Hedersfrågan är en av vår tids största feministiska utmaningar!

I morgon kväll ska jag årsmötestala på Liberala kvinnors årsmöte i Uppsala. Valet av tema är givet. Jag ska prata om en av mina hjärtefrågor; hederskulturen. Fastän samhället genom åren upplysts kring hedersfrågan, lagstiftningen skärpts till de utsattas fördel, enorma resurser tillförts kvinnojourerna, våra viktigaste samhällsinstitutioner; skola, socialtjänst, polis och övriga rättsväsendet utbildats i dessa frågor, finns det mycket kvar att göra.

Idag finns en ungefärlig uppskattning kring hur många som lever hedersrelaterade liv. Enligt Ungdomsstyrelsens kartläggning ”gift mot sin vilja” handlar det om 70 000 ungdomar mellan åldrarna 16-25 år som upplever att deras frihet inskränks.

För mig handlar den här frågan ytterst om en jämställdhetsfråga. En demokratifråga. Dock har debatten i första hand förts ur ett integrationsperspektiv och i sista hand ett jämställdhetsperspektiv. Jag är delvis medskyldig till det. Men den största skuldbördan ligger hos delar av feministrörelsen och vissa vänsterdebattörer.

Jag tycker att det borde råda konsensus kring vikten att bekämpa hederskulturen. När feministiskt initiativ med Gudrun Schyman i spetsen och andra delar av feministrörelsen borde stå längst fram på barrikaderna och ta kamp mot hedersförtrycket har de valt att vända dessa killar och tjejer ryggen.

Gudrun Schuman åker hellre till Almedalen och bränner pengar på bål, kallar svenska män för talibaner än att ta ordet heder i sin mun. Så tillåts hon vara en av feminismens främsta budbärare. Samtidigt skriker medsystrar och medbröder efter hjälp i det tysta. Det menar jag är ett historiskt svek.

Som Fadime-ambassadör har jag åtagit mig ett stort ansvar att sprida kunskap kring dessa frågor. Vi är 27 ambassadörer från hela landet. I mitt eget parti är dessutom Lotta Edholm, Nina Larsson, Anna Manell och Jenny Sonesson amassadörer. Fem hängivna liberala feminister som kommer fortsätta vårt arbete. Men vi behöver bli många fler som engagerar oss.

Riksföreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime behöver allt stöd de kan få i sitt viktiga arbete. Var med och bidra genom att bli medlem och engagera dig.  Det är mitt viktigaste budskap i morgon kväll hos Liberala Kvinnor i Uppsala. 

Ännu ett steg framåt i arbetet mot hederskulturen!

Idag presenterade jämställdhetsminister Maria Arnholm och justitieminister Beatrice Ask ett antal förslag på DN-debatt för att skärpa lagen mot barnäktenskap och tvångsäktenskap.

Ett nytt brott ”äktenskapstvång” införs i lagen. Att tvingas gifta sig mot sin vilja är en grov kränkning av mänskliga rättigheter. Svenska domstolar har haft svårt att hantera hedersrelaterade brott då det oftast handlat om många förövare i den här typen av brottslighet.

Den nya lagen, blir i den meningen, betydelsefull när rättsväsendet markerar att det får konsekvens för samtliga inblandade att tvinga en person i familjen eller släkten att gifta sig mot sin vilja. Straffskalan blir dessutom strängare, med fängelse upp till fyra år, vilket har en viktig avskräckande effekt.

Åldersgräns införs för äktenskap. Fastän lagen ändrades 2003 av dåvarande socialdemokratiske justitieministern, Thomas Bodström var det fortfarande möjligt för minderåriga flickor att gifta sig vid graviditet, eftersom att dispensmöjligheten inte togs bort. Läs propositionsförslaget till riksdagen här. Med dagens förslag försvinner dispensmöjligheten.

Regeringen föreslår även att fullmaktsäktenskap som ”huvudregel” inte erkänns i Sverige och inte heller utländska barnäktenskap där någon av parterna hade svensk anknytning när äktenskapet ingicks. På den här punkten hade jag önskat att man vågade vara mer tydlig i sin hållning. När ännu en dispensmöjlighet byggs in i lagen skapar det kryphål som gör det möjligt att kringgå lagen. Läs gärna journalisten Rassol Awlas artikel på DN-debatt från förra året om fullmaktsäktenskap.

På det hela taget är förslagen väldigt bra och välkomna. Idag vet vi att minst 70 000 unga lever hedersrelaterade liv, och dessa siffror är sannolikt bara toppen av ett isberg. Det har tagit många år för officiella Sverige att erkänna hederskulturens existens – men idag finns såväl adekvat forskning som rejält myndighetsarbete för att arbeta förebyggande och hjälpa utsatta ungdomar. 

Förhoppningsvis tar vi ännu några kliv framåt men jag vill också understryka att allt arbete inte bara kan handla om lagstiftning. Det är också viktigt att jobba med attityder, kunskap om det svenska samhället och ha ett tydligt jämställdhetsfokus som ska börja i förskolan redan. Det var detta Fadime Sahindal försökte säga till den samlade riksdagsförsamlingen 2001 i riksdagshuset. 

”Hade samhället tagit sitt ansvar och hjälpt mina föräldrar att bli mer delaktiga i det svenska samhället så hade detta kanske kunnat undvikas”

Jag kommer som nyutnämnd Fadime- Ambassadör 2014 för Riksföreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime göra allt som finns i min makt för att fortsätta driva hedersfrågorna. Vill du veta mer om GAPF:s viktiga arbete kan du besöka deras hemsida på gapf.se

Hederskulturen i Sverige

Ännu en gång blir vi påminda om att mänskliga rättigheter inte respekteras fullt ut i Sverige. Förra året tvingades sex ungdomar gifta sig mot sin vilja, varav tre av dem var omyndiga. Läs mer i Göteborgsposten.

Idag lever tiotusentals unga flickor och pojkar hedersrelaterade liv. Deras friheter är på ett eller annat sätt begränsade. Det kan handla om att inte få välja sin framtida partner, sina vänner, studera vidare, befrias från undervisning på grund av föräldrarnas tro, åka på klassresa, delta på skolfester eller gå på bio. Läs Ungdomsstyrelsens rapport "Gift mot sin vilja"

Samhället har tidigare misslyckats att synliggöra dessa problem. Man har accepterat att medeltida traditioner lever vidare och sår nya frön. Politikens tidigare, godtyckliga inställning har varit bedrövlig. Att ta hänsyn till vissa kulturyttringar har varit viktigare än att skydda individen mot kränkningar av mänskliga rättigheter.

Ska vi komma åt problemen är det A-O att skolan, socialtjänsten, polisen, civila samhället, politikerna, kvinnojourerna, domstolarna och andra viktiga aktörer samverkar. Det arbetet är i full gång. Men det räcker givetvis inte. Så länge undomar lever med oro kan vi inte säga att vi gjort tillräckligt.

Nyamko Sabuni är en person jag har respekt för. Ingen annan jämställdhetsminister har någonsin gjort så mycket för att lyfta hedersfrågorna på den politiska dagordningen. Läs regeringens "handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer". Därför är det aningen irriterande när vissa påstår att hon inte prioriterar jämställdhetsfrågorna. '

Att bekämpa hederskulturen är bland de viktigaste utmaningarna och en av jämställdhetens viktigaste frågor just nu. Det handlar inte enbart om att prata löneskillnader, diskriminering eller kvotering.

Tack vare Sabunis oförtröttliga arbete har även Mona Sahlin uttalat att hederskulturen finns på riktigt och drabbar unga flickor och pojkar.

Sommarlovet innebär vila, sol, bad och semester för många av landets skolelever. Men för en del innebär det oro inför resan till hemlandet. Många är rädda för att bli bortlovade eller bortgifta. En del återvänder till Sverige medan andra tvingas stanna kvar i föräldrarnas hemland.

Samhället får aldrig svika dessa flickor och pojkar. Mänskliga rättigheter ska omfatta alla som bor här. Folkpartiet och regeringen har gjort mycket, men vi har mycket kvar att göra. Det finns varken mirakellösningar eller genvägar för att komma åt problemen. Endast långsiktigt arbete och förebyggande insatser hjälper. Men på kort sikt är det viktigt att täppa till de hål som upprätthåller patriarkala värderingar.

Skolorna har varit dåliga på att upptäcka dessa problem tidigare. Men det är inte så konstigt. Det har saknats information och utbildning i hur man hanterar sådana här situationer. Men idag är det annorlunda. Samhället känner till hederskulturen, skolorna vet att det finns flickor och pojkar som lever med den.

När sommaren är slut och den nya terminen börjar bör varje skola vara uppmärksamma på om det saknas elever. Men allt handlar inte om det som går att mäta med siffror. För statistiken visar bara en klick av verkligheten.

Läs även andra intressanta åsikter om hederskultur, jämställdhet, Nyamko Sabuni, Göteborg, folkpartiet, Integration,

Regeringen vill stoppa tvångsäktenskapen

Nyamko Sabuni presenterar på brännpunkt regeringens fortsatta arbete för att förhindra så kallade barn- och tvångsäktenskap. Det är inte en dag för tidigt. Ungdomsstyrelsen beräknar att så många som 70 000 unga lever inom hederskulturen.

Förra året presenterade Stockholms Stad en rapport som visade att 4000 ungdomar lever någon form av kontrollerad liv. Det kan handla om att de inte får välja vem de ska gifta sig med, ha pojkvän, umgås med kompisar efter skolan, ha svenska vänner, utbilda sig vidare osv.

När religioner, kulturer och traditioner fråntar individen hennes rättigheter kan vi inte skynda långsamt. Vissa saker bör vi göra omgående. Lagstiftning är en sådan sak. Visst kan man inte lagstifta bort alla problem som rör hederskulturen.

Attityder tar lång tid att förändra, men det finns så mycket vi kan göra för att råda bot på en del av problemen. Det har den här regeringen med Folkpartiet i spetsen visat i både ord och handling. Läs även vad Adam Cwejman, och Agneta Berliner skriver.

Läs även andra intressanta åsikter om hederskultur, Nyamko Sabuni, folkpartiet, tvångsäktenskap,

100 års kamp för kvinnors rättigheter

Idag firar Internationella Kvinnodagen 100 år! Det kommer att uppmärksammas på olika sätt, både i Sverige och andra håll i världen. Det är bra, för så länge kvinnors mänskliga rättigheter inte respekteras kan vi aldrig slå oss till ro.

I Sverige har vi kommit en bra bit på vägen. Nittonhundratalet innehåller viktiga årtal som bidragit till att kvinnor skjutit fram sina positioner i samhället. 1921 fick kvinnor allmän rösträtt och blev därmed valbara till riksdagen. De fem första kvinnorna kunde ta plats som ledamöter efter valet, en av dem var liberalen Elisabeth Tamm.

År 1939 fick förvärvsarbetande kvinnor inte av skedas på grund av graviditet. Trots denna bestämmelse för snart 70 år sedan, finns det arbetgivare år 2010 som avskedar eller inte anställer kvinnor för att de är gravida. Det är ett fundamentalt misslyckande för jämställdheten. För den som vill läsa mer om de olika årtalen kan besöka denna sida.

Men år 2010 måste vi också belysa det glömda Sverige. De människor, framförallt flickor, kvinnor och pojkar som inte får leva sina liv såsom de själva önskar, utan har tvingats in i hederskulturen. Feminister har gjort viktiga insatser för jämställdheten men de har en god bit kvar så länge de inte på allvar utmanar hederskulturen. Författaren och journalisten Dilsa Demirbag-Sten summerar på ett bra och klokt sätt hur det kommit att bli så.

Ingen annan jämställdhetsminister, vare sig de hetat Mona Sahlin, Jens Orback eller Ulrika Messing har gjort så mycket för att bekämpa hederskulturen som nuvarande ministern Nyamko Sabuni. Läs hennes tal hon höll förra veckan i FN om jämställdhet. Läs också vad ROKS(Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige( skrev i sin blogg om talet.

Själv ska jag till Järfälla i kväll och delta i ett panelsamtal tillsammans med min riksdagskollega Nina Lundström .

Läs också DN 1 2, SvD, 1 Aftonbladet läs även andra bloggar Mark Klamberg, Rasmus Jonlund, Per Altenberg, Kent Persson, Maria Byström

Läs även andra intressanta åsikter om internationella kvinnodagen, jämställdhet, hederskultur, feminism, Dilsa Demirbag-Sten, Nyamko Sabuni, Mona Sahlin, Elisabeth Tamm, mänskliga rättigheter,

Viktigt att fortsätta arbetet mot hederskulturen.

Tidigare i kväll var jag på ett seminarium på ABF som handlade om hederskulturen. Arrangörer var nätverket mot hederskultur och föreningen varken hora eller kuvad.

Fyra böcker har gets ut i samma tema senaste tiden. Men utgångspunkterna skiljer sig åt. Författarna fick möjlighet att berätta för oss i publiken hur de fick idén att skriva böckerna, och svara på våra frågor.

Emre Güngör och Nima Dervish har skrivit boken ”varför dödar man sin dotter”. Boken är skriven utifrån männens (förövarnas) perspektiv. Fadime Sahindals pappa, Pela Atroshis pappa och bror och Saras kusin har intervjuats. Läsaren får veta hur de tänkte och hur de kunde begå dessa bestialiska mord på sina kvinnliga familjemedlemmar.

Dilek Baladiz har skrivit boken ”i hederns skugga”. Hon har intervjuat 10 killar som får beskriva sin syn på heder, jämställdhet, relationer med mer. Dilek menar att killarna har en nyckelroll i arbetet mot hederskultur. De tvingas agera kyskhetsväktare och blir på så sätt både förövare och offer.

Får killarna en mer liberal syn på samhället, om kvinnors och mäns lika rättigheter så kommer det på sikt innebära lättnader för tjejerna. Samhället har en viktig roll,  i synnerhet förskolan och skolan som redan från barnsben ska lära barnen att de är lika mycket värda. Boken riktar sig till ungdomar och till yrkesverksamma som möter ungdomar i sitt arbete.

20-åriga Melissa gjorde starkast intryck på mig ikväll.  Hon berättade om sina egna erfarenheter om att leva kontrollerat liv med fysisk och verbalt våld som en del av vardagen. I fyra år har hon tvingats leva med skyddad identitet, och varje dag är en ny kamp.

Melissa vill att hennes bok ska hjälpa andra tjejer så de inte tvingas göra samma resa som henne. Myndigheterna får inte lämna tjejerna i sticket, vilket man gjorde med henne. Melissa är en ung och modig tjej som vågar dela med sig av sina erfarenheter och det ska hon ha en stor eloge för.

För någon månad sedan presenterade Stockholms stad bland de mest omfattande kartläggningarna som gjorts i området. Bara i Stockholms kommun lever 4000 ungdomar hedersrelaterade liv. Det är viktigt att vi med alla samlade kunskaper fortsätter arbetet mot hederskulturen. Det kommer sannolikt rädda många liv i framtiden.

Läs även andra intressanta åsikter om hederskultur, Rädda Barnen, nätverk mot hederskultur, varken hora eller kuvad

Ingen skillnad på arrangerade och tvångsäktenskap

Ungdomsstyrelsen presenterade nyligen rapporten ”Gift mot sin vilja”. Förra året gav integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni myndigheten i uppdrag att kartlägga förekomsten av arrangerade äktenskap.

Kartläggningen har haft tre inriktningar: beskriva situationen för unga upp till 25 år, beskriva den kompetens som finns hos berörda myndigheter och identifiera eventuella kunskapsluckor och utvecklingsbehov.

Kartläggningen visar att cirka fem procent, 70 000 ungdomar mellan 16-25 år upplever att de inte har möjlighet att fritt välja vem de ska gifta sig med och 8500 av dessa är oroade över sin livssituation.

Det finns skillnader mellan arrangerade äktenskap och tvångsäktenskap men det finns en gråzon som också nämns i rapporten.

I arrangerade äktenskap samtycker du till att någon väljer din partner. Du kan alltid säga ”nej” utan att vara rädd för repressalier, men dock fattas besluten av någon annan än dig själv. I tvångsäktenskap har antingen en eller båda parterna tvingats ingå äktenskap. Man har inget att säga till om.

Flickor och pojkar som lever hedersrelaterade liv har väldigt lite eller inget att säga till om i beslut som rör deras framtid. Det behöver inte alltid vara uttalat att man ska gifta sig med någon som familjen valt ut åt en. Men många ungdomar växer upp med oskrivna koder och trycket på att lyda familjen finns redan från barnsben. När pressen blir för stor är det få som vågar ifrågasätta av rädsla.

Killar och tjejer möter olika problem. För tjejer handlar det om att upprätthålla familjehedern, dvs. vara oskuld tills man gifter sig. Killar tvingas agera beskyddare åt sina systrar. Rapporten visar också att det är killar som i större utsträckning utsätts för hot, våld och kränkningar.

Jag tror det bland annat har att göra med att killar har större frihet både hemma och ute, de kan ha sex innan giftermålet, men friheten innebär i slutändan ansvar för att hålla samman familjen. Då blir trycket större på killarna att tillmötes gå föräldrarna. Man står i tacksamhetsskuld till föräldrarna. Flickor däremot är begränsade, de har inga eller få erfarenheter av livet utanför hemmet och därmed är konfliktytorna begränsade eller inga alls.

Det är även bland mer religiösa och mindre utbildade familjer trycket på ungdomarna är störst att t.ex. gifta sig med partner föräldrarna har valt och att inte delta i vissa ämnen i grundskolan som t.ex. sex- och samlevnad och simning.

Rapporten pekar också på brister i lagstiftningen. Det saknas ett barn- och ungdomsperspektiv, myndigheter och andra institutioner har inte samlad kunskap för att möta och hantera dessa problem.

Minister Sabuni skrev på debattsajten Newsmill igår att siffrorna kom som en överraskning, trots att hon är väl insatt i problematiken. Jag förstår henne, rapporten är en dyster läsning. Vi lever i världens mest jämställda och moderna land, ändå står en stor grupp unga människor rättslösa och saknar sina grundläggande medborgerliga rättigheter.

Trots det är jag hoppfull för framtiden. Ingen annan minister har på så kort tid gjort så mycket för att lyfta in hedersfrågorna in i politiken. Idag har vi tillräckligt med faktaunderlag för att gå från ord till handling.

I söndags presenterade Nyamko Sabuni tillsammans med utbildningsminister Jan Björklund delar av den nya skollagen som ska ut på remiss i sommar på DN-debatt. I den nya skollagen kommer dagens dispens från undervisning tas bort. Det innebär kort sagt att alla elever får rätt till jämlik utbildning. Skolan ska gå före föräldrarnas religiösa övertygelse. Detta oavsett vilken religion man tror på.

Avslutningsvis kan man väl säga att det handlar om en rad olika åtgärder. Lagstiftning, kunskap och information, jämställdhetsundervisning redan i förskolan, attityder, information för nyanlända om lagar, regler och mänskliga rättigheter.

Läs även andra intressanta åsikter om Nyamko Sabuni, Jan Björklund, integraion, hederskultur, arrangerade äktenskap, tvångsäktenskap, demokrati, folkpartiet,

I nya skollagen tas dispensen bort

Idag skriver utbildningsminister Jan Björklund och integrations-och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni på DN-debatt att möjligheten för dispens i svenska grundskolor kommer tas bort i den nya skollagen som ska ut på remiss i sommar.

Det är inte en dag försent. Möjligheten till befrielse strider mot FN:s barnkonvention om alla barns rätt till jämlik undervisning. Det krockar även med lagstiftningen eftersom att det enligt lag är obligatoriskt att gå i grundskolan.

Jag tror även att rektorer och lärare blir stärkta i de skolor där dispens förekommer. Det blir enklare att stå emot trycket när det inte finns falluckor i lagen. För så länge möjligheten finns går det i praktiken inte att göra så mycket.

Skolan ska vara fri från religiösa och kulturella påtryckningar. Undervisningen ska vara allsidig och icke konfessionell. Skolan är en frizon för många flickor som lever i hederskulturen. Men det handlar också om deras framtid.

Deltar man inte i alla ämnen i skolan får man inte fullständiga betyg. Då minskar möjligheten att komma in på det program man vill på gymnasiet. Eftersom att många flickor och pojkar i hederskulturen inte får delta i ämnen som idrott, sex- och samlevnadskunskap och simundervisning får de antingen inga eller låga betyg i dessa ämnen.

Föräldrar ska ha rätt att fostra sina barn. Men när den rätten kolliderar med barns rätt till skolgång och svensk lagstiftning blir det inte svårt att kräva att möjligheten till dispens tas bort i nya skollagen.

Läs även andra intressanta åsikter om Jan Björklund, Nyamko Sabuni, folkpartiet, utbildning, hederskultur,

Artikel om hederskultur

Idag publicerar Uppsala Nya Tidning en debattartikel om hederskultur och hedersrelaterad våld som jag och min riksdagskollega Nina Larsson har skrivit.


Demokrati måste gälla alla

HEDERSKULTUR. Att inte bekämpa kvinnoförtryck bland människor, bara för att de är invandrare, menar vi är rasistiskt. Männi­skor som varit förtryckta i sina forna hemländer får inte bli förtryckare i det nya landet, skriver Gulan Avci och Nina Larsson.

Senaste tiden har debatten om hederskultur och hedersrelaterat våld återigen uppmärksammats i den offentliga debatten. Det är bra. Svenska institutioner och myndigheter har saknat adekvat kunskap kring fenomenet under lång tid.

I dag finns både forskning och utredningar som svart på vitt visar att hederskulturen existerar och är utbredd. Med stöd av fakta är det dags att gå från ord till handling.En kartläggning beställd av Stockholms stad visade att 4000 ungdomar i Stockholm lever i hederskulturen. Våld och förtryck hör till vardagen. Undersökningen är gjord bland niondeklassare men betydligt fler barn och ungdomar i hela landet är drabbade. Mörkertalet är mycket stort.

Alltför länge har vissa sedvänjor accepterats i Sverige. Trots att det strider mot lagstiftningen och demokratins värdegrund om alla människors lika värde. Hela samhället har tagit skada, men framför allt har ungdomar med invandrarbakgrund berövats sin frihet och fråntagits rätten att bestämma över sina egna liv.Debattklimatet är fortfarande infekterat.

Tyvärr har delar av vänstern vägrat erkänna att hederskulturen existerar. Feministiskt initiativs ledare Gudrun Schyman vill göra gällande att allt våld och förtryck mot kvinnor har samma mekanismer. Den tidigare socialdemokratiska regeringens statlige utredare om etnisk diskriminering och maktstrukturer Masoud Kamali menar att man "gör en jättestor grej av att några invandrartjejer blivit utsatta för så kallat hedersrelaterat våld".Schyman och Kamali hävdar att det är rasistiskt att ifrågasätta och peka ut vissa grupper och kulturer.

Vi menar att det är rasistiskt att inte bekämpa kvinnoförtryck hos människor bara för att de är invandrare.Med detta synsätt bidrar vi till att förstärka "vi" och dom"-tänkandet. Männi­skor som varit förtryckta i sina forna hemländer blir förtryckare i det nya landet. Detta får vi aldrig acceptera. Med risken för att uppfattas som rasister eller blattealibin vill vi vara tydliga med två saker.

För det första: Vi som lever i Sverige måste vara överens om att de grundvärderingar som svenskar i generationer kämpat för - demokrati, jämställdhet och jämlikhet - ska skyddas och värnas av oss alla.Det är en absolut nödvändighet att underkasta sig den principen om mångfaldssamhället ska överleva.

För det andra: svenskhet innebär inte att alla ska vara likadana eller bli svenskar. Vi måste kunna bejaka våra ursprung och olikheter men ha gemensamma arenor att mötas på. Det ska vara möjligt att fira midsommar, ramadan och Yom Kippur.

- Vi måste arbeta med att påverka attityder redan från barnsben. Redan i förskolan ska barn lära sig respektera varandra.

- Skolan ska vara frizon för elever i hederskulturen. I den nya skollagen ska dagens dispens som möjliggör för föräldrar att inte låta sina barn delta i vissa undervisningsmoment som, idrott, simning, sex- och samlevnadskunskap tas bort.

- Staten bör ansvara för en jourenhet som tjejer och killar kan vända sig till innan de reser tillbaka till hemlandet. Dyker inte eleverna upp efter skolloven bör man utreda elevens frånvaro omedelbart. Skolan, socialtjänsten och polisen bör vara involverade.

- Samhällskurs om demokrati och mänskliga rättigheter ska vara obligatoriskt för alla som flyttar till Sverige, oavsett om man ämnar bli svensk medborgare eller inte.

Hederstänkandet försvinner inte av sig självt. Vi får heller inte vara naiva och tro att vi kan trolla bort problemen över en natt. Men vi upplever att arbetet går i rätt riktning. Fler vågar ta debatten och frågan är inte begränsad till debattörer med invandrarbakgrund.

Nya generationer föds och växer upp i Sverige. De går i skolan, lär sig språket och deltar i samhället på annat sätt än deras föräldrar. Men de som lever i hederskulturen här och nu behöver samhällets hjälp. Alla har ett ansvar, såväl politiker som övriga samhället.

Läs även andra intressanta åsikter om hederskultur, Hedersrelaterad våld, demokrati, mänskliga rättigheter, frihet, Nina Larsson, Gulan Avci

Hederskulturen en fråga för hela samhället

S-kvinnornas ordförande Nalin Pekgul skriver på Newsmill om undersökningen om hedersförtryck som presenterades igår. Läs gårdagens inlägg på bloggen.

Pekgul har varit tydlig röst i hedersdebatten. Men jag blir ändå förundrad över hur lätt det kan vända när man sitter i opposition. Pekgul tenderar att göra en Schyman när hon vill jämföra svenska ungdomar med ungdomar som lever i hederskulturen. Det är två saker jag inte förstår mig på i resonemanget.

”Men, Ulf Kristersson, det är inte tjänstemännens medvetande som brister. Felet ligger i första hand hos politiker som vägrar se konsekvenserna av sina beslut”.

Din kära partiledare och dåvarande integrationsminister Mona Sahlin vägrade ta ordet heder i sin mun fram till att Fadime Sahindal blev brutalt mördad av sin far. Polis, vård, skola, socialtjänst och hela rättsväsendet har länge saknat kunskap om hederskulturen. I det politiska fältet har det rått totalt vakuum. Och statliga utredare som Masoud Kamali (S) har i flera år förnekat förekomsten av hederskultur. För det andra.

”även invandrarföräldrar, ska kunna ta diskussionen med fjortonåringen som vill vara ute sent på kvällen utan att vara rädd för att de sociala myndigheterna ska gripa in. Om föräldrar som sätter normala krav på sina barn blir misstänkliggjorda kommer de att uppfatta samhället fientligt”.

Jag känner många invandrare, även kurder som är väldigt liberala men menar att det finns gränser för vad man får göra som barn, ungdom och vuxen. Att föräldrar skulle känna sig misstänkliggjorda för att deras barn inte får ränna runt på nätterna när de är 13-14 år tror jag inte alls på. Pekgul pekar på fel problem.

Det handlar om att arbeta på olika fronter. En sådan sak är att stärka det rättsliga stödet för personer som tvingas leva hedersrelaterade liv. Inom skolans område bör dagens dispens (befrielse från undervisning i grundskolan) avskaffas i den nya skollagen som eventuellt klubbas igenom nästa år. Detta skriver Stockholms stads skolborgarråd Lotta Edholm (FP) om på Newsmill.

Idag lägger skollagen stort ansvar på rektorer och lärare. Det kan innebära konflikt mellan skola och föräldrar. Men det handlar ibland också om pengar. Skolledarna är rädda för att föräldrar byter skola och därmed ryker skolpengen. Med ett förbud av dispens kan alla elever garanteras jämlik skolgång och rektorerna behöver inte stå inför valet och kvalet.

Läs även andra intressanta åsikter om hederskultur, Nalin Pekgul, Lotta Edholm, skolan, Integration, diskriminering, skollagen

Vems heder sitter mellan dina ben?

En ny undersökning visar att över 4000 ungdomar bara i Stockholm lever hedersrelaterade liv. 2000 niondeklassare från skolor i innerstan och förorten har besvarat en enkät på uppdrag av Stockholm stad. Resultaten visar att våld och förtryck hör till mångas vardag.

23 procent, av flickorna har uppget att de förväntas vara oskulder tills de gifter sig och att de inte får ha någon pojkvän.

16 procent av flickorna får inte ha killkompisar och får inte bestämma själva vem de ska gifta sig med.

7 procent av flickorna och 3 procent av pojkarna utsätts för den allvarligaste formen av förtryck, kränkningar, hot och våld.

Det är ju bra att politiker i Stockholm fått upp ögonen för en grupp som är så utsatta i samhället. Folkpartiet har i flera år tagit upp hedersproblematiken. När vi satt i opposition tog den socialdemokratiska regeringen inte frågorna på så stort allvar. Integrationsministrar avlöste varandra och de gjorde inte ens hälften av vad nuvarande integrationsministern gjort på bara två år vid posten.

Den här undersökningen är gjord på niondeklassare. Går man ner i åldrarna inser man genast att detta bara är toppen av ett isberg. Många ungdomar, tjejer och killar föds in i hederskulturen trots att de föds och växer upp i Sverige.

Ibland måste man som politiker våga ta beslut utan att analysera sönder ett problem. Att tillsätta en massa utredningar och lagra dom på varandra hjälper inte de som behöver samhällets hjälp.

Socialborgarrådet i Stockholm har iaf rätt när han säger att;

"Det är inte tillåtet i Sverige för vuxna människor, inte ens för föräldrar, att hindra barnen från att leva fullständiga liv, självständiga liv"

SvD, SVT

Läs även andra intressanta åsikter om hederskultur, socialborrgarråd, förtyck, frihet, mänskliga rättigheter, Stockholms stad, folkpartiet, Socialdemokratena,

Hur kan man tro att hedern sitter mellan benen?

Svenska dagbladet fortsätter att uppmärksamma mödomshinnefrågan och det är mycket bra. Det är viktigt att hela samhället får kunskap om den ålderdomliga och kvinnofientliga traditionen som är stark bland vissa grupper i samhället. Det bidrar inte minst till att pressa de religiösa samfunden (eftersom att de har stor makt att påverka familjerna) politiker och myndigheter att agera ännu tydligare.

Jag tror det är viktigt att också jobba med killarna i de familjer där hederstänkandet existerar. Långt ifrån alla men alltför många fostras att agera vakter åt sina systrar utanför hemmets fyra väggar. Det är inte ofta det nämns men killarna är en viktig länk för att påverka resten av familjen och släkten. Om de känner att de har samhället på sin sida kommer fler att våga stå emot pressen hemifrån.

Skolan har också en viktig roll, undervisning i jämställdhetsfrågor bör införas i tidigt stadium. Även introduktionsperioden för nyanlända ska tydliggöra den svenska lagstiftningen. Väljer man ändå att leva efter traditionen så ska man veta vilka konsekvenser det för med sig. Det är inte ok att frånta någon annan hennes rättigheter. Punkt

Låt oss hoppas att senaste tidens debatter blir inledningen till en förändring inte minst för alla de flickor (och pojkar) som alltför länge glömts bort av samhället.

Läs mer här här och här

Äntligen kriminaliseras tvångsäktenskap

Igår presenterade regeringens utredare, hovrättsrådet Agneta Lindelöf ett lagförslag för att bland annat komma åt arrangerade äktenskap och tvångsäktenskap som tyvärr förekommer i stor utsträckning i Sverige på 2000-talet.

Lagstiftningen har varit bristfällig och bidragit till att flickor och pojkar gifts bort mot sin vilja av föräldrar och släkt. Med den nya lagparagrafen kan vårdnadshavare dömas upp till två års fängelse om omyndiga gifts bort utomlands.

Mycket bra, det innebär att föräldrar inte kan frånsäga sig ansvar längre. Jag tror dessutom att fler ungdomar som lever hedersrelaterade liv i framtiden vågar söka hjälp och få skydd av samhället om de vet att ett arrangerat äktenskap väntar dem på besök i hemlandet.

Innan mordet på Fadime Sahindal var det möjligt för icke svenska medborgare att gifta bort sina tonåringar (oftast flickor) men detta ändrades efter den debatt som blossade upp om hederskulturen.

Nu måste vi gå längre och utbilda hela rättsväsendet om hederskulturen och dess strukturer. Även olika samhällsinstitutioner som skola, vård, socialtjänst med fler måste få fördjupade kunskaper för att kunna hantera olika situationer och hjälpa utsatta ungdomar.

Även socialtjänstlagen behöver ses över. Lagen kräver idag att vårdnadshavare ska kontaktas när utredning på omyndig påbörjas. Detta är ännu en förklaring till att många ungdomar inte vågar söka hjälp.

Det är bra att regeringen tar dessa frågor på allvar och gör något åt saken. Tusentals unga flickor och pojkar lever inom hederskulturen. Deras rop på hjälp har alltför ofta tystats av politiskt korrekta politiker och opinionsbildare som förnekat att problemen existerar.

När Mona Sahlin var integrationsminister vägrade hon erkänna att hederskulturen existerar. Det var först när Fadime Sahindal blev mördad som hon tillsammans med Margareta Winberg på DN –debatt ställde sig frågan vad vi lärt oss av Fadimes tragiska öde, ändå gjorde man inget åt saken.

Homo - och - bisexuella ungdomar glöms ofta i arbetet mot hederskulturen

http://www.heder.nu/ är en sida för homosexuella och bisexuella ungdomar som är skapad av RFSL-rådgivningen i region Skåne. Hit kan framförallt invandrarungdomar vända sig som inte vågar berätta om sin sexuella läggning för familj, släkt, vänner och omgivning. För en del ungdomar kan det innebära fara för livet om familjerna får reda på det.

Heder.nu är en stödgrupp som ungdomar kan vända sig till och under trygga förhållanden träffas och utbyta erfarenheter med varandra. Mötena äger rum under ledning av en psykolog och kurator från RFSL som har till uppgift att vägleda, stödja och lyssna på ungdomarna.

Detta är ett mycket bra initiativ. Tyvärr har denna grupp förbisetts i arbetet mot hederskulturen. Då fokus oftast varit på flickor som lever hedersrelaterade liv. Jag hoppas att fler stödgrupper dras igång runt om i landet. Fler organisationer behövs och de fyller dessutom en viktig samhällsfunktion.

Det är svårt att kartlägga hur många ungdomar som är homo- och - bi- sexuella. Frågan är så känslig och skräckfylld att många väljer att dölja sin läggning. Besök gärna sidan, det finns en del gripande berättelser som är värda att läsa.

Föräldrar gripna för hedersbrott

En 17 årig flicka som levt med skyddad identitet undan sin familj besökte förra veckan sin systers skola i samband med skolavslutning. Vad hon inte visste var att föräldrarna också var på plats. När de fick syn på dottern tvingade de med henne hem. Några dagar senare försökte familjen föra ut 17 åringen ur landet mot hennes vilja till Egypten.

Men tack och lov reagerade fosterfamiljen flickan var placerad hos när hon inte dök upp. Socialtjänsten kontaktades och de förstod snabbt att något inte stod rätt till och anmälde henne försvunnen hos polisen. Polisen i sin tur reagerade lika snabbt och stoppade familjens bil som var efterlyst i närheten av Helsingborg.

Det är en tragisk historia men inte unik. Tusentals unga flickor och kvinnor tvingas leva hedersrelaterade liv i Sverige. Politiker har tyvärr inte tagit frågan på allvar. Myndigheter, institutioner och andra samhällsinstanser har haft för lite kunskap om hederskulturen.

Det var först när Fadime Sahindal och Pela Attroschi mördades som debatten eskalerade. På nittiotalet kunde hederskulturen anses vara förmildrande omständighet när domstolarna dömde brott av hederskaraktär. Idag finns i alla fall hedersfrågan med på den politiska dagordningen. Det är bra, men arbetet går för långsamt.

Det uppstår ett problem när fokus framförallt läggs på omyndiga flickor. De som är myndiga glöms bort i arbetet mot hederskulturen. Många lever i social misär. Deras liv är kontrollerade av andra och de tillåts inte ha drömmar och mål om framtiden.

Eftersom att de enligt lag är myndiga så kan t.ex. inte socialtjänsten ge samma hjälp med fosterhemsplacering eller annan hjälp som omyndiga flickor får. De hänvisas istället till kvinnojourer, vilket är bra, men inte tillräckligt. Stat och kommun frånsäger sig på så sätt ansvar.

Det finns en dimension som inte framkommer tydligt i debatten när det gäller just myndiga flickor. Det är det faktum att många av rädsla för samhället inte vågar lämna sina familjer. De har ingen erfarenhet eller vet hur saker och ting fungerar. De är rädda att de inte ska klara sig själva och bli övergivna. Då väljer många att leva kvar i hederslivet.

Så länge samhället sänder signaler att vi inte bryr oss om denna grupp så kommer hedersmentaliteten fortsätta breda ut sig. Och det är inte bara ett brott mot svensk lagstiftning utan ett brott mot FN:s konvention för mänskliga rättigheter.