämna sina hem och marker ännu en gång.
fredag 26 oktober 2007
Turkietdebatten fortsätter
Idag skriver jag en debattartikel till Uppsala Nya Tidning om händelseutvecklingen i Turkiet efter turkiska parlamentets beslut att gå in i kurdiska delarna av Irak. Artikeln kan läsas här
onsdag 24 oktober 2007
Protestmöte mot Turkiets krigsplaner!
Nu på söndag den 28 oktober arrangerar Kurdiska Riksförbundet i samarbete med andra kurdiska organisationer och partier stor manifestation på SERGELS TORG mot Turkiets invasionsplaner mot Södra Kurdistan (Norra Irak) mellan kl 13-15.
Representanter för riksdagspartierna kommer också närvara och hålla korta anföranden. Hoppas så många som möjligt kan komma, situationen är mycket allvarlig och kan sätta hela regionen i guggning, inte minst det kurdiska självstyret kurderna kämpat för sedan början av nittiotalet och som idag inbringar hopp om frihet för övriga Irak.
Representanter för riksdagspartierna kommer också närvara och hålla korta anföranden. Hoppas så många som möjligt kan komma, situationen är mycket allvarlig och kan sätta hela regionen i guggning, inte minst det kurdiska självstyret kurderna kämpat för sedan början av nittiotalet och som idag inbringar hopp om frihet för övriga Irak.
lördag 20 oktober 2007
Sverigedemokraterna skruvar upp tonen!
Sverigedemokraterna har nu förstått att det är dags att göra lite nytta ett år efter valet. I helgen ska ett nytt kommunalpolitiskt program antas som inte förvånande enbart belyser problemen med invandringen och integrationen och skuldbelägger invandrarna för kommunernas alla problem. Snacka om att göra lätt för sig.
Sverigedemokraterna har återgått till sitt gamla jag, den förnyelseprocess partiledaren Jimmy Åkesson försökte hamra in bland svenska befolkningen under en period varade inte länge. Den främlingsfientliga ursprungsretoriken är tillbaks för att stanna permanent denna gång.
Sverigedemokraterna har mandat i 144 kommuner, ett år efter valet har partiet inte lämnat in ett enda politiskt förslag i 73 kommuner, enligt en undersökning tidningen Expo gjort. Hur var det nu med devisen att man ska göra rätt för sig, SD får ut en massa skattemedel som går raka vägen in i partikistan utan att de lyfter ett finger.
Idag har de cirka tre procent stöd hos svenska befolkningen, de söker mandat för att komma in i Sveriges riksdag, är det inte klädsamt att då tala om hur de står i andra politiska frågor än bara invandringsfrågan? Jag tror att väljarna vill ha svar i god tid före valet!
Sen kan jag inte låta bli att kommentera hur SD har behandlats både innan och efter valet. Innan valet frös man ut dem, de fick inte vara med på tv-debatter, det var sällan man såg debattinlägg i tidningarna undertecknade av deras företrädare, många skolor portade ungdomsförbundet, de etablerade partierna vägrade ta debatten med dem och SD fick precis den roll de önskat sig, de blev martyrer. När alla vände SD ryggen kunde de fortsätta sprida sin politik utan att någon reagerade, synade eller konfronterade dem.
Efter valet togs partierna, skolorna och media på sängen, de vaknade ur dvalan och plötsligt skulle alla ta debatten, medierna skrev som aldrig förr, men inte mycket handlade om politiken. Istället ställde man sig frågan hur det kunde komma sig att det gick så bra för dem. En del partier började utforma strategiprogram för hur man ska bemöta dem i fortsättningen.
I en demokrati ska alla få komma till tals oavsett vad man tycker om politiken eller åsikterna. Att försöka tysta det fria ordet är att göra SD en björntjänst. Den som är trygg i sig själv har inget att frukta. Under valet förra året gick det till och med så lång att en del partifunktionärer åkte runt och tog bort deras listor. Det faktum att man försökte diskvalificera deras valresultat fick mig att bli riktigt illamående. Man dumförklarade deras väljare och reducerade dem till nollor.
Om det är på det sättet man ämnar behandla SD i fortsättningen så får man räkna med att de tar sig över 4-procent spärren i nästa val. Istället för att fokusera på hur bör man fundera på varför man ska ta debatten med dem.
DN skriver också om SD idag
Sverigedemokraterna har återgått till sitt gamla jag, den förnyelseprocess partiledaren Jimmy Åkesson försökte hamra in bland svenska befolkningen under en period varade inte länge. Den främlingsfientliga ursprungsretoriken är tillbaks för att stanna permanent denna gång.
Sverigedemokraterna har mandat i 144 kommuner, ett år efter valet har partiet inte lämnat in ett enda politiskt förslag i 73 kommuner, enligt en undersökning tidningen Expo gjort. Hur var det nu med devisen att man ska göra rätt för sig, SD får ut en massa skattemedel som går raka vägen in i partikistan utan att de lyfter ett finger.
Idag har de cirka tre procent stöd hos svenska befolkningen, de söker mandat för att komma in i Sveriges riksdag, är det inte klädsamt att då tala om hur de står i andra politiska frågor än bara invandringsfrågan? Jag tror att väljarna vill ha svar i god tid före valet!
Sen kan jag inte låta bli att kommentera hur SD har behandlats både innan och efter valet. Innan valet frös man ut dem, de fick inte vara med på tv-debatter, det var sällan man såg debattinlägg i tidningarna undertecknade av deras företrädare, många skolor portade ungdomsförbundet, de etablerade partierna vägrade ta debatten med dem och SD fick precis den roll de önskat sig, de blev martyrer. När alla vände SD ryggen kunde de fortsätta sprida sin politik utan att någon reagerade, synade eller konfronterade dem.
Efter valet togs partierna, skolorna och media på sängen, de vaknade ur dvalan och plötsligt skulle alla ta debatten, medierna skrev som aldrig förr, men inte mycket handlade om politiken. Istället ställde man sig frågan hur det kunde komma sig att det gick så bra för dem. En del partier började utforma strategiprogram för hur man ska bemöta dem i fortsättningen.
I en demokrati ska alla få komma till tals oavsett vad man tycker om politiken eller åsikterna. Att försöka tysta det fria ordet är att göra SD en björntjänst. Den som är trygg i sig själv har inget att frukta. Under valet förra året gick det till och med så lång att en del partifunktionärer åkte runt och tog bort deras listor. Det faktum att man försökte diskvalificera deras valresultat fick mig att bli riktigt illamående. Man dumförklarade deras väljare och reducerade dem till nollor.
Om det är på det sättet man ämnar behandla SD i fortsättningen så får man räkna med att de tar sig över 4-procent spärren i nästa val. Istället för att fokusera på hur bör man fundera på varför man ska ta debatten med dem.
DN skriver också om SD idag
torsdag 18 oktober 2007
Budgettfullmäktige börjar kl 10 i Stadshuset
Idag 10:00 inleds budgettfullmäktige och slutar i morgon kväll runt 22:00, beroende på hur debattsugna ledamöterna är.
Beslut om stadens ekonomi och inriktningsmål för 2008 ska fattas och jag känner mig riktigt taggad. Jag ska upp i skola, integration, bostad och exploateringsdebatterna.
Per Ankersjö (c) som sitter en stol i från mig bloggar direkt från stadshuset. Det kommer stundtals hetta till i plenisalen men det är bra, temperaturen ska vara hög.
Beslut om stadens ekonomi och inriktningsmål för 2008 ska fattas och jag känner mig riktigt taggad. Jag ska upp i skola, integration, bostad och exploateringsdebatterna.
Per Ankersjö (c) som sitter en stol i från mig bloggar direkt från stadshuset. Det kommer stundtals hetta till i plenisalen men det är bra, temperaturen ska vara hög.
tisdag 16 oktober 2007
Är Sverige verkligen bäst på integration?
Enligt en forskningsstudie, ”The Migrant Integration Policy Index” som är ett EU-finansierat projekt anses Sverige vara bäst på integration av invandrare, följt av bland annat Portugal, Belgien, Nederländerna och Finland.
De länder som har störst invandringsbefolkning i EU; England, Spanien, Tyskland, Italien och Frankrike fick också bra betyg men Sverige går om.
Forskarna har använt en del parametrar som utgångspunkt i studien som påverkar människors liv i ett nytt land. Det handlar bland annat om rättigheter i arbetslivet, möjligheten till permanent bosättning, återförening för familjer samt lagar som bekämpar rasism och fördomar.
Sverige må vara bra på att välkomna människor, lagar och paragrafer stärker den enskilde individen, skyddsnäten garanterar tak över huvudet och på papper ser allt bra ut. Men för den som tvingats leva i utanförskap finns en annan verklighetsbeskrivning.
De senaste årtiondena har varken introduktions – eller– integrationspolitiken klarat sina uppdrag. Alltför många människor har redan vid ankomsten förpassats till utanförskap och bidragsberoende. Arbetsmarknadens dörrar har ofta varit stängda och ur politisk synsätt har perspektiven och idéerna varit begränsade till så kallade miljonprogramsatsningar och kortsiktiga projekt som sedan lagts till handlingarna.
Satsningar på språkinlärning har varit undermåliga, frågan har sällan ställts till nyanlända vad de kan och vill bidra med. Den enorma kompetens som inflödat till landet har inte tagits till vara och allt detta har skapat en dålig spiral.
Senaste åren har t.ex. Somalier som länge stått längst bort från arbetsmarknaden flyttat vidare till England eller USA. Där har de erbjudits jobb på studs därför att kompetensen tagits till vara.
Det vore förödande rent ekonomiskt i framtiden om det blev en trend att människor flyttar för att de inte får jobb här. I takt med att befolkningen blir allt äldre, födelsekurvorna pekar neråt och vi samtidigt ska klara de globala utmaningarna är det nödvändigt att fler kommer i arbete.
I det avseendet har den borgerliga regeringen gjort ett bra jobb hittills. Reformer för fler jobb har redan gett effekt, men det handlar om att fortsätta arbeta vidare med jobbskapande reformer.
Det som är fint på papper kan omvandlas till verklighet. Ännu finns mycket kvar att göra, förändringarna är många och långa, därför måste arbetet ses urlångsiktiga perspektiv.
Kortsiktigt är introduktionsverksamheten viktigast. Frågan man ska ställa de nyanlända är vad hon kan, vad hon vill och därefter hitta individuella mål för den enskilde. Introduktionen ska genomsyras av språkinlärning, arbete, praktik och utbildning. Det är denna utmaning Sverige står inför.
Forskningsstudien visar tycker jag mer på att det finns en bra grund att utgå ifrån, men slutsatserna stämmer inte riktigt överens med hur samhället utvecklats de senaste åren. Rapporten kan läsas i sin helhet på BBC:s hemsida
Luciano Astudillo, riksdagsledamot (s) har också kommenterat studien på sin blogg. Det verkar inte alls ha slagit honom att människor hamnat i utanförskap just på grund av att hans parti så kolossalt misslyckats med integrationen. För dig som har tid kan inlägget läsas här
De länder som har störst invandringsbefolkning i EU; England, Spanien, Tyskland, Italien och Frankrike fick också bra betyg men Sverige går om.
Forskarna har använt en del parametrar som utgångspunkt i studien som påverkar människors liv i ett nytt land. Det handlar bland annat om rättigheter i arbetslivet, möjligheten till permanent bosättning, återförening för familjer samt lagar som bekämpar rasism och fördomar.
Sverige må vara bra på att välkomna människor, lagar och paragrafer stärker den enskilde individen, skyddsnäten garanterar tak över huvudet och på papper ser allt bra ut. Men för den som tvingats leva i utanförskap finns en annan verklighetsbeskrivning.
De senaste årtiondena har varken introduktions – eller– integrationspolitiken klarat sina uppdrag. Alltför många människor har redan vid ankomsten förpassats till utanförskap och bidragsberoende. Arbetsmarknadens dörrar har ofta varit stängda och ur politisk synsätt har perspektiven och idéerna varit begränsade till så kallade miljonprogramsatsningar och kortsiktiga projekt som sedan lagts till handlingarna.
Satsningar på språkinlärning har varit undermåliga, frågan har sällan ställts till nyanlända vad de kan och vill bidra med. Den enorma kompetens som inflödat till landet har inte tagits till vara och allt detta har skapat en dålig spiral.
Senaste åren har t.ex. Somalier som länge stått längst bort från arbetsmarknaden flyttat vidare till England eller USA. Där har de erbjudits jobb på studs därför att kompetensen tagits till vara.
Det vore förödande rent ekonomiskt i framtiden om det blev en trend att människor flyttar för att de inte får jobb här. I takt med att befolkningen blir allt äldre, födelsekurvorna pekar neråt och vi samtidigt ska klara de globala utmaningarna är det nödvändigt att fler kommer i arbete.
I det avseendet har den borgerliga regeringen gjort ett bra jobb hittills. Reformer för fler jobb har redan gett effekt, men det handlar om att fortsätta arbeta vidare med jobbskapande reformer.
Det som är fint på papper kan omvandlas till verklighet. Ännu finns mycket kvar att göra, förändringarna är många och långa, därför måste arbetet ses urlångsiktiga perspektiv.
Kortsiktigt är introduktionsverksamheten viktigast. Frågan man ska ställa de nyanlända är vad hon kan, vad hon vill och därefter hitta individuella mål för den enskilde. Introduktionen ska genomsyras av språkinlärning, arbete, praktik och utbildning. Det är denna utmaning Sverige står inför.
Forskningsstudien visar tycker jag mer på att det finns en bra grund att utgå ifrån, men slutsatserna stämmer inte riktigt överens med hur samhället utvecklats de senaste åren. Rapporten kan läsas i sin helhet på BBC:s hemsida
Luciano Astudillo, riksdagsledamot (s) har också kommenterat studien på sin blogg. Det verkar inte alls ha slagit honom att människor hamnat i utanförskap just på grund av att hans parti så kolossalt misslyckats med integrationen. För dig som har tid kan inlägget läsas här
torsdag 11 oktober 2007
Turkiet, erkänn folkmordet och lös kurdfrågan
I går antog USA:s utrikesutskott en resolution om att erkänna folkmordet på armenierna utfört av den turkiska armén under första världskriget.
Resolutionen är både viktig och välkommen. Viktig därför att det själsligt ger det armeniska folket upprättelse och välkommen därför att det kan tvinga Turkiet att ta demokratiprocessen EU kräver av dem på allvar om de ska bli medlemmar i unionen i framtiden.
Både presidenten och premiärministern har fördömt beslutet i hårda ordalag och turkiska medier har piskat upp krigsstämningar på många håll i landet idag.
Massdemonstrationer har arrangerats och ikväll kunde vi på 4-nyheterna se hur demonstranter uttryckte besvikelse mot beslutet eftersom att ”det aldrig inträffat något folkmord i Turkiet”
Det finns dock en invändning till folkmordsdebatten. Jag tycker det är djupt beklagligt att inte andra kristna grupper, assyrierna, syrianerna och kaldéerna som också föll offer för folkmordet får upprättelse. De har fått kämpa i motvind och de har haft få vänner som drivit deras kamp för att uppmärksamma Seyfo (Svärdets år) (man använder ordet för att beteckna folkmordet).
Svenska regeringen har en viktig roll, de kan använda sitt inflytande i EU och FN för att driva frågan vidare. Men för att det ska ske är det nödvändigt att något händer först på hemmaplan, i riksdagen.
Turkiet har sedan republiken bildades 1923 ägnat sig åt att ändra historiebeskrivningen. Det är inte konstigt eftersom att militären alltid haft starkt inflytande över politiken. Militären bär det yttersta ansvaret för folkmordet. Tre militärkupper har ägt rum i landet och det senaste var på 80-talet.
Den turkiska regeringen har under lång tid hotat att invadera södra Kurdistan med förevändning att bekämpa PKK. Under valrörelsen i somras användes invasionshotet som ett av de starkaste propagandakorten för att lugna inhemska opinionen och militären. Det var ett sätt för AKP att visa sin styrkedemonstration gentemot militären och sända signalen till folket att de kunde skydda republikens suveränitet och folket mot yttre hot.
Valpropagandan gav bra utdelning, AKP fick uppemot femtio procent av rösterna, men nu är de pressade och måste leva upp till vallöftena. Gör inte regeringen något så kan militärledningen med stor sannolikhet utföra operationen själva och det vore förödande för regeringens auktoritet. Därför står krigstankarna uppradade vid gränsen och inväntar anfallstecken.
Landets förste president, Mustafa Ataturk var själv general och arkitekten bakom folkmordet. Men i västvärlden vill man hellre minnas honom som den store ledaren som symboliserade modernismen. Man vill komma ihåg honom som den som bildade en modern republik efter resterna av ottomanska imperiet och den som lyckades skilja religion och stat från varandra. Det finns de som har sådan förkärlek till Turkiet att de är beredda att sudda bort de mörka fläckarna i den turkiska historien.
Turkiet har alltid haft två ansikten, ett ljust och ett mörk. Det ljusa vänt mot Europa och det mörka inåtvänt som framförallt riktat förtrycket mot det kurdiska folket bland annat genom att frånta dem deras mänskliga rättigheter, massdeportera miljontals människor till turkiska storstäder i syfte att assimilera dem och skövla tusentals byar. Den antikurdiska politiken har varit systematisk och den enda frågan som enat partierna är just kurdfrågan.
Förhoppningsvis leder dagens beslut till att Turkiet förstår allvaret i det budskap man sänt dem, att de tar demokratifrågorna på allvar, erkänner folkmordet, ger kurderna deras rättigheter och låter demokratin på allvar sprida sig över hela samhället. Så länge Turkiet inte gör det borde Sverige verka för att stänga igen portarna för ett turkiskt medlemskap i EU.
Resolutionen är både viktig och välkommen. Viktig därför att det själsligt ger det armeniska folket upprättelse och välkommen därför att det kan tvinga Turkiet att ta demokratiprocessen EU kräver av dem på allvar om de ska bli medlemmar i unionen i framtiden.
Både presidenten och premiärministern har fördömt beslutet i hårda ordalag och turkiska medier har piskat upp krigsstämningar på många håll i landet idag.
Massdemonstrationer har arrangerats och ikväll kunde vi på 4-nyheterna se hur demonstranter uttryckte besvikelse mot beslutet eftersom att ”det aldrig inträffat något folkmord i Turkiet”
Det finns dock en invändning till folkmordsdebatten. Jag tycker det är djupt beklagligt att inte andra kristna grupper, assyrierna, syrianerna och kaldéerna som också föll offer för folkmordet får upprättelse. De har fått kämpa i motvind och de har haft få vänner som drivit deras kamp för att uppmärksamma Seyfo (Svärdets år) (man använder ordet för att beteckna folkmordet).
Svenska regeringen har en viktig roll, de kan använda sitt inflytande i EU och FN för att driva frågan vidare. Men för att det ska ske är det nödvändigt att något händer först på hemmaplan, i riksdagen.
Turkiet har sedan republiken bildades 1923 ägnat sig åt att ändra historiebeskrivningen. Det är inte konstigt eftersom att militären alltid haft starkt inflytande över politiken. Militären bär det yttersta ansvaret för folkmordet. Tre militärkupper har ägt rum i landet och det senaste var på 80-talet.
Den turkiska regeringen har under lång tid hotat att invadera södra Kurdistan med förevändning att bekämpa PKK. Under valrörelsen i somras användes invasionshotet som ett av de starkaste propagandakorten för att lugna inhemska opinionen och militären. Det var ett sätt för AKP att visa sin styrkedemonstration gentemot militären och sända signalen till folket att de kunde skydda republikens suveränitet och folket mot yttre hot.
Valpropagandan gav bra utdelning, AKP fick uppemot femtio procent av rösterna, men nu är de pressade och måste leva upp till vallöftena. Gör inte regeringen något så kan militärledningen med stor sannolikhet utföra operationen själva och det vore förödande för regeringens auktoritet. Därför står krigstankarna uppradade vid gränsen och inväntar anfallstecken.
Landets förste president, Mustafa Ataturk var själv general och arkitekten bakom folkmordet. Men i västvärlden vill man hellre minnas honom som den store ledaren som symboliserade modernismen. Man vill komma ihåg honom som den som bildade en modern republik efter resterna av ottomanska imperiet och den som lyckades skilja religion och stat från varandra. Det finns de som har sådan förkärlek till Turkiet att de är beredda att sudda bort de mörka fläckarna i den turkiska historien.
Turkiet har alltid haft två ansikten, ett ljust och ett mörk. Det ljusa vänt mot Europa och det mörka inåtvänt som framförallt riktat förtrycket mot det kurdiska folket bland annat genom att frånta dem deras mänskliga rättigheter, massdeportera miljontals människor till turkiska storstäder i syfte att assimilera dem och skövla tusentals byar. Den antikurdiska politiken har varit systematisk och den enda frågan som enat partierna är just kurdfrågan.
Förhoppningsvis leder dagens beslut till att Turkiet förstår allvaret i det budskap man sänt dem, att de tar demokratifrågorna på allvar, erkänner folkmordet, ger kurderna deras rättigheter och låter demokratin på allvar sprida sig över hela samhället. Så länge Turkiet inte gör det borde Sverige verka för att stänga igen portarna för ett turkiskt medlemskap i EU.
Pinsamt Lennerljung!
Idag skriver Helsingborgs dagblad om hur moderatpolitikern, Marie Lennerljung firade mordet på före detta statsministern, Olof Palme. Hon ska ha skrivit följande i ett nätforum;
”Palmes död är en obetydlig parantes i världshistorien, och i Sverige är det väl bara sossar som sörjer den inbilske typen. Jag själv rökte cigarr i glädjeyra 1/3 -86 för att fira att Sverige befriats från sin kommunistdiktator.”
Oavsett vad man tycker om Palmes politik så är det djupt olämpligt och omdömeslöst av en politiker att agera på det sättet.
”Palmes död är en obetydlig parantes i världshistorien, och i Sverige är det väl bara sossar som sörjer den inbilske typen. Jag själv rökte cigarr i glädjeyra 1/3 -86 för att fira att Sverige befriats från sin kommunistdiktator.”
Oavsett vad man tycker om Palmes politik så är det djupt olämpligt och omdömeslöst av en politiker att agera på det sättet.
tisdag 9 oktober 2007
Ortmark möter Nyamko Sabuni
Integrationsminister, Nyamko Sabuni blir intervjuad av Åke Ortmark på Axess TV. Länk
Röd + grön = röra
Partierna på vänstersidan har stora problem. De kan varken enas om gemensam allians, vilka som ska ingå i den eller inriktningen i politiken.
Peter Eriksson, språkrör för miljöpartiet vill inte sitta i samma regering som vänsterpartiet, han tycker att Lars Ohly är omodern och bakåtsträvare (tänk om Ohly fick ansvara för statsfinanserna) vi skulle se en stor ekonomisk kris svepa in över hela landet och svenskt näringsliv skulle mer eller mindre få hälsa hem.
Vänsterpartiet vill varken ingå allians eller ha gemensamt valmanifest med de andra. Det påminner om förra årets valrörelse. Då såg det ut på följande sätt;
Miljöpartiet vägrar sitta i samma regering som vänsterpartiet, vänsterpartiet svarar med samma mynt, ingen regeringsallians med miljöpartiet. Göran Persson går i samma veva ut och dissar båda partierna och klargör att s söker mandat för egen regering. Det hela slutar med att alla förlorar makten.
Jag avundas inte Mona Sahlin, hon har en stor utmaning framför sig. Dels ska hon övertyga rörelsen att s och mp är viktiga för att försöka vinna tillbaks makten samtidigt som hon ska förmå v och mp att åtminstone försöka sätta sig vid samma förhandlingsbord.
Dagens utspel från röd-gröna sidan visar ännu en gång att vänstern inte har något alternativ att erbjuda väljarna. Så länge de är splittrade innebär en röst på dem att köpa grisen i säcken.
Lycka till Sahlin, Eriksson och Ohly!
Peter Eriksson, språkrör för miljöpartiet vill inte sitta i samma regering som vänsterpartiet, han tycker att Lars Ohly är omodern och bakåtsträvare (tänk om Ohly fick ansvara för statsfinanserna) vi skulle se en stor ekonomisk kris svepa in över hela landet och svenskt näringsliv skulle mer eller mindre få hälsa hem.
Vänsterpartiet vill varken ingå allians eller ha gemensamt valmanifest med de andra. Det påminner om förra årets valrörelse. Då såg det ut på följande sätt;
Miljöpartiet vägrar sitta i samma regering som vänsterpartiet, vänsterpartiet svarar med samma mynt, ingen regeringsallians med miljöpartiet. Göran Persson går i samma veva ut och dissar båda partierna och klargör att s söker mandat för egen regering. Det hela slutar med att alla förlorar makten.
Jag avundas inte Mona Sahlin, hon har en stor utmaning framför sig. Dels ska hon övertyga rörelsen att s och mp är viktiga för att försöka vinna tillbaks makten samtidigt som hon ska förmå v och mp att åtminstone försöka sätta sig vid samma förhandlingsbord.
Dagens utspel från röd-gröna sidan visar ännu en gång att vänstern inte har något alternativ att erbjuda väljarna. Så länge de är splittrade innebär en röst på dem att köpa grisen i säcken.
Lycka till Sahlin, Eriksson och Ohly!
söndag 7 oktober 2007
Knockout Sahlin!
Debatten mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin hade ett bra debattklimat. Skiljelinjerna var dock tydliga. Reinfeldt betonade arbetslinjen medan Sahlin fortsatte hamra in bidragslinjen. Sahlin hade svårt att acceptera att låg - och - medelinkomsttagare nu får det bättre och lite mer pengar i plånboken när andra steget i jobbavdraget träder i kraft. Det blev också uppenbart att s inte har någon politik för att bryta utanförskapet.
Kvällens debatt visar klart och tydligt vilket block som är regeringsdugligast. Så länge sossarna inte lägger korten på bordet och talar om för väljarna vilka visioner de har för Sveriges framtid, hur de ämnar styra landet eller med vilka de ska ingå allians inför nästa val så kommer de få det svårt. Det räcker inte att hänvisa till arbetsgrupper och rådslag som ska presenteras 2009.
Kvällens debatt visar klart och tydligt vilket block som är regeringsdugligast. Så länge sossarna inte lägger korten på bordet och talar om för väljarna vilka visioner de har för Sveriges framtid, hur de ämnar styra landet eller med vilka de ska ingå allians inför nästa val så kommer de få det svårt. Det räcker inte att hänvisa till arbetsgrupper och rådslag som ska presenteras 2009.
fredag 5 oktober 2007
På TV i kväll
Har tittat på programmet Idol senaste timmen. Väldigt underhållande måste jag säga. Deltagarna är grymt bra och har en drivkraft som heter duga.
Jag har inte följt programmet så mycket tidigare, men hade fått för mig att juryn skulle vara skräcken själva, om man ska tro skvallertidningarna! De är ju hur coola som helst.
I morgon bär det av till Växjö. Studieförbundet Vuxenskolan har årsstämma och jag ska delta på ett seminarium på söndag. Jag sitter med i deras idéprogram gupp. Vårt uppdrag är att utifrån nuvarande idéprogram, SVs värdegrund och vision arbeta fram ett nytt förslag som ska antas på deras förbundsstämma 2009. Det är jätte kul att få vara med.
Just nu går ett annat program på fyran. "Fredag hela veckan". Det är samma gäng som spelade in Hey Baberiba. Vill man få sig ett gott skratt ska man se programmet.
Jag har inte följt programmet så mycket tidigare, men hade fått för mig att juryn skulle vara skräcken själva, om man ska tro skvallertidningarna! De är ju hur coola som helst.
I morgon bär det av till Växjö. Studieförbundet Vuxenskolan har årsstämma och jag ska delta på ett seminarium på söndag. Jag sitter med i deras idéprogram gupp. Vårt uppdrag är att utifrån nuvarande idéprogram, SVs värdegrund och vision arbeta fram ett nytt förslag som ska antas på deras förbundsstämma 2009. Det är jätte kul att få vara med.
Just nu går ett annat program på fyran. "Fredag hela veckan". Det är samma gäng som spelade in Hey Baberiba. Vill man få sig ett gott skratt ska man se programmet.
onsdag 26 september 2007
Ska slöjan förbjudas i skolan?
Idag presenterades en enkätundersökning från Uppsala universitet som drar två slutsatser. Fler svenskar har positiv syn på invandrare, ca 80 procent. Hälften av de tillfrågade tycker att det borde vara förbjudet med slöja i skolan och på arbetsplatser.
Undersökningen är välkommen och viktig. Den första frågan slår hål på självutnämnda proffstyckare såsom Massoud Kamali, Mikael Trolin, Paul Lappalainen och Kurdo Baksi. De brukar hävda att det svenska samhället är genomsyrat av rasism.
Den andra frågan är också viktig, det återaktualiserar en fråga som debatteras alldeles för lite i det offentliga. Slöjans vara eller icke vara. Personligen tycker jag att slöjan ska förbjudas i skolan. Barn ska inte bli påtvingade religiösa klädesplagg de inte valt själva och indoktrineras i sina föräldrars tänkande.
Dessutom utgör slöjan en politisk symbol i länder som t.ex. Iran och Afghanistan där kvinnan tvingas till underkastelse och männen genom slöjtvånget kan fortsätta förtrycket.
Det är upp till vuxna människor att själva bestämma om de vill bära slöja, såvida de inte tvingas till det. Men jag vet att det finns kvinnor och tjejer som inte valt det själva. Deras berättelser är tillräckliga för att stå upp för ett förbud i skolan.
Undersökningen är välkommen och viktig. Den första frågan slår hål på självutnämnda proffstyckare såsom Massoud Kamali, Mikael Trolin, Paul Lappalainen och Kurdo Baksi. De brukar hävda att det svenska samhället är genomsyrat av rasism.
Den andra frågan är också viktig, det återaktualiserar en fråga som debatteras alldeles för lite i det offentliga. Slöjans vara eller icke vara. Personligen tycker jag att slöjan ska förbjudas i skolan. Barn ska inte bli påtvingade religiösa klädesplagg de inte valt själva och indoktrineras i sina föräldrars tänkande.
Dessutom utgör slöjan en politisk symbol i länder som t.ex. Iran och Afghanistan där kvinnan tvingas till underkastelse och männen genom slöjtvånget kan fortsätta förtrycket.
Det är upp till vuxna människor att själva bestämma om de vill bära slöja, såvida de inte tvingas till det. Men jag vet att det finns kvinnor och tjejer som inte valt det själva. Deras berättelser är tillräckliga för att stå upp för ett förbud i skolan.
Burmesiska folkets kamp är vår kamp!
Det är härligt att se på nyheterna hur Burmas befolkning kämpar för frihet och demokrati. Drygt hundratusen människor har gett sig ut på Rangoons gator idag, de trotsar militärjuntans varningar och hot om våld och blodigt slut. Folket har fått nog, den här gången kan kampen kanske få annan utgång än 1988 då tusentals människor dödades i massdemonstrationer.
Det märks tydligt att regimen är stressad. Trots insatser för att mana folket att avbryta demonstrationerna har det gett motsatt effekt. Människor har fått nog och det verkar som att kampen inte kan tystas den här gången. Hela världens blickar riktas nu mot militärjuntan. Ryssland har redan deklarerat att ”man ser händelserna som inre angelägenheter”. Är vi förvånade, Nej.
Vi är många som väntar på Kinas ställningstagande. Ställer sig Kina bakom frihetskämparnas kamp (NEJ), går de med på USA:s förslag till FN:s säkerhetsråd att införa sanktioner mot militärjuntan (NEJ), kommer de försöka finta bort frågan för att slippa ta ställning med tanke på OS-mästerskapen som drar igång om knappt ett år (TROLIGTVIS) eller ställer de sig bakom den blodsbesudlade juntans övertramp mot de mänskliga rättigheterna (JA, tyvärr).
Västvärldens medier måste fortsätta hålla kampen levande via tv, radio, tidningar och Internet. Alla bloggare borde skriva om det som händer för att visa det burmesiska folket att vi står bakom dom. Militärjuntans övergrepp ska inte få gå obemärkt förbi.
Det märks tydligt att regimen är stressad. Trots insatser för att mana folket att avbryta demonstrationerna har det gett motsatt effekt. Människor har fått nog och det verkar som att kampen inte kan tystas den här gången. Hela världens blickar riktas nu mot militärjuntan. Ryssland har redan deklarerat att ”man ser händelserna som inre angelägenheter”. Är vi förvånade, Nej.
Vi är många som väntar på Kinas ställningstagande. Ställer sig Kina bakom frihetskämparnas kamp (NEJ), går de med på USA:s förslag till FN:s säkerhetsråd att införa sanktioner mot militärjuntan (NEJ), kommer de försöka finta bort frågan för att slippa ta ställning med tanke på OS-mästerskapen som drar igång om knappt ett år (TROLIGTVIS) eller ställer de sig bakom den blodsbesudlade juntans övertramp mot de mänskliga rättigheterna (JA, tyvärr).
Västvärldens medier måste fortsätta hålla kampen levande via tv, radio, tidningar och Internet. Alla bloggare borde skriva om det som händer för att visa det burmesiska folket att vi står bakom dom. Militärjuntans övergrepp ska inte få gå obemärkt förbi.
måndag 24 september 2007
Chiko världens sötaste hund
Jag var hemma hos min syster ikväll och hälsade på Chiko (hennes hund). Han är två månader och världens sötaste.
Jag har inte varit särskilt förtjust i djur tidigare, men Chiko har fått mig att smälta. Efter tre timmars gosande funderar jag på allvar att köpa en själv.
Fjällvandring? Aldrig i livet!
Nästa sommar har Fredrik och jag tänkt fjällvandra. Men nu går planerna i graven efter David Westerbergs mail med hänvisning till en artikel i svenskan.
Britta och Rebecka Persson som precis som oss länge planerat fjällvandra landsattes på fel ställe och fick yra omkring i träskmarkerna i sex dagar.
Det vore mardrömscenario om något sådant hände oss. Jag är varken bra på orientering eller kartläsning. Mitt lokalsinne ska inte ens diskuteras i detta forum (inte Fredriks heller för den delen)
Det är nog bäst för alla om vi stannar hemma i stan. Tänk om man får skavsår, vattnet tar slut, maten blir uppäten av otäcka djur eller att man går vilse...
Sara (Svanström) läser du det här så vill jag bara säga en sak.
Glöm fjällvandringen!
Britta och Rebecka Persson som precis som oss länge planerat fjällvandra landsattes på fel ställe och fick yra omkring i träskmarkerna i sex dagar.
Det vore mardrömscenario om något sådant hände oss. Jag är varken bra på orientering eller kartläsning. Mitt lokalsinne ska inte ens diskuteras i detta forum (inte Fredriks heller för den delen)
Det är nog bäst för alla om vi stannar hemma i stan. Tänk om man får skavsår, vattnet tar slut, maten blir uppäten av otäcka djur eller att man går vilse...
Sara (Svanström) läser du det här så vill jag bara säga en sak.
Glöm fjällvandringen!
söndag 23 september 2007
Badtunna blir sopptunna
S-gruppen i Stadshuset har satt ner foten i frågan om kallbadhusets vara eller inte vara i riddarfjärden efter internt möte med fullmäktigegruppen i går.
Deras hållning har varit otydlig redan från början, de har varit ”försiktigt positiva” (i väntan på den allmänna opinionen). Nu när sex av tio Stockholmare sagt sitt så retirerar de.
Det ska bli intressant att se hur/om Axen Olin agerar nu när det inte finns majoritet att klubba igenom förslaget i fullmäktige.
Jag har deklarerat min ståndpunkt tidigare och tycker det vore bedrövligt om Stockholms vackra och unika vattenspegel rubbades på bekostnad av en badtunna.
Stockholmarna har vunnit den här striden. Sex av tio sa nej till projektet. Engagemanget från medborgarnas sida visar att de har inflytande över politiken och politikerna, men också att det demokratiska samhällets spelregler inte går att rucka på.
Deras hållning har varit otydlig redan från början, de har varit ”försiktigt positiva” (i väntan på den allmänna opinionen). Nu när sex av tio Stockholmare sagt sitt så retirerar de.
Det ska bli intressant att se hur/om Axen Olin agerar nu när det inte finns majoritet att klubba igenom förslaget i fullmäktige.
Jag har deklarerat min ståndpunkt tidigare och tycker det vore bedrövligt om Stockholms vackra och unika vattenspegel rubbades på bekostnad av en badtunna.
Stockholmarna har vunnit den här striden. Sex av tio sa nej till projektet. Engagemanget från medborgarnas sida visar att de har inflytande över politiken och politikerna, men också att det demokratiska samhällets spelregler inte går att rucka på.
torsdag 20 september 2007
Saudiska kvinnors kamp för bilkörning
En grupp saudiska kvinnor har bildat en lobbygrupp för att få kung Abdullah att avskaffa förbudet för kvinnor att köra bil.
I Saudiarabien är wahhabismen statsbärande och har den mest strikta tolkningen av Islam. Kvinnors ställning i samhället är väldigt svag. Deras liv är hälften så mycket värt som en mans och en dotter ärver hälften så mycket som sin bror.
Det är få kvinnor som arbetar, en kvinna som vistas utomhus måste täcka hela kroppen och ansiktet och kan inte gå ut ensam, för den som trotsar förbuden väntar hårda straff.
Bristerna på de mänskliga rättigheterna är överhuvudtaget enorma. Därför är initiativet mycket viktigt. Det är en symbolhandling som förhoppningsvis får fler kvinnor att ansluta sig till kampen mot förtrycket.
Frågan är bara hur långt lobbygruppen tillåts gå innan det mäktiga religiösa rådet som granskar varje lagförslag och beslut ur ett religiöst perspektiv sätter stopp för det.
Inte ens kungen kan sätta sig över det mäktiga rådet, dessutom har han inget intresse av att de redan ansträngda relationerna mellan kungahuset och extremisterna (religiösa ledarna) blir värre.
På Membri TV kan man ta del av en debattväxling mellan hör och häpna, en kvinna och en man. Det intressanta är att det är mannen som försvarar lobbygruppens arbete medan kvinnan är emot.
Programledaren ställer frågan till den manliga debattören om varför det är viktigt att kvinnor tillåts köra bil? Han svarar:
”Kvinnor har börjat jobba nu och de behöver bilen för att ta sig till jobbet. Det är en mänsklig rättighet. Kvinnor kommer att respektera de islamiska värderingarna när de kör bil, det är Allahs (Guds) vilja.”
Motdebattören kontrar:
”Vi måste skydda våra barn från trafikolyckor, därför ska vi överlåta bilkörningen åt våra makthavare”
Programledaren. Är det inte en mänsklig rättighet att få köra bil?
”Vi har inte gjort det tidigare varför göra det nu”
Jag blev inte så mycket klokare efter debatten men det är positivt att en man ställer sig bakom ”denna rättighet”.
Se hela debatten här, den är ganska festlig.
I Saudiarabien är wahhabismen statsbärande och har den mest strikta tolkningen av Islam. Kvinnors ställning i samhället är väldigt svag. Deras liv är hälften så mycket värt som en mans och en dotter ärver hälften så mycket som sin bror.
Det är få kvinnor som arbetar, en kvinna som vistas utomhus måste täcka hela kroppen och ansiktet och kan inte gå ut ensam, för den som trotsar förbuden väntar hårda straff.
Bristerna på de mänskliga rättigheterna är överhuvudtaget enorma. Därför är initiativet mycket viktigt. Det är en symbolhandling som förhoppningsvis får fler kvinnor att ansluta sig till kampen mot förtrycket.
Frågan är bara hur långt lobbygruppen tillåts gå innan det mäktiga religiösa rådet som granskar varje lagförslag och beslut ur ett religiöst perspektiv sätter stopp för det.
Inte ens kungen kan sätta sig över det mäktiga rådet, dessutom har han inget intresse av att de redan ansträngda relationerna mellan kungahuset och extremisterna (religiösa ledarna) blir värre.
På Membri TV kan man ta del av en debattväxling mellan hör och häpna, en kvinna och en man. Det intressanta är att det är mannen som försvarar lobbygruppens arbete medan kvinnan är emot.
Programledaren ställer frågan till den manliga debattören om varför det är viktigt att kvinnor tillåts köra bil? Han svarar:
”Kvinnor har börjat jobba nu och de behöver bilen för att ta sig till jobbet. Det är en mänsklig rättighet. Kvinnor kommer att respektera de islamiska värderingarna när de kör bil, det är Allahs (Guds) vilja.”
Motdebattören kontrar:
”Vi måste skydda våra barn från trafikolyckor, därför ska vi överlåta bilkörningen åt våra makthavare”
Programledaren. Är det inte en mänsklig rättighet att få köra bil?
”Vi har inte gjort det tidigare varför göra det nu”
Jag blev inte så mycket klokare efter debatten men det är positivt att en man ställer sig bakom ”denna rättighet”.
Se hela debatten här, den är ganska festlig.
lördag 15 september 2007
Wilks huvud värd 100 000 dollar
Då kom till slut fatwan på Lars Wilks huvud. Den är värd 100 000 dollar. Det är al-Qaida ledaren i Irak, Abu Omar al-Baghdadi som utfäst belöningen. Även chefsredaktören för Nerkes Allehanda, Ulf Johansson har fått sitt huvud värderad och prislappen landade på 50 000 dollar. Man undrar om det är Baghdadis högtidspresent när fastemånaden i slutet av oktober ska firas med stora fester runt om i landet?
Det som händer är allvarligt, terroristerna försöker greppa om den muslimska gruppen i Sverige. Syftet är att skapa splittringar för att på så sätt lättare rekrytera unga muslimer till sina vidriga terrorverksamheter. Vi vet att det idag finns ungdomar som sympatiserar med dessa organisationer. Nästa vecka är det premiär för en dokumentär om skandinaviska självmordsbombare. Dokumentärfilmaren Oscar Hedin har bland annat följt en svensk-muslimsk kille vars dröm är att bli självmordsbombare. Bara det faktum att det finns minst en potentiell självmordsbombare i Sverige borde få en och annan att reagera.
Muslimska organisationer kan inte längre ducka för det som händer. Det räcker inte med en krisgrupp vars enda uppgift uppenbarligen bara gått ut på att krishantera med den svenska regeringen fram till idag.
Sveriges muslimska råd har tagit avstånd från fatworna på sin hemsida det är bra, men budskapen blir tvetydiga när den svenska regeringen samtidigt uppmanas ta avstånd från teckningarna. Det är viktigt att inte tala med kluven tunga i det läge som uppstått.
Samtliga muslimska organisationer måste slå sig samman och fördöma fatworna. De bör också arrangera en stor manifestation för att markera sin tillhörighet och visa solidaritet med den svenska demokratin. Signalen till arabvärldens diktaturregimer och islamistiska terrororganisationer ska vara glasklar.
Läs även Niklas Ekdahls text.
Dett inlägg har uppdaterats med en länk till PJ Linders ledare på svenskan.
Det som händer är allvarligt, terroristerna försöker greppa om den muslimska gruppen i Sverige. Syftet är att skapa splittringar för att på så sätt lättare rekrytera unga muslimer till sina vidriga terrorverksamheter. Vi vet att det idag finns ungdomar som sympatiserar med dessa organisationer. Nästa vecka är det premiär för en dokumentär om skandinaviska självmordsbombare. Dokumentärfilmaren Oscar Hedin har bland annat följt en svensk-muslimsk kille vars dröm är att bli självmordsbombare. Bara det faktum att det finns minst en potentiell självmordsbombare i Sverige borde få en och annan att reagera.
Muslimska organisationer kan inte längre ducka för det som händer. Det räcker inte med en krisgrupp vars enda uppgift uppenbarligen bara gått ut på att krishantera med den svenska regeringen fram till idag.
Sveriges muslimska råd har tagit avstånd från fatworna på sin hemsida det är bra, men budskapen blir tvetydiga när den svenska regeringen samtidigt uppmanas ta avstånd från teckningarna. Det är viktigt att inte tala med kluven tunga i det läge som uppstått.
Samtliga muslimska organisationer måste slå sig samman och fördöma fatworna. De bör också arrangera en stor manifestation för att markera sin tillhörighet och visa solidaritet med den svenska demokratin. Signalen till arabvärldens diktaturregimer och islamistiska terrororganisationer ska vara glasklar.
Läs även Niklas Ekdahls text.
Dett inlägg har uppdaterats med en länk till PJ Linders ledare på svenskan.
söndag 9 september 2007
Landsmötet är över!
Folkpartiets landsmöte är över. Det har varit fyra fantastiska dagar med partiledarval, bra och konstruktiva debatter och en tripp till Umeå för att medverka i argument.
Det blev inte många nya beslut men välbehövliga diskussioner kring bland annat arbetsrätten. Carl B Hamilton förtjänar en eloge för sitt uppriktiga engagemang för de grupper som idag står allra längst bort från arbetsmarknaden, ungdomar, invandrare och kvinnor.
Hans motion stod i centrum från första dan. På lördagskvällen när det ekonomiska förhandlingspasset började var kongressalen fullsatt och det var många som ville upp och säga sin mening. Det är bra för det visar att det är högt i tak och att alla åsikter kommer till tals.
Debatten slutfördes dock aldrig utan skickades till beredningsutskottet som föreslog att en arbetsgrupp tillsätt för att utreda frågan.
Med Jan Björklund som ny partiledare kommer folkpartiet gå långt. Hur långt vet jag inte, det får tiden visa.
När det var dags att välja partistyrelse hade 71 begära ordet lappar lämnades till presidiet. Jag pläderade för Lotta Edholm, skolborgarråd i Stockholm. Valberedningens förslag gick till slut igenom och Birgitta Ohlsson fick flest röster.
Alliansens övriga partiledare kom på besök idag. Det var en rolig tillställning som jag tycker avslutade landsmötet på ett bra sätt.
Det blev inte många nya beslut men välbehövliga diskussioner kring bland annat arbetsrätten. Carl B Hamilton förtjänar en eloge för sitt uppriktiga engagemang för de grupper som idag står allra längst bort från arbetsmarknaden, ungdomar, invandrare och kvinnor.
Hans motion stod i centrum från första dan. På lördagskvällen när det ekonomiska förhandlingspasset började var kongressalen fullsatt och det var många som ville upp och säga sin mening. Det är bra för det visar att det är högt i tak och att alla åsikter kommer till tals.
Debatten slutfördes dock aldrig utan skickades till beredningsutskottet som föreslog att en arbetsgrupp tillsätt för att utreda frågan.
Med Jan Björklund som ny partiledare kommer folkpartiet gå långt. Hur långt vet jag inte, det får tiden visa.
När det var dags att välja partistyrelse hade 71 begära ordet lappar lämnades till presidiet. Jag pläderade för Lotta Edholm, skolborgarråd i Stockholm. Valberedningens förslag gick till slut igenom och Birgitta Ohlsson fick flest röster.
Alliansens övriga partiledare kom på besök idag. Det var en rolig tillställning som jag tycker avslutade landsmötet på ett bra sätt.
onsdag 5 september 2007
Karikatyrdebatten fortsätter!
I morgon kväll ska jag vara med i tv-programmet argument för att diskutera Mohammedteckningarna. Jag har tidigare skrivit om det i expressen. Jag kommer fortsätta försvara publiceringen i Nerkes Allehanda.
Jag lägger ingen värdering i om huruvida det var lämpligt eller ej av NA att publicera bilden. Det är upp till varje tidningsredaktion att göra den bedömningen. Politiker ska hålla fingrarna i styr. Tyvärr har vi sett tendenser där riksdagsledamöter gärna vill inskränka i Tryck-och-pressfriheten som är grundlagsskyddad.
Det fria ordet är grunden för det civila samhället. Om vi börjar inskränka i friheter så har vi gett vika för diktaturstater som Iran och Pakistan. Det har haglat officiella fördömanden senaste tiden från många arabiska länder. De kräver att svenska regeringen ska straffa de skyldiga till "dessa avskyvärda brott".
Programmet direktsänds i SVT 22:00. Andra medverkande är bland annat Lars Vilks, en talesperson för en av de muslimska samfunden och en konstnärinna med bosnisk bakgrund.
Jag lägger ingen värdering i om huruvida det var lämpligt eller ej av NA att publicera bilden. Det är upp till varje tidningsredaktion att göra den bedömningen. Politiker ska hålla fingrarna i styr. Tyvärr har vi sett tendenser där riksdagsledamöter gärna vill inskränka i Tryck-och-pressfriheten som är grundlagsskyddad.
Det fria ordet är grunden för det civila samhället. Om vi börjar inskränka i friheter så har vi gett vika för diktaturstater som Iran och Pakistan. Det har haglat officiella fördömanden senaste tiden från många arabiska länder. De kräver att svenska regeringen ska straffa de skyldiga till "dessa avskyvärda brott".
Programmet direktsänds i SVT 22:00. Andra medverkande är bland annat Lars Vilks, en talesperson för en av de muslimska samfunden och en konstnärinna med bosnisk bakgrund.
söndag 2 september 2007
Försvara yttrandefriheten
fredag 31 augusti 2007
Mohammedkariktatyr eller Självmordsbombningar?
Idag skriver Gunnar Hökmark, europaparlamentariker (m) på expressens debattsida om Muhammedkrisen. Det är en bra artikel värt att läsa
sista stycket väcker en del tankar.
"För den muslimska världen borde det inte finnas någon större karikatyr över muslimsk tro än att den legitimerar hämningslöst dödande av kidnappade människor, handlande människor eller människor som umgås över en kopp kaffe. Islam är en av våra världsreligioner med en historia av både militär erövring och utvecklad civilisation bakom sig. Varför är muslimska ledare världen över så tysta om den terror, de kidnappningar och avrättningar, det hat och den förintelseretorik som präglar extremisterna i den muslimska världen. De borde framstå som en långt allvarligare karikatyr över en världsreligion än en tecknare i Örebro eller Roskilde. Det som i religionens namn sker i Irak, Libanon, Iran och Afghanistan och genom självmordsbombningar och hot om att utplåna ett land borde framstå som en långt värre hädelse än det som sker genom att det fria ordet används. Varför är muslimska ledare så tysta när Islam används för att motivera förakt för livet? Och varför utkrävs det inget ansvar av dem? Det måste bli grunden för en ny och ansvarsfull europeisk politik med sikte på att understödja en utveckling mot demokrati och respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Det handlar om att vi alla har ett ansvar. Där ligger utgångspunkten för demokratin".
sista stycket väcker en del tankar.
"För den muslimska världen borde det inte finnas någon större karikatyr över muslimsk tro än att den legitimerar hämningslöst dödande av kidnappade människor, handlande människor eller människor som umgås över en kopp kaffe. Islam är en av våra världsreligioner med en historia av både militär erövring och utvecklad civilisation bakom sig. Varför är muslimska ledare världen över så tysta om den terror, de kidnappningar och avrättningar, det hat och den förintelseretorik som präglar extremisterna i den muslimska världen. De borde framstå som en långt allvarligare karikatyr över en världsreligion än en tecknare i Örebro eller Roskilde. Det som i religionens namn sker i Irak, Libanon, Iran och Afghanistan och genom självmordsbombningar och hot om att utplåna ett land borde framstå som en långt värre hädelse än det som sker genom att det fria ordet används. Varför är muslimska ledare så tysta när Islam används för att motivera förakt för livet? Och varför utkrävs det inget ansvar av dem? Det måste bli grunden för en ny och ansvarsfull europeisk politik med sikte på att understödja en utveckling mot demokrati och respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Det handlar om att vi alla har ett ansvar. Där ligger utgångspunkten för demokratin".
torsdag 30 augusti 2007
Jag börjar blogga igen!
Det var ett tag sen jag bloggade men nu är jag tillbaks. Jag har den senaste månaden ägnat mycket tid åt Liberala Invandrarförbundet där jag är ordförande, läst en hel del motioner inför Folkpartiets landsmöte och blivit halvt beroende av Facebook.
Facebook är grymt bra verktyg att samla gamla och nyfunna vänner på. Jag har hittat barndomsvänner jag inte haft kontakt med på minst tio år.
Nu ett par rader om senaste tidens debatt kring Muhammedbilderna som Nerikes Allehanda publicerade förra veckan.
Iran och Pakistan har kommit med officiella fördömanden och kräver ursäkt av svenska regeringen för att drygt en miljard muslimer blivit kränkta. Hårda ordalag av två diktaturregimer som själva använder religionen i kränkande syfte, speciellt mot kvinnor. Jag är själv muslim (enligt alla tänkbara definitioner förutom min egen) och kan intyga att jag inte känner mig kränkt.
Iran kräver även ursäkt av NA:s chefsredaktör men får kalla handen tillbaks. I morgon hålls en demonstration utanför tidningens lokaler. Enligt medierna deltar cirka 200 personer. Det är långt ifrån alla muslimer i Sverige. Men en sak är säkert, varken Iran eller Pakistan ska få upplysa Sverige om demokrati och mänskliga rättigheter.
Nu undrar jag bara hur många dagar, veckor eller månader det kan tänkas ta för ledarna att mobilisera sina anhängare och få ut dem på gator och torg för flaggbränning, anstormning av svenska byggnader eller häxjakt på svenska utlandsarbetare?
Det jag är orolig för är att islamistiska grupper kan få lättare att rekrytera unga människor till sina organisationer. Därför är det viktigt att liberala muslimer går ut och tar debatten. Det tråkiga är att tystnaden oftast tar vid när konflikter av dessa slag blossar upp.
När Jyllands - posten publicerade bilder på Muhammed tog det ett par månader innan arabvärlden var i gungning. Hoppas vi slipper se ännu en kris
Facebook är grymt bra verktyg att samla gamla och nyfunna vänner på. Jag har hittat barndomsvänner jag inte haft kontakt med på minst tio år.
Nu ett par rader om senaste tidens debatt kring Muhammedbilderna som Nerikes Allehanda publicerade förra veckan.
Iran och Pakistan har kommit med officiella fördömanden och kräver ursäkt av svenska regeringen för att drygt en miljard muslimer blivit kränkta. Hårda ordalag av två diktaturregimer som själva använder religionen i kränkande syfte, speciellt mot kvinnor. Jag är själv muslim (enligt alla tänkbara definitioner förutom min egen) och kan intyga att jag inte känner mig kränkt.
Iran kräver även ursäkt av NA:s chefsredaktör men får kalla handen tillbaks. I morgon hålls en demonstration utanför tidningens lokaler. Enligt medierna deltar cirka 200 personer. Det är långt ifrån alla muslimer i Sverige. Men en sak är säkert, varken Iran eller Pakistan ska få upplysa Sverige om demokrati och mänskliga rättigheter.
Nu undrar jag bara hur många dagar, veckor eller månader det kan tänkas ta för ledarna att mobilisera sina anhängare och få ut dem på gator och torg för flaggbränning, anstormning av svenska byggnader eller häxjakt på svenska utlandsarbetare?
Det jag är orolig för är att islamistiska grupper kan få lättare att rekrytera unga människor till sina organisationer. Därför är det viktigt att liberala muslimer går ut och tar debatten. Det tråkiga är att tystnaden oftast tar vid när konflikter av dessa slag blossar upp.
När Jyllands - posten publicerade bilder på Muhammed tog det ett par månader innan arabvärlden var i gungning. Hoppas vi slipper se ännu en kris
torsdag 2 augusti 2007
Bloggen kommer vara vilande fyra närmaste veckorna!
De kommande veckorna kommer bloggen inte uppdateras. Det beror på att jag inte hinner med bloggandet i den utsträckning jag önskar. Även kommentarfunktionen kommer vara vilande.
Vi ses i början av september.
Allt gott
Gulan
Vi ses i början av september.
Allt gott
Gulan
tisdag 31 juli 2007
Ingmar Bergmans arkiv kan räddas för 5 miljoner!
Legenden Ingmar Bergman har lämnat stort arkiv med anteckningar bakom sig. Enligt Bergmanstiftelsens ordförande är materialet i så dåligt skikt att det riskeras förstöras om arkivet inte digitaliseras. Det beräknas kosta 5 miljoner men stiftelsen saknar pengar.
Kulturministerns kommentar till 4-nyheterna ikväll var torftigt. Hon ville inte lova pengar från regeringens sida samtidigt som hon var mån att betona Bergmans betydelse för kulturlivet. Svenskt näringsliv med Bonniers i spetsen var däremot tydliga och sa att de vill vara med och finansiera arkivkostnaderna.
Bergmans insats för Sverige och det svenska kulturarvet är ovärderlig. Materialet är viktigt för både svensk och internationell kulturforskning. Många generationer kommer växa upp och läsa om Bergmans verk och om honom som en av 1900- talets absolut viktigaste personligheter.
Hans litteratur, filmer och teater är viktig inspirationskälla för många människor världen runt. Detta har vi fått bevis på senaste två dagarna. Därför bör arvet efter honom vördas på bästa sätt. Jag och många med mig väntar med förväntan på kulturministerns besked. Låt oss hoppas att det kulturhistoriska arvet är värt 5 miljoner.
Kulturministerns kommentar till 4-nyheterna ikväll var torftigt. Hon ville inte lova pengar från regeringens sida samtidigt som hon var mån att betona Bergmans betydelse för kulturlivet. Svenskt näringsliv med Bonniers i spetsen var däremot tydliga och sa att de vill vara med och finansiera arkivkostnaderna.
Bergmans insats för Sverige och det svenska kulturarvet är ovärderlig. Materialet är viktigt för både svensk och internationell kulturforskning. Många generationer kommer växa upp och läsa om Bergmans verk och om honom som en av 1900- talets absolut viktigaste personligheter.
Hans litteratur, filmer och teater är viktig inspirationskälla för många människor världen runt. Detta har vi fått bevis på senaste två dagarna. Därför bör arvet efter honom vördas på bästa sätt. Jag och många med mig väntar med förväntan på kulturministerns besked. Låt oss hoppas att det kulturhistoriska arvet är värt 5 miljoner.
torsdag 26 juli 2007
70-åring hedersmördade svärdotter
Det är inte bara männen som har kontroll över familjemedlemmar i hederskulturen. I England riskerar en 70-årig kvinna dömas till livstids fängelse för att 1998 ha lurat sin svärdotter att åka tillbaks till Indien, för att på plats bli kallblodigt mördad. Svärdotterns brott var att hon ville ta ut skilsmässa från den man hon själv inte valt att leva sitt liv med (arrangerat äktenskap) och detta fick hon betala ett högt pris för.
Det är märkligt att ett brott som begicks för nio år sedan uppmärksammas först idag. Men det är inte uppseendeväckande att äldre kvinnor har sådan makt över andra familje-och-släktmedlemmar.
Men det är inte brotten i sig som bör uppmärksammas utan det hedersrelaterade livet hundratusentals kvinnor och flickor tvingas leva i Europa. I Sverige har debatten oftast tagit fart när ett mord begåtts och kunskapen kring hedersfrågorna har varit begränsade.
På nittiotalet såg svenska domstolar hederskulturen som förmildrande omständighet. Så är det inte idag som tur är. Men ännu finns mycket att göra. Integrationsminister Nyamko Sabuni inger stort hopp för framtiden till skillnad från sina föregångare, Orback, Sahlin och Messing.
Det är märkligt att ett brott som begicks för nio år sedan uppmärksammas först idag. Men det är inte uppseendeväckande att äldre kvinnor har sådan makt över andra familje-och-släktmedlemmar.
Men det är inte brotten i sig som bör uppmärksammas utan det hedersrelaterade livet hundratusentals kvinnor och flickor tvingas leva i Europa. I Sverige har debatten oftast tagit fart när ett mord begåtts och kunskapen kring hedersfrågorna har varit begränsade.
På nittiotalet såg svenska domstolar hederskulturen som förmildrande omständighet. Så är det inte idag som tur är. Men ännu finns mycket att göra. Integrationsminister Nyamko Sabuni inger stort hopp för framtiden till skillnad från sina föregångare, Orback, Sahlin och Messing.
tisdag 24 juli 2007
Moses barn säljer som smör
År 2005 toppade Main Kampf bästsäljarlistorna i turkiska bokaffärer. I år är det författaren Erün Poyraz bok "Moses barn" som slagit rekord i Istanbul och Ankara.
Boken är kort sagt antisemitisk, islamofobisk och kurdfientlig. På framsidan av boken finns en bild på premiärminister Erdogan och hans fru i en Davidstjärna. Såg bilden, väldigt osmakligt.
Författarens tes är att Erdogan egentligen inte är turk utan en jude utsänd av Mossad (israeliska underrättelsetjänsten) för att förgöra det turkiska samhället och Kemal Ataturks 80-åriga samhällsbygge. Det är inte första gången konspirationerna flödar fritt i Turkiet, men det här slår rekord.
I Turkiet har ungdomar länge fått lära sig i tidig ålder att kurder är människoliknande djur med långa svansar som bor uppe i bergen (bergsturkar) och nu ska man inpränta hos kidsen att landets premiärminister är utsänd av Israel.
I Turkiet kastas författare i fängelse om de skriver på, eller talar, kurdiska, om de nämner folkmordet på armenierna, assyrierna och syrianerna, beskriver landsfadern Ataturk på ett negativt sätt eller överhuvudtaget säger något som kan "skada turkiskheten" eller republikens odelbara enighet.
Om det nu är så att Erdogan är jude så är det bara att gratulera Israel och mosad. De har klarat sitt uppdrag på ett utmärkt sätt. Deras kandidat fick nästan femtio procent av den muslimska befolkningens stöd i Turkiet. Nu kan de regera landet en mandatperiod till.
Det är uppenbart att Sverige och EU har en hel del frågor att ta tag i under hösten och fram till parlamentsvalet 2009. Förhoppningsvis leder förhandlingarna med juden Erdogan till något bra. Israel är ju som sagt enda demokratin i regionen, så lite hopp finns det.
Det första Erdogan borde göra är att se över utbildningsväsendet. Lite historieundervisning i turkiska skolor kan göra gott.
Boken är kort sagt antisemitisk, islamofobisk och kurdfientlig. På framsidan av boken finns en bild på premiärminister Erdogan och hans fru i en Davidstjärna. Såg bilden, väldigt osmakligt.
Författarens tes är att Erdogan egentligen inte är turk utan en jude utsänd av Mossad (israeliska underrättelsetjänsten) för att förgöra det turkiska samhället och Kemal Ataturks 80-åriga samhällsbygge. Det är inte första gången konspirationerna flödar fritt i Turkiet, men det här slår rekord.
I Turkiet har ungdomar länge fått lära sig i tidig ålder att kurder är människoliknande djur med långa svansar som bor uppe i bergen (bergsturkar) och nu ska man inpränta hos kidsen att landets premiärminister är utsänd av Israel.
I Turkiet kastas författare i fängelse om de skriver på, eller talar, kurdiska, om de nämner folkmordet på armenierna, assyrierna och syrianerna, beskriver landsfadern Ataturk på ett negativt sätt eller överhuvudtaget säger något som kan "skada turkiskheten" eller republikens odelbara enighet.
Om det nu är så att Erdogan är jude så är det bara att gratulera Israel och mosad. De har klarat sitt uppdrag på ett utmärkt sätt. Deras kandidat fick nästan femtio procent av den muslimska befolkningens stöd i Turkiet. Nu kan de regera landet en mandatperiod till.
Det är uppenbart att Sverige och EU har en hel del frågor att ta tag i under hösten och fram till parlamentsvalet 2009. Förhoppningsvis leder förhandlingarna med juden Erdogan till något bra. Israel är ju som sagt enda demokratin i regionen, så lite hopp finns det.
Det första Erdogan borde göra är att se över utbildningsväsendet. Lite historieundervisning i turkiska skolor kan göra gott.
måndag 23 juli 2007
Harry Potter slår rekord igen
Snacka om Harry Potter hysteri. Öglade igenom bilder på svenskans nätsida som visar hur människor runt om i världen febrilt väntat på att köpa den efterlängtade Potter boken.
Jag måste vara en av få som inte orkat bry mig eller varit intresserad. Men på bio var jag häromdagen med Sara och Fredrik och såg en av filmerna (femte delen) som jag inte kommer ihåg namnet på.
Filmen var helt ok, kanske hade jag för höga förväntningar. Med tanke på hur folk i min omgivning gick och pratade om filmen kunde man ha trott att Gud själv skulle uppenbara sig. Så lite besviken blev jag!
Vad jag däremot tycker är häftigt är hur upphovskvinnan, en ensamstående, arbetslös, medelålderskvinna gick från att ha levt under minimum till att bli Englands rikaste, till och med drottning Elisabeth fick se sig utklassad i pundtävlingen.
Jag måste vara en av få som inte orkat bry mig eller varit intresserad. Men på bio var jag häromdagen med Sara och Fredrik och såg en av filmerna (femte delen) som jag inte kommer ihåg namnet på.
Filmen var helt ok, kanske hade jag för höga förväntningar. Med tanke på hur folk i min omgivning gick och pratade om filmen kunde man ha trott att Gud själv skulle uppenbara sig. Så lite besviken blev jag!
Vad jag däremot tycker är häftigt är hur upphovskvinnan, en ensamstående, arbetslös, medelålderskvinna gick från att ha levt under minimum till att bli Englands rikaste, till och med drottning Elisabeth fick se sig utklassad i pundtävlingen.
söndag 22 juli 2007
AKP går mot jordskredsseger i Turkiet
Idag äger parlamentsval rum i Turkiet. Valet är mycket viktigt för Turkiets framtid. Väljarna har att ta ställning till två vägval.
Antingen fortsätter AKP med premiärminister Recep Tayip Erdogan regera landet eller så förstärker militären sin makt. AKP är i dagsläget garanten för att demokratiprocessen kan bli av på allvar i fortsatta förhandlingar med EU medan militären vill dra sig ur EU-förhandlingarna.
Om AKP fortsätter leda landet kan det bana vägen för lösning av kurdfrågan och säkerställa andra minoritetsgruppers rättigheter genom att tillåta människor fritt tala sitt modersmål, bevara den egna kulturen och traditionen och därmed kunna värna sitt kulturhistoriska arv.
Ändringar i grundlagarna som idag endast stadgar det turkiska folkets existensberättigande kan på sikt tas bort. Småpartier av icke turkiskt ursprung kan etableras och lagar som inskränker på organisations – yttrande – och – åsiktsfriheten kan upphävas.
Om inte AKP vinner ikväll innebär det att militären med stor sannolikhet utökar sin makt över det civila samhället och dess institutioner med hjälp av CHP(folkets parti med rötter i socialdemokratin) och MHP (ultranationalister) vilka står militären mycket nära.
Tre militärkupper har ägt rum i landets moderna historia, 1960, 1971 och 1980. Militären anses vara garanten som kan förvalta landsfadern Kemal Ataturks moderna och sekulära samhällsarv vidare.
Det sistnämnda skulle även innebära att förhandlingar med EU kollapsar. Militären har länge försökt sätta stopp för turkiskt medlemskap. Det har framförallt att göra med att militärens roll då skulle vara överspelat om landet anslöt sig till den europeiska familjen.
Vidare har vi de oberoende kandidaterna som framförallt är kurder. Turkiet har världens högsta spärr på 10 procent, vilket omöjliggjort för det prokurdiska partiet DTP att komma in i parlamentet. I förra valet fick DTP drygt 6 procent och hamnade utanför.
I årets val har ett tiotal kurdiska politiker valt att kandidera som oberoende. Enligt de prognoser som hittills varit gällande kommer DTP med stor sannolikhet få in mellan 20-30 kandidater. Men det är inte oproblematiskt, listan innehåller ett hundratal namn och är över en meter lång. Den är svårläst och försvårar framförallt för kurdiska väljare i kurdiska städer där analfabetismen är utbredd att finna sin kandidat. Det har också varit svårt för väljarna att vika ihop listan så den får plats i valkuvertet.
För en stund sedan kom preliminära prognoser som visar att AKP fått 49,5 procent av de hittills räknade rösterna (en tredjedel) Med dessa siffror kan partiet gå mot en jordskredsseger. Men då ska det tilläggas att turkiska storstäder inte räknats ännu, och det är där som CHP och MHP har starkast stöd.
Jag tycker att svenska medier, i synnerhet DN, SVD och Studio 1 haft bra och objektiva rapporteringar från valrörelsen. Det gläder mig också att kurdfrågan fått stort utrymme.
CHP och MHP har försökt få valrörelsen att handla om religion, de har framställt AKP som islamister med dold agenda för framtiden. En del argument de försökt övertyga väljarna med har bland annat handlat om att AKP vill införa Sharialagar och ser Iran som förebild för republikens framtid. Men dessa påståenden är förstås osanna.
Under AKPs tid vid makten har Turkiets ekonomi blivit starkare, kurdfrågan har diskuterats som aldrig förr och EU-förhandlingarna har fortsatt framåt. Förhoppningsvis leder kvällens valresultat till att Turkiet en gång för alla gör upp med kemalisemen och den turkiska militären på alla nivåer. Men den fortsatta processen kräver också ett tydligare och aktivare EU som inte talar med kluven tunga gentemot sin förhandlingspartner.
Det är också viktigt att kurdiska representanter får möjlighet att delta i förhandlingarna. För utan lösning av den kurdiska frågan med kurder som själva deltar i förhandlingarna tror jag varken landet kan demokratiseras eller få plats i EU.
Om DTP får in sina 30 oberoende kandidater kan de få en viktig roll. AKP kan tvingas be om stöd hos de oberoende och detta bör kurderna dra nytta av, spelar de sina kort rätt kan de få en vågmästarroll i en del viktiga beslut.
Kanske kan kvällens val bli historisk för både kurder och andra folkgrupper i Turkiet. Jag hoppas bara inte att vi tvingas vakna upp i morgon till en annan ordning.
Antingen fortsätter AKP med premiärminister Recep Tayip Erdogan regera landet eller så förstärker militären sin makt. AKP är i dagsläget garanten för att demokratiprocessen kan bli av på allvar i fortsatta förhandlingar med EU medan militären vill dra sig ur EU-förhandlingarna.
Om AKP fortsätter leda landet kan det bana vägen för lösning av kurdfrågan och säkerställa andra minoritetsgruppers rättigheter genom att tillåta människor fritt tala sitt modersmål, bevara den egna kulturen och traditionen och därmed kunna värna sitt kulturhistoriska arv.
Ändringar i grundlagarna som idag endast stadgar det turkiska folkets existensberättigande kan på sikt tas bort. Småpartier av icke turkiskt ursprung kan etableras och lagar som inskränker på organisations – yttrande – och – åsiktsfriheten kan upphävas.
Om inte AKP vinner ikväll innebär det att militären med stor sannolikhet utökar sin makt över det civila samhället och dess institutioner med hjälp av CHP(folkets parti med rötter i socialdemokratin) och MHP (ultranationalister) vilka står militären mycket nära.
Tre militärkupper har ägt rum i landets moderna historia, 1960, 1971 och 1980. Militären anses vara garanten som kan förvalta landsfadern Kemal Ataturks moderna och sekulära samhällsarv vidare.
Det sistnämnda skulle även innebära att förhandlingar med EU kollapsar. Militären har länge försökt sätta stopp för turkiskt medlemskap. Det har framförallt att göra med att militärens roll då skulle vara överspelat om landet anslöt sig till den europeiska familjen.
Vidare har vi de oberoende kandidaterna som framförallt är kurder. Turkiet har världens högsta spärr på 10 procent, vilket omöjliggjort för det prokurdiska partiet DTP att komma in i parlamentet. I förra valet fick DTP drygt 6 procent och hamnade utanför.
I årets val har ett tiotal kurdiska politiker valt att kandidera som oberoende. Enligt de prognoser som hittills varit gällande kommer DTP med stor sannolikhet få in mellan 20-30 kandidater. Men det är inte oproblematiskt, listan innehåller ett hundratal namn och är över en meter lång. Den är svårläst och försvårar framförallt för kurdiska väljare i kurdiska städer där analfabetismen är utbredd att finna sin kandidat. Det har också varit svårt för väljarna att vika ihop listan så den får plats i valkuvertet.
För en stund sedan kom preliminära prognoser som visar att AKP fått 49,5 procent av de hittills räknade rösterna (en tredjedel) Med dessa siffror kan partiet gå mot en jordskredsseger. Men då ska det tilläggas att turkiska storstäder inte räknats ännu, och det är där som CHP och MHP har starkast stöd.
Jag tycker att svenska medier, i synnerhet DN, SVD och Studio 1 haft bra och objektiva rapporteringar från valrörelsen. Det gläder mig också att kurdfrågan fått stort utrymme.
CHP och MHP har försökt få valrörelsen att handla om religion, de har framställt AKP som islamister med dold agenda för framtiden. En del argument de försökt övertyga väljarna med har bland annat handlat om att AKP vill införa Sharialagar och ser Iran som förebild för republikens framtid. Men dessa påståenden är förstås osanna.
Under AKPs tid vid makten har Turkiets ekonomi blivit starkare, kurdfrågan har diskuterats som aldrig förr och EU-förhandlingarna har fortsatt framåt. Förhoppningsvis leder kvällens valresultat till att Turkiet en gång för alla gör upp med kemalisemen och den turkiska militären på alla nivåer. Men den fortsatta processen kräver också ett tydligare och aktivare EU som inte talar med kluven tunga gentemot sin förhandlingspartner.
Det är också viktigt att kurdiska representanter får möjlighet att delta i förhandlingarna. För utan lösning av den kurdiska frågan med kurder som själva deltar i förhandlingarna tror jag varken landet kan demokratiseras eller få plats i EU.
Om DTP får in sina 30 oberoende kandidater kan de få en viktig roll. AKP kan tvingas be om stöd hos de oberoende och detta bör kurderna dra nytta av, spelar de sina kort rätt kan de få en vågmästarroll i en del viktiga beslut.
Kanske kan kvällens val bli historisk för både kurder och andra folkgrupper i Turkiet. Jag hoppas bara inte att vi tvingas vakna upp i morgon till en annan ordning.
måndag 16 juli 2007
Sorgens dag i Kirkuk
Det var inte en fråga ”om” utan ”när” terroristerna skulle slå till på riktigt i Kirkuk Den kurdiska oljestaden Kirkuk utsattes för två terrorattentat idag. Över 80 människor dödades och hundratals blev svårt skadade.
Attentaten var riktade mot PUK (Kurdistans Patriotiska Union) vars partiledare heter Jalal Talabani, även president i Irak. Första bomben exploderade utanför PUKs högkvarter och andra bomben exploderade vid hasselmarkanden som är i rörelse hela tiden eftersom att människor söker sig dit för att handla, träffas och umgås.
I slutet av året ska en folkomröstning hållas om Kirkuks framtid. Både kurder, turkmener och araber bor i staden. Men Kirkuk har alltid haft en kurddominans. Både geografiskt och historiskt har det varit en del av Kurdistan. När Saddam Hussein sjösatte sin brutala anfalkampanj tvingade han bort kurderna från sina marker. In flyttade araber och staden fick en arabisk dominans.
Anfalkampanjen som var välregisserad av arkitekten Saddam Hussein skördade över 182 000 människoliv. Folkmordet i Halabja är kurdernas gemensamma tragedi. Över 5000 barn, kvinnor och män utsattes för gasattacker av den irakiska armen under ledning av kemiske Ali. Därför är jag glad att domen mot honom ska verkställas i just Halabja.
Efter Saddams fall 2003 fick kurder som fördrivits av armen flytta hem igen. Kirkuk är en av världens oljerikaste städer, man beräknar att 10 procent av världsoljan finns där. Oljeindustrin har varit mycket viktig för den irakiska ekonomin därför har frågan om Kirkuks framtid varit laddad i förhandlingar mellan regeringen i Badad och Hewler.
Det finns krafter som till varje pris vill förhindra att Kirkuk förenas med övriga Kurdistan. Oljeintäkterna skulle innebära att Kurdistan tog ett steg närmre självständighet. Detta är Turkiets värsta skräckscenario. Både premiärminister Erdogan och utrikesminister Gül har vid flertal tillfällen hotat gå in i Kurdistan för att hjälpa sina medbröder, turkmenerna som framförallt lever i Kirkuk.
Detta har varit turkarnas främsta argument. När uttalandet spred sig bland turkiska medier lät president Barzani via en intervju hos al-arabiya hälsa att om Turkiet går in i Kirkuk för att hjälpa sina medbröder så kommer Iraks kurder ställa upp för sina bröder och systrar i Diyarbakir. Det är ett uttalande få kurder glömmer (i alla fall inte jag)
Folkomröstningsdagen börjar närma sig. Kurdiska regeringen måste höja säkerheten kring Kurdistans gränser, i synnerhet Kirkuk, annars lär vi få se fler attentat riktade mot Kirkuk. Det vore en katastrof om folkomröstningen sköts på framtiden.
Attentaten var riktade mot PUK (Kurdistans Patriotiska Union) vars partiledare heter Jalal Talabani, även president i Irak. Första bomben exploderade utanför PUKs högkvarter och andra bomben exploderade vid hasselmarkanden som är i rörelse hela tiden eftersom att människor söker sig dit för att handla, träffas och umgås.
I slutet av året ska en folkomröstning hållas om Kirkuks framtid. Både kurder, turkmener och araber bor i staden. Men Kirkuk har alltid haft en kurddominans. Både geografiskt och historiskt har det varit en del av Kurdistan. När Saddam Hussein sjösatte sin brutala anfalkampanj tvingade han bort kurderna från sina marker. In flyttade araber och staden fick en arabisk dominans.
Anfalkampanjen som var välregisserad av arkitekten Saddam Hussein skördade över 182 000 människoliv. Folkmordet i Halabja är kurdernas gemensamma tragedi. Över 5000 barn, kvinnor och män utsattes för gasattacker av den irakiska armen under ledning av kemiske Ali. Därför är jag glad att domen mot honom ska verkställas i just Halabja.
Efter Saddams fall 2003 fick kurder som fördrivits av armen flytta hem igen. Kirkuk är en av världens oljerikaste städer, man beräknar att 10 procent av världsoljan finns där. Oljeindustrin har varit mycket viktig för den irakiska ekonomin därför har frågan om Kirkuks framtid varit laddad i förhandlingar mellan regeringen i Badad och Hewler.
Det finns krafter som till varje pris vill förhindra att Kirkuk förenas med övriga Kurdistan. Oljeintäkterna skulle innebära att Kurdistan tog ett steg närmre självständighet. Detta är Turkiets värsta skräckscenario. Både premiärminister Erdogan och utrikesminister Gül har vid flertal tillfällen hotat gå in i Kurdistan för att hjälpa sina medbröder, turkmenerna som framförallt lever i Kirkuk.
Detta har varit turkarnas främsta argument. När uttalandet spred sig bland turkiska medier lät president Barzani via en intervju hos al-arabiya hälsa att om Turkiet går in i Kirkuk för att hjälpa sina medbröder så kommer Iraks kurder ställa upp för sina bröder och systrar i Diyarbakir. Det är ett uttalande få kurder glömmer (i alla fall inte jag)
Folkomröstningsdagen börjar närma sig. Kurdiska regeringen måste höja säkerheten kring Kurdistans gränser, i synnerhet Kirkuk, annars lär vi få se fler attentat riktade mot Kirkuk. Det vore en katastrof om folkomröstningen sköts på framtiden.
torsdag 12 juli 2007
Homo - och - bisexuella ungdomar glöms ofta i arbetet mot hederskulturen
http://www.heder.nu/ är en sida för homosexuella och bisexuella ungdomar som är skapad av RFSL-rådgivningen i region Skåne. Hit kan framförallt invandrarungdomar vända sig som inte vågar berätta om sin sexuella läggning för familj, släkt, vänner och omgivning. För en del ungdomar kan det innebära fara för livet om familjerna får reda på det.
Heder.nu är en stödgrupp som ungdomar kan vända sig till och under trygga förhållanden träffas och utbyta erfarenheter med varandra. Mötena äger rum under ledning av en psykolog och kurator från RFSL som har till uppgift att vägleda, stödja och lyssna på ungdomarna.
Detta är ett mycket bra initiativ. Tyvärr har denna grupp förbisetts i arbetet mot hederskulturen. Då fokus oftast varit på flickor som lever hedersrelaterade liv. Jag hoppas att fler stödgrupper dras igång runt om i landet. Fler organisationer behövs och de fyller dessutom en viktig samhällsfunktion.
Det är svårt att kartlägga hur många ungdomar som är homo- och - bi- sexuella. Frågan är så känslig och skräckfylld att många väljer att dölja sin läggning. Besök gärna sidan, det finns en del gripande berättelser som är värda att läsa.
Heder.nu är en stödgrupp som ungdomar kan vända sig till och under trygga förhållanden träffas och utbyta erfarenheter med varandra. Mötena äger rum under ledning av en psykolog och kurator från RFSL som har till uppgift att vägleda, stödja och lyssna på ungdomarna.
Detta är ett mycket bra initiativ. Tyvärr har denna grupp förbisetts i arbetet mot hederskulturen. Då fokus oftast varit på flickor som lever hedersrelaterade liv. Jag hoppas att fler stödgrupper dras igång runt om i landet. Fler organisationer behövs och de fyller dessutom en viktig samhällsfunktion.
Det är svårt att kartlägga hur många ungdomar som är homo- och - bi- sexuella. Frågan är så känslig och skräckfylld att många väljer att dölja sin läggning. Besök gärna sidan, det finns en del gripande berättelser som är värda att läsa.
måndag 9 juli 2007
i morgon medverkar jag i SR-metropol!
I morgon tisdag ska jag vara med i SR-metropols politikerpanel och kommentera ”morgonens rubriker” tillsammans med Daniel Mathisen, ordförande för SSU Stockholm.
För den som är vaken och vill lyssna, klicka här eller ställ in radion på 93,8
För den som är vaken och vill lyssna, klicka här eller ställ in radion på 93,8
söndag 8 juli 2007
tjaffs å fest i Turkiet
Förra veckan var jag på semester i Alanya. Det var trevligt men ganska problemfyllt. Jag visste innan jag åkte att resan inte skulle vara smärtfri, men att kurdhatet var så öppet även på turistorterna förvånade mig.
Exempel på otrevligheter man kan råka ut för om man befinner sig i Alanya och säger att man är kurd:
Jag träffade en hel del underbara människor (framförallt kurder) jag hoppas kunna ha kontakt med. Men det fanns även en del trevliga turkar jag växlade nummer med. Jag har varken fått avsmak eller blivit avskräckt från att åka tillbaks.
Jag tror faktiskt det är nödvändigt att fler kurder gör samma resa. Det är genom samtal, oavsett vad vi tycker om varandras åsikter som vi kan öka förståelsen. Jag räddade varken världen eller löste kurdfrågan i Alanya, men jag tror att jag satte avtryck.
Här är lite bilder från resan:
Kartan på väggen på Hotell Belle. Notera de nio bokstäverna som är överstrukna med tippex...
Snyggaste valkandidaten i turkiska valet. Denne Kim Jong Ataturk kandiderar för DP som bland annat kräver att Turkiet ska annektera en tredjedel av Irak.
Fredrik och jag på väg till frisören och därefter ut och parta.
Partihögkvarter för MHP, de grå vargarnas parti. De har lite svårt med stavningen eftersom de sätter flaggorna åt fel håll.
Jag och syrran Rojda på Bellmans nere vid hamnen.
Jag flyger fallskärm (den gula pricken i mitten). Jag är på väg mot kameran, inte in i berget.
Fredrik dansar kurdisk folkdans med två bartenders från Mardin. Han är duktig min man, men han klarar inte axelchock-dansen ännu trots att han har tränat på fyra newrozfester.
Valannons för AKP, det enda muslimska partiet som skulle få min röst.
Exempel på otrevligheter man kan råka ut för om man befinner sig i Alanya och säger att man är kurd:
- Passkontrollanten blir arg som ett bi om han frågar om man är turk och man svarar nej, jag är kurd. Man blir korsförhörd och jag lovar att ens namn söks på varje register i landet.
- Checkar man in på Belle hotell och förutsätts vara turk och säger att man är kurd får man räkna med dålig service. Man kan inte heller räkna med att hotellpersonalen är trevliga mot en. Där är det kollektivet som räknas, har en blivit sur är det sympatiåtgärder som räknas. Funkar lite som LO-kollektivet.
- Ska man beställa en kopp kaffe får man vänta en halvtimme. Sen tar det ytterligare en halvtimme att få kaffet, när kaffet väl kommer skickar man tillbaks det för att det är kallt och smakar p--s.
- Äter man middag på hotellet får man räkna med smutsiga bordsdukar och en servitör man tror är kraftigt skelögd. För inte tittar han på dig när han tar beställning.
- Ska man köpa saker på hotellet ska det helst betalas kontant. Skriver man upp det på rummet rekommenderas att anteckna allt man handlat, annars kommer notan inte stämma.
- Vill man titta på en världskarta ska man inte göra det på hotell Belle. Där använder de nämligen mirakelmedlet tippex för att dölja allt som heter kurd, Kurdistan osv. (se foto nedan)
- Vill man höra en riktig fascist tala ut om folkmordet på armenierna, syrianerna, assyrierna, kaldéerna och pontiegrekerna så ska man ta sig till snabbmarketen runt hotellet. Där får man nämligen höra hur Atatürkdyrkare försvarar folkmordet och önskar att Atatürk hade dödat ”hela rubbet” därför att de inte förtjänade att leva. Det är dock inte ägaren, han är trevlig och demokrat.
- Åker man taxi får man höra hur taxichaufförer stolta säger att de ska rösta på MHP eftersom ”dom ska döda i norra Irak”.
Jag träffade en hel del underbara människor (framförallt kurder) jag hoppas kunna ha kontakt med. Men det fanns även en del trevliga turkar jag växlade nummer med. Jag har varken fått avsmak eller blivit avskräckt från att åka tillbaks.
Jag tror faktiskt det är nödvändigt att fler kurder gör samma resa. Det är genom samtal, oavsett vad vi tycker om varandras åsikter som vi kan öka förståelsen. Jag räddade varken världen eller löste kurdfrågan i Alanya, men jag tror att jag satte avtryck.
Här är lite bilder från resan:
Fredrik och jag på väg till frisören och därefter ut och parta.
Partihögkvarter för MHP, de grå vargarnas parti. De har lite svårt med stavningen eftersom de sätter flaggorna åt fel håll.
Jag och syrran Rojda på Bellmans nere vid hamnen.
Jag flyger fallskärm (den gula pricken i mitten). Jag är på väg mot kameran, inte in i berget.
Fredrik dansar kurdisk folkdans med två bartenders från Mardin. Han är duktig min man, men han klarar inte axelchock-dansen ännu trots att han har tränat på fyra newrozfester.
Valannons för AKP, det enda muslimska partiet som skulle få min röst.
torsdag 5 juli 2007
Turkiet inte redo att blir EU- medlem
Bloggen har inte uppdaterats pa ett tag. Det beror pa att jag ligger pa Cleopatra beach i Alanya, Turkiet och dricker paraplydrinkar och forsoker ha trevligt. Men det ar svart att koppla av nar turkiska ungdomar man kommer i kontakt med blir fientliga sa fort jag sager att jag ar kurd.
Det finns en hel del att skriva om nar jag kommer hem. Men en sak ar sakert. Turkiet ar definitivt inte redo att bli medlem i EU. Detta forstarker mina argument att Turkiet maste ta itu med sin morka historia och mena allvar med att lata demokratin sprida sig i hela samhallet.
Det finns en hel del att skriva om nar jag kommer hem. Men en sak ar sakert. Turkiet ar definitivt inte redo att bli medlem i EU. Detta forstarker mina argument att Turkiet maste ta itu med sin morka historia och mena allvar med att lata demokratin sprida sig i hela samhallet.
fredag 29 juni 2007
Islamisterna misslyckades i London denna gång!
Det kan inte vara lätt att vara muslim i London dessa dagar. Ännu ett terrorattentat planerat av islamistiska fundamentalister förhindrades i sista stund av brittisk polis. Denna gång kunde dödstalen ha uppgått till ett par hundra jämfört med 2005 när 52 människor dödades i attackerna mot tunnelbanan och en buss i centrala London.
Hatet mot västvärlden och den frihet vi har är så stark att terroristerna inte skyr några medel. Frågan är om de överhuvudtaget bryr sig om sina så kallade ”bröder och systrar”? Förstår dom vilka konsekvenser dessa barbariska handlingar får för andra muslimer som försöker leva normala liv? Ja, det gör de, men de struntar fullständigt i följderna eftersom att de ser muslimer som inte stödjer ”deras kamp mot satan” som förrädare och otrogna.
Jag har länge hävdat att islam måste reformeras och anpassas till det demokratiska, moderna och sekulära samhället. Så länge fundamentalister tillåts använda islam för egna syften och moderata muslimer inte agerar kraftfullare kommer problemen bli än större i framtiden.
I Sverige blir vi mer medvetna om den globala terrorn. Det finns inget som tyder på att Sverige är fredad mot terrorism. Men ändå finns debattörer som menar att underrättelseverksamhet inte får bedrivas eftersom att det är rasistiskt och hänger ut grupper. Vad man indirekt säger är att vi ska ge f-n i att arbeta förebyggande och förhindra att extremismen slår rot i vårt samhälle.
Det är en lika naiv som pinsam inställning. Ska vi sitta platt och invänta dagen då någon av våra storstäder, gallerior, affärscentrer eller annan offentlig plats blir föremål för attentat? Självklart inte, svensk underrättelseverksamhet måste förbättras och ges befogenheter att skydda alla medborgare mot terrorism samtidigt som samarbetet med andra länders underrättelsetjänster förstärks.
Hatet mot västvärlden och den frihet vi har är så stark att terroristerna inte skyr några medel. Frågan är om de överhuvudtaget bryr sig om sina så kallade ”bröder och systrar”? Förstår dom vilka konsekvenser dessa barbariska handlingar får för andra muslimer som försöker leva normala liv? Ja, det gör de, men de struntar fullständigt i följderna eftersom att de ser muslimer som inte stödjer ”deras kamp mot satan” som förrädare och otrogna.
Jag har länge hävdat att islam måste reformeras och anpassas till det demokratiska, moderna och sekulära samhället. Så länge fundamentalister tillåts använda islam för egna syften och moderata muslimer inte agerar kraftfullare kommer problemen bli än större i framtiden.
I Sverige blir vi mer medvetna om den globala terrorn. Det finns inget som tyder på att Sverige är fredad mot terrorism. Men ändå finns debattörer som menar att underrättelseverksamhet inte får bedrivas eftersom att det är rasistiskt och hänger ut grupper. Vad man indirekt säger är att vi ska ge f-n i att arbeta förebyggande och förhindra att extremismen slår rot i vårt samhälle.
Det är en lika naiv som pinsam inställning. Ska vi sitta platt och invänta dagen då någon av våra storstäder, gallerior, affärscentrer eller annan offentlig plats blir föremål för attentat? Självklart inte, svensk underrättelseverksamhet måste förbättras och ges befogenheter att skydda alla medborgare mot terrorism samtidigt som samarbetet med andra länders underrättelsetjänster förstärks.
onsdag 27 juni 2007
Kvinnorna rockar i folkpartiet!
Idag offentliggjorde folkpartiets valberedning förslagen till partipresidium och partistyrelse. Jan Björklund blir partiordförande (om ingen utmanar och vinner förstås :-)
Cecilia Malmström var inte heller någon nyhet. Även Liberala Invandrarförbundet nominerade henne till förste vice- ordförande. Helene Odenjung, kommunalråd i Göteborg var däremot ett otippat kort måste jag säga. Har träffat henne i en del partisammanhang. Hon är duktig och kommer att göra bra jobb i presidiet. Det är bra att kompetenta kvinnor får ledande positioner.
Partistyrelseförslagen innehåller en del intressanta namn värda att nämna.
Nina Larsson, riksdagsledamot från Karlstad har skinn på näsan. Hon kör med raka rör och bangar inte för att ta debatter. Dessutom är hon briljant i försvarsfrågorna.
Lotta Edholm, skolborgarråd från Stockholm är ett levande lexikon i framförallt skolfrågorna. Vi sitter i fullmäktige tillsammans så jag har fått möjligheten att lära känna henne.
Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot från Stockholm, känner de flesta till. Är det någon som vågar driva frågor andra håller tyst om så är det Birgitta. Med henne i partistyrelsen kommer det bli heta debatter och hon kommer säkert få en och annan att svettas till i stolen.
Maria Wallhager, landstingsråd i Stockholm, är också en duktig och kompetent politiker. Hon är även ordförande i länsförbundet och har stor respekt bland många aktiva.
Nomineringen av Roger Haddad, kommunalråd i Västerås, gladdes jag mycket åt. Han är ung och invandare (vilket är bristvara). Roger drev en framgångsrik personvalskampanj och fick flest personkryss till riksdagen i sin valkrets men det räckte inte hela vägen. Jag tror det var tio röster som krävdes för honom att komma över spärren. Men det kommer fler tillfällen.
Jag är själv adjungerad till partistyrelsen i egenskap av ordförande för Liberala Invandrarförbundet. Jag ser fram emot att träffa samtliga nästa gång vi har möte. Nedan finns övriga listan på kandidater.
Jonas Andersson, Partille, omval
Ann-Cathrine André, Skeppshult, omval
Carl B Hamilton, Stockholm, omval
Claes Jägevall, Tibro, omval
Tobias Krantz, Jönköping, nyval
Håkan Lindh, Skellefteå, omval
Britt-Marie Lövgren, Umeå, omval
Johan Pehrson, Örebro, omval
Karin Pilsäter, Botkyrka, omval
Birgitta Rydberg, Stockholm, omval
Nyamko Sabuni, Stockholm, omval
Olle Schmidt, Malmö, omval
Torkild Strandberg, Landskrona, nyval
Jens Sundström, Alvik, Norrbotten, nyval
Sverker Thorén, Västervik, nyval
Barbro Westerholm, Stockholm, omval
Cecilia Malmström var inte heller någon nyhet. Även Liberala Invandrarförbundet nominerade henne till förste vice- ordförande. Helene Odenjung, kommunalråd i Göteborg var däremot ett otippat kort måste jag säga. Har träffat henne i en del partisammanhang. Hon är duktig och kommer att göra bra jobb i presidiet. Det är bra att kompetenta kvinnor får ledande positioner.
Partistyrelseförslagen innehåller en del intressanta namn värda att nämna.
Nina Larsson, riksdagsledamot från Karlstad har skinn på näsan. Hon kör med raka rör och bangar inte för att ta debatter. Dessutom är hon briljant i försvarsfrågorna.
Lotta Edholm, skolborgarråd från Stockholm är ett levande lexikon i framförallt skolfrågorna. Vi sitter i fullmäktige tillsammans så jag har fått möjligheten att lära känna henne.
Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot från Stockholm, känner de flesta till. Är det någon som vågar driva frågor andra håller tyst om så är det Birgitta. Med henne i partistyrelsen kommer det bli heta debatter och hon kommer säkert få en och annan att svettas till i stolen.
Maria Wallhager, landstingsråd i Stockholm, är också en duktig och kompetent politiker. Hon är även ordförande i länsförbundet och har stor respekt bland många aktiva.
Nomineringen av Roger Haddad, kommunalråd i Västerås, gladdes jag mycket åt. Han är ung och invandare (vilket är bristvara). Roger drev en framgångsrik personvalskampanj och fick flest personkryss till riksdagen i sin valkrets men det räckte inte hela vägen. Jag tror det var tio röster som krävdes för honom att komma över spärren. Men det kommer fler tillfällen.
Jag är själv adjungerad till partistyrelsen i egenskap av ordförande för Liberala Invandrarförbundet. Jag ser fram emot att träffa samtliga nästa gång vi har möte. Nedan finns övriga listan på kandidater.
Jonas Andersson, Partille, omval
Ann-Cathrine André, Skeppshult, omval
Carl B Hamilton, Stockholm, omval
Claes Jägevall, Tibro, omval
Tobias Krantz, Jönköping, nyval
Håkan Lindh, Skellefteå, omval
Britt-Marie Lövgren, Umeå, omval
Johan Pehrson, Örebro, omval
Karin Pilsäter, Botkyrka, omval
Birgitta Rydberg, Stockholm, omval
Nyamko Sabuni, Stockholm, omval
Olle Schmidt, Malmö, omval
Torkild Strandberg, Landskrona, nyval
Jens Sundström, Alvik, Norrbotten, nyval
Sverker Thorén, Västervik, nyval
Barbro Westerholm, Stockholm, omval
söndag 24 juni 2007
Kemiske Ali döms till döden, kurderna får upprättelse!
Så kom äntligen domen mot Al-Majid känd som ”kemiske Ali”. Slaktaren från Bagdad har dömts till döden genom hängning. Han är en av männen som skoningslöst dödat över 182 000 kurder under anfalkampanjen som diktatorn Saddam Hussein var arkitekt och upphovsman till.
Kurderna i Irak har varit med om folkmord, tvångsdeportationer, arabiseringskampanjer, skövlingar av byar, kidnappningar av barn som sålts som sexslavar till bland annat Egypten och mycket annat. Trots det har de kämpat för sin frihet och kämpat emot en av världens mest brutala diktatorer.
Därför är det en glädjens dag för många kurder. De har fått upprättelse till slut. Nu vågar de gå vidare, blicka framåt, våga tro på framtiden och bygga sina samhällen utan fruktan för diktatorns återkomst. Men för många kurder kommer såren aldrig att läka. De är ständigt påminda om familjemedlemmar, släktingar, vänner och bekanta som föll offer för Saddam Husseins folkmordskampanj.
De flesta kommer ihåg vad som hände i Halabja den 16 mars 1988. Irakiska flygplan flög över staden under ledning av Kemiske Ali och besprutade samhället med kemiska stridsmedel. Över 5000 barn, kvinnor och män föll offer för en av mänsklighetens mest brutala händelser. Än idag föds det barn med grava missbildningar och utvecklingsstörningar.
Fredrik och jag besökte Halabja sommaren 2005. På vägarna möttes vi av stora skyltar med lemlästade barn. Det var en av de mest gripande stunderna i mitt liv och tårarna gick inte att hålla tillbaks. Vi besökte även museet där man gjort en rekonstruktion på hur Halabja såg ut timmarna efter gasattackerna. Vi träffade överlevande och alla hade sina berättelser. Någon hade förlorat sin man, en annan sina barn, en tredje hela sin familj och en fjärde hela släkten.
Resan till södra Kurdistan och Halabja fick mig att inse hur lycklig lottad jag är som fått möjligheten att växa upp i frihet. Hur lycklig lottad jag har varit som inte behövt gömma min identitet, språk eller ursprung för rädsla av repressalier. Nu kan många kurder också åtnjuta sin frihet utan rädsla för diktatorns återkomst.
Den svenska vänstern använder ofta i debatten argument att kriget i Irak var folkrättsvidrigt och bröt mot folkrätten. Men har de ställt sig frågan om huruvida folkrätten hjälpte kurderna när de som mest behövde skydd mot diktatorn Saddam Husseins och hans folkmordskamanj?
Kurderna i Irak har varit med om folkmord, tvångsdeportationer, arabiseringskampanjer, skövlingar av byar, kidnappningar av barn som sålts som sexslavar till bland annat Egypten och mycket annat. Trots det har de kämpat för sin frihet och kämpat emot en av världens mest brutala diktatorer.
Därför är det en glädjens dag för många kurder. De har fått upprättelse till slut. Nu vågar de gå vidare, blicka framåt, våga tro på framtiden och bygga sina samhällen utan fruktan för diktatorns återkomst. Men för många kurder kommer såren aldrig att läka. De är ständigt påminda om familjemedlemmar, släktingar, vänner och bekanta som föll offer för Saddam Husseins folkmordskampanj.
De flesta kommer ihåg vad som hände i Halabja den 16 mars 1988. Irakiska flygplan flög över staden under ledning av Kemiske Ali och besprutade samhället med kemiska stridsmedel. Över 5000 barn, kvinnor och män föll offer för en av mänsklighetens mest brutala händelser. Än idag föds det barn med grava missbildningar och utvecklingsstörningar.
Fredrik och jag besökte Halabja sommaren 2005. På vägarna möttes vi av stora skyltar med lemlästade barn. Det var en av de mest gripande stunderna i mitt liv och tårarna gick inte att hålla tillbaks. Vi besökte även museet där man gjort en rekonstruktion på hur Halabja såg ut timmarna efter gasattackerna. Vi träffade överlevande och alla hade sina berättelser. Någon hade förlorat sin man, en annan sina barn, en tredje hela sin familj och en fjärde hela släkten.
Resan till södra Kurdistan och Halabja fick mig att inse hur lycklig lottad jag är som fått möjligheten att växa upp i frihet. Hur lycklig lottad jag har varit som inte behövt gömma min identitet, språk eller ursprung för rädsla av repressalier. Nu kan många kurder också åtnjuta sin frihet utan rädsla för diktatorns återkomst.
Den svenska vänstern använder ofta i debatten argument att kriget i Irak var folkrättsvidrigt och bröt mot folkrätten. Men har de ställt sig frågan om huruvida folkrätten hjälpte kurderna när de som mest behövde skydd mot diktatorn Saddam Husseins och hans folkmordskamanj?
torsdag 21 juni 2007
Trevlig midsommar!
I morgon är det midsommarafton. Många lämnar stan även Fredrik och jag. Vi ska fira helgdagen ute på skärgården. Det blir min tredje midsommarfirande. Jag ser fram emot att träffa familj och bekanta, men jag kan inte direkt säga att maten lockar.
Jag äter inte sill, inte särskilt förtjust i kokt potatis, dricker inte nubbe och kan inte en enda snapsvisa. För min del brukar det bli köttbullar, prinskorvar, senap och potatis. Jag vet att det låter tråkigt men hellre det än inget alls. Vad jag däremot ser framemot är vila, trevligt sällskap och bruset av skärgårdsvattnet. Kanske blir det ett varv runt midsommarstången. Små grodorna kan jag i alla fall sjunga:=)
Trevlig midsommar!
Gulan
Jag äter inte sill, inte särskilt förtjust i kokt potatis, dricker inte nubbe och kan inte en enda snapsvisa. För min del brukar det bli köttbullar, prinskorvar, senap och potatis. Jag vet att det låter tråkigt men hellre det än inget alls. Vad jag däremot ser framemot är vila, trevligt sällskap och bruset av skärgårdsvattnet. Kanske blir det ett varv runt midsommarstången. Små grodorna kan jag i alla fall sjunga:=)
Trevlig midsommar!
Gulan
onsdag 20 juni 2007
Miljöpartister och integration!
Idag hade kommunfullmäktige sitt sista möte innan sommaruppehållet. Dagens möte var extrainsatt eftersom att oppositionen på förra mötet bestämde sig för minoritetsbordläggning av ärendet ”utförsäljning av centrumkompaniet”. Trots tre timmars debatt den 18/6 var de inte nöjda. Ytterligare två timmar avsattes idag för att höra samma åsikter. Suck.
Dagens möte kostade skattebetalarna cirka 140000 kronor. Tråkigt, men det är sant. Jag hade inte tänkt gå upp och säga något, men när en av miljöpartisterna gick upp och sa hur försäljningen drabbar kvinnor som bor i Rinkeby kunde jag inte sitta stil.
Är det någon stadsdel som gynnas av att privata aktörer tar över köpcentrerna i Stockholm så är det just Rinkeby. Genom satsning på framförallt nya butiker och företag trängs de mansdominerande föreningarna undan. Rinkeby centrum har belägrats av män (ofta arbetslösa) som sitter dagarna ut på caféer och förhindrar kvinnor från att vistas vid centrumorådet.
En del maffialiknande mansdominerande föreningar som ska arbeta med jämställdhet och integrationsfrågor gör allt annat än driver integrationsfrämjande verksamheter. Kvinnor är ofta uteslutna ur dessa församlingar och många lever isolerade liv.
Men givetvis vill inte miljöpartiet erkänna detta. De har ju varit med och format den politik som försatt så många kvinnor i utanförskap. Jag ser fram emot fortsatta debatter med miljöpartiet, speciellt i frågan kring hederskultur. De har hittills förnekat att många kvinnor och flickor i just Rinkeby lever hedersrelaterade liv. Men en rundtur i Rinkeby kanske får dem att omvärdera en del ställningstaganden.
Dagens möte kostade skattebetalarna cirka 140000 kronor. Tråkigt, men det är sant. Jag hade inte tänkt gå upp och säga något, men när en av miljöpartisterna gick upp och sa hur försäljningen drabbar kvinnor som bor i Rinkeby kunde jag inte sitta stil.
Är det någon stadsdel som gynnas av att privata aktörer tar över köpcentrerna i Stockholm så är det just Rinkeby. Genom satsning på framförallt nya butiker och företag trängs de mansdominerande föreningarna undan. Rinkeby centrum har belägrats av män (ofta arbetslösa) som sitter dagarna ut på caféer och förhindrar kvinnor från att vistas vid centrumorådet.
En del maffialiknande mansdominerande föreningar som ska arbeta med jämställdhet och integrationsfrågor gör allt annat än driver integrationsfrämjande verksamheter. Kvinnor är ofta uteslutna ur dessa församlingar och många lever isolerade liv.
Men givetvis vill inte miljöpartiet erkänna detta. De har ju varit med och format den politik som försatt så många kvinnor i utanförskap. Jag ser fram emot fortsatta debatter med miljöpartiet, speciellt i frågan kring hederskultur. De har hittills förnekat att många kvinnor och flickor i just Rinkeby lever hedersrelaterade liv. Men en rundtur i Rinkeby kanske får dem att omvärdera en del ställningstaganden.
måndag 18 juni 2007
Tvillingsystrar hyllar Adolf Hitler!
Aftonbladet skriver idag om tvillingsystrarna Lamb och Lynx, 14 år gamla från USA som redan gjort superkarriär bland nazistiska kretsar. I sommar kommer de till Sverige för att uppträda på nordiska festivalen. Läs mer här
Två små söta tjejer som hyllar Adolf Hitler, de kan inte ha haft en lätt uppväxt. Jag rös till i hela kroppen när jag läste intervjun.
– "Vi är stolta över att vara vita, och det vill vi fortsätta vara, sa Lynx till ABC News i en intervju 2005. – Vi vill bara värna om den vita rasen". År 2005 var systrarna bara 12 år gamla.
När tjejerna kommer till Sverige borde de erbjudas en resa till Auschwitz. Mamman som uppfostrat barnen med dessa värderingar borde följa med på resan. Kanske gör det gott, vem vet!
Två små söta tjejer som hyllar Adolf Hitler, de kan inte ha haft en lätt uppväxt. Jag rös till i hela kroppen när jag läste intervjun.
– "Vi är stolta över att vara vita, och det vill vi fortsätta vara, sa Lynx till ABC News i en intervju 2005. – Vi vill bara värna om den vita rasen". År 2005 var systrarna bara 12 år gamla.
När tjejerna kommer till Sverige borde de erbjudas en resa till Auschwitz. Mamman som uppfostrat barnen med dessa värderingar borde följa med på resan. Kanske gör det gott, vem vet!
söndag 17 juni 2007
Klockrent PJ!
PJ Anders Linder, ledarskribent på svenska dagbladet skriver idag en mycket bra och konkretiserad text om det politiska läget. Texten är läsvärd och hittas här.
Linders skriver bland annat om vilka konsekvenser sossarnas fortsatta maktinnehav skulle fått på samhället om de vunnit valet.
Linders skriver bland annat om vilka konsekvenser sossarnas fortsatta maktinnehav skulle fått på samhället om de vunnit valet.
lördag 16 juni 2007
SABO+Sossarna= Sant
Igår kom jag hem från Falun. SABO (Sveriges allmännyttiga bostadsbolagsorganisation) hade kongress och jag var ombud för Svenska bostäder, Sveriges största kommunala bostadsbolag.
Stockholm har tre kommunala bolag; Svenska bostäder, Familjebostäder och Stockholms hem. Samtliga är medlemmar i SABO. Men vid årsskiftet lämnar vi organisationen eftersom att den har en socialdemokratisk majoritet i styrelsen.
Detta trots att det blev maktskifte 2006. Annika Billström, tidigare finansborgarråd (s) blev omvald till ordförande. Det är märkligt för hon förlorade valet i Stockholm och därmed makten över de tre kommunala bostadsbolagen. Ska hon då i SABO sammanhang lägga upp riktlinjerna för hur bostadspolitiken ska formas i Stockholm när det är alliansen som styr?
För oss är det viktigt att de kommunala bostadsbolagen, framförallt i förorterna ger människor möjlighet att omvandla sina lägenheter till bostadsrätter. Sossarna är emot detta de hänvisar till ökad segregering. Men det är inte sant.
En lyckad integrationspolitik innehåller tre viktiga ingredienser. Att människor ges möjlighet att lära sig språket, kommer in på arbetsmarkanden och får möjlighet att äga sitt boende. Det tror inte socialdemokraterna på. De tror heller inte att man ska ha mjöl och jäst för att baka bröd.
Vårt utträde ur SABO har redan gett effekt. Organisationen har redan tvingats banta. Tio anställda sägs nu upp och de har redan förlorat 6 miljoner på att vi går ur. Detta har givetvis gett dem kalla kårar. Nu försöker de ändra inställning till en del politiska frågor, som till exempel omvandlingsfrågorna.
Kongressen inleddes också med ”det nya SABO”, hittills har vi bara hört fina och visionära formuleringar, men det är svårt för styrelsen att övertyga sossarna i resten av landet att gå med på nykursen. Men det är upp till bevis. Nu handlar det att gå till praktisk handling om man menar allvar med att försöka få tillbaks alliansen i SABO samarbetet.
I övrigt måste SABO verkligen fundera över en mångfaldsplan för organisationen. Av drygt tvåhundra inbjudna var det en person som var född på 80-talet (en anställd). Kristina Alvendal, Bostad och Integrationsborgarråd (m) och jag representerade sjuttiotalisterna. En överväldigande majoritet var män över 60 år. Kvinnorna var definitivt underrepresenterade. Unga killar var lika med noll. Invandrarna kunde räknas på vänsterhandens fingrar. Så många som tre invandrare var med, en av dem jag själv.
Det var någon som sa att jag lyckats slå tre flugor i en smäll? Han menade att jag var ung, tjej och invandrare. Jag gav honom rätt och gratulerade mig själv till denna bedrift.
Stockholm har tre kommunala bolag; Svenska bostäder, Familjebostäder och Stockholms hem. Samtliga är medlemmar i SABO. Men vid årsskiftet lämnar vi organisationen eftersom att den har en socialdemokratisk majoritet i styrelsen.
Detta trots att det blev maktskifte 2006. Annika Billström, tidigare finansborgarråd (s) blev omvald till ordförande. Det är märkligt för hon förlorade valet i Stockholm och därmed makten över de tre kommunala bostadsbolagen. Ska hon då i SABO sammanhang lägga upp riktlinjerna för hur bostadspolitiken ska formas i Stockholm när det är alliansen som styr?
För oss är det viktigt att de kommunala bostadsbolagen, framförallt i förorterna ger människor möjlighet att omvandla sina lägenheter till bostadsrätter. Sossarna är emot detta de hänvisar till ökad segregering. Men det är inte sant.
En lyckad integrationspolitik innehåller tre viktiga ingredienser. Att människor ges möjlighet att lära sig språket, kommer in på arbetsmarkanden och får möjlighet att äga sitt boende. Det tror inte socialdemokraterna på. De tror heller inte att man ska ha mjöl och jäst för att baka bröd.
Vårt utträde ur SABO har redan gett effekt. Organisationen har redan tvingats banta. Tio anställda sägs nu upp och de har redan förlorat 6 miljoner på att vi går ur. Detta har givetvis gett dem kalla kårar. Nu försöker de ändra inställning till en del politiska frågor, som till exempel omvandlingsfrågorna.
Kongressen inleddes också med ”det nya SABO”, hittills har vi bara hört fina och visionära formuleringar, men det är svårt för styrelsen att övertyga sossarna i resten av landet att gå med på nykursen. Men det är upp till bevis. Nu handlar det att gå till praktisk handling om man menar allvar med att försöka få tillbaks alliansen i SABO samarbetet.
I övrigt måste SABO verkligen fundera över en mångfaldsplan för organisationen. Av drygt tvåhundra inbjudna var det en person som var född på 80-talet (en anställd). Kristina Alvendal, Bostad och Integrationsborgarråd (m) och jag representerade sjuttiotalisterna. En överväldigande majoritet var män över 60 år. Kvinnorna var definitivt underrepresenterade. Unga killar var lika med noll. Invandrarna kunde räknas på vänsterhandens fingrar. Så många som tre invandrare var med, en av dem jag själv.
Det var någon som sa att jag lyckats slå tre flugor i en smäll? Han menade att jag var ung, tjej och invandrare. Jag gav honom rätt och gratulerade mig själv till denna bedrift.
onsdag 13 juni 2007
Turkiets terrorbekämpning
Ikväll sände aktuellt ett reportage om Turkiets kamp mot kurdiska (PKK) terrorister. Inslaget var ensidigt och legitimerade den turkiska staten och militärens övergrepp mot tjugo miljoner kurder som bor i landet genom att framställa alla som PKK anhängare och terrorister. Sveriges television gav Turkiet storslam och medverkade omedvetet? till Turkiets hetsiga antiterror - kampanj. Grattis SVT!
Inte heller var SVT mån om att upplysa tittarna om Turkiets antikurdpolitik som föddes samtidigt som Republiken bildades år 1923. Detta var långt innan PKK:s grundare Öcalan var född.
Kurderna har fråntagits alla sina medborgerliga rättigheter, sin identitet, rätten till sitt språk, kultur, historia, musik, litteratur osv. Rättigheter som vi i Sverige ser som självklara.
Miljontals människor har fördrivits från sina hem, tusentals byar har skövlats bort av turkisk bulldozers. Fängelserna är fyllda av människorättskämpar, journalister, politiker, dissidenter, advokater osv. Yttrandefrihet, föreningsfrihet, organisationsfrihet och politisk verksamhet är förbjuden och varje försök till politisk organisering har slagits ned brutalt. I maj förra året bildades ett nytt kurdisk parti, kongressen inleddes på kurdiska. Detta sågs som ett brott och tretton politiker arresterades. Idag avtjänar de långa fängelsestraff för att de talat sitt modersmål.
All form av kritik eller ifrågasättande av turkiskheten eller den turiska republikens suveränitet är enligt lag förbjuden och kan ge upp till tio års fängelse. Detta stadgas i portalparagrafen. Den världskände författaren och nobelpristagaren Orhan Pamuk ställdes inför rätta förra året för att ha skadat republikens absoluta suveränitet när han i en intervju med en Schweizisk tidning kritiserade Turkiets övergrepp mot de mänskliga rättigheterna.
PKK bildades på 80-talet och samlade många anhängare. Kampen mot turkiska militären gav nytt hopp bland många kurder, de såg möjlighet att få sin frihet efter årtionden av förtryck och omänsklig och grym behandling.
Anledningen till att så många anslöt sig till PKK beror framförallt på att kurdiska partier förbjöds efter militärkuppen 1980. Det uppstod ett vakuum i det politiska livet. När PKK bildades var de ensamma på spelplanen. Människor som varit aktiva tidigare var antingen döda, fängslade eller hade lyckats fly landet. Min far är en av många som lyckades undkomma militären.
Vad ”dagens” konflikt egentligen handlar om är Turkiets rädsla för det starka självstyre kurderna lyckats åstadkomma i Irak. En kurdisk statsbildning och den oljerika staden Kirkuks återförening med Kurdistan är Turkiets värsta skräckscenario.
Kirkuk är en av världens oljerikaste städer. Under Saddam Husseins arabiseringskampanj dödades över 180 000 kurder. De som bodde i Kirkuk fördrevs från sina hem och in flyttade araber. Idag återvänder kurderna tillbaks till sina marker och Turkiet vill förhindra detta till varje pris.
Enligt paragraf 140 i den irakiska konstitutionen som både kurder, shiiter och sunnimuslimer röstat igenom ska folkomröstning hållas vid slutet av året om Kirkuks framtid. Återförenas Kirkuk med resten av Kurdistan i Irak kommer kurderna ett steg närmare självständighet.
Det är av den anledningen Turkiet vill in i Kurdistan i Irak. De använder terrorkortet för att jaga 500-3000 terrorister som de skulle ha kunnat gripa för länge sedan. Men Turkiet vet att PKK kortet är enda vägen in i Irak därför vill man inte utplåna organisationen.
Nästa gång hoppas jag SVT är mer nyanserad i sina sändningar. Det skadar inte heller om moderata kurder som tar tydligt avstånd från PKK men samtidigt talar sanningar om den turkiska statens antikurdiska politik får delta i debatten.
Turkiet vill bli medlemmar i EU. Men först måste de leva upp till Köpenhamnskriterierna. Om inte debatten om turkiskt medlemskap förs idag så är det för sent imorgon. Den dagen Turkiet knackar på vår dörr och fortfarande begår brott mot mänskliga rättigheter så kommer vi stå där med svansen mellan benen. Frågan är vad vi gör då?
Inte heller var SVT mån om att upplysa tittarna om Turkiets antikurdpolitik som föddes samtidigt som Republiken bildades år 1923. Detta var långt innan PKK:s grundare Öcalan var född.
Kurderna har fråntagits alla sina medborgerliga rättigheter, sin identitet, rätten till sitt språk, kultur, historia, musik, litteratur osv. Rättigheter som vi i Sverige ser som självklara.
Miljontals människor har fördrivits från sina hem, tusentals byar har skövlats bort av turkisk bulldozers. Fängelserna är fyllda av människorättskämpar, journalister, politiker, dissidenter, advokater osv. Yttrandefrihet, föreningsfrihet, organisationsfrihet och politisk verksamhet är förbjuden och varje försök till politisk organisering har slagits ned brutalt. I maj förra året bildades ett nytt kurdisk parti, kongressen inleddes på kurdiska. Detta sågs som ett brott och tretton politiker arresterades. Idag avtjänar de långa fängelsestraff för att de talat sitt modersmål.
All form av kritik eller ifrågasättande av turkiskheten eller den turiska republikens suveränitet är enligt lag förbjuden och kan ge upp till tio års fängelse. Detta stadgas i portalparagrafen. Den världskände författaren och nobelpristagaren Orhan Pamuk ställdes inför rätta förra året för att ha skadat republikens absoluta suveränitet när han i en intervju med en Schweizisk tidning kritiserade Turkiets övergrepp mot de mänskliga rättigheterna.
PKK bildades på 80-talet och samlade många anhängare. Kampen mot turkiska militären gav nytt hopp bland många kurder, de såg möjlighet att få sin frihet efter årtionden av förtryck och omänsklig och grym behandling.
Anledningen till att så många anslöt sig till PKK beror framförallt på att kurdiska partier förbjöds efter militärkuppen 1980. Det uppstod ett vakuum i det politiska livet. När PKK bildades var de ensamma på spelplanen. Människor som varit aktiva tidigare var antingen döda, fängslade eller hade lyckats fly landet. Min far är en av många som lyckades undkomma militären.
Vad ”dagens” konflikt egentligen handlar om är Turkiets rädsla för det starka självstyre kurderna lyckats åstadkomma i Irak. En kurdisk statsbildning och den oljerika staden Kirkuks återförening med Kurdistan är Turkiets värsta skräckscenario.
Kirkuk är en av världens oljerikaste städer. Under Saddam Husseins arabiseringskampanj dödades över 180 000 kurder. De som bodde i Kirkuk fördrevs från sina hem och in flyttade araber. Idag återvänder kurderna tillbaks till sina marker och Turkiet vill förhindra detta till varje pris.
Enligt paragraf 140 i den irakiska konstitutionen som både kurder, shiiter och sunnimuslimer röstat igenom ska folkomröstning hållas vid slutet av året om Kirkuks framtid. Återförenas Kirkuk med resten av Kurdistan i Irak kommer kurderna ett steg närmare självständighet.
Det är av den anledningen Turkiet vill in i Kurdistan i Irak. De använder terrorkortet för att jaga 500-3000 terrorister som de skulle ha kunnat gripa för länge sedan. Men Turkiet vet att PKK kortet är enda vägen in i Irak därför vill man inte utplåna organisationen.
Nästa gång hoppas jag SVT är mer nyanserad i sina sändningar. Det skadar inte heller om moderata kurder som tar tydligt avstånd från PKK men samtidigt talar sanningar om den turkiska statens antikurdiska politik får delta i debatten.
Turkiet vill bli medlemmar i EU. Men först måste de leva upp till Köpenhamnskriterierna. Om inte debatten om turkiskt medlemskap förs idag så är det för sent imorgon. Den dagen Turkiet knackar på vår dörr och fortfarande begår brott mot mänskliga rättigheter så kommer vi stå där med svansen mellan benen. Frågan är vad vi gör då?
måndag 11 juni 2007
Föräldrar gripna för hedersbrott
En 17 årig flicka som levt med skyddad identitet undan sin familj besökte förra veckan sin systers skola i samband med skolavslutning. Vad hon inte visste var att föräldrarna också var på plats. När de fick syn på dottern tvingade de med henne hem. Några dagar senare försökte familjen föra ut 17 åringen ur landet mot hennes vilja till Egypten.
Men tack och lov reagerade fosterfamiljen flickan var placerad hos när hon inte dök upp. Socialtjänsten kontaktades och de förstod snabbt att något inte stod rätt till och anmälde henne försvunnen hos polisen. Polisen i sin tur reagerade lika snabbt och stoppade familjens bil som var efterlyst i närheten av Helsingborg.
Det är en tragisk historia men inte unik. Tusentals unga flickor och kvinnor tvingas leva hedersrelaterade liv i Sverige. Politiker har tyvärr inte tagit frågan på allvar. Myndigheter, institutioner och andra samhällsinstanser har haft för lite kunskap om hederskulturen.
Det var först när Fadime Sahindal och Pela Attroschi mördades som debatten eskalerade. På nittiotalet kunde hederskulturen anses vara förmildrande omständighet när domstolarna dömde brott av hederskaraktär. Idag finns i alla fall hedersfrågan med på den politiska dagordningen. Det är bra, men arbetet går för långsamt.
Det uppstår ett problem när fokus framförallt läggs på omyndiga flickor. De som är myndiga glöms bort i arbetet mot hederskulturen. Många lever i social misär. Deras liv är kontrollerade av andra och de tillåts inte ha drömmar och mål om framtiden.
Eftersom att de enligt lag är myndiga så kan t.ex. inte socialtjänsten ge samma hjälp med fosterhemsplacering eller annan hjälp som omyndiga flickor får. De hänvisas istället till kvinnojourer, vilket är bra, men inte tillräckligt. Stat och kommun frånsäger sig på så sätt ansvar.
Det finns en dimension som inte framkommer tydligt i debatten när det gäller just myndiga flickor. Det är det faktum att många av rädsla för samhället inte vågar lämna sina familjer. De har ingen erfarenhet eller vet hur saker och ting fungerar. De är rädda att de inte ska klara sig själva och bli övergivna. Då väljer många att leva kvar i hederslivet.
Så länge samhället sänder signaler att vi inte bryr oss om denna grupp så kommer hedersmentaliteten fortsätta breda ut sig. Och det är inte bara ett brott mot svensk lagstiftning utan ett brott mot FN:s konvention för mänskliga rättigheter.
Men tack och lov reagerade fosterfamiljen flickan var placerad hos när hon inte dök upp. Socialtjänsten kontaktades och de förstod snabbt att något inte stod rätt till och anmälde henne försvunnen hos polisen. Polisen i sin tur reagerade lika snabbt och stoppade familjens bil som var efterlyst i närheten av Helsingborg.
Det är en tragisk historia men inte unik. Tusentals unga flickor och kvinnor tvingas leva hedersrelaterade liv i Sverige. Politiker har tyvärr inte tagit frågan på allvar. Myndigheter, institutioner och andra samhällsinstanser har haft för lite kunskap om hederskulturen.
Det var först när Fadime Sahindal och Pela Attroschi mördades som debatten eskalerade. På nittiotalet kunde hederskulturen anses vara förmildrande omständighet när domstolarna dömde brott av hederskaraktär. Idag finns i alla fall hedersfrågan med på den politiska dagordningen. Det är bra, men arbetet går för långsamt.
Det uppstår ett problem när fokus framförallt läggs på omyndiga flickor. De som är myndiga glöms bort i arbetet mot hederskulturen. Många lever i social misär. Deras liv är kontrollerade av andra och de tillåts inte ha drömmar och mål om framtiden.
Eftersom att de enligt lag är myndiga så kan t.ex. inte socialtjänsten ge samma hjälp med fosterhemsplacering eller annan hjälp som omyndiga flickor får. De hänvisas istället till kvinnojourer, vilket är bra, men inte tillräckligt. Stat och kommun frånsäger sig på så sätt ansvar.
Det finns en dimension som inte framkommer tydligt i debatten när det gäller just myndiga flickor. Det är det faktum att många av rädsla för samhället inte vågar lämna sina familjer. De har ingen erfarenhet eller vet hur saker och ting fungerar. De är rädda att de inte ska klara sig själva och bli övergivna. Då väljer många att leva kvar i hederslivet.
Så länge samhället sänder signaler att vi inte bryr oss om denna grupp så kommer hedersmentaliteten fortsätta breda ut sig. Och det är inte bara ett brott mot svensk lagstiftning utan ett brott mot FN:s konvention för mänskliga rättigheter.
fredag 8 juni 2007
Sommaren är här
De senaste dagarna har varit kanon. Vackert väder gör att människor blir positivare till livet och trevligare i allmänhet. Går man på stan är det bara att le. Jag lovar att du snabbt får ett leende tillbaka.
Man kan till och med heja på någon utan att bli tagen som galen. Eller inleda en konversation utan att personen i fråga ropar på hjälp. Och är det något land som är vackert på sommaren så är det just Sverige. Det finns så mycket att göra! Tyvärr fattar man det först när man får utlandsgäster som ska åka skärgårdsbåten, besöka kaknästornet, skansen, grönan, skärgården, olika museer, gamla stan, slottet osv.
Jag vill äga en båt. Med båt är sommaren räddad, man glider genom sommaren ut till sjöss och kan lata hur mycket som helst:=)
Ikväll ska jag grilla, jag ska hålla mig nära stranden ifa. olyckan är framme. Har köpt en massa entrecote och färsk potatis. Fick tips på en god marinad av min svägerska. Blir det gott så ska jag tacka Anna, världens bästa kockerska.
Hoppas att du njuter av helgen för det ska jag göra.
Man kan till och med heja på någon utan att bli tagen som galen. Eller inleda en konversation utan att personen i fråga ropar på hjälp. Och är det något land som är vackert på sommaren så är det just Sverige. Det finns så mycket att göra! Tyvärr fattar man det först när man får utlandsgäster som ska åka skärgårdsbåten, besöka kaknästornet, skansen, grönan, skärgården, olika museer, gamla stan, slottet osv.
Jag vill äga en båt. Med båt är sommaren räddad, man glider genom sommaren ut till sjöss och kan lata hur mycket som helst:=)
Ikväll ska jag grilla, jag ska hålla mig nära stranden ifa. olyckan är framme. Har köpt en massa entrecote och färsk potatis. Fick tips på en god marinad av min svägerska. Blir det gott så ska jag tacka Anna, världens bästa kockerska.
Hoppas att du njuter av helgen för det ska jag göra.
söndag 3 juni 2007
Debatten om religion fortsätter!
När jag aktiverade min blogg poängterade jag hur viktigt det är att ständigt uppdatera den med nya inlägg, annars skulle besöksfrekvensen successivt minska. Jag erkänner att jag varit dålig på den fronten. Men från och med nu blir det ändring på det. Nu är det minst ett inlägg om dan eller två varannan dag som gäller:=)
Förra veckan skrev jag en krönika till politikerbloggen om religionsfrihet. Jag lyfte fram islam som exempel på hur småflickor tvingas bära slöja, och det blev som väntat reaktioner. En av kommentarerna jag fastnade för var från Mahmoud Aldebe, ordförande för Sveriges muslimska råd, framförallt känd för att han inför valet 2006 skickade ett brev till samtliga riksdagspartier och krävde att muslimsk lagstiftning (Sharialagar) skulle införas i Sverige parallellt med svensk lagstiftning. Och att muslimska imamer ska få undervisa i kommunala grundskolor i Stockholm.
Muslimsk sharialagstiftning bryter mot principen att alla människor är lika inför lagen. Sharialagar upphöjer mannens ställning över kvinnans. Sharialagar finns i länder där diktatur råder och kvinnan lever i förtryck. Och detta vill alltså Mahmoud Aldebe införa i Sverige. Det är ett svek mot de människor som flytt undan religiös förtryck, men det är framförallt ett hån mot den svenska demokratin och svenska kvinnors kamp för jämställdhet och jämlikhet de kämpat för de senaste 100 åren.
Jag är liberal och tror på individen och inte kollektivet. Både Mahmoud och jag vet att fundamentalism och uråldriga traditioner har brett ut sig i Sverige. Inte "alla" men många unga muslimska pojkar växer upp med en fundamentalistisk och förvrängd syn på kvinnan och hennes roll i samhället. Jag har pratat med många flickor och hört deras berättelser. De har berättat för mig om sin vardag och rädslan som hela tiden finns för att göra något fel som kan väcka vrede inte bara i familjen utan av släkt, bekanta och till och med grannar.
En del förorter har övergått till väktarsamhällen, det som vi i den politiska debatten kallar för storebrorsamhälle. Varje steg flickorna tar bevakas av en eller flera personer. En flicka berättade en gång för mig att hon lyser av glädje varje gång mamman skickar henne till mataffären för att handla mjölk eller annat. "Det är den enda stunden jag får vara för mig själv, fastän det bara handlar om en kvart så är den kvarten min" Jag vet att Aldebe känner till dessa problem, men skillnaden mellan oss är att jag vågar tala om det medan Aldebe försöker sopa det under mattan.
I Rosengård ser vi hur wahhabism breder ut sig. Det är den mest fundamentalistiska tolkningen av islam, vi finner t.ex. i Saudiarabien. Kvinnan har ingen ställning alls i samhället, mannen kan slå sin fru och sina barn när han vill, han har rätt till flera fruar, döttrarna gifts bort över sina huvuden. Om bara misstanken finns att en kvinna eller flicka varit orena så stenas de antingen till döds eller mördas på annat sätt.
Det intressanta i sammanhanget som är viktigt att belysa är att saudiska pengar finansierar två moskébyggen i Sverige. Sverige tillåter alltså det land som har den mest extrema tolkningen av islam som mer eller mindre förnekar kvinnans existens finansiera moskébyggen i Sverige. För mig är det en gåta.
Mitt engagemang för förtryckta kvinnor och flickor kommer aldrig att stanna upp för att några kallar mig rasist, facist, islamofob, icke-demokrat osv. Vad jag har ifrågasatt i min artikel är om huruvida religionsfriheten försvarar individen när femåringar tvingas bära slöja.
Sen vill jag bara uppmana de som uppenbarligen inte läst artikeln ordentligt att läsa den igen. Alla flickor bär inte slöja, men det blir allt vanligare i invandrartäta förorter. Det är bara att åka till Rinkeby och Tensta och se med egna ögon hur tillvaron ser ut för småflickor.
Aldebe borde som den demokrat han anser sig vara ta itu med dessa problem. Han är trotts allt ordförande för ett förbund med cirka åttiotusen medlemmar. Men frågan är om han vill ansluta sig till det arbetet!
Förra veckan skrev jag en krönika till politikerbloggen om religionsfrihet. Jag lyfte fram islam som exempel på hur småflickor tvingas bära slöja, och det blev som väntat reaktioner. En av kommentarerna jag fastnade för var från Mahmoud Aldebe, ordförande för Sveriges muslimska råd, framförallt känd för att han inför valet 2006 skickade ett brev till samtliga riksdagspartier och krävde att muslimsk lagstiftning (Sharialagar) skulle införas i Sverige parallellt med svensk lagstiftning. Och att muslimska imamer ska få undervisa i kommunala grundskolor i Stockholm.
Muslimsk sharialagstiftning bryter mot principen att alla människor är lika inför lagen. Sharialagar upphöjer mannens ställning över kvinnans. Sharialagar finns i länder där diktatur råder och kvinnan lever i förtryck. Och detta vill alltså Mahmoud Aldebe införa i Sverige. Det är ett svek mot de människor som flytt undan religiös förtryck, men det är framförallt ett hån mot den svenska demokratin och svenska kvinnors kamp för jämställdhet och jämlikhet de kämpat för de senaste 100 åren.
Jag är liberal och tror på individen och inte kollektivet. Både Mahmoud och jag vet att fundamentalism och uråldriga traditioner har brett ut sig i Sverige. Inte "alla" men många unga muslimska pojkar växer upp med en fundamentalistisk och förvrängd syn på kvinnan och hennes roll i samhället. Jag har pratat med många flickor och hört deras berättelser. De har berättat för mig om sin vardag och rädslan som hela tiden finns för att göra något fel som kan väcka vrede inte bara i familjen utan av släkt, bekanta och till och med grannar.
En del förorter har övergått till väktarsamhällen, det som vi i den politiska debatten kallar för storebrorsamhälle. Varje steg flickorna tar bevakas av en eller flera personer. En flicka berättade en gång för mig att hon lyser av glädje varje gång mamman skickar henne till mataffären för att handla mjölk eller annat. "Det är den enda stunden jag får vara för mig själv, fastän det bara handlar om en kvart så är den kvarten min" Jag vet att Aldebe känner till dessa problem, men skillnaden mellan oss är att jag vågar tala om det medan Aldebe försöker sopa det under mattan.
I Rosengård ser vi hur wahhabism breder ut sig. Det är den mest fundamentalistiska tolkningen av islam, vi finner t.ex. i Saudiarabien. Kvinnan har ingen ställning alls i samhället, mannen kan slå sin fru och sina barn när han vill, han har rätt till flera fruar, döttrarna gifts bort över sina huvuden. Om bara misstanken finns att en kvinna eller flicka varit orena så stenas de antingen till döds eller mördas på annat sätt.
Det intressanta i sammanhanget som är viktigt att belysa är att saudiska pengar finansierar två moskébyggen i Sverige. Sverige tillåter alltså det land som har den mest extrema tolkningen av islam som mer eller mindre förnekar kvinnans existens finansiera moskébyggen i Sverige. För mig är det en gåta.
Mitt engagemang för förtryckta kvinnor och flickor kommer aldrig att stanna upp för att några kallar mig rasist, facist, islamofob, icke-demokrat osv. Vad jag har ifrågasatt i min artikel är om huruvida religionsfriheten försvarar individen när femåringar tvingas bära slöja.
Sen vill jag bara uppmana de som uppenbarligen inte läst artikeln ordentligt att läsa den igen. Alla flickor bär inte slöja, men det blir allt vanligare i invandrartäta förorter. Det är bara att åka till Rinkeby och Tensta och se med egna ögon hur tillvaron ser ut för småflickor.
Aldebe borde som den demokrat han anser sig vara ta itu med dessa problem. Han är trotts allt ordförande för ett förbund med cirka åttiotusen medlemmar. Men frågan är om han vill ansluta sig till det arbetet!
onsdag 30 maj 2007
Tiden räcker inte till
Jag är helt slut, fysiskt och mentalt! De senaste tre veckorna har varit helt hysteriska. Jag har gått upp 06:00 på morgonen och ibland lagt mig 03:00 på natten för att hinna med jobbet på banken, ordförandeskapet för Liberala Invandrarförbundet, kommunfullmäktige, exploateringsnämnden, svenska bostäders styrelseuppdrag, alla resor, förberedelser, min älskling Ronia och lilla Vera, vänner, familj, man osv.
Nu tror du som läser mitt inlägg att jag är galen eller saknar ett liv. Kanske har du rätt, men samtidigt måste jag säga att allt det jag gör just nu är väldigt roligt. Det är utvecklande och en stor utmaning. Jag har alltid haft stora energireserver. Har kunnat jobba på i månader utan att kroppen sagt ifrån. Men det är klart att det kan slå tillbaks mot mig nu i äldre år om jag inte taggar ner mitt engagemang en aning.
Tacka får man göra sommaren som är på ingång. Då blir det lite lugnare kring en. Stockholm är den absolut vackraste huvudstaden att befinna sig i. Men en bilresa genom västkusten är inte heller dåligt det. Har inte bestämt mig för vad jag ska göra, men en sak är säkert, det blir inga utlandsresor. Resa bort ska man göra på vintern när det är mörkt, kallt och dystert här hemma.
Nu tror du som läser mitt inlägg att jag är galen eller saknar ett liv. Kanske har du rätt, men samtidigt måste jag säga att allt det jag gör just nu är väldigt roligt. Det är utvecklande och en stor utmaning. Jag har alltid haft stora energireserver. Har kunnat jobba på i månader utan att kroppen sagt ifrån. Men det är klart att det kan slå tillbaks mot mig nu i äldre år om jag inte taggar ner mitt engagemang en aning.
Tacka får man göra sommaren som är på ingång. Då blir det lite lugnare kring en. Stockholm är den absolut vackraste huvudstaden att befinna sig i. Men en bilresa genom västkusten är inte heller dåligt det. Har inte bestämt mig för vad jag ska göra, men en sak är säkert, det blir inga utlandsresor. Resa bort ska man göra på vintern när det är mörkt, kallt och dystert här hemma.
Jag har skrivit en krönika åt politikerbloggen som berör religionsfrihet i Sverige och kan läsas här.
söndag 27 maj 2007
Kvinna attackerad av hund
Ännu en person har fallit offer för hundövergrepp. En kvinna i 70 års åldern blev tidigare idag anfallen av tre hundar och så svårt biten att hon fick färdas till sjukhus med ambulanshelikopter. Läs mer här
Man blir riktigt förbannad och undrar var hundägarna befinner sig. Att ha en hund medföljer också ansvar. Men tyvärr finns hundägare som är olämpliga för uppgiften.
Jag är uppväxt i en förort där varannan kid springer omkring med kamphundar och sprider skräck bland invånarna. De hetsar hundarna att fightas mot varandra och skrämmer förbipasserande. Jag har själv ett antal gånger sett hur oskyldiga människor jagats bort från centrum av hundarna.
En gång gick jag fram till en kille och frågade vad fan han sysslade med, som svar fick jag höra att "det är roligt". Det är sjukt att man finner det roligt. Det som är obegripligt i sammanhanget är hur de får tag på kamphundarna. De har varken åldern inne eller är mogna för att axla det ansvar som krävs för att ta hand om en kamphund.
Jag själv blir livrädd varje gång jag passerar en kamphund och undrar varje gång om han/hon kommer försöka bita mig.
Jag tycker att alla som vill bli kamphundsägare ska tvingas avlägga ett test där man bedömmer om personen i fråga är lämplig eller ej. Blir man godkänd så får man certifikat.
Man blir riktigt förbannad och undrar var hundägarna befinner sig. Att ha en hund medföljer också ansvar. Men tyvärr finns hundägare som är olämpliga för uppgiften.
Jag är uppväxt i en förort där varannan kid springer omkring med kamphundar och sprider skräck bland invånarna. De hetsar hundarna att fightas mot varandra och skrämmer förbipasserande. Jag har själv ett antal gånger sett hur oskyldiga människor jagats bort från centrum av hundarna.
En gång gick jag fram till en kille och frågade vad fan han sysslade med, som svar fick jag höra att "det är roligt". Det är sjukt att man finner det roligt. Det som är obegripligt i sammanhanget är hur de får tag på kamphundarna. De har varken åldern inne eller är mogna för att axla det ansvar som krävs för att ta hand om en kamphund.
Jag själv blir livrädd varje gång jag passerar en kamphund och undrar varje gång om han/hon kommer försöka bita mig.
Jag tycker att alla som vill bli kamphundsägare ska tvingas avlägga ett test där man bedömmer om personen i fråga är lämplig eller ej. Blir man godkänd så får man certifikat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
