HBT-rörelsen i Madrid och mänskliga rättigheter

The Guardian uppmärksammar att en grupp israeliska homosexuella inte är välkomna till Gay Pride-paraden i Madrid. Deras brott är att de är judar, bor i Israel och inte tagit avstånd från regeringens politik.

Allt den israeliska regeringen gör är inte rätt. Visst finns det anledning att ibland vara kritisk. Men att kräva att judar reservationslöst ska ta avstånd, är orimligt och oproportionerligt.

Förra året utsattes judarna i Sverige för en mobbingkampanj ledd av bland andra, socialdemokratiska kommunalrådet, Ilmar Reepalu. Inför Davis cup matchen mellan Sverige och Israel, fick judar löpa gatlopp. De tog inte avstånd från Israels politik!

Förr inte länge sedan skickade svenska fotbollsförbundets ordförande Lars -Åke Lagrell ett brev till det europeiska fotbollsförbundet (UEFA) med förfrågan om de kunde ställa in U21-landslagets EM-kvalmatch mot Israel.

Varför krävde Lagrell inte att Nordkoreas landslag skulle ta avstånd från Kim Jong ll:s regim innan de fick vara med i VM? Jag tror varken på bojkotter eller kollektiva bestraffningar. Tyvärr slår sådana krav hårdast mot judar som bor utanför Israel och förstärker antisemitismen

HBT-rörelsen i Madrid tycks ha missat en viktig poäng i sin kritik. Det finns inget annat land än Israel i Mellanöstern där hbt-personer har det så tryggt och samma rättigheter som andra medborgare.

I Hamas Gaza är det förbjudet att vara homosexuell, i Iran blir du hängd offentligt inför storpublik, och i vissa andra länder stenad till döds. Vad säger den spanska hbt-rörelsen om detta tro?

Läs också andra bloggar: Henrik Alexandersson, Sanna Rayman, Utsikt från Höjden, Juristens funderingar och andra intressanta åsikter om Israel, hbt-rörelsen, madrid, gay-parad, Hamas, Gaza, ship to Gaza,

Det behövs perspektiv

Ilmar Reepalu, socialdemokratiskt kommunalråd i Malmö levererar dagens kommentar till Sydsvenskan:

"Den här israeliska regeringen är den mest högerextrema".

Har du några åsikter om Iran?

"Iran, nej jag har inga åsikter, jag hoppas att Iran kan bli en del av en värld som kan leva i fred"

Dagens bästa framträdande: Dilsa Demirbag Steen i TV4:s nyhetsmorgon.

Tre balanserade och läsvärda blogginlägg som både stödjer och kritiserar Israel. Det ena utesluter inte det andra: Adam Cwejman, luf-ordförande, Tokmoderaten och Per Gudmundson på svenskans ledarblogg

Läs även andra intressanta åsikter om Israel, ship to Gaza, Hamas, Iran,

Borta bra men hemma bäst!

Efter 2 utlandsresor på raken känns det skönt att vara hemma i Stockholm igen. Resan till Israel var privat med familjen. Jag har aldrig varit i Israel tidigare- så det blev en härlig upplevelse. Vi hade endast ett möte inbokat och det var på Utrikesdepartementet i Jerusalem. Resten av tiden spenderade vi i Tel Aviv och på badstranden. Men det blev givetvis en tripp till Jaffa med.

Jag har även varit i Grekland och kom hem tidigare i dag. Den 19 maj är internationella minnesdagen för folkmordet på de pontiska grekerna. Mellan åren 1916-1922 uppskattas runt 350 000 pontiska greker ha folkmördats i dåvarande ottomanska riket, dagens Turkiet.

Det var en stor manifestation som samlade flera tusen personer i onsdags. Jag fick äran att både hålla huvudanförande utanför parlamentet och lägga första kransen på folkmords- monumentet på Constitution Square.

Människor kunde inte tacka nog för det svenska erkännandet, och ärligt talat var jag mållös. På resan hem fick jag tid för reflektion. Och en sak är i alla fall för säkert, den 19 maj 2010 kommer jag aldrig att glömma.

Läs även andra intressanta åsikter om Israel, Jerusalem, Tel Aviv, Jaffa, Grekland, Aten, folkmord, pontiska greker, Sverige

Ingen bojkott av israeliska produkter

Uppdatering: Johan Ingerö har en bra blänkare på Neos hemsida om hela bojkotthistorien!

I lördags hade konsumentföreningen Väst stämma i Göteborg. Tre motioner med förslagen att Coop-butikerna ska bojkotta produkter från Israel bifölls. I ett pressmeddelande skrev ordföranden att styrelsen ska driva bojkottfrågan vidare till KF Sverige.

Dock verkar det finnas hopp i denna, annars mycket tråkiga historia. Igår kom ett pressmeddelande från högsta ort. Bojkottkravet mot israeliska produkter kommer inte hörsammas.

Förra året lurade Lidl, Ica och Konsum konsumenterna med vilseledande information om var grönsakerna som såldes i butikerna, ursprungligen kom ifrån. I min egen konsum-butik på Kungsholmen märktes flera kartonger israeliska paprikor om till spanska. Läs inlägget jag skrev då.

Konsumentföreningen är inte unika med att resa bojkottkrav mot Israel. Såväl partier i riksdagen som andra vänsterorganisationer har länge "kämpat" för att strypa alla svensk-israeliska förbindelser. Maria Byström skriver bra i sin blogg.

Läs även andra intressanta åsikter om Israel, Koop, Konsum, Ica, Lidl, bojkott, Palestina,

Omdömeslöst Lars Ohly

Expressen publicerar en bild på vänsterledaren Lars Ohly bärande på en Palestinahalsduk runt halsen. Att bära en halsduk med flaggor, kartor och andra symboler är inget fel i sig. Men i det här fallet är det en karta över Palestina och staten Israel bortraderad från kartan.

Det är fullkomligt horribelt, det börjar bli en vana inom vänsterblocket att göra en sak och när det blåser kallt göra kovändningar. Det är inte trovärdigt. Lars Ohly är ledare för en av Sveriges etablerade partier och hans handlingar kan ge konsekvenser och påverka de ansträngningar som görs för att hitta en fredlig lösning på Palestina - Israel konflikten. Dessutom kan det trigga igång extremister här hemma som inte tycker att staten Israel har rätt att existera.

Det är dags för Lars Ohly att tala ur skägget. Vad är hans egentliga linje i konflikten. Är han för eller emot en tvåstatslösning? Det är bra att folkpartiledaren Jan Björklund uttalat sig. Han säger följande till Expressen:

"Det är bland det mest omdömeslösa jag har hört en svensk ledande politiker göra i modern tid. Har han ingen vettig förklaring till detta så är han djupt olämplig att överhuvudtaget komma i fråga som statsråd".

Läs även andra intressanta åsikter om Lars Ohly, Jan Björklund, Vänsterpartiet, folkpartiet, Israel, Palestina, antisemitism,

Försök inte skylla ifrån dig Reepalu

Uppdatering: Bra att Mona Sahlin uttalar sig nu och tar avstånd från sin partivän. Reeaplus agerande är helt oacceptabelt Kl 14 träffade Reepalu företrädare för Judiska församlingen i Malmö. Vad som kommer ur det samtalet vet vi inte ännu. Men en sak är säkert, det som hänt har satt djupa spår och förtroendet för Reepalu är sannolikt helt förbrukat.

Judith Popinski som överlevde Förintelsen är idag 86 år och bosatt i Malmö, i en intervju till Sunday Telegraph har hon sagt följande: "Jag trodde aldrig att jag skulle se detta hat igen under min livstid. Inte i Sverige i alla fall"

Så något kort om kommentarer. I det här forumet är alla välkomna att lämna en kommentar, men skippa skitsnacket annars hamnar din kommentar i papperskorgen.

Per Gudmundsons uppmärksammade ledare om situationen för judar i Malmö har bidragit till en intensiv debatt, i framförallt bloggosfären. Det är bra, intolerans kan endast bekämpas när det synliggörs.

Ilmar Reepalu har varit socialdemokratiskt kommunalråd i Malmö kommun sedan 1985 och kommunstyrelsens ordförande sedan 1994. Någon som tycker Reepalu blivit symbios med makten? Demokratin mår sällan bra när makthavare sitter för länge på sina poster.

Reepalu försöker göra en pudel i dagens SvD. Han beskyller massmedierna för att medvetet ha missförstått honom och att det är smutskastningskampanj som pågår mot honom personligen. Reepalu har vid flertalet tillfällen haft möjlighet att ta avstånd från antisemitism och nyansera sina uttalanden, men han har sällan tagit tillfället i akt.

Reepalu har uppenbarligen inte förstått att utrikesdepartementet ligger på Fredsgatan i Stockholm och att utrikesministern heter Carl Bildt. Att kollektivt bestraffa svenska judar för det som pågår i mellanöstern är faktiskt inget annat än vidrigt.

Tänk om alla svensk-iranier skulle bli beskylda för mullaregimens ständiga övergrepp mot mänskliga rättigheter, svensk-somalier för det sekteristiska våldet i Somalia osv. Men nu handlar det om judar och Reepalu paketerar sina budskap väl i dagens försvarasreplik när han skriver att "de riktiga antisemiterna, som vi alla har ansvar att bekämpa, ler i mugg" när all fokus är på honom.

Till Reepalu har jag bara en sak att säga! Oroa dig inte, vi är många som är beredda att ta debatten även mot andra antisemiter! Rikdagsmannen Fredrick Federley har utmanat dig på debatt, jag hoppas du inte tackar nej!

Läs ledarbloggen, Henrik Berggren på ledarplats i DN, Sydsvenskan Per Ankersjö, Rickard Wendel, Fredrik Axelsson, Maria Byström, Sakine Madon, DN, SvD

Läs även andra intressanta åsikter om Ilmar Reepalu, Malmö, Israel, Socialdemokratena, antisemitism,

Är judar inget värda alls för Socialdemokrater?

Jag skrev för en tid sedan om hur situationen försämrats för judar i Malmö. "Varför så tyst Ilmar Reepalu" var namnet på mitt blogginlägg. Trots att hatbrotten mot judar fördubblades förra året har ansvariga inte lyft ett finger för att göra något åt saken. Judiska familjer finner ingen annan väg än att packa ihop väskorna och lämna den staden de fötts och vuxit upp i.

Att som förälder tvingas förklara för sina barn varför man ger sig av måste vara bland det svåraste. Det torde bara vara möjligt i en diktatur. Inte i en av världens mest välmående demokratier.

I en rättstat ska alla medborgare garanteras sin säkerhet, men i Malmö styr en småpåve vid namn Ilmar Reepalu (kommunstyrelsens ordförande) som jag anser är direkt ansvarig för dagens situation. Det värsta av allt är att jag inte hört ett pip från varken partiledaren Mona Sahlin eller andra i Socialdemokratiska ledningen. Jag tolkar tystnaden som att partiet står bakom Reepalus antisemitiska kamp.

Socialdemokrater är duktiga på att röstmaximera, men jag trodde ärligt talat inte att man på detta sätt kunde sälja ut en grupp (judar) för att vinna en annan grupps hjärta (araber). Reepalu har tagit ställning denna gång, men frågan är hur han ska agera när de han för tillfället värnar börjar ställa andra krav på honom. Frånta judar deras medborgarskap eller förbjuda dem att jobba?

Läs Per Gudmundsons ledare i dagens SvD. Han avslutar texten med att be läsarna lägga detta citat på minnet:

”Det har inte förekommit några attacker mot judar, och om judar här vill
flytta till Israel är det ingen angelägenhet för Malmö.” (Ilmar Reepalu uttalar sig)

Läs även vad andra bloggar skriver: Fredrik Malm, Federley Tokmoderaten, Jan Nilsson Röda Berget Läs även andra intressanta åsikter om judar, Malmö, Ilmar Reepalu, Israel, SABO Socialdemokraterna, Per Gudmundson

Broderskapsrörelsen flirtar med islamisterna

Noterar att Peter Weiderud ordförande för Sveriges Kristna Socialdemokratiska förbund (Broderskapsrörelsen) är upprörd över att integrationsminister Nyamko Sabuni gett Säkerhetspolisen i uppdrag att kartlägga militant islamism i Sverige.

I en artikel på Newsmill påstår Weiderud att kartläggningen kan bidra till att svartmåla och förpassa svenska muslimer till politiskt utanförskap. Jag är alldeles övertygad om motsatsen, de flesta muslimerna vill inte ha med dessa krafter att göra. De vill leva sina liv precis som alla andra (jag försöker inte agera som talesperson för muslimer)

Islamisterna utgör en liten klick, men bara det faktum att de åker runt i förorten och försöker rekrytera ungdomar till sina nätverk är tillräckligt för att reagera. Vi som är politiskt förtroendevalda har ett ansvar att agera när intoleranta krafter breder ut sig. Ungdomar som riskerar hamna i deras klor kan få sina liv förstörda. De ska istället uppmuntras till att studera.

Jag tycker det är beklagligt att Peter Weiderud använder Sverigedemokraterna som ett argument när han anklagar minister Sabuni för populist. Han skjuter sig själv bara i foten och bidrar inte konstruktivt till debatten.

Broderskapsrörelsen har genom åren gjort sig kända för att bjuda in diverse talare till sina konferenser. År 2005 stod t.ex. Broderskapsrörelsen, socialdemokratiska ungdomsförbundet och islamisten och tillika ordföranden i Sveriges Muslimska Förbund, Mahmoud Aldebe, värdar för ett seminarium under rubriken "Islam och demokratiutveckling".

Den ledande Hamasideologen Azzam al-Tamimi som förordar självmordsattacker mot civila, som anser att staten Israel inte har rätt att existera och som stämplar ut alla muslimer som kritiserar islamism som förrädare var en av huvudtalarna. Med bakgrund av detta blir det inte svårt att förstå den hårda tonen Weiderud använder i sin artikel.

Samma år skrev jag och partivännen Makan Afshinnejad en artikel i CITY med samma tema. "Porta extremister i moskén på Söder" Läs även Makans och Fredriks artikel på DN-debatt

Läs även andra intressanta åsikter om Broderskapsrörelsen, Nyamko Sabuni, islamisen, Mahmoud Aldebe, Makan Afshinnejad, Israel, Azzam al-Tamimi,

Varför så tyst Ilamar Reepalu?

Det är bra att Nyhetskanalen uppmärksammar situationen för judar i Malmö. Förra året fördubblades antalet anmälda hatbrott i Malmö och de flesta brotten var riktat mot judar. Det rörde sig framförallt om glåpord, trakasserier, vandalisering på begravningsplatser och attacker mot synagogan. Så här ska en ung arabisk kille sagt till reporten när han var på väg ut ur moskén:

"Dom ska väck allihopa"

Det som är mest oroande är att judiska familjer tvingas flytta från Malmö för att de inte känner sig säkra eller ser någon ljus framtid för sina barn. Många har flyttat till Stockholm men en del har även gett sig av till Israel. För gott.

Jag tycker det är bra att TV4 uppmärksammar den otäcka utvecklingen i Malmö, men det hade varit önskvärt att få höra vad kommunalrådet Ilmar Reepalu ämnar göra för att komma till bukt med problemen. Nu har inte jag någon större tilltro till Reepalu eftersom att han är en av medansvariga för det som händer.

För att förstå vad jag menar med Reepalus inblandning ber jag att få hänvisa till Fredriks blogg. Socialdemokrater slår sig ofta för bröstet när det gäller solidaritet och kampen för utsatta grupper. Men judar verkar inte passa in i den bilden.



Läs även andra intressanta åsikter om antisemitism, Israel, Palestina, araber, islam, Ilmar Reepalu, Socialdemokratena,

Förintelsens minnesdag

Idag högtidhålls Förintelsens minnesdag. Det var den 27 januari 1945 som Auschwitz- Birkenau befriades från Nazityskland. Det var det största fånglägret nazisterna hade upprättat. Målet var att förinta det judiska folket. Fram till Hitlertysklands undergång mördades 6 miljoner judar i Europa. Även Romer och homosexuella föll offer för det nazistiska experimentet.

Den här dagen är mycket viktig av många orsaker. Människor samlas i olika delar av Sverige för att minnas och hedra alla som dödades och de som överlevt Förintelsen. Men vi samlas också för att ständigt göra oss påminda om hur det gick till, hur en hel värld kunde låta det hända, men framförallt hur vi tillsammans bör agera för att det aldrig ska få hända igen.

Trots vetskapen och dokumentationen om Förintelsen har flera folkmord ägt rum efter 1945. Rwanda, Darfur och Kurdistan är några exempel. FN, EU, NATO och andra internationella organisationer har ett viktigt ansvar. Fria nationer har ett ansvar att bekämpa intolerans, främlingsrädsla, främlingsfientlighet, antisemitism och islamofobi.

Vi har genom åren sett hur konflikten i mellanöstern påverkat samhällsklimatet i Sverige. Judar som bott hela sitt liv här har fått skulden för något de inte bär skuld för i Israel-Palestina konflikten. LUF:s ordförande Adam Cwejman skriver mer om det på Newsmill. Cwjman undrar om Socialdemokraternas partiordförande Mona Sahlin tar avstånd från partikollegan Ilmar Reepalus uttalanden.

Journalisten Negar Josephi skriver även hon på Newsmill om Sverigedemokraternas flört med judiska gruppen: ” hur mycket de än försöker få oss att glömma deras förflutna, så glömmer vi inte vår historia”:

Birgitta Ohlsson, utrikestalesperson för folkpartiet befinner sig i Auschwitz- Birkenau just nu. Hon skriver en läsvärd artikel på brännpunkt med uppmaning om att Sverige ska inrätta ett centralt organ som ser till att slutna arkiv om och kring förintelsen öppnas upp. Hon har även en artikel på politikerbloggen. Ilya Meyer har också viktiga perspektiv i sin blogg.

Läs även andra intressanta åsikter om förintelsens minnesdag, Birgitta Ohlsson, Israel, Mona Sahlin, Palestina, antisemitism,

Fick kicken för nyårshälsning till Israel

I Iran straffas oppositionella, minoriteter och regimkritiker med fängelse eller tortyr. Kvinnor med piskstraff eller stening, homosexuella med hängning och chefen för fotbollsförbundet med uppsägning för att han skickat en nyårshälsning till Israels landslag. För att läsa mer om det sistnämnda besök Fredriks blogg.

Läs även andra intressanta åsikter om Israel, Iran, fotbollsförbund

Ännu en kris mellan Israel och Turkiet.

DN:s Nathan Shachar rapporterar om ännu en diplomatisk kris mellan Israel och Turkiet. Sist det begav sig var i Davos på World Economic Forum i våras. Turkiets premiärminister Recep Tayip Erdogan försökte läxa upp Israels president Simon Perez i mänskliga rättigheter - och anklagade Israel för att bedriva folkmordskrig mot Palestinierna.

 Det är starka ord av det land som har ett folkmord hängande över halsen. Turkiet har än idag inte erkänt folkmordet på över en miljon kristna armenier, syrianer, assyrier, kaldéer och greker år 1915.

En ny TV-serie har börjat sändas i den statliga kanalen TRT-1 som handlar om kriget på Gaza. Israeliska soldater framställs som onda demoner som mejar ner civila palestinier och arkebuserar barn. Och Hamas målas upp som frihetskämpar som gjorde allt för sitt folk.  Ja, de till och med använde oskyldiga barn och kvinnor som levande sköldar för sitt krig mot Israel.

Ledningen i Israel har rasat över serien och kräver att man stoppar den. Jag förstår den avsky man känner som israel och som jude, men att kräva scensur varje gång något skrivs eller visas på tv är inte heller lösningen.

Nu är ju Turkiet inte ett land att ta på allvar i frågor som rör demokrati och grundläggande mänskliga rättigheter. Därför blir det patetiskt när utrikesminister Davutoglu försvarar den antisemitiska tv-serien med följande, läs och häpna:

-               ”Vi har inte censur i Turkiet. Och så länge Israel förtrycker Gaza är allt samarbete uteslutet”.

Jag är dessutom nyfiken på hur EU i den fortsatta processen ska ställa sig till det faktum att Turkiets närmaste allierade i dessa dagar är Iran och Syrien.

Läs även andra intressanta åsikter om Israel, Turkiet, Israel, Palestina, Gaza, folkmord, EU,

Mohamed Omar indoktrinerar små barn i hat

Demokratin är överlägsen all form av diktatur. Det fick vi bevis på idag. Islamisten Mohamed Omars demonstration på Sergels Torg mot staten Israel, fick sig en rejäl törn.

Cirka 200 muslimska fundamentalister och ett tiotal nazister stod sida vid sida och skanderade orden ”död åt Israel” ”länge leve Hamas och Hizbollah”. Men de blev totalt nedtystade av motdemonstranter som hade omringat plattan. Det var framförallt exil – iranier som gjorde sina röster hörda.

Vid sin sida, på podiet, hade Mohamed Omar sällskap av antisemiten Lasse Wilhelmson. Jag var själv på plats och bevittnade skådespelet. Det var hätskt stämning och mycket känslor hängde i luften.

Det jag reagerade mest över var hur många barn som fanns med i Mohamed Omars sällskap. 3-10 åringarna utgjorde kanske en tiondel av demonstranterna. Med plakat viftande i luften skrek de död åt Israel. En kort stund kändes det som att man befann sig på Gazaremsan.

Precis så som Hamas använder barn i frontlinjen mot Israel, använder Omar oskyldiga barn i sitt propagandakrig. Det är illa, dessa barn borde ha varit i en parklek denna soliga söndagseftermiddag och lekt med andra barn. Varför ska det tvingas växa upp och indoktrineras i hat och intolerans, i ett fritt och demokratiskt land som Sverige. Det gör verkligen ont!

Läs även: DN, SvD, SvD och Fredriks inägg

Läs även andra intressant åsikter om Mohamed Omar, Sergels Torg, Israel, Hamas, Israel och Palestina konflikten, demokrati, Iran, Mahmoud Ahmadinejad,

Mohamed Omar bjuder in förintelseförnekare till inplanerad kongress

Islamisten Mohamed Omar planerar in en kongress för förintelseförnekare, men hävdar i en intervju till tidningen Expo att det handlar om en ”antisionistisk” kongress vars syfte går ut på att aktivera människor att bekämpa sionismen.

Studiegruppen Arguéli som förnekar att förintelsen ägt rum, står bakom den inplanerade kongressen. Det är en grupp som arrangerat ett antal föreläsningar och bjudit in antisemiter som Ahmed Rami och förintelseförnekaren Lars Adelskogh.

När Exporeportern Anders Dalsbro frågar Omar om hans inställning till förintelsen klarnar bilden kring islamisten och nazisten Mohamed Omar klart och tydligt.

Mohamed Omar anser att det är viktigt att tala om Förintelsen, men vill inte att den planerade kongressen ska sammanblandas med Förintelseförnekelse.

– Det är viktigt att sprida att det finns en annan åsikt om Förintelsen, så att den inte ska kunna användas för att demonisera meningsmotståndare. Men nu är människor så hjärntvättade med Förintelsen så att det räcker om du säger att den här kongressen är Förintelseförnekande så kommer den framstå som ond i en majoritet av svenska folkets ögon, säger Mohamed Omar.

Men många av dem som sprider idéerna har ju även kopplingar till den ideologi som låg till grund för Förintelsen.
– Många har bara en sanningslidelse som forskare och akademiker. Det är inte alla som är kopplade till nazism. Men även de Förintelsetroende har ideologiska motiv. Många av dem är sionister, på samma sätt som det finns revisionister som är nazisympatisörer.

Men Hitlers politik mot judar?
– Jag kan för lite om det. Men det jag har läst och hört i skolan är att Hitler diskriminerade judar och det håller jag inte med om såklart.

Och mördade?
– Jag kan för lite för att uttala mig om det.

Men du vet väl vad den officiella historien säger och om du utgår från den. Menar du att den inte är korrekt och att judar inte mördades?
– Jag säger att jag inte vet. Men jag vill lära mig mer. Men man ska inte döda någon för att de tillhör en viss etnisk grupp. Det kan jag som muslim aldrig acceptera. Om det är så, att de gjort så i Tyskland, så är det fruktansvärt.

Tycker du inte att den etablerade forskningen ändå ganska tydligt har påvisat detta?
– Jag är inte tillräckligt insatt. Jag är inte historiker.

Du säger att du inte är insatt, inte är historiker. Men det är ju uppenbart en fråga som du tycker är viktig eftersom du lyfter upp den.
– Den är väldigt viktig, eftersom den har stor politisk betydelse. Förintelsen används för att undertrycka kritik mot sionismen, som du gör nu till exempel. Du styr ju in samtalet på Förintelsen för att på det sättet kompromettera mig. Du vill att den här kongressen ska framställas som "förintelseförnekarna".

Till dem som tycker att Mohamed Omar är en nyanserad debattör bör fundera ett varv till. Först kom Omar ut som islamist och hyllade Hamas, Hizbollah och alla diktaturer som finns av denna värld. Och nu hyllar han Hitler och förnekar förintelsen.

Hur mycket kan ett demokratiskt samhälle tåla att ta stryk av de krafter som springer diktaturernas ärenden mitt bland oss utan att vi regerar?

Läs även andra intressanta åsikter om Mohamed Omar, Israel, antisemitismen, förintelsen, Expo, demokrati

Publicera även rondellhunden i pressfrihetens namn AB!

Både här hemma och runt om i världen har Donald Boströms, rent ut sagt, vidriga artikel fått stora rubriker vilket orsakat diplomatisk kris mellan Sverige och Israel.

Statminister Fredrik Reinfeldt har idag uttalat följande till TT: ”Ingen kan begära att Sveriges regering ska bryta mot egna grundlagar. Yttrandefriheten är en omistlig del i det svenska samhällslivet”. Även Aftonbladet omfattas av grundlagarna, punkt.

Ledningen med Jan Helin, Helle Klein och Åsa Lindeborg är säkert nöjda med den debatt de lyckats framkalla. Det blir extra intressant med tanke på hur tidningen agerade under Mohammedkrisen för några år sedan. När Lars Vilks framställde profeten Muhammed som rondellhund blev han hotad till livet och fick gå under jord.

Nerikes Allehanda publicerade bilden på ledarsidan i samband med en text om yttrandefrihet. Chefsredaktören fick också en fatwa på sitt huvud, vilket föranledde att flera tidningar publicerade bilden.

Företrädare för en rad muslimska länder krävde ursäkt av statsminister Fredrik Reinfeldt, men statsministern var lika konsekvent då som nu. Demokratin segrade över diktaturerna.

Aftonbladet valde att inte publicera rondelhunden. Politiske chefsredaktören Helle Klein hänvisade till följande i en ledare: ”Bilderna framställer Muhammed som terrorist och som en osympatisk och farlig person. De träffar inte bara den religiösa muslimen utan de flesta muslimer både här i Europa och i den islamska världen”. Då handlade det om att muslimer blev kränkta och att islamofoba stämningar ökade.

Nu handlar det om judar och antisemitism och får rubriken ”svensk pressfrihet står på spel”. Även dåvarande chefsredaktören Anders Gerdin sa följande i en intervju på frågan om varför de inte publicerade rondellhunden: ”Det finns inga skäl för oss att trycka bilder som kränkt miljontals muslimer världen över”. Men att kränka miljontals judar är helt ok.

Det är den här bilden, föreställande profeten Muhammed som rondellhund som satte hela arabvärlden i gungning. De flesta dagstidningarna tog strid för yttrande - och pressfriheten medan Sveriges största dagstidning AB vek sig för diktaturerna.



DN, DN, Newsmill/Gunnar Hökmark, Nerikes Allehanda, SvD, Brunbladet, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, Expressen

Läs även andra intressanta åsikter om Israel, Palestina, antisemitism, aftonbladet, Helle Klein, Donald Boström, Jan Helin, Yttrandefirhet, Benny Dagan, Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt, Lars Vilks,

Yttrandefriheten gäller alla!

Det är väl inte okänt för någon att Aftonbladets kultursida antagit en allt brunare färg de senaste åren.

I måndags publicerades en artikel skriven av Donald Boström. Han hävdar att israeliska soldater ägnar sig åt organplundring på palestinier. Det hävdade man på medeltiden också, då hette det att judar ritualmördade kristna barn. Texten är så osmaklig att man får ont i magen. Inte överraskande är det kulturredaktören Åsa Lindeborgs glasögon som granskat och godkänt artikeln. Det visar mer på hennes ideologiska kompass än Boströms lösa påståenden.

Detta har föranlett kritikstorm i Israel. Israeliska UD har protesterat till både svenska regeringen och vår ambassad i Tel Aviv. Svenska ambassadören Elisabeth Borslin Bonnier har tagit avstånd från artikeln vilket är mycket ovanligt att en ambassadör gör.

Jag är stor vän av staten Israel och det judiska folket. Våra länder vilar på demokratiska värden. Yttrandefriheten, press- och tryckfriheten är lika fri i Sverige som i Israel, därför är det förvånande att man kräver ursäkt för publiceringen.

Jag har förståelse för att människor känner sig kränkta, upprörda och förbannade. Aftonbladet borde hiva antisemitiskt bråte över bord i stället för att publicera det med krigsrubriker över hela uppslag i tidningen. Men det kan inte innebära att vi viker oss i principfrågan att våra medier är fria och har rätt att publicera även sådana texter. Läs också journalisten och författaren Dilsa Demirbag-Stens inlägg på Expressen-Kultur. Johan Ingerö har två viktiga inlägg på sin blogg om å ena sidan yttrandefriheten och andra sidan Jan Helins tillkortakommanden.


Newsmill: Pål Bergström, Per Gahrton, NiklasEkdal, John Ahlmark, Åke Wredén,
Expressen: Aron Lund, DN, SvD, SvD

Läs även andra intressanta åsikter om Israel, Yttrandefrihet, Gaza, Donald Boström, Niklas Ekdal, Per Gahrton, Palestina

Fyra år till med Ahmadinejad vid makten

Så ägde installationen av Mahmoud Ahmadinejad rum idag. Trots omvärldens reaktioner mot presidentvalet valde UD att skicka Sveriges ambassadör Magnus Wernstedt till ceremonin.

UD menar att Wernstedt inte ”bara” representerar Sverige utan EU i egenskap av ordförandeland. Men det är märkligt. Storländerna, Frankrike, Tyskland, England och Italien har varit rörande överens (inte alltid det händer) att varken gratulera Ahmadinejad eller skicka representanter till installationen. Även USA:s och president Obamas gratulationer har uteblivit.

Hade Sverige ansträngt sig hade man kunnat hitta en gemensam hållning inom ramen för EU. Jag är nämligen övertygad om att så varit fallet om någon av ovannämnda länder hade ansvarat för EU-klubban.

Utebliven representation hade sänt signaler till folket som vågat trotsa regimen och offentligt protestera mot valfusket att vi står på Er sida i kampen för ett fritt Iran.

UD hävdar att Sveriges tidigare ställning inte förändras, men jag är rädd för att det gör det. Iranska regimen är mästare på propaganda och jag är övertygad om att IRNA (iranska nyhetsbyrån) i skrivandets stund redan kablat ut bilder på Wernstedt över hela landet.

Till sist, Urban Ahlin, utrikespolitisk talesman för socialdemokraterna kommenterar för svenskan att han är förvånad över att regeringen skickade ambassadören. Detta måste väl ändå vara höjden av hyckleri från den man i riksdagen som kanske gjort flest resor till Iran.

Sossarna skulle definitivt agerat på samma sätt om inte värre och till och med skickat en regeringsrepresentant. Det är få här hemma som vet vad Ahlin och den iranska regimen pratat om. Men de iranska medierna verkar ha bättre koll.

IRNA skriver t.ex. följande:

“On Iran's nuclear issue, he said that Sweden believes that there is no ambiguity on Iran's right to access nuclear technology for peaceful use and that every NPT member is entitled to benefit from technical supports in this regard.”

FARS News Agency:

“During the meeting, head of the Swedish parliamentary delegation Urban Ahlin stressed Iran's role and influence in the region, and said, "Americans strive to portray a wrong picture of Iran by the help of their media and to convince the world that Iran is playing a destructive role. But we believe in talks with Iran."

Menar Urban Ahlin att det är Irans rätt att utveckla kärnvapenprogram och rikta missilspetsarna mot Israel som enligt Ahmadinejad ska utplånas från kartan? Eller är det iranska nyhetsbyråer som nyttjar Ahlins återkommande resor för propagandamaskineriet?

Oavsett vad finns flera anledningar till varför det varit bättre om Sverige inte hade skickat någon representant. Brotten mot de mänskliga rättigheterna, kvinnors underställda situation, kärnvapenprogrammet, bristen på yttrande – press och tryckfrihet, sharialagarna, dödstraffet, homosexuellas situation.

Iran är som en tickande bomb och fler dödsoffer kommer att skördas. Nu är installationen över och Ahmadinejad sitter en period till som president. Det är viktigt att det inte blir fler tvivelaktiga besök i Iran. Sverige kan inte utföra mirakel men man kan bidra till att bomben inte detonerar. Genom t.ex. öronmärkta biståndspengar som folkpartiets utrikespolitiska talesman Birgitta Ohlsson förespråkade på Brännpunkt för en tid sedan.

Läs även andra intressanta åsikter om Iran, Mahmoud Ahmadinejad, Magnus Wernstedt, Urban Ahlin, socialdemokraterna, Israel, EU,

Relaterade artiklar: SvD, Bitte Hammargren, Magnus Wernstedt, SvD- Urban Ahlin, SvD, DN, DN, DN, DN

Mullaregimen största hotet för demokrati i mellanöstern

Den iranska regimens sanna ansikte har senaste tiden kablats ut över hela världen. Presidentvalet var ett spel för gallerierna. Folket har i över en månad kämpat modigt för demokrati och frihet.

Många talar om att en verklig förändring är på väg. Inte sedan den islamiska revolutionen 1979 har människor massorganiserat sig. Kvinnorörelsen, oppositionen, fackföreningar, studenter, minoriteter: kurder, armenier, azerer, turkmener och andra behöver alla stöd de kan få i sin kamp mot den teokratiska regimen.

Internet och övrig teknik har onekligen haft avgörande roll för uppmärksamheten. Bilder och filmer har skickat ut i cyberrymden direkt från Tehrans gator. Och medierna har varit mkt bra på att rapportera. I Sthlm och många andra storstäder runtom i världen har flera protestdemonstrationer ägt rum och Iran har engagerat.

Regimen är försvagad, efter valet har det uppstått splittringar mellan bland annat president Ahmadinejad och den andlige ledaren Ali Khamenei. På ett seminarium jag var med på i tisdags som arrangerades av Liberala Kvinnor nämnde folkpartisten Makan Afshinnejad olika scenarions som kan uppstå inom närmaste framtid. Läget har aldrig varit så allvarligt som nu och det finns risk för inbördeskrig. Eller att splittringarna som uppstått senaste tiden inom regimen kan bidra till deras fall.

Men vad händer den dagen regimen faller? En ny konstitution bör arbetas fram som inte bygger på sharialagar (muslimska lagar). Kvinnors och minoriteters rättigheter ska skrivas in. Ekonomin måste få ny fart, programmet för urananrikning får inte fortsätta, den nya ledningen måste lämna garantier till Israel att landet inte ska utplånas från kartan vilket president Ahmadinejad uttryckt vid olika tillfällen. Västvärlden bör stödja det nya samhällsbygget.

Se filmklippet som visar hur mullaregimen och dess lakejer arbetar för att tysta sina kritiker. Obs vill varna känsliga tittare.

Läs även Bitte Hammargrens text i SvD. Hon menar att det enda som kan höja Ahmdinejads popularitet bland folket är ett israeliskt anfall mot iranska anläggningar. Det skulle innebära många civila dödsoffer och stärka den iranska nationalismen som presidenten skulle ha stor nytta av. Det tror också att presidentens popularitet skulle öka.

Samtidigt tror jag israelerna redan räknat ut vad konsekvenserna skulle bli. Och med tanke på Obama-administrationens nya linje vad gäller Iran skulle relationerna mellan USA-Israel försvagas. Men samtidigt ska det tilläggas att Iran är det största hotet mot både Israel och demokratisering av mellanöstern och övriga arabvärlden.

Läs även andra intressanta åsikter om Iran, Israel, USA, Kärnvapenprogram, Mahmoud Ahmadinejad, mellanöstern,
SvD, SvD

Demokrati- en fråga för alla!

Nu är jag tillbaks hemma igen efter ett par veckors semester. På måndag börjar jag jobba men först ska det hinnas med ett födelsedagskalas. Min son fyller 1 år.

Jag har följt Mohammed Omar debatten på avstånd. Det har varit intressant läsning. Omar har som bekant kommit ut som islamist, förintelseförnekare, homofob, antifeminist och abortmotståndare. Han har vid flertalet tillfällen vädrat morgonluft i medierna, i synnerhet på debattsajten Newsmill och SVT med sina antidemokratiska åsikter. Omar har bland andra hyllat Hamas, Irans president Mahmoud Ahmadinejad, Ahmed Rahmi och självmordsbombningar. Värre antisemiter och förintelseförnekare får man leta efter.

Debatten handlar således om huruvida det är rätt eller fel att ge honom utrymme i det offentliga rummet. Omar har givetvis sin grundlagsskyddade rätt att uttrycka sig fritt liksom alla andra medborgare i Sverige så länge han inte gör sig skyldig till hets mot folkgrupp. Medierna är självständiga och det råder ingen censur. Medierna är grundpelare i demokratin. Samtidigt utgör Omars minst sagt kontroversiella och intoleranta åsikter ett hot mot det fria samhället. Därför är det viktigt att han inte står oemotsagd.

Fredrik Hardt skriver på newsmill att man gör Omar till ett offer om man utesluter honom från den offentliga debatten. Hardt drar paralleller till hur Sverigedemokraterna behandlades av medierna fram till efter valet 2006. De är större än någonsin och deras framgångar består av att man tigit ihjäl dem. Hardts menar att det är bättre att syna korten och låta omvärlden veta vad Omar står för.

Författaren Torbjörn Elensky är av en annan uppfattning. Han menar att Omars okunskap i internationell politik kan få ödesdigra konsekvenser om landets redaktioner inte är uppmärksammade och synar Omars identitetspolitiskt opportunistiska rolltagande.

Ledarskribenten Paulina Neuding ställer sig frågan varför SVT och Newsmill går extremisternas ärenden i SvD. Jag tycker också det är märkligt att SVT valde just Omar när tusentals iranier i flera veckor organiserat och lett olika protestdemonstrationer mot presidentvalet i Iran. PM Nilsson, chefsredaktör för Newsmill bemöter hennes kritik. Journalisten Dilsa Demirbag-Sten är inne på samma linje i Expressen - Kultur.

Bloggaren Johan Ingerö ger sig på en annan linje. Han menar att Omar gör ett socialt experiment för att testa hur långt han kan driva med medierna och nyttja deras pk-hållning.

Omar har i mediernas ögon lyckats framställa sig själv som någon slags talesperson för muslimer. Nu höjs röster för att "vanliga" muslimer tar debatten. Det är bra men långtifrån tillräckligt. Demokratifrågor är inte begränsade till viss religion eller etnisk grupp. Alla som värnar det fria och toleranta samhället bör ta debatten.

Vi får aldrig glömma hur nazisterna kom till makten i Tyskland på 30-talet. Det var genom fria val som människor röstade bort demokratin. Hitler kom till makten och sjösatte sina planer att förinta judarna. När andra världskriget var slut hade 6 miljoner judar mördats. Tystnaden och likgiltigheten möjliggjorde historiens värsta förintelsepolitik.

Ingen skillnad mellan rött och brunt

Idag offentliggjordes en gemensam rapport från Brå och Säpo om höger - och vänsterextema grupper. Forskare varnar för att romantisera vänstervåldet. Alltför länge har samhället accepterat och sett mellan fingrarna i fråga om vänsterextremisternas odemokratiska metoder att skapa oppinion. Att ifrågasätta har varit tabu eftersom att dessa grupper gått under täckmanteln att arbeta mot orättvisor i samhället.

"Båda ideologierna präglas av en svartvit världsbild. Den extrema högern, som i rapporten kallas vit makt-miljön, är negativa till invandrare och homosexuella På motsatta flanken, den autonoma vänstern, vill man se ett klasslöst samhälle utan kapitalism. De är positiva till invandring och homosexuella"

Dock finns en gemensam nämnare. Hatet mot USA och Israel är lika starkt bland båda sidor. Detta märktes tydligt under demonstrationerna i Malmö inför Davis Cup matchen mellan Sverige och Israel tidigare i år.

Nazister, vänsterextremister och den etablerade vänstern med partiordförande Lars Ohly i spetsen tågade sida vid sida under Hamasflaggor för att visa sin avsky mot Israel. Lika illa var det när judar försökte anordna en manifestation i Malmö som slutade med att de fick lämna torget medan extremisterna kunde jubla över triumfen. Polisen kunde inte garantera säkerheten. Samtidigt gick det bra att upprätthålla ordningen på Sergels Torg i Stockholm när Mona Sahlin pratade inför 2000 tusen demonstranter under Hamasflaggor.

Läs också om hur man lyckats minska rekryteringen till extremrörelser i Norge.

Läs även andra intressanta åsikter om högerextremismen, vänsterextremister, Hamas, Israel, politiskt våld, säpo