Khader eller Kjaersgaard?

Rasmussen iaktar Kjaersgaard och Khader och tänker samtidigt att detta kanske kan gå vägen i alla fall.

I morgon är det val i Danmark. Efter tre veckors intensiv valkampanj står valet mellan Venstre och Socialdemokraterna. Opinionsmätningar har från och till visat jämnt lopp mellan blocken och valfrågorna har i huvudsak handlat om välfärdsfrågor. Men invandringsfrågorna har också stått högt upp på agendan och i stort sett alla partier har deklarerat att de är för en fortsatt restriktiv invandringspolitik för att inte tappa väljare till Dansk Folkeparti.

Ny Alliance som bildades i våras av före detta Radikale Venstre medlemmen Naser Khader har fått stor medial uppmärksamhet under hela valrörelsen. Medierna har beskrivit partiet som de nya vågmästarna som kan ta över Dansk Folkepartis roll som stödparti åt regeringen. Men av dagens mätningar att döma tyder det mesta på att statsminister, Anders Fogh Rasmussen behöver stöd av både Khader och Kjaersgaard för att fortsätta styra landet.

Det kan inte vara det lättaste eftersom att det ena partiet bildades just för att marginalisera det andra och det andra partiet inte vill ha personer med Khaders etnicitet i Danmark. Komplicerat? Kan bli om Rasmussen inte kan finna samarbetsformer som tillfredställer båda parter.

Samtidigt ska man veta att både Khader och Kjaersgaard påminner om varandra på en punkt, båda är kontroversiella och detta såg vi tydligt under Danmarks egen Mohammadkris. Det var faktiskt dessa två personer som var mest tongivande i den offentliga debatten. Och båda förstärkte bilden på olika sätt om varför det är viktigt att försvara yttrandefriheten i ett demokratiskt samhälle.

Dansk Folkeparti har under valrörelsen tagit hjälp av profeten Mohammad på sina valaffischer och det retade säkert upp en och annan person. Ärligt talat var det en genial mediekupp och kanske var det så att de sökte en Mohammadkris till för att få fler röster, men oavsett vad så var det skönt att människor var mer sansade denna gång och inte överreagerade som man gjort tidigare. Och detta om något visar att vi trots allt lärt oss något av kriserna och det är att acceptera och respektera demokratins spelregler och de värden ett fritt samhälle vilar på.