Är Sverige verkligen bäst på integration?

Enligt en forskningsstudie, ”The Migrant Integration Policy Index” som är ett EU-finansierat projekt anses Sverige vara bäst på integration av invandrare, följt av bland annat Portugal, Belgien, Nederländerna och Finland.

De länder som har störst invandringsbefolkning i EU; England, Spanien, Tyskland, Italien och Frankrike fick också bra betyg men Sverige går om.

Forskarna har använt en del parametrar som utgångspunkt i studien som påverkar människors liv i ett nytt land. Det handlar bland annat om rättigheter i arbetslivet, möjligheten till permanent bosättning, återförening för familjer samt lagar som bekämpar rasism och fördomar.
Sverige må vara bra på att välkomna människor, lagar och paragrafer stärker den enskilde individen, skyddsnäten garanterar tak över huvudet och på papper ser allt bra ut. Men för den som tvingats leva i utanförskap finns en annan verklighetsbeskrivning.

De senaste årtiondena har varken introduktions – eller– integrationspolitiken klarat sina uppdrag. Alltför många människor har redan vid ankomsten förpassats till utanförskap och bidragsberoende. Arbetsmarknadens dörrar har ofta varit stängda och ur politisk synsätt har perspektiven och idéerna varit begränsade till så kallade miljonprogramsatsningar och kortsiktiga projekt som sedan lagts till handlingarna.

Satsningar på språkinlärning har varit undermåliga, frågan har sällan ställts till nyanlända vad de kan och vill bidra med. Den enorma kompetens som inflödat till landet har inte tagits till vara och allt detta har skapat en dålig spiral.

Senaste åren har t.ex. Somalier som länge stått längst bort från arbetsmarknaden flyttat vidare till England eller USA. Där har de erbjudits jobb på studs därför att kompetensen tagits till vara.

Det vore förödande rent ekonomiskt i framtiden om det blev en trend att människor flyttar för att de inte får jobb här. I takt med att befolkningen blir allt äldre, födelsekurvorna pekar neråt och vi samtidigt ska klara de globala utmaningarna är det nödvändigt att fler kommer i arbete.

I det avseendet har den borgerliga regeringen gjort ett bra jobb hittills. Reformer för fler jobb har redan gett effekt, men det handlar om att fortsätta arbeta vidare med jobbskapande reformer.

Det som är fint på papper kan omvandlas till verklighet. Ännu finns mycket kvar att göra, förändringarna är många och långa, därför måste arbetet ses urlångsiktiga perspektiv.

Kortsiktigt är introduktionsverksamheten viktigast. Frågan man ska ställa de nyanlända är vad hon kan, vad hon vill och därefter hitta individuella mål för den enskilde. Introduktionen ska genomsyras av språkinlärning, arbete, praktik och utbildning. Det är denna utmaning Sverige står inför.

Forskningsstudien visar tycker jag mer på att det finns en bra grund att utgå ifrån, men slutsatserna stämmer inte riktigt överens med hur samhället utvecklats de senaste åren. Rapporten kan läsas i sin helhet på BBC:s hemsida

Luciano Astudillo, riksdagsledamot (s) har också kommenterat studien på sin blogg. Det verkar inte alls ha slagit honom att människor hamnat i utanförskap just på grund av att hans parti så kolossalt misslyckats med integrationen. För dig som har tid kan inlägget läsas här