Ingen skillnad på arrangerade och tvångsäktenskap

Ungdomsstyrelsen presenterade nyligen rapporten ”Gift mot sin vilja”. Förra året gav integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni myndigheten i uppdrag att kartlägga förekomsten av arrangerade äktenskap.

Kartläggningen har haft tre inriktningar: beskriva situationen för unga upp till 25 år, beskriva den kompetens som finns hos berörda myndigheter och identifiera eventuella kunskapsluckor och utvecklingsbehov.

Kartläggningen visar att cirka fem procent, 70 000 ungdomar mellan 16-25 år upplever att de inte har möjlighet att fritt välja vem de ska gifta sig med och 8500 av dessa är oroade över sin livssituation.

Det finns skillnader mellan arrangerade äktenskap och tvångsäktenskap men det finns en gråzon som också nämns i rapporten.

I arrangerade äktenskap samtycker du till att någon väljer din partner. Du kan alltid säga ”nej” utan att vara rädd för repressalier, men dock fattas besluten av någon annan än dig själv. I tvångsäktenskap har antingen en eller båda parterna tvingats ingå äktenskap. Man har inget att säga till om.

Flickor och pojkar som lever hedersrelaterade liv har väldigt lite eller inget att säga till om i beslut som rör deras framtid. Det behöver inte alltid vara uttalat att man ska gifta sig med någon som familjen valt ut åt en. Men många ungdomar växer upp med oskrivna koder och trycket på att lyda familjen finns redan från barnsben. När pressen blir för stor är det få som vågar ifrågasätta av rädsla.

Killar och tjejer möter olika problem. För tjejer handlar det om att upprätthålla familjehedern, dvs. vara oskuld tills man gifter sig. Killar tvingas agera beskyddare åt sina systrar. Rapporten visar också att det är killar som i större utsträckning utsätts för hot, våld och kränkningar.

Jag tror det bland annat har att göra med att killar har större frihet både hemma och ute, de kan ha sex innan giftermålet, men friheten innebär i slutändan ansvar för att hålla samman familjen. Då blir trycket större på killarna att tillmötes gå föräldrarna. Man står i tacksamhetsskuld till föräldrarna. Flickor däremot är begränsade, de har inga eller få erfarenheter av livet utanför hemmet och därmed är konfliktytorna begränsade eller inga alls.

Det är även bland mer religiösa och mindre utbildade familjer trycket på ungdomarna är störst att t.ex. gifta sig med partner föräldrarna har valt och att inte delta i vissa ämnen i grundskolan som t.ex. sex- och samlevnad och simning.

Rapporten pekar också på brister i lagstiftningen. Det saknas ett barn- och ungdomsperspektiv, myndigheter och andra institutioner har inte samlad kunskap för att möta och hantera dessa problem.

Minister Sabuni skrev på debattsajten Newsmill igår att siffrorna kom som en överraskning, trots att hon är väl insatt i problematiken. Jag förstår henne, rapporten är en dyster läsning. Vi lever i världens mest jämställda och moderna land, ändå står en stor grupp unga människor rättslösa och saknar sina grundläggande medborgerliga rättigheter.

Trots det är jag hoppfull för framtiden. Ingen annan minister har på så kort tid gjort så mycket för att lyfta in hedersfrågorna in i politiken. Idag har vi tillräckligt med faktaunderlag för att gå från ord till handling.

I söndags presenterade Nyamko Sabuni tillsammans med utbildningsminister Jan Björklund delar av den nya skollagen som ska ut på remiss i sommar på DN-debatt. I den nya skollagen kommer dagens dispens från undervisning tas bort. Det innebär kort sagt att alla elever får rätt till jämlik utbildning. Skolan ska gå före föräldrarnas religiösa övertygelse. Detta oavsett vilken religion man tror på.

Avslutningsvis kan man väl säga att det handlar om en rad olika åtgärder. Lagstiftning, kunskap och information, jämställdhetsundervisning redan i förskolan, attityder, information för nyanlända om lagar, regler och mänskliga rättigheter.

Läs även andra intressanta åsikter om Nyamko Sabuni, Jan Björklund, integraion, hederskultur, arrangerade äktenskap, tvångsäktenskap, demokrati, folkpartiet,