Hederskulturen i Sverige

Ännu en gång blir vi påminda om att mänskliga rättigheter inte respekteras fullt ut i Sverige. Förra året tvingades sex ungdomar gifta sig mot sin vilja, varav tre av dem var omyndiga. Läs mer i Göteborgsposten.

Idag lever tiotusentals unga flickor och pojkar hedersrelaterade liv. Deras friheter är på ett eller annat sätt begränsade. Det kan handla om att inte få välja sin framtida partner, sina vänner, studera vidare, befrias från undervisning på grund av föräldrarnas tro, åka på klassresa, delta på skolfester eller gå på bio. Läs Ungdomsstyrelsens rapport "Gift mot sin vilja"

Samhället har tidigare misslyckats att synliggöra dessa problem. Man har accepterat att medeltida traditioner lever vidare och sår nya frön. Politikens tidigare, godtyckliga inställning har varit bedrövlig. Att ta hänsyn till vissa kulturyttringar har varit viktigare än att skydda individen mot kränkningar av mänskliga rättigheter.

Ska vi komma åt problemen är det A-O att skolan, socialtjänsten, polisen, civila samhället, politikerna, kvinnojourerna, domstolarna och andra viktiga aktörer samverkar. Det arbetet är i full gång. Men det räcker givetvis inte. Så länge undomar lever med oro kan vi inte säga att vi gjort tillräckligt.

Nyamko Sabuni är en person jag har respekt för. Ingen annan jämställdhetsminister har någonsin gjort så mycket för att lyfta hedersfrågorna på den politiska dagordningen. Läs regeringens "handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer". Därför är det aningen irriterande när vissa påstår att hon inte prioriterar jämställdhetsfrågorna. '

Att bekämpa hederskulturen är bland de viktigaste utmaningarna och en av jämställdhetens viktigaste frågor just nu. Det handlar inte enbart om att prata löneskillnader, diskriminering eller kvotering.

Tack vare Sabunis oförtröttliga arbete har även Mona Sahlin uttalat att hederskulturen finns på riktigt och drabbar unga flickor och pojkar.

Sommarlovet innebär vila, sol, bad och semester för många av landets skolelever. Men för en del innebär det oro inför resan till hemlandet. Många är rädda för att bli bortlovade eller bortgifta. En del återvänder till Sverige medan andra tvingas stanna kvar i föräldrarnas hemland.

Samhället får aldrig svika dessa flickor och pojkar. Mänskliga rättigheter ska omfatta alla som bor här. Folkpartiet och regeringen har gjort mycket, men vi har mycket kvar att göra. Det finns varken mirakellösningar eller genvägar för att komma åt problemen. Endast långsiktigt arbete och förebyggande insatser hjälper. Men på kort sikt är det viktigt att täppa till de hål som upprätthåller patriarkala värderingar.

Skolorna har varit dåliga på att upptäcka dessa problem tidigare. Men det är inte så konstigt. Det har saknats information och utbildning i hur man hanterar sådana här situationer. Men idag är det annorlunda. Samhället känner till hederskulturen, skolorna vet att det finns flickor och pojkar som lever med den.

När sommaren är slut och den nya terminen börjar bör varje skola vara uppmärksamma på om det saknas elever. Men allt handlar inte om det som går att mäta med siffror. För statistiken visar bara en klick av verkligheten.

Läs även andra intressanta åsikter om hederskultur, jämställdhet, Nyamko Sabuni, Göteborg, folkpartiet, Integration,