Föräldrar gripna för hedersbrott

En 17 årig flicka som levt med skyddad identitet undan sin familj besökte förra veckan sin systers skola i samband med skolavslutning. Vad hon inte visste var att föräldrarna också var på plats. När de fick syn på dottern tvingade de med henne hem. Några dagar senare försökte familjen föra ut 17 åringen ur landet mot hennes vilja till Egypten.

Men tack och lov reagerade fosterfamiljen flickan var placerad hos när hon inte dök upp. Socialtjänsten kontaktades och de förstod snabbt att något inte stod rätt till och anmälde henne försvunnen hos polisen. Polisen i sin tur reagerade lika snabbt och stoppade familjens bil som var efterlyst i närheten av Helsingborg.

Det är en tragisk historia men inte unik. Tusentals unga flickor och kvinnor tvingas leva hedersrelaterade liv i Sverige. Politiker har tyvärr inte tagit frågan på allvar. Myndigheter, institutioner och andra samhällsinstanser har haft för lite kunskap om hederskulturen.

Det var först när Fadime Sahindal och Pela Attroschi mördades som debatten eskalerade. På nittiotalet kunde hederskulturen anses vara förmildrande omständighet när domstolarna dömde brott av hederskaraktär. Idag finns i alla fall hedersfrågan med på den politiska dagordningen. Det är bra, men arbetet går för långsamt.

Det uppstår ett problem när fokus framförallt läggs på omyndiga flickor. De som är myndiga glöms bort i arbetet mot hederskulturen. Många lever i social misär. Deras liv är kontrollerade av andra och de tillåts inte ha drömmar och mål om framtiden.

Eftersom att de enligt lag är myndiga så kan t.ex. inte socialtjänsten ge samma hjälp med fosterhemsplacering eller annan hjälp som omyndiga flickor får. De hänvisas istället till kvinnojourer, vilket är bra, men inte tillräckligt. Stat och kommun frånsäger sig på så sätt ansvar.

Det finns en dimension som inte framkommer tydligt i debatten när det gäller just myndiga flickor. Det är det faktum att många av rädsla för samhället inte vågar lämna sina familjer. De har ingen erfarenhet eller vet hur saker och ting fungerar. De är rädda att de inte ska klara sig själva och bli övergivna. Då väljer många att leva kvar i hederslivet.

Så länge samhället sänder signaler att vi inte bryr oss om denna grupp så kommer hedersmentaliteten fortsätta breda ut sig. Och det är inte bara ett brott mot svensk lagstiftning utan ett brott mot FN:s konvention för mänskliga rättigheter.