Idag bör vi ägna en tanke åt frihetskämparna i Iran

Idag är det ett år sedan den gröna rörelsen föddes i Iran. När den teokratiska mullaregimen återigen fuskade sig igenom presidentvalet förra året fick människor nog. En frihetsvåg spred sig genom landet.

Gatorna i Tehran fylldes av frihetstörstande människor. Kvinnor, män, gamla, unga, barn, kurder, ja, alla människor har stått sida vid sida. De ger inte upp. Varför? Jo, för att tron om en bättre framtid ger dem ork att kämpa mot diktaturen.

Inte sedan den islamiska revolutionen 1979 har människor samlats i så stora skaror. Men kampen har inte varit gratis. Varje person som deltagit i demonstrationerna har vetat att de gör det med livet som insats. Känslan av att inte veta om man kommer helskinnad hem måste vara fruktansvärd.

Tack vare internet, sociala medier och annan teknik har vi som lever i tryggt avstånd kunnat följa dessa tappra människors kamp. Och regimen har stått maktlösa med byxorna nere. Jag tror att det varit en stor anledning till att regimen använt så brutalt våld mot demonstranterna och dödat så många människor. För att markera att man inte bryr sig om omvärldens reaktioner och skrämma folket till tystnad.

Jag noterar att många ledarredaktioner uppmärksammar 1-årsdagen. Det är bra, för det är en dag som den här, vi kan och bör visa folket i Iran att vi står på deras sida och uppmärksammar deras kamp. Svd, DN, UNT, Aftonbladet, Fria Tidningen, Trelleborgs Allehanda, Sydsvenskan,

Läs också andra intressanta åsikter om Iran, gröna rörelsen, Mahmoud Ahmadinejad, folkpartiet, demokrati, frihet,