Broderskapsrörelsen flirtar med islamisterna

Noterar att Peter Weiderud ordförande för Sveriges Kristna Socialdemokratiska förbund (Broderskapsrörelsen) är upprörd över att integrationsminister Nyamko Sabuni gett Säkerhetspolisen i uppdrag att kartlägga militant islamism i Sverige.

I en artikel på Newsmill påstår Weiderud att kartläggningen kan bidra till att svartmåla och förpassa svenska muslimer till politiskt utanförskap. Jag är alldeles övertygad om motsatsen, de flesta muslimerna vill inte ha med dessa krafter att göra. De vill leva sina liv precis som alla andra (jag försöker inte agera som talesperson för muslimer)

Islamisterna utgör en liten klick, men bara det faktum att de åker runt i förorten och försöker rekrytera ungdomar till sina nätverk är tillräckligt för att reagera. Vi som är politiskt förtroendevalda har ett ansvar att agera när intoleranta krafter breder ut sig. Ungdomar som riskerar hamna i deras klor kan få sina liv förstörda. De ska istället uppmuntras till att studera.

Jag tycker det är beklagligt att Peter Weiderud använder Sverigedemokraterna som ett argument när han anklagar minister Sabuni för populist. Han skjuter sig själv bara i foten och bidrar inte konstruktivt till debatten.

Broderskapsrörelsen har genom åren gjort sig kända för att bjuda in diverse talare till sina konferenser. År 2005 stod t.ex. Broderskapsrörelsen, socialdemokratiska ungdomsförbundet och islamisten och tillika ordföranden i Sveriges Muslimska Förbund, Mahmoud Aldebe, värdar för ett seminarium under rubriken "Islam och demokratiutveckling".

Den ledande Hamasideologen Azzam al-Tamimi som förordar självmordsattacker mot civila, som anser att staten Israel inte har rätt att existera och som stämplar ut alla muslimer som kritiserar islamism som förrädare var en av huvudtalarna. Med bakgrund av detta blir det inte svårt att förstå den hårda tonen Weiderud använder i sin artikel.

Samma år skrev jag och partivännen Makan Afshinnejad en artikel i CITY med samma tema. "Porta extremister i moskén på Söder" Läs även Makans och Fredriks artikel på DN-debatt

Läs även andra intressanta åsikter om Broderskapsrörelsen, Nyamko Sabuni, islamisen, Mahmoud Aldebe, Makan Afshinnejad, Israel, Azzam al-Tamimi,

Debatten om religion fortsätter!

När jag aktiverade min blogg poängterade jag hur viktigt det är att ständigt uppdatera den med nya inlägg, annars skulle besöksfrekvensen successivt minska. Jag erkänner att jag varit dålig på den fronten. Men från och med nu blir det ändring på det. Nu är det minst ett inlägg om dan eller två varannan dag som gäller:=)


Förra veckan skrev jag en krönika till politikerbloggen om religionsfrihet. Jag lyfte fram islam som exempel på hur småflickor tvingas bära slöja, och det blev som väntat reaktioner. En av kommentarerna jag fastnade för var från Mahmoud Aldebe, ordförande för Sveriges muslimska råd, framförallt känd för att han inför valet 2006 skickade ett brev till samtliga riksdagspartier och krävde att muslimsk lagstiftning (Sharialagar) skulle införas i Sverige parallellt med svensk lagstiftning. Och att muslimska imamer ska få undervisa i kommunala grundskolor i Stockholm.

Muslimsk sharialagstiftning bryter mot principen att alla människor är lika inför lagen. Sharialagar upphöjer mannens ställning över kvinnans. Sharialagar finns i länder där diktatur råder och kvinnan lever i förtryck. Och detta vill alltså Mahmoud Aldebe införa i Sverige. Det är ett svek mot de människor som flytt undan religiös förtryck, men det är framförallt ett hån mot den svenska demokratin och svenska kvinnors kamp för jämställdhet och jämlikhet de kämpat för de senaste 100 åren.

Jag är liberal och tror på individen och inte kollektivet. Både Mahmoud och jag vet att fundamentalism och uråldriga traditioner har brett ut sig i Sverige. Inte "alla" men många unga muslimska pojkar växer upp med en fundamentalistisk och förvrängd syn på kvinnan och hennes roll i samhället. Jag har pratat med många flickor och hört deras berättelser. De har berättat för mig om sin vardag och rädslan som hela tiden finns för att göra något fel som kan väcka vrede inte bara i familjen utan av släkt, bekanta och till och med grannar.

En del förorter har övergått till väktarsamhällen, det som vi i den politiska debatten kallar för storebrorsamhälle. Varje steg flickorna tar bevakas av en eller flera personer. En flicka berättade en gång för mig att hon lyser av glädje varje gång mamman skickar henne till mataffären för att handla mjölk eller annat. "Det är den enda stunden jag får vara för mig själv, fastän det bara handlar om en kvart så är den kvarten min" Jag vet att Aldebe känner till dessa problem, men skillnaden mellan oss är att jag vågar tala om det medan Aldebe försöker sopa det under mattan.

I Rosengård ser vi hur wahhabism breder ut sig. Det är den mest fundamentalistiska tolkningen av islam, vi finner t.ex. i Saudiarabien. Kvinnan har ingen ställning alls i samhället, mannen kan slå sin fru och sina barn när han vill, han har rätt till flera fruar, döttrarna gifts bort över sina huvuden. Om bara misstanken finns att en kvinna eller flicka varit orena så stenas de antingen till döds eller mördas på annat sätt.

Det intressanta i sammanhanget som är viktigt att belysa är att saudiska pengar finansierar två moskébyggen i Sverige. Sverige tillåter alltså det land som har den mest extrema tolkningen av islam som mer eller mindre förnekar kvinnans existens finansiera moskébyggen i Sverige. För mig är det en gåta.

Mitt engagemang för förtryckta kvinnor och flickor kommer aldrig att stanna upp för att några kallar mig rasist, facist, islamofob, icke-demokrat osv. Vad jag har ifrågasatt i min artikel är om huruvida religionsfriheten försvarar individen när femåringar tvingas bära slöja.

Sen vill jag bara uppmana de som uppenbarligen inte läst artikeln ordentligt att läsa den igen. Alla flickor bär inte slöja, men det blir allt vanligare i invandrartäta förorter. Det är bara att åka till Rinkeby och Tensta och se med egna ögon hur tillvaron ser ut för småflickor.

Aldebe borde som den demokrat han anser sig vara ta itu med dessa problem. Han är trotts allt ordförande för ett förbund med cirka åttiotusen medlemmar. Men frågan är om han vill ansluta sig till det arbetet!