Idag är det ett år sedan den gröna rörelsen föddes i Iran. När den teokratiska mullaregimen återigen fuskade sig igenom presidentvalet förra året fick människor nog. En frihetsvåg spred sig genom landet.
Gatorna i Tehran fylldes av frihetstörstande människor. Kvinnor, män, gamla, unga, barn, kurder, ja, alla människor har stått sida vid sida. De ger inte upp. Varför? Jo, för att tron om en bättre framtid ger dem ork att kämpa mot diktaturen.
Inte sedan den islamiska revolutionen 1979 har människor samlats i så stora skaror. Men kampen har inte varit gratis. Varje person som deltagit i demonstrationerna har vetat att de gör det med livet som insats. Känslan av att inte veta om man kommer helskinnad hem måste vara fruktansvärd.
Tack vare internet, sociala medier och annan teknik har vi som lever i tryggt avstånd kunnat följa dessa tappra människors kamp. Och regimen har stått maktlösa med byxorna nere. Jag tror att det varit en stor anledning till att regimen använt så brutalt våld mot demonstranterna och dödat så många människor. För att markera att man inte bryr sig om omvärldens reaktioner och skrämma folket till tystnad.
Jag noterar att många ledarredaktioner uppmärksammar 1-årsdagen. Det är bra, för det är en dag som den här, vi kan och bör visa folket i Iran att vi står på deras sida och uppmärksammar deras kamp. Svd, DN, UNT, Aftonbladet, Fria Tidningen, Trelleborgs Allehanda, Sydsvenskan,
Läs också andra intressanta åsikter om Iran, gröna rörelsen, Mahmoud Ahmadinejad, folkpartiet, demokrati, frihet,
Visar inlägg med etikett Iran. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Iran. Visa alla inlägg
lördag 12 juni 2010
torsdag 3 juni 2010
Det behövs perspektiv
Ilmar Reepalu, socialdemokratiskt kommunalråd i Malmö levererar dagens kommentar till Sydsvenskan:
"Den här israeliska regeringen är den mest högerextrema".
Har du några åsikter om Iran?
"Iran, nej jag har inga åsikter, jag hoppas att Iran kan bli en del av en värld som kan leva i fred"
Dagens bästa framträdande: Dilsa Demirbag Steen i TV4:s nyhetsmorgon.
Tre balanserade och läsvärda blogginlägg som både stödjer och kritiserar Israel. Det ena utesluter inte det andra: Adam Cwejman, luf-ordförande, Tokmoderaten och Per Gudmundson på svenskans ledarblogg
Läs även andra intressanta åsikter om Israel, ship to Gaza, Hamas, Iran,
söndag 3 januari 2010
Fick kicken för nyårshälsning till Israel
I Iran straffas oppositionella, minoriteter och regimkritiker med fängelse eller tortyr. Kvinnor med piskstraff eller stening, homosexuella med hängning och chefen för fotbollsförbundet med uppsägning för att han skickat en nyårshälsning till Israels landslag. För att läsa mer om det sistnämnda besök Fredriks blogg.
söndag 20 september 2009
Mohamed Omar indoktrinerar små barn i hat
Demokratin är överlägsen all form av diktatur. Det fick vi bevis på idag. Islamisten Mohamed Omars demonstration på Sergels Torg mot staten Israel, fick sig en rejäl törn.
Cirka 200 muslimska fundamentalister och ett tiotal nazister stod sida vid sida och skanderade orden ”död åt Israel” ”länge leve Hamas och Hizbollah”. Men de blev totalt nedtystade av motdemonstranter som hade omringat plattan. Det var framförallt exil – iranier som gjorde sina röster hörda.
Vid sin sida, på podiet, hade Mohamed Omar sällskap av antisemiten Lasse Wilhelmson. Jag var själv på plats och bevittnade skådespelet. Det var hätskt stämning och mycket känslor hängde i luften.
Det jag reagerade mest över var hur många barn som fanns med i Mohamed Omars sällskap. 3-10 åringarna utgjorde kanske en tiondel av demonstranterna. Med plakat viftande i luften skrek de död åt Israel. En kort stund kändes det som att man befann sig på Gazaremsan.
Precis så som Hamas använder barn i frontlinjen mot Israel, använder Omar oskyldiga barn i sitt propagandakrig. Det är illa, dessa barn borde ha varit i en parklek denna soliga söndagseftermiddag och lekt med andra barn. Varför ska det tvingas växa upp och indoktrineras i hat och intolerans, i ett fritt och demokratiskt land som Sverige. Det gör verkligen ont!
Läs även: DN, SvD, SvD och Fredriks inägg
Läs även andra intressant åsikter om Mohamed Omar, Sergels Torg, Israel, Hamas, Israel och Palestina konflikten, demokrati, Iran, Mahmoud Ahmadinejad,
Cirka 200 muslimska fundamentalister och ett tiotal nazister stod sida vid sida och skanderade orden ”död åt Israel” ”länge leve Hamas och Hizbollah”. Men de blev totalt nedtystade av motdemonstranter som hade omringat plattan. Det var framförallt exil – iranier som gjorde sina röster hörda.
Vid sin sida, på podiet, hade Mohamed Omar sällskap av antisemiten Lasse Wilhelmson. Jag var själv på plats och bevittnade skådespelet. Det var hätskt stämning och mycket känslor hängde i luften.
Det jag reagerade mest över var hur många barn som fanns med i Mohamed Omars sällskap. 3-10 åringarna utgjorde kanske en tiondel av demonstranterna. Med plakat viftande i luften skrek de död åt Israel. En kort stund kändes det som att man befann sig på Gazaremsan.
Precis så som Hamas använder barn i frontlinjen mot Israel, använder Omar oskyldiga barn i sitt propagandakrig. Det är illa, dessa barn borde ha varit i en parklek denna soliga söndagseftermiddag och lekt med andra barn. Varför ska det tvingas växa upp och indoktrineras i hat och intolerans, i ett fritt och demokratiskt land som Sverige. Det gör verkligen ont!
Läs även: DN, SvD, SvD och Fredriks inägg
Läs även andra intressant åsikter om Mohamed Omar, Sergels Torg, Israel, Hamas, Israel och Palestina konflikten, demokrati, Iran, Mahmoud Ahmadinejad,
tisdag 18 augusti 2009
Ahmadinejad vässar sin jämställdhetsprofil
Irans omtvistade president Mahmoud Ahmadinejad ligger inte bra till hos kvinnorna. För att bättra sin jämställdhetsprofil har han meddelat att tre stolar i den nya regeringen ska vikas åt kvinnor.
Två av kandidaterna har presenterats, och inte otippat är det två konservativa personer som har samma syn på kvinnors rättigheter som presidenten själv. Därför bör denna gest ses som symbolpolitik och inget annat.
Läs DN. Läs även andra intressanta åsikter om Iran, Mahmoud Ahmadinejad,
Två av kandidaterna har presenterats, och inte otippat är det två konservativa personer som har samma syn på kvinnors rättigheter som presidenten själv. Därför bör denna gest ses som symbolpolitik och inget annat.
Läs DN. Läs även andra intressanta åsikter om Iran, Mahmoud Ahmadinejad,
onsdag 5 augusti 2009
Fyra år till med Ahmadinejad vid makten
Så ägde installationen av Mahmoud Ahmadinejad rum idag. Trots omvärldens reaktioner mot presidentvalet valde UD att skicka Sveriges ambassadör Magnus Wernstedt till ceremonin.
UD menar att Wernstedt inte ”bara” representerar Sverige utan EU i egenskap av ordförandeland. Men det är märkligt. Storländerna, Frankrike, Tyskland, England och Italien har varit rörande överens (inte alltid det händer) att varken gratulera Ahmadinejad eller skicka representanter till installationen. Även USA:s och president Obamas gratulationer har uteblivit.
Hade Sverige ansträngt sig hade man kunnat hitta en gemensam hållning inom ramen för EU. Jag är nämligen övertygad om att så varit fallet om någon av ovannämnda länder hade ansvarat för EU-klubban.
Utebliven representation hade sänt signaler till folket som vågat trotsa regimen och offentligt protestera mot valfusket att vi står på Er sida i kampen för ett fritt Iran.
UD hävdar att Sveriges tidigare ställning inte förändras, men jag är rädd för att det gör det. Iranska regimen är mästare på propaganda och jag är övertygad om att IRNA (iranska nyhetsbyrån) i skrivandets stund redan kablat ut bilder på Wernstedt över hela landet.
Till sist, Urban Ahlin, utrikespolitisk talesman för socialdemokraterna kommenterar för svenskan att han är förvånad över att regeringen skickade ambassadören. Detta måste väl ändå vara höjden av hyckleri från den man i riksdagen som kanske gjort flest resor till Iran.
Sossarna skulle definitivt agerat på samma sätt om inte värre och till och med skickat en regeringsrepresentant. Det är få här hemma som vet vad Ahlin och den iranska regimen pratat om. Men de iranska medierna verkar ha bättre koll.
IRNA skriver t.ex. följande:
“On Iran's nuclear issue, he said that Sweden believes that there is no ambiguity on Iran's right to access nuclear technology for peaceful use and that every NPT member is entitled to benefit from technical supports in this regard.”
FARS News Agency:
“During the meeting, head of the Swedish parliamentary delegation Urban Ahlin stressed Iran's role and influence in the region, and said, "Americans strive to portray a wrong picture of Iran by the help of their media and to convince the world that Iran is playing a destructive role. But we believe in talks with Iran."
Menar Urban Ahlin att det är Irans rätt att utveckla kärnvapenprogram och rikta missilspetsarna mot Israel som enligt Ahmadinejad ska utplånas från kartan? Eller är det iranska nyhetsbyråer som nyttjar Ahlins återkommande resor för propagandamaskineriet?
Oavsett vad finns flera anledningar till varför det varit bättre om Sverige inte hade skickat någon representant. Brotten mot de mänskliga rättigheterna, kvinnors underställda situation, kärnvapenprogrammet, bristen på yttrande – press och tryckfrihet, sharialagarna, dödstraffet, homosexuellas situation.
Iran är som en tickande bomb och fler dödsoffer kommer att skördas. Nu är installationen över och Ahmadinejad sitter en period till som president. Det är viktigt att det inte blir fler tvivelaktiga besök i Iran. Sverige kan inte utföra mirakel men man kan bidra till att bomben inte detonerar. Genom t.ex. öronmärkta biståndspengar som folkpartiets utrikespolitiska talesman Birgitta Ohlsson förespråkade på Brännpunkt för en tid sedan.
Läs även andra intressanta åsikter om Iran, Mahmoud Ahmadinejad, Magnus Wernstedt, Urban Ahlin, socialdemokraterna, Israel, EU,
Relaterade artiklar: SvD, Bitte Hammargren, Magnus Wernstedt, SvD- Urban Ahlin, SvD, DN, DN, DN, DN
UD menar att Wernstedt inte ”bara” representerar Sverige utan EU i egenskap av ordförandeland. Men det är märkligt. Storländerna, Frankrike, Tyskland, England och Italien har varit rörande överens (inte alltid det händer) att varken gratulera Ahmadinejad eller skicka representanter till installationen. Även USA:s och president Obamas gratulationer har uteblivit.
Hade Sverige ansträngt sig hade man kunnat hitta en gemensam hållning inom ramen för EU. Jag är nämligen övertygad om att så varit fallet om någon av ovannämnda länder hade ansvarat för EU-klubban.
Utebliven representation hade sänt signaler till folket som vågat trotsa regimen och offentligt protestera mot valfusket att vi står på Er sida i kampen för ett fritt Iran.
UD hävdar att Sveriges tidigare ställning inte förändras, men jag är rädd för att det gör det. Iranska regimen är mästare på propaganda och jag är övertygad om att IRNA (iranska nyhetsbyrån) i skrivandets stund redan kablat ut bilder på Wernstedt över hela landet.
Till sist, Urban Ahlin, utrikespolitisk talesman för socialdemokraterna kommenterar för svenskan att han är förvånad över att regeringen skickade ambassadören. Detta måste väl ändå vara höjden av hyckleri från den man i riksdagen som kanske gjort flest resor till Iran.
Sossarna skulle definitivt agerat på samma sätt om inte värre och till och med skickat en regeringsrepresentant. Det är få här hemma som vet vad Ahlin och den iranska regimen pratat om. Men de iranska medierna verkar ha bättre koll.
IRNA skriver t.ex. följande:
“On Iran's nuclear issue, he said that Sweden believes that there is no ambiguity on Iran's right to access nuclear technology for peaceful use and that every NPT member is entitled to benefit from technical supports in this regard.”
FARS News Agency:
“During the meeting, head of the Swedish parliamentary delegation Urban Ahlin stressed Iran's role and influence in the region, and said, "Americans strive to portray a wrong picture of Iran by the help of their media and to convince the world that Iran is playing a destructive role. But we believe in talks with Iran."
Menar Urban Ahlin att det är Irans rätt att utveckla kärnvapenprogram och rikta missilspetsarna mot Israel som enligt Ahmadinejad ska utplånas från kartan? Eller är det iranska nyhetsbyråer som nyttjar Ahlins återkommande resor för propagandamaskineriet?
Oavsett vad finns flera anledningar till varför det varit bättre om Sverige inte hade skickat någon representant. Brotten mot de mänskliga rättigheterna, kvinnors underställda situation, kärnvapenprogrammet, bristen på yttrande – press och tryckfrihet, sharialagarna, dödstraffet, homosexuellas situation.
Iran är som en tickande bomb och fler dödsoffer kommer att skördas. Nu är installationen över och Ahmadinejad sitter en period till som president. Det är viktigt att det inte blir fler tvivelaktiga besök i Iran. Sverige kan inte utföra mirakel men man kan bidra till att bomben inte detonerar. Genom t.ex. öronmärkta biståndspengar som folkpartiets utrikespolitiska talesman Birgitta Ohlsson förespråkade på Brännpunkt för en tid sedan.
Läs även andra intressanta åsikter om Iran, Mahmoud Ahmadinejad, Magnus Wernstedt, Urban Ahlin, socialdemokraterna, Israel, EU,
Relaterade artiklar: SvD, Bitte Hammargren, Magnus Wernstedt, SvD- Urban Ahlin, SvD, DN, DN, DN, DN
fredag 31 juli 2009
Mullaregimen största hotet för demokrati i mellanöstern
Den iranska regimens sanna ansikte har senaste tiden kablats ut över hela världen. Presidentvalet var ett spel för gallerierna. Folket har i över en månad kämpat modigt för demokrati och frihet.
Många talar om att en verklig förändring är på väg. Inte sedan den islamiska revolutionen 1979 har människor massorganiserat sig. Kvinnorörelsen, oppositionen, fackföreningar, studenter, minoriteter: kurder, armenier, azerer, turkmener och andra behöver alla stöd de kan få i sin kamp mot den teokratiska regimen.
Internet och övrig teknik har onekligen haft avgörande roll för uppmärksamheten. Bilder och filmer har skickat ut i cyberrymden direkt från Tehrans gator. Och medierna har varit mkt bra på att rapportera. I Sthlm och många andra storstäder runtom i världen har flera protestdemonstrationer ägt rum och Iran har engagerat.
Regimen är försvagad, efter valet har det uppstått splittringar mellan bland annat president Ahmadinejad och den andlige ledaren Ali Khamenei. På ett seminarium jag var med på i tisdags som arrangerades av Liberala Kvinnor nämnde folkpartisten Makan Afshinnejad olika scenarions som kan uppstå inom närmaste framtid. Läget har aldrig varit så allvarligt som nu och det finns risk för inbördeskrig. Eller att splittringarna som uppstått senaste tiden inom regimen kan bidra till deras fall.
Men vad händer den dagen regimen faller? En ny konstitution bör arbetas fram som inte bygger på sharialagar (muslimska lagar). Kvinnors och minoriteters rättigheter ska skrivas in. Ekonomin måste få ny fart, programmet för urananrikning får inte fortsätta, den nya ledningen måste lämna garantier till Israel att landet inte ska utplånas från kartan vilket president Ahmadinejad uttryckt vid olika tillfällen. Västvärlden bör stödja det nya samhällsbygget.
Se filmklippet som visar hur mullaregimen och dess lakejer arbetar för att tysta sina kritiker. Obs vill varna känsliga tittare.
Läs även Bitte Hammargrens text i SvD. Hon menar att det enda som kan höja Ahmdinejads popularitet bland folket är ett israeliskt anfall mot iranska anläggningar. Det skulle innebära många civila dödsoffer och stärka den iranska nationalismen som presidenten skulle ha stor nytta av. Det tror också att presidentens popularitet skulle öka.
Samtidigt tror jag israelerna redan räknat ut vad konsekvenserna skulle bli. Och med tanke på Obama-administrationens nya linje vad gäller Iran skulle relationerna mellan USA-Israel försvagas. Men samtidigt ska det tilläggas att Iran är det största hotet mot både Israel och demokratisering av mellanöstern och övriga arabvärlden.
Läs även andra intressanta åsikter om Iran, Israel, USA, Kärnvapenprogram, Mahmoud Ahmadinejad, mellanöstern,
SvD, SvD
Många talar om att en verklig förändring är på väg. Inte sedan den islamiska revolutionen 1979 har människor massorganiserat sig. Kvinnorörelsen, oppositionen, fackföreningar, studenter, minoriteter: kurder, armenier, azerer, turkmener och andra behöver alla stöd de kan få i sin kamp mot den teokratiska regimen.
Internet och övrig teknik har onekligen haft avgörande roll för uppmärksamheten. Bilder och filmer har skickat ut i cyberrymden direkt från Tehrans gator. Och medierna har varit mkt bra på att rapportera. I Sthlm och många andra storstäder runtom i världen har flera protestdemonstrationer ägt rum och Iran har engagerat.
Regimen är försvagad, efter valet har det uppstått splittringar mellan bland annat president Ahmadinejad och den andlige ledaren Ali Khamenei. På ett seminarium jag var med på i tisdags som arrangerades av Liberala Kvinnor nämnde folkpartisten Makan Afshinnejad olika scenarions som kan uppstå inom närmaste framtid. Läget har aldrig varit så allvarligt som nu och det finns risk för inbördeskrig. Eller att splittringarna som uppstått senaste tiden inom regimen kan bidra till deras fall.
Men vad händer den dagen regimen faller? En ny konstitution bör arbetas fram som inte bygger på sharialagar (muslimska lagar). Kvinnors och minoriteters rättigheter ska skrivas in. Ekonomin måste få ny fart, programmet för urananrikning får inte fortsätta, den nya ledningen måste lämna garantier till Israel att landet inte ska utplånas från kartan vilket president Ahmadinejad uttryckt vid olika tillfällen. Västvärlden bör stödja det nya samhällsbygget.
Se filmklippet som visar hur mullaregimen och dess lakejer arbetar för att tysta sina kritiker. Obs vill varna känsliga tittare.
Läs även Bitte Hammargrens text i SvD. Hon menar att det enda som kan höja Ahmdinejads popularitet bland folket är ett israeliskt anfall mot iranska anläggningar. Det skulle innebära många civila dödsoffer och stärka den iranska nationalismen som presidenten skulle ha stor nytta av. Det tror också att presidentens popularitet skulle öka.
Samtidigt tror jag israelerna redan räknat ut vad konsekvenserna skulle bli. Och med tanke på Obama-administrationens nya linje vad gäller Iran skulle relationerna mellan USA-Israel försvagas. Men samtidigt ska det tilläggas att Iran är det största hotet mot både Israel och demokratisering av mellanöstern och övriga arabvärlden.
Läs även andra intressanta åsikter om Iran, Israel, USA, Kärnvapenprogram, Mahmoud Ahmadinejad, mellanöstern,
SvD, SvD
torsdag 23 juli 2009
Demokrati- en fråga för alla!
Nu är jag tillbaks hemma igen efter ett par veckors semester. På måndag börjar jag jobba men först ska det hinnas med ett födelsedagskalas. Min son fyller 1 år.
Jag har följt Mohammed Omar debatten på avstånd. Det har varit intressant läsning. Omar har som bekant kommit ut som islamist, förintelseförnekare, homofob, antifeminist och abortmotståndare. Han har vid flertalet tillfällen vädrat morgonluft i medierna, i synnerhet på debattsajten Newsmill och SVT med sina antidemokratiska åsikter. Omar har bland andra hyllat Hamas, Irans president Mahmoud Ahmadinejad, Ahmed Rahmi och självmordsbombningar. Värre antisemiter och förintelseförnekare får man leta efter.
Debatten handlar således om huruvida det är rätt eller fel att ge honom utrymme i det offentliga rummet. Omar har givetvis sin grundlagsskyddade rätt att uttrycka sig fritt liksom alla andra medborgare i Sverige så länge han inte gör sig skyldig till hets mot folkgrupp. Medierna är självständiga och det råder ingen censur. Medierna är grundpelare i demokratin. Samtidigt utgör Omars minst sagt kontroversiella och intoleranta åsikter ett hot mot det fria samhället. Därför är det viktigt att han inte står oemotsagd.
Fredrik Hardt skriver på newsmill att man gör Omar till ett offer om man utesluter honom från den offentliga debatten. Hardt drar paralleller till hur Sverigedemokraterna behandlades av medierna fram till efter valet 2006. De är större än någonsin och deras framgångar består av att man tigit ihjäl dem. Hardts menar att det är bättre att syna korten och låta omvärlden veta vad Omar står för.
Författaren Torbjörn Elensky är av en annan uppfattning. Han menar att Omars okunskap i internationell politik kan få ödesdigra konsekvenser om landets redaktioner inte är uppmärksammade och synar Omars identitetspolitiskt opportunistiska rolltagande.
Ledarskribenten Paulina Neuding ställer sig frågan varför SVT och Newsmill går extremisternas ärenden i SvD. Jag tycker också det är märkligt att SVT valde just Omar när tusentals iranier i flera veckor organiserat och lett olika protestdemonstrationer mot presidentvalet i Iran. PM Nilsson, chefsredaktör för Newsmill bemöter hennes kritik. Journalisten Dilsa Demirbag-Sten är inne på samma linje i Expressen - Kultur.
Bloggaren Johan Ingerö ger sig på en annan linje. Han menar att Omar gör ett socialt experiment för att testa hur långt han kan driva med medierna och nyttja deras pk-hållning.
Omar har i mediernas ögon lyckats framställa sig själv som någon slags talesperson för muslimer. Nu höjs röster för att "vanliga" muslimer tar debatten. Det är bra men långtifrån tillräckligt. Demokratifrågor är inte begränsade till viss religion eller etnisk grupp. Alla som värnar det fria och toleranta samhället bör ta debatten.
Vi får aldrig glömma hur nazisterna kom till makten i Tyskland på 30-talet. Det var genom fria val som människor röstade bort demokratin. Hitler kom till makten och sjösatte sina planer att förinta judarna. När andra världskriget var slut hade 6 miljoner judar mördats. Tystnaden och likgiltigheten möjliggjorde historiens värsta förintelsepolitik.
Jag har följt Mohammed Omar debatten på avstånd. Det har varit intressant läsning. Omar har som bekant kommit ut som islamist, förintelseförnekare, homofob, antifeminist och abortmotståndare. Han har vid flertalet tillfällen vädrat morgonluft i medierna, i synnerhet på debattsajten Newsmill och SVT med sina antidemokratiska åsikter. Omar har bland andra hyllat Hamas, Irans president Mahmoud Ahmadinejad, Ahmed Rahmi och självmordsbombningar. Värre antisemiter och förintelseförnekare får man leta efter.
Debatten handlar således om huruvida det är rätt eller fel att ge honom utrymme i det offentliga rummet. Omar har givetvis sin grundlagsskyddade rätt att uttrycka sig fritt liksom alla andra medborgare i Sverige så länge han inte gör sig skyldig till hets mot folkgrupp. Medierna är självständiga och det råder ingen censur. Medierna är grundpelare i demokratin. Samtidigt utgör Omars minst sagt kontroversiella och intoleranta åsikter ett hot mot det fria samhället. Därför är det viktigt att han inte står oemotsagd.
Fredrik Hardt skriver på newsmill att man gör Omar till ett offer om man utesluter honom från den offentliga debatten. Hardt drar paralleller till hur Sverigedemokraterna behandlades av medierna fram till efter valet 2006. De är större än någonsin och deras framgångar består av att man tigit ihjäl dem. Hardts menar att det är bättre att syna korten och låta omvärlden veta vad Omar står för.
Författaren Torbjörn Elensky är av en annan uppfattning. Han menar att Omars okunskap i internationell politik kan få ödesdigra konsekvenser om landets redaktioner inte är uppmärksammade och synar Omars identitetspolitiskt opportunistiska rolltagande.
Ledarskribenten Paulina Neuding ställer sig frågan varför SVT och Newsmill går extremisternas ärenden i SvD. Jag tycker också det är märkligt att SVT valde just Omar när tusentals iranier i flera veckor organiserat och lett olika protestdemonstrationer mot presidentvalet i Iran. PM Nilsson, chefsredaktör för Newsmill bemöter hennes kritik. Journalisten Dilsa Demirbag-Sten är inne på samma linje i Expressen - Kultur.
Bloggaren Johan Ingerö ger sig på en annan linje. Han menar att Omar gör ett socialt experiment för att testa hur långt han kan driva med medierna och nyttja deras pk-hållning.
Omar har i mediernas ögon lyckats framställa sig själv som någon slags talesperson för muslimer. Nu höjs röster för att "vanliga" muslimer tar debatten. Det är bra men långtifrån tillräckligt. Demokratifrågor är inte begränsade till viss religion eller etnisk grupp. Alla som värnar det fria och toleranta samhället bör ta debatten.
Vi får aldrig glömma hur nazisterna kom till makten i Tyskland på 30-talet. Det var genom fria val som människor röstade bort demokratin. Hitler kom till makten och sjösatte sina planer att förinta judarna. När andra världskriget var slut hade 6 miljoner judar mördats. Tystnaden och likgiltigheten möjliggjorde historiens värsta förintelsepolitik.
fredag 3 juli 2009
Öronmärk biståndspengar till Irans demokratirörelse
Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot för folkpartiet, tillika utrikespolitisk talesperson skriver idag på Brännpunkt att svenska biståndspengar bör öronmärkas till demokratirörelsen i Iran. Jag instämmer med henne.
Varje dag sedan presidentvalet ägde rum har människor trotsat den vidriga mullaregimen i Tehran och på olika sätt manifesterat sitt missnöje. Många människoliv har redan skördats. Därför blir det ännu viktigare att de olika rörelserna för demokrati och frihet som vuxit sig stark senaste tiden inte lämnas åt sina egna öden. De får inte ge upp. Men det förutsätter att vi i västvärlden tar vårt ansvar också.
Det räcker inte att säga att man stöder frihetskampen. Solidaritet kan endast manifesteras genom att gå från ord till handling. Sverige har ett extra ansvar som nytillträdd ordförandeland i EU. Vi kan bidra till att bana vägen för å ena sidan ett demokratiskt Iran å andra sidan stabilt mellanöstern. Ingen har råd att vänta, Iran är som en tickande bomb som kan explodera vilken dag som helst. Läs artikeln här
Läs även andra intressanta åsikter om Iran, Presidentvalet, Birgitta Ohlsson, demokrati
Varje dag sedan presidentvalet ägde rum har människor trotsat den vidriga mullaregimen i Tehran och på olika sätt manifesterat sitt missnöje. Många människoliv har redan skördats. Därför blir det ännu viktigare att de olika rörelserna för demokrati och frihet som vuxit sig stark senaste tiden inte lämnas åt sina egna öden. De får inte ge upp. Men det förutsätter att vi i västvärlden tar vårt ansvar också.
Det räcker inte att säga att man stöder frihetskampen. Solidaritet kan endast manifesteras genom att gå från ord till handling. Sverige har ett extra ansvar som nytillträdd ordförandeland i EU. Vi kan bidra till att bana vägen för å ena sidan ett demokratiskt Iran å andra sidan stabilt mellanöstern. Ingen har råd att vänta, Iran är som en tickande bomb som kan explodera vilken dag som helst. Läs artikeln här
Läs även andra intressanta åsikter om Iran, Presidentvalet, Birgitta Ohlsson, demokrati
måndag 20 april 2009
Ahmadinejad kidnappade som väntat Durban ll
Så inträffade det jag och många andra befarat hela tiden. Irans president Ahmadinejad levererade loska efter loska i sitt tal mot staten Israel. Hur i hela fridens namn kan en världskonferens arrangeras i FN:s regi om rasism och mänskliga rättigheter och bjuda in en enda talare som dessutom vill utplåna staten Israel från världskartan?
Det är bra att Sveriges och andra länders delegater reste på sig i protest och lämnade salen men skadan är redan skedd. Antisemiten Ahmadinejad nådde sina mål idag. Han nyttjade hela världspressen precis som Erdogan gjorde i Davos för att utmåla staten Israel som ondskan själv.
FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon uttryckte stark besvikelse över alla avhopp. Men jag tror inte något annat var möjligt. Misstaget från början var att ge Iran ansvar för arrangemanget. Detta trots erfarenheterna från Durban l i Sydafrika 2001.
Det är också upprörande att läsa socialdemokraternas och vänsterpartiets uttalanden om huruvida det var rätt eller fel av vår ambassadör att lämna salen under talet.
Carina Hägg (s) säger till TT;
"Det är beklagligt att regeringen gett upp. Vi har en lång tradition av starkt stöd till FN. Jag beklagar att regeringen valt att bojkotta konferensen på ministernivå"
Kalle Larsson (V)
"Att Israel är en rasistisk stat är en beskrivning som jag tycker är fullt i överensstämmelse med verkligheten".
Birgitta Ohlsson (FP) talade klarspråk;
"Västvärlden har morskat upp sig värderingsmässigt och satt ner foten rejält. Sveriges beslut, liksom många andra länders, att inte skicka en representant på politisk nivå är en kraftfull markering".
Vi ska också vara medvetna om att förslagen till slutskrivningar fortfarande innehåller föbud mot religionskritik (islamkritik), inskränkningar i yttrandefriheten och antisemitismen fastän antalet sidor är nerbantade från 45 till 17 sidor.
Tyst diplomati må hjälpa ibland men när demokratiska värden är på väg att kidnappas av skurkstater som Iran räcker det inte att hänvisa till processer. Ibland är det nödvändigt att säga ifrån från start. Diktaturer får aldrig sätta agendan för demokratier, det bör bli ledorden för framtiden. Men som sagt, hade jag fått bestämma skulle jag bett Hans Dahlgren lämna konferensen helt.
Läs även: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, Sofia Nerbrands ledare, Expressen
lördag 18 april 2009
Inga svenska ministrar på Durban ll
Uppdatering; Sverige skickar en delegation på tjänstmannanivå till Genéve. Utrikesminister Carl Bildt skriver på sin blogg att "vi blir kvar i processen för att värna de framgångar vi haft". Framgången består ju i att vi inte deltar på ministernivå.
Även Nederländerna, Australien och Italien stannar hemma. En rad andra länder gör som Sverige och skickar tjänstemän. Läs DN, SvD, mitt inlägg igår
Efter många turer fram och tillbaks har Svenska regeringen satt ner foten en gång för alla. Inga svenska ministrar deltar på FN konferensen i Genéve på måndag. Det meddelade integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni igår.
Eventuellt skickas en delegation på tjänstemannanivå. Om slutskrivningarna fortfarande innehåller inslag av förbud av religionskritik, begränsningar i yttrandefriheten och ensidig kritik mot Israel då uteblir vi helt. Förhoppningsvis vet vi måndag morgon hur det blir med det.
Hade jag fått bestämma skulle vi göra som USA, Israel och Canada och bojkotta konferensen helt. Ingen svensk representant ska socialisera i samma salonger som Irans president. Men det finns anledning att vara glad. Bra jobbat Jan Björklund och Nyamko Sabuni.
Läs också fred i mellanöstern, Leffe 45, Svensk historia, Svansbro
Läs även andra intressanta åsikter om Durban ll, Nyamko Sabuni, Jan Björklund, Iran, Israel, USA, Yttrandefirhet, demokrati, frihet, mänskliga rättigheter,
Även Nederländerna, Australien och Italien stannar hemma. En rad andra länder gör som Sverige och skickar tjänstemän. Läs DN, SvD, mitt inlägg igår
Efter många turer fram och tillbaks har Svenska regeringen satt ner foten en gång för alla. Inga svenska ministrar deltar på FN konferensen i Genéve på måndag. Det meddelade integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni igår.
Eventuellt skickas en delegation på tjänstemannanivå. Om slutskrivningarna fortfarande innehåller inslag av förbud av religionskritik, begränsningar i yttrandefriheten och ensidig kritik mot Israel då uteblir vi helt. Förhoppningsvis vet vi måndag morgon hur det blir med det.
Hade jag fått bestämma skulle vi göra som USA, Israel och Canada och bojkotta konferensen helt. Ingen svensk representant ska socialisera i samma salonger som Irans president. Men det finns anledning att vara glad. Bra jobbat Jan Björklund och Nyamko Sabuni.
Läs också fred i mellanöstern, Leffe 45, Svensk historia, Svansbro
Läs även andra intressanta åsikter om Durban ll, Nyamko Sabuni, Jan Björklund, Iran, Israel, USA, Yttrandefirhet, demokrati, frihet, mänskliga rättigheter,
måndag 23 mars 2009
Makan Afshinnejad om USAs nya Iranpolitik på Newsmill
Idag skriver Makan Afshinnejad, före detta generalsekreterar hos Liberala Studenter på Newsmill om president Barack Obamas nya Iranpolitik som går ut på dialog med mullaledningen.
Makan skriver att president Obama istället borde föra dialog enbart med iranska folket. Det innebär kort sagt att tala om för folket att han stöder deras kamp för demokrati och mänskliga rättigheter och även klargöra att misstag begåtts tidigare i landet. Men om dialogen ska föras med mullorna bör fyra krav ställas;
Makan skriver att president Obama istället borde föra dialog enbart med iranska folket. Det innebär kort sagt att tala om för folket att han stöder deras kamp för demokrati och mänskliga rättigheter och även klargöra att misstag begåtts tidigare i landet. Men om dialogen ska föras med mullorna bör fyra krav ställas;
- Krav på demokrati och yttrandefrihet
- Stopp för terrorsponsringen
- Erkänna staten Israels rätt att existera
- Ett permanent stopp för urananrikningsprogrammet
Makan är en av få i Sverige med så djupa kunskaper om Iran. Han har skrivit flertalet artiklar, medverkat i Tv och radio för att redogöra för aktuella tillståndet i landet. Och han har alltid haft en tydlig kompass för demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.
Det är inte många med iransk bakgrund som öppet vågar säga sanningarna om Iran. Repressalier väntar den som kritiserar den avskyvärda totalitära mullaregimen med att inte kunna återvända och besöka släkt och vänner. Makan är en av dem som fått betala högt pris för sitt engagemang.
Läs även andra intressanta åsikter om Makan Afshinnejad, Iran, USA, Barack Obama, Israel
måndag 16 mars 2009
Situationen för kurder i Syrien
Det är sällan man läser ett debattinlägg som berör kurders situation i Syrien. Men i går publicerade UNT en välskriven artikel av statsvetaren Medya Hajo.
I helgen var det fem år sedan arabiska nationalister understödd av syrisk polis och Bashar al-Assad regimen attackerade kurder under en fotbollsmatch. Det var inget huliganbråk som vi är vana vid i Sverige. Utan hade en tydlig etnisk dimension.
Den största kurdiska staden Qamishlo belägrades, över 50 människor dödades och 2000 personer arresterades. Kurdiska hem och butiker plundrades och vandaliserades.
Sedan 1960-talet har det drivits en tydlig antikurd politik. Kurder har inga medborgerliga rättigheter, de får inte studera, driva näringsverksamhet, ingå lagligt äktenskap, rösta eller få tillgång till vård. Språket är inte officiellt erkänt trots att det bor 2 miljoner kurder i Syrien.
1975 tvångsförflyttades 100000 människor från 300 byar och in flyttade araber. Namn på städer och byar ersattes med arabiska namn. Syrien är inte unik när det gäller behandlingen av kurder. Iran, Turkiet och tidigare Irak under Saddam Hussein har alltid haft samarbete med Syrien på hög politisk nivå.
Framgångarna i Irak är givetvis ett problem för övriga stater, de är rädda för att kurder ska kräva självstyre. När det gäller Turkiet har EU verktyg för att tvinga fram reformer under medlemskapsförhandlingarna.
Läs även andra intressanta åsikter om invsion Kurdistan, kurder, Unt, Medya Hajo, arabisering, Turkiet, Iran, Syrien, Irak
Bloggar; Fredrik, Gurgin
I helgen var det fem år sedan arabiska nationalister understödd av syrisk polis och Bashar al-Assad regimen attackerade kurder under en fotbollsmatch. Det var inget huliganbråk som vi är vana vid i Sverige. Utan hade en tydlig etnisk dimension.
Den största kurdiska staden Qamishlo belägrades, över 50 människor dödades och 2000 personer arresterades. Kurdiska hem och butiker plundrades och vandaliserades.
Sedan 1960-talet har det drivits en tydlig antikurd politik. Kurder har inga medborgerliga rättigheter, de får inte studera, driva näringsverksamhet, ingå lagligt äktenskap, rösta eller få tillgång till vård. Språket är inte officiellt erkänt trots att det bor 2 miljoner kurder i Syrien.
1975 tvångsförflyttades 100000 människor från 300 byar och in flyttade araber. Namn på städer och byar ersattes med arabiska namn. Syrien är inte unik när det gäller behandlingen av kurder. Iran, Turkiet och tidigare Irak under Saddam Hussein har alltid haft samarbete med Syrien på hög politisk nivå.
Framgångarna i Irak är givetvis ett problem för övriga stater, de är rädda för att kurder ska kräva självstyre. När det gäller Turkiet har EU verktyg för att tvinga fram reformer under medlemskapsförhandlingarna.
Läs även andra intressanta åsikter om invsion Kurdistan, kurder, Unt, Medya Hajo, arabisering, Turkiet, Iran, Syrien, Irak
Bloggar; Fredrik, Gurgin
lördag 28 februari 2009
Helt rätt att nobba Durban ll
President Barack Obama och hans regering har beslutat att inte delta på Durban ll i Genéve i april. Beslutet är välkommet med tanke på hur Durban l urartade2001. Sakine har skrivit en mycket bra krönika som sammanfattar förra konferensen.
Durban som skulle handla om rasism blev istället forum för antisemitisk propaganda i dess grövsta form. Men vad kan man egentligen förvänta sig när Libyen är arrangörer, Iran sitter vid hedersläktaren och Kuba som assistent.
USA, Israel och Canada har bestämt sig. Europa har inte bestämt sig (vissa länder tvekar fortfarande, t.ex. Frankrike). Men vad säger Sverige? Det kan vara läge för UD och regeringskansliet att bryta tystnaden
Läs även andra intressanta åsikter om Durban ll, antisemitism, Israel, Iran, Kuba, Libyen
Durban som skulle handla om rasism blev istället forum för antisemitisk propaganda i dess grövsta form. Men vad kan man egentligen förvänta sig när Libyen är arrangörer, Iran sitter vid hedersläktaren och Kuba som assistent.
USA, Israel och Canada har bestämt sig. Europa har inte bestämt sig (vissa länder tvekar fortfarande, t.ex. Frankrike). Men vad säger Sverige? Det kan vara läge för UD och regeringskansliet att bryta tystnaden
Läs även andra intressanta åsikter om Durban ll, antisemitism, Israel, Iran, Kuba, Libyen
torsdag 26 februari 2009
Ahmadinejad kidnappade som väntat Durban ll
Så inträffade det jag och många andra befarat hela tiden. Irans president Ahmadinejad levererade loska efter loska i sitt tal mot staten Israel. Hur i hela fridens namn kan en världskonferens arrangeras i FN:s regi om rasism och mänskliga rättigheter och bjuda in en enda talare som dessutom vill utplåna staten Israel från världskartan?
Det är bra att Sveriges och andra länders delegater reste på sig i protest och lämnade salen men skadan är redan skedd. Antisemiten Ahmadinejad nådde sina mål idag. Han nyttjade hela världspressen precis som Erdogan gjorde i Davos för att utmåla staten Israel som ondskan själv.
FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon uttryckte stark besvikelse över alla avhopp. Men jag tror inte något annat var möjligt. Misstaget från början var att ge Iran ansvar för arrangemanget. Detta trots erfarenheterna från Durban l i Sydafrika 2001.
Det är också upprörande att läsa socialdemokraternas och vänsterpartiets uttalanden om huruvida det var rätt eller fel av vår ambassadör att lämna salen under talet.
Carina Hägg (s) säger till TT;
"Det är beklagligt att regeringen gett upp. Vi har en lång tradition av starkt stöd till FN. Jag beklagar att regeringen valt att bojkotta konferensen på ministernivå"
Kalle Larsson (V)
"Att Israel är en rasistisk stat är en beskrivning som jag tycker är fullt i överensstämmelse med verkligheten".
Birgitta Ohlsson (FP) talade klarspråk;
"Västvärlden har morskat upp sig värderingsmässigt och satt ner foten rejält. Sveriges beslut, liksom många andra länders, att inte skicka en representant på politisk nivå är en kraftfull markering".
Vi ska också vara medvetna om att förslagen till slutskrivningar fortfarande innehåller föbud mot religionskritik (islamkritik), inskränkningar i yttrandefriheten och antisemitismen fastän antalet sidor är reviderat från 45 till 17 sidor.
Tyst diplomati må hjälpa ibland men när demokratiska värden är på väg att kidnappas av skurkstater som Iran räcker det inte att hänvisa till processer. Ibland är det nödvändigt att säga ifrån från start. Diktaturer får aldrig sätta agendan för demokratier, det bör bli ledorden för framtiden. Men som sagt, hade jag fått bestämma skulle jag bett Hans Dahlgren lämna konferensen helt.
Läs även andra intressanta åsikter om Durban ll, Iran, Mahmoud Ahmadinejad, Israel, antisemitism, Yttrandefirhet, demokrati, Birgitta Ohlsson, Kalle Larsson, Jan Björklund, Nyamko Sabuni, FN, rasism, USA, EU,
Läs: DN, DN, SvD, Sofia Nerbrands ledare, SvD, Expressen
Det är bra att Sveriges och andra länders delegater reste på sig i protest och lämnade salen men skadan är redan skedd. Antisemiten Ahmadinejad nådde sina mål idag. Han nyttjade hela världspressen precis som Erdogan gjorde i Davos för att utmåla staten Israel som ondskan själv.
FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon uttryckte stark besvikelse över alla avhopp. Men jag tror inte något annat var möjligt. Misstaget från början var att ge Iran ansvar för arrangemanget. Detta trots erfarenheterna från Durban l i Sydafrika 2001.
Det är också upprörande att läsa socialdemokraternas och vänsterpartiets uttalanden om huruvida det var rätt eller fel av vår ambassadör att lämna salen under talet.
Carina Hägg (s) säger till TT;
"Det är beklagligt att regeringen gett upp. Vi har en lång tradition av starkt stöd till FN. Jag beklagar att regeringen valt att bojkotta konferensen på ministernivå"
Kalle Larsson (V)
"Att Israel är en rasistisk stat är en beskrivning som jag tycker är fullt i överensstämmelse med verkligheten".
Birgitta Ohlsson (FP) talade klarspråk;
"Västvärlden har morskat upp sig värderingsmässigt och satt ner foten rejält. Sveriges beslut, liksom många andra länders, att inte skicka en representant på politisk nivå är en kraftfull markering".
Vi ska också vara medvetna om att förslagen till slutskrivningar fortfarande innehåller föbud mot religionskritik (islamkritik), inskränkningar i yttrandefriheten och antisemitismen fastän antalet sidor är reviderat från 45 till 17 sidor.
Tyst diplomati må hjälpa ibland men när demokratiska värden är på väg att kidnappas av skurkstater som Iran räcker det inte att hänvisa till processer. Ibland är det nödvändigt att säga ifrån från start. Diktaturer får aldrig sätta agendan för demokratier, det bör bli ledorden för framtiden. Men som sagt, hade jag fått bestämma skulle jag bett Hans Dahlgren lämna konferensen helt.
Läs även andra intressanta åsikter om Durban ll, Iran, Mahmoud Ahmadinejad, Israel, antisemitism, Yttrandefirhet, demokrati, Birgitta Ohlsson, Kalle Larsson, Jan Björklund, Nyamko Sabuni, FN, rasism, USA, EU,
Läs: DN, DN, SvD, Sofia Nerbrands ledare, SvD, Expressen
fredag 23 januari 2009
Häpnadsväckande
Först var det Lidl, sen Ica och nu Konsum som lurar konsumenter med vilseledande information om var grönsakerna de säljer härstammar ifrån. Flera kartonger med paprikor från Israel har marknadsförts som spanska. Jag vill inte framstå som konspiratorisk men det känns inte som en slump att "felmärkningen" skett i dessa dagar.
Dessutom har aktivister lagt ut lappar i vissa butiker där det står att man inte ska köpa produkter från Israel. Och andra idioter har både skurit ut hakkors och stuckit hål i israeliska varor. Grossister blir uppringda av "kunder" som vill att man sollar bort allt som har med Israel att göra.
Men "aktivisterna" gör sig inte några besvär alls att fundera på varifrån saffranet till lussebullarna de trycker i sig år efter år kommer ifrån. Nej, Iran är ju en demokrati där alla människor har lika värde, kvinnor inte stenas till döds, författare, journalister, politiker, studenter, aktivister och andra har rätt till yttrandefrihet. Fängelserna är tömda på folk osv. Men det är klart att så länge Iran är emot Israel och dessutom vill förinta landet från kartan så är det okey eftersom att intressena sammanfaller med varandra.
Eftersom att jag bor några kvarter ifrån den Konsumbutik DN skriver om brukar jag handla där ibland. Jag kommer fortsätta att göra det men vara en uppmärksam kund hädanefter. Låt oss hoppas på att butikens frukt-och-grönsaksansvarige, Christian Sjöblom har rätt när han säger att "det var en ren tavla"
Läs DN
Läs även andra intressanta åsikter om Israel, bojkott, Gaza, Konsum, Lidl, Ica, Iran
Dessutom har aktivister lagt ut lappar i vissa butiker där det står att man inte ska köpa produkter från Israel. Och andra idioter har både skurit ut hakkors och stuckit hål i israeliska varor. Grossister blir uppringda av "kunder" som vill att man sollar bort allt som har med Israel att göra.
Men "aktivisterna" gör sig inte några besvär alls att fundera på varifrån saffranet till lussebullarna de trycker i sig år efter år kommer ifrån. Nej, Iran är ju en demokrati där alla människor har lika värde, kvinnor inte stenas till döds, författare, journalister, politiker, studenter, aktivister och andra har rätt till yttrandefrihet. Fängelserna är tömda på folk osv. Men det är klart att så länge Iran är emot Israel och dessutom vill förinta landet från kartan så är det okey eftersom att intressena sammanfaller med varandra.
Eftersom att jag bor några kvarter ifrån den Konsumbutik DN skriver om brukar jag handla där ibland. Jag kommer fortsätta att göra det men vara en uppmärksam kund hädanefter. Låt oss hoppas på att butikens frukt-och-grönsaksansvarige, Christian Sjöblom har rätt när han säger att "det var en ren tavla"
Läs DN
Läs även andra intressanta åsikter om Israel, bojkott, Gaza, Konsum, Lidl, Ica, Iran
tisdag 13 januari 2009
Islamismen sprider sig i Sverige
Förra veckan skrev poeten, Mohamed Omar i Expressen att han har blivit islamist. Händelserna på Gasa fick honom att komma till denna instinkt. Numera är han en passionerad anhängare av Hamas, Hizbollah och Iran. Samtliga som ni vet vill förinta staten Israel och döda judar vart de än befinner sig i världen.
Det är skrämmande att en person som Mohamed Omar som haft respekt och inflytande i den offentliga debatten så stolt manifesterar islamismen i dess mest extrema form.
Omar beskyller västvärlden i allmänhet och sionister i synnerhet för det palestinska folkets lidande. Men ingenstans i artikeln nämner han alla de möjligheter palestinierna haft för att Palestina ska bli en självständig stat sida vid sida med Israel. Nej för det passar numera inte Omars världsfrånvända beskrivning av konflikten.
Ingenstans i artikeln nämner Omar de raketbeskjutningar människor i Israel dagligen måste fly undan. Dödsfallen på båda sidor är en tragedi för mänskligheten men Omar struntar blankt i att ta upp lidandet hos civilbefolkningen på andra sidan. Som den islamist han numera är passar det inte in i mallen. Omar forsätter vidare;
”Varje gång jag har skrivit en artikel som kritiserar islamismen, synen på religionen som vägledande för statsstyret, har jag applåderats av tidningsskribenter, tyckare och bloggare”.
Vänner av demokrati och mänskliga rättigheter vet att islam kidnappats av extremister som numera Mohamed Omar anslutit sig till. Islam praktiseras av en miljard människor men tyvärr kommer alltid en klick extremister som stödjer terrorism till tals och blir självutnämnda talespersoner. Att Omar stödjer Hamas & Co må vara en sak men frågan är om han kommer åka på turné runt om i Sverige och rekrytera ungdomar i jihads namn för att döda judar? Eller öppna en filial till Al-Qaida?
Idag skriver Dilsa Demirbag- Sten i Expressen om Gasakonflikten och de antisemitiska strömningar som florerar runt om i världen, inte minst i Sverige. Omar anklagar Dilsa för att vara Israel lakej. I Omars ögon är alla som står upp för demokrati och mänskliga rättigheter numera israeliska hantlangare. Men jag säger som Dilsa så klokt avslutar artikeln med;
”Islamister kommer aldrig att få mitt stöd och jag kommer göra mitt bästa för att de ska marginaliseras”.
Alla som stödjer demokrati och mänskliga rättigheter oavsett om man är muslim eller ej borde ta ställning nu. Den islamistisk politiska ideologins spridning måste stoppas.
Läs även Jonathan Lemans och Per Gudmundsons inlägg
Läs även andra intressanta åsikter om Mohammed Omar, Dilsa Demirbag-Sten, Gasa, Israel, Hamas, Hizbollah, Iran, judar, islamismen, Jihad
Det är skrämmande att en person som Mohamed Omar som haft respekt och inflytande i den offentliga debatten så stolt manifesterar islamismen i dess mest extrema form.
Omar beskyller västvärlden i allmänhet och sionister i synnerhet för det palestinska folkets lidande. Men ingenstans i artikeln nämner han alla de möjligheter palestinierna haft för att Palestina ska bli en självständig stat sida vid sida med Israel. Nej för det passar numera inte Omars världsfrånvända beskrivning av konflikten.
Ingenstans i artikeln nämner Omar de raketbeskjutningar människor i Israel dagligen måste fly undan. Dödsfallen på båda sidor är en tragedi för mänskligheten men Omar struntar blankt i att ta upp lidandet hos civilbefolkningen på andra sidan. Som den islamist han numera är passar det inte in i mallen. Omar forsätter vidare;
”Varje gång jag har skrivit en artikel som kritiserar islamismen, synen på religionen som vägledande för statsstyret, har jag applåderats av tidningsskribenter, tyckare och bloggare”.
Vänner av demokrati och mänskliga rättigheter vet att islam kidnappats av extremister som numera Mohamed Omar anslutit sig till. Islam praktiseras av en miljard människor men tyvärr kommer alltid en klick extremister som stödjer terrorism till tals och blir självutnämnda talespersoner. Att Omar stödjer Hamas & Co må vara en sak men frågan är om han kommer åka på turné runt om i Sverige och rekrytera ungdomar i jihads namn för att döda judar? Eller öppna en filial till Al-Qaida?
Idag skriver Dilsa Demirbag- Sten i Expressen om Gasakonflikten och de antisemitiska strömningar som florerar runt om i världen, inte minst i Sverige. Omar anklagar Dilsa för att vara Israel lakej. I Omars ögon är alla som står upp för demokrati och mänskliga rättigheter numera israeliska hantlangare. Men jag säger som Dilsa så klokt avslutar artikeln med;
”Islamister kommer aldrig att få mitt stöd och jag kommer göra mitt bästa för att de ska marginaliseras”.
Alla som stödjer demokrati och mänskliga rättigheter oavsett om man är muslim eller ej borde ta ställning nu. Den islamistisk politiska ideologins spridning måste stoppas.
Läs även Jonathan Lemans och Per Gudmundsons inlägg
Läs även andra intressanta åsikter om Mohammed Omar, Dilsa Demirbag-Sten, Gasa, Israel, Hamas, Hizbollah, Iran, judar, islamismen, Jihad
måndag 5 januari 2009
Svensk nyhetsrapportering partisk
Efter två veckors vila är det dags för nya tag. Det nya året kunde ha inletts bättre men tyvärr har konflikten mellan Israel (inte Palestina) utan Hamas trappats upp så till den grad att Israel gått in med marktrupper i Gasa.
Händelserna är en tragedi eftersom att det framförallt drabbar civila. Och dödsoffren är många. Men oavsett vad man tycker om den ena eller andra parten så är det viktigt att poängtera ett par saker som svensk media tyvärr (medvetet eller omedvetet) brustit med.
Nästan inga reportage som hittills sänts har varit neutrala. Sällan har företrädare för den israeliska sidan fått komma till tals. Detta att jämföra med arabvärldens största och mest inflytelserika nyhetsmedier al Jazira och al Arabieh som gett israeliska militärer och politiker mer utrymme än Hamas talespersoner vilket inte är vanligt.
Till och med arabvärldens tålamod börjar ta slut. Hamas har inte det enhälliga stöd de varit vana vid att få längre. I Sverige får den som vill få sig en balanserad bild av läget istället besöka newsmill (opinionssajt) som drivs av Leo, PM och Karin.
Israelernas lidande har kommit i skymundan, den fruktan som finns för att bli dödad av raketer, att självmordsbombningarna ska återupptas eller att staten Israel ska förintas är det få som talar om. Istället ägnar man sig åt att framställa Israel som boven i dramat (som vanligt).
Hamas har haft flera år på sig att upphöra med raketbeskjutningar. De har fått flera varningar av israeliska regeringen men inte brytt sig. Och nu allt detta lidande på grund av Hamas ovilja till vapenvila.
Hamas har aldrig brytt sig om det palestinska folkets lidande. Människor har använts som en spelbricka för hamas, Irans och hizbollahs gemensamma mål att förinta Israel från kartan. Hatet kommer alltid vara överordnat det palestinska folkets rätt till en fredlig framtid.
Läs även Nathan Shachar, DN, Claes Arvidsson
Läs även andra intressanta åsikter om Israel, Palestina, Hamas, terrorism, Gasa, Iran, newsmill,
Händelserna är en tragedi eftersom att det framförallt drabbar civila. Och dödsoffren är många. Men oavsett vad man tycker om den ena eller andra parten så är det viktigt att poängtera ett par saker som svensk media tyvärr (medvetet eller omedvetet) brustit med.
Nästan inga reportage som hittills sänts har varit neutrala. Sällan har företrädare för den israeliska sidan fått komma till tals. Detta att jämföra med arabvärldens största och mest inflytelserika nyhetsmedier al Jazira och al Arabieh som gett israeliska militärer och politiker mer utrymme än Hamas talespersoner vilket inte är vanligt.
Till och med arabvärldens tålamod börjar ta slut. Hamas har inte det enhälliga stöd de varit vana vid att få längre. I Sverige får den som vill få sig en balanserad bild av läget istället besöka newsmill (opinionssajt) som drivs av Leo, PM och Karin.
Israelernas lidande har kommit i skymundan, den fruktan som finns för att bli dödad av raketer, att självmordsbombningarna ska återupptas eller att staten Israel ska förintas är det få som talar om. Istället ägnar man sig åt att framställa Israel som boven i dramat (som vanligt).
Hamas har haft flera år på sig att upphöra med raketbeskjutningar. De har fått flera varningar av israeliska regeringen men inte brytt sig. Och nu allt detta lidande på grund av Hamas ovilja till vapenvila.
Hamas har aldrig brytt sig om det palestinska folkets lidande. Människor har använts som en spelbricka för hamas, Irans och hizbollahs gemensamma mål att förinta Israel från kartan. Hatet kommer alltid vara överordnat det palestinska folkets rätt till en fredlig framtid.
Läs även Nathan Shachar, DN, Claes Arvidsson
Läs även andra intressanta åsikter om Israel, Palestina, Hamas, terrorism, Gasa, Iran, newsmill,
söndag 30 november 2008
Mellanöstern behöver Hillary Clinton
I morgon förväntas blivande presidenten, Barack Obama utse sin forne rival Hillary Clinton till ny utrikesminister. Detta efter att maken Bill Clinton nu gått med på att offentliggöra samtliga bidragsgivare till stiftelsen Clinton foundation. Läs här
Med Hillary som utrikesminister kan alla fredsälskare andas ut. Hon har alltid varit glasklar med vad som behöver göras för att åstadkomma fred och demokrati i länder där diktaturregimer styrt år ut och år in.
Mellanösternpolitiken kommer sannolikt få en annan prägel, kurderna kan räkna med en fortsatt amerikansk närvaro (hoppas jag) Iran får räkna med en utrikesminister som inte kommer sitta passivt och se på medan de tillverkar kärnvapen. Israel kommer få en mycket god vän som inte ger vika för mörka krafter. Afghanistan kommer ha hög prioritering på dagordningen.
Med Hillary Clinton som utrikesminister kommer politiken, retoriken och överhuvudtaget respekten för USA att öka igen.
Läs även andra intressanta åsikter om Barack Obama, Hillary Clinton, mellanöstern, Iran, fred, kurder, hopp
Med Hillary som utrikesminister kan alla fredsälskare andas ut. Hon har alltid varit glasklar med vad som behöver göras för att åstadkomma fred och demokrati i länder där diktaturregimer styrt år ut och år in.
Mellanösternpolitiken kommer sannolikt få en annan prägel, kurderna kan räkna med en fortsatt amerikansk närvaro (hoppas jag) Iran får räkna med en utrikesminister som inte kommer sitta passivt och se på medan de tillverkar kärnvapen. Israel kommer få en mycket god vän som inte ger vika för mörka krafter. Afghanistan kommer ha hög prioritering på dagordningen.
Med Hillary Clinton som utrikesminister kommer politiken, retoriken och överhuvudtaget respekten för USA att öka igen.
Läs även andra intressanta åsikter om Barack Obama, Hillary Clinton, mellanöstern, Iran, fred, kurder, hopp
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
