Antisemitismen får aldrig normaliseras!

Antisemitismen har återigen visat upp sitt vidriga tryne i Sverige. Nynazistisk propaganda sprider sig och vitmaktmiljön attraherar unga människor.

Den senaste tiden har fredliga demonstrationer attackerats av nazister i Malmö och Stockholm.

Judiska elever möttes i måndags av antisemitiskt klotter som ”judeäckel”, hakkors och sifferkombinationen 1488 som används av nazister och hyllar Hitler. Allt detta på Vasa Real och Cybergymnasiets husfasader. Två skolor som ligger i hjärtat av Stockholms innerstad.

Judiska församlingar tvingas till rigorösa säkerhetsåtgärder för att garantera säkerheten för sina församlingsmedlemmar. På förintelsens minnesdag tvingas överlevande judar (de är inte många kvar vid livet idag) ta bakvägen ut efter högtidhållandet. Jag vet för jag har själv tvingats till det.

Judar i Malmö tvingas packa väskorna och flytta för gott. En del emigrerar till Israel eftersom att de inte längre känner sig trygga i sin födelsestad. När inte ens polisen kan garantera säkerheten för sina medborgare har alla gränser passerats.

Fredliga kippamanifestationer som markerar mot judehatet i Malmö har mötts av hat och våld av motdemonstranter. Listan kan göras lång men det gör ont att behöva lyfta alla de vidriga exempel som Sveriges judar jämt och ständigt utsätts för.

Antisemitismen har alltid varit inbäddat i den svenska samhällskroppen. Judar födda i Sverige beskylls för Israel – Palestinakonflikten. Man använder denna konflikt som en förevändning för att komma åt den judiska minoriteten i Sverige och piska upp antisemitiska stämningar.

Svenska företags och Svenska Kyrkans för den delen, godtyckliga bojkottkampanjer mot Israel är återkommande. Men sällan tas initiativ för att genomföra bojkotter mot totalitära diktaturregimer som dagligen förtrycker sina medborgare. Och det är ett antal länder.

En del kan tycka det vara långsökt att jämföra utvecklingen i Sverige och Europa med 30-talet. Men jag tycker inte det. Vi ser tendenser som påminner om pogromer mot judar som var startskottet till förintelsen.

I en tid när främlingsfientlighet sprider sig som en löpeld genom hela vår kontinent har vi alla ett ansvar att reagera och agera. Vi får aldrig möta främlingsfientlighet och intolerans med tystnad. Vi har alla ett ansvar för det samhälle vi lever i och den framtid vi vill forma.

I morse passerade jag Vasa Real, ett stenkast ifrån mitt bostadsområde. Det vidriga klottret hade ersatts av röda hjärtan och följande budskap:

”Den som hatar låter kanske högre, men vi som älskar är 1000 gånger fler. Vi kommer aldrig låta nazisterna vinna”

Kampanjen stod Liberala Ungdomsförbundet för. Jag är stå stolt över alla ungliberaler som deltagit i kampanjen. Deras engagemang ger hopp och det är just så vi måste arbeta för att visa vår avsky mot all form av rasism som drabbar medborgare i vårt land.

Läs även Madeleine Sjöstedts blogginlägg här Lotta Edholms inlägg här Liberala Ungdomsförbundets love-kampanj här

Hedersfrågan är en av vår tids största feministiska utmaningar!

I morgon kväll ska jag årsmötestala på Liberala kvinnors årsmöte i Uppsala. Valet av tema är givet. Jag ska prata om en av mina hjärtefrågor; hederskulturen. Fastän samhället genom åren upplysts kring hedersfrågan, lagstiftningen skärpts till de utsattas fördel, enorma resurser tillförts kvinnojourerna, våra viktigaste samhällsinstitutioner; skola, socialtjänst, polis och övriga rättsväsendet utbildats i dessa frågor, finns det mycket kvar att göra.

Idag finns en ungefärlig uppskattning kring hur många som lever hedersrelaterade liv. Enligt Ungdomsstyrelsens kartläggning ”gift mot sin vilja” handlar det om 70 000 ungdomar mellan åldrarna 16-25 år som upplever att deras frihet inskränks.

För mig handlar den här frågan ytterst om en jämställdhetsfråga. En demokratifråga. Dock har debatten i första hand förts ur ett integrationsperspektiv och i sista hand ett jämställdhetsperspektiv. Jag är delvis medskyldig till det. Men den största skuldbördan ligger hos delar av feministrörelsen och vissa vänsterdebattörer.

Jag tycker att det borde råda konsensus kring vikten att bekämpa hederskulturen. När feministiskt initiativ med Gudrun Schyman i spetsen och andra delar av feministrörelsen borde stå längst fram på barrikaderna och ta kamp mot hedersförtrycket har de valt att vända dessa killar och tjejer ryggen.

Gudrun Schuman åker hellre till Almedalen och bränner pengar på bål, kallar svenska män för talibaner än att ta ordet heder i sin mun. Så tillåts hon vara en av feminismens främsta budbärare. Samtidigt skriker medsystrar och medbröder efter hjälp i det tysta. Det menar jag är ett historiskt svek.

Som Fadime-ambassadör har jag åtagit mig ett stort ansvar att sprida kunskap kring dessa frågor. Vi är 27 ambassadörer från hela landet. I mitt eget parti är dessutom Lotta Edholm, Nina Larsson, Anna Manell och Jenny Sonesson amassadörer. Fem hängivna liberala feminister som kommer fortsätta vårt arbete. Men vi behöver bli många fler som engagerar oss.

Riksföreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime behöver allt stöd de kan få i sitt viktiga arbete. Var med och bidra genom att bli medlem och engagera dig.  Det är mitt viktigaste budskap i morgon kväll hos Liberala Kvinnor i Uppsala. 

Dags att ta debatten mot Sverigedemokraterna!

Det är få politiska frågor som väcker så mycket känslor som invandrings – och integrationspolitiken.  Det har alltid funnits beröringsskräck i frågan.

När Lars Leijonborg 2002 pratade om integrationspolitikens misslyckande var kritikerna inte sena med att stämpla honom som rasist. Jag vill minnas att det var såväl politiska företrädare som medier från alla håll och kanter som anklagade folkpartiet att fiska i grumliga vatten.

Jag själv deltog i en intern arbetsgrupp 2005 tillsammans med Nyamko Sabuni och Mauricio Rojas. När vi presenterade våra integrationspolitiska förslag, haglade återigen anklagelserna om populism, rasism och flört med främlingsfientliga väljare över oss.

Det var en djupt orättvis kritik eftersom att vi föreslog åtgärder för att bekämpa bl.a. barnäktenskap, könsstympning och tvångsäktenskap. Det som då var förbjudet att prata om är numera rumsrent. Regeringens nyligen föreslagna lagförslag handlar just om att kriminalisera barn- och tvångsäktenskap. Samma förslag som idag hyllas av tidigare antagonister.

Sverigedemokraterna blev invalda i riksdagen 2010. Det har lett till att integrationsdebatten återigen tystnat bland riksdagens övriga partier. Det är oroväckande att det inte förs en bredare diskussion om de framtida utmaningarna.

Debatt, även med Sverigedemokrater, är avgörande för att ge väljarna alternativ och spräcka hål i partiets främlingsfientliga retorik. Att konsekvent ta avstånd från varje förslag som presenteras, bara för att SD står som avsändare är inte vidare konstruktivt. Det blir ett sätt för SD att vingklippa övriga partier. Blir det tyst i debatten så vet vi att SD växer i opinionen.

Det är när kritikerna lägger locket på som intoleransen blir allt mer tydlig och främlingsfientligheten får ett starkare fäste i vårt samhälle. Senaste veckorna har få undgått debatten om rasism som pågår i medier och sociala forum.  Alla förutom de politiska partierna deltar i debatten. Tyvärr måste jag nog tillstå att diskussionen havererat även denna gång. Istället för att tala om kärnan av problemen har man återigen fastnat i frågan om vem som får vara budbärare av dessa frågor. 

Integrationsdebatten är för viktig för att förringas. Istället för att upprepa misstagen från 2006 och 2010 bör vi ta debatten. Annars har vi ett ännu större SD i riksdagen efter valet 2014. Ett parti som kanske också börjar få inflytande över politiken. Jag vill inte vakna upp till en dyster måndagsmorgon den 22 september, det tror jag inget parti vill. 

I mars förra året var det en extra insatt debatt i Sveriges riksdag med anledning av oroligheterna i Husby och andra förorter som snabbt kom att bli en världsnyhet. Jag företrädde Folkpartiet i debatten och gav min syn på integrationspolitiken, dess misslyckande och de utmaningar vi har framför oss. Sändningen går att se HÄR på riksdagens webb-tv. 

Ännu ett steg framåt i arbetet mot hederskulturen!

Idag presenterade jämställdhetsminister Maria Arnholm och justitieminister Beatrice Ask ett antal förslag på DN-debatt för att skärpa lagen mot barnäktenskap och tvångsäktenskap.

Ett nytt brott ”äktenskapstvång” införs i lagen. Att tvingas gifta sig mot sin vilja är en grov kränkning av mänskliga rättigheter. Svenska domstolar har haft svårt att hantera hedersrelaterade brott då det oftast handlat om många förövare i den här typen av brottslighet.

Den nya lagen, blir i den meningen, betydelsefull när rättsväsendet markerar att det får konsekvens för samtliga inblandade att tvinga en person i familjen eller släkten att gifta sig mot sin vilja. Straffskalan blir dessutom strängare, med fängelse upp till fyra år, vilket har en viktig avskräckande effekt.

Åldersgräns införs för äktenskap. Fastän lagen ändrades 2003 av dåvarande socialdemokratiske justitieministern, Thomas Bodström var det fortfarande möjligt för minderåriga flickor att gifta sig vid graviditet, eftersom att dispensmöjligheten inte togs bort. Läs propositionsförslaget till riksdagen här. Med dagens förslag försvinner dispensmöjligheten.

Regeringen föreslår även att fullmaktsäktenskap som ”huvudregel” inte erkänns i Sverige och inte heller utländska barnäktenskap där någon av parterna hade svensk anknytning när äktenskapet ingicks. På den här punkten hade jag önskat att man vågade vara mer tydlig i sin hållning. När ännu en dispensmöjlighet byggs in i lagen skapar det kryphål som gör det möjligt att kringgå lagen. Läs gärna journalisten Rassol Awlas artikel på DN-debatt från förra året om fullmaktsäktenskap.

På det hela taget är förslagen väldigt bra och välkomna. Idag vet vi att minst 70 000 unga lever hedersrelaterade liv, och dessa siffror är sannolikt bara toppen av ett isberg. Det har tagit många år för officiella Sverige att erkänna hederskulturens existens – men idag finns såväl adekvat forskning som rejält myndighetsarbete för att arbeta förebyggande och hjälpa utsatta ungdomar. 

Förhoppningsvis tar vi ännu några kliv framåt men jag vill också understryka att allt arbete inte bara kan handla om lagstiftning. Det är också viktigt att jobba med attityder, kunskap om det svenska samhället och ha ett tydligt jämställdhetsfokus som ska börja i förskolan redan. Det var detta Fadime Sahindal försökte säga till den samlade riksdagsförsamlingen 2001 i riksdagshuset. 

”Hade samhället tagit sitt ansvar och hjälpt mina föräldrar att bli mer delaktiga i det svenska samhället så hade detta kanske kunnat undvikas”

Jag kommer som nyutnämnd Fadime- Ambassadör 2014 för Riksföreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime göra allt som finns i min makt för att fortsätta driva hedersfrågorna. Vill du veta mer om GAPF:s viktiga arbete kan du besöka deras hemsida på gapf.se

SD:s märkliga agerande i Storkyrkan

Idag presenterades den nya regeringen. De mindre partierna behåller samma antal ministerposter och moderaterna får två nya nu när regeringen utökas. Det är helt rimligt med tanke på moderaternas valframgångar. Samtidigt är det bra att statsministern tagit fasta på att alliansen står på fyra ben. Då behövs de små partierna lika mycket som det stora.

Det mest spektakulära agerandet står nog Sverigedemokraterna för. I den traditionsenliga ceremonin med gudstjänst i Storkyrkan lämnade Jimmie Åkesson och andra SD ledamöter kyrkan i "protest". Detta när biskopen Eva Brunne, pratade om intolerans och främlingsfientlighet.

Om Sverigedemokraterna har svårt för kritik, kommer partiet inte få det lätt framöver. Åkesson borde veta bättre. Kyrkans värdegrund bottnar i tanken om alla människors lika värde. Och det är inte första gången biskopen talar om intolerans.

Sverigedemokraterna tycks tro att de har patent på att ösa kritik på andra partier - men att ingen får säga något kritiskt tillbaks. Förhoppningsvis blir det mer och fler konstruktiva debatter med partiets företrädare framöver.

Inget annat är faktiskt acceptabelt. Nu har de kommit in i riksdagen. De får utskottsposter, så nu får de också ta ansvar för sin politik och gilla det faktum att andra partier kommer vara kritiska i varje förslag de lägger som andas främlingsfientlighet. Enkel matematik helt enkelt: Ska Sverigedemokraterna kritisera får de räkna med att bli kritiserade. När Sverigedemokraterna kränker andra får de räkna med att det finns personer långt utanför politikens gränser som kommer kritisera partiet tillbaks.

Jag är också glad att Folkpartiet med Erik Ullenhag som ny minister behåller integrationsposten eftersom att den blir än mer viktig nu med SD i riksdagen. Helst hade jag önskat att den posten avskaffades, men nu bakas det ihop med övriga arbetsmarknadsdepartementet. Och fokus kommer mer än någonsin ligga på språk, sysselsättning och skola. Det är dessa tre S som skapar förutsättning för nyanlända människors integration i ett nytt land.

SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, Expressen, Expressen, Expressen, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet

Läs även andra intressanta åsikter om Sverigedemokraterna, regeringen, alliansen, folkpartiet, Erik Ullenhag,

Sahlin(s) pinsamma spel!

Idag öppnar riksdagen och en ny mandatperiod inleds. Det kunde ha startat på ett bättre sätt men Socialdemokraterna har satt ribban för de kommande fyra åren. Minns ni vem som tjatade öronen av oss alla under valrörelsen med följande mening?

"Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande- aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång!"

Denna mantra höll inte länge. Nu försöker Sahlin utmana regeringen i talmansfrågan. Givetvis hoppas hon att Kent Härstedt som är partiets kandidat inte blir vald. För det skulle ge sossarna möjlighet att smeta SD-kortet på regeringen. Jag tror knappast att socialdemokratiska gräsrötter känner sig muntrare av ledningens tillkortakommanden. De hade nog önskat att Sahlin ägnade tiden åt att analysera varför partiet gjort sitt sämsta val sedan första världskriget.

Det är så pinsamt och destruktivt. Denna kvinna kunde ha varit statsminister om olyckan varit framme och det blivit maktskifte. Nu blev det inte så, tack och lov. Ett bra tips till Sahlin är att kanske försöka ägna lite mer tid åt att fundera på varför så många socialdemokrater röstade på Sverigedemokraterna.

För det är uppenbart en oro som många människor känner och de litar inte på de etablerade partierna. Denna oro och frustration måste tas på allvar. Det gäller alla partier.

Så något kort om mediernas ibland pinsamma skildringar om tillståndet i svensk politik. Istället för att lyfta sakfrågor tycker exempelvis Aftonbladet det är viktigare att informera allmänheten om vilka ledamöter som ska sitta bredvid en SD:are. Skit samma vem man sitter bredvid vem. Det viktiga är ju att debatten förs.

Vill även uppmärksamma er läsare på att Folkpartiet idag utnämnt riksdagsledamoten Nina Larsson till ny partisekreterare. Det är ett utmärkt val. Nina är en mycket duktig politiker som har stor respekt bland folkpartilandet. Hon är helt enkelt rätt kvinna på rätt post!

DN, DN, DN, SVD, SVD, SVD, EXPRESSEN, EXPRESSEN, AFTONBLADET, AFTONBLADET
Läs även andra intressanta åsikter om talman, Kent Härstedt, Per Westerberg, SABO Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Mona Sahlin, Nina Larsson, folkpartiet,

Rösta för en stabil regering i morgon!

De senaste dagarna har jag ägnat all vaken tid åt att kampanja. Det har delats ut tusentals valfoldrar, diskuterats med väljarna och torgmötena har avlöst varandra. Många väljare har redan röstat. Det märktes när jag stod vid min vallokal här hemma på Kungsholmen från kl 8-12.

Det är bra. Ju fler som utnyttjar sin röst desto bättre för vår demokrati. Som många av er säkert hört under valrörelsen, är dagens val ett ödesval. Det handlar om vilket Sverige vi vill vakna till i morgon.

Med en återvald Alliansregering kommer vi fortsätta arbeta för en stark arbetslinje. Ingen människa ska gå obemärkt förbi. Tillsammans ska vi skapa bästa förutsättningarna för att alla medborgare ska känna att de tillhör en större gemenskap och känner sig behövda. Ju fler som arbetar stärker välfärden, när fler är med och betalar skatt blir det mer över för att satsa på välfärden. På skolan, vården och omsorgen.

Med en rödgrön regering kommer bandet backas tillbaks dit vi var innan maktskiftet 2006. Det tjänar ingen på. Att tro att man kan investera Sverige ur finanskrisen genom att återgå till bidragslinjen är en grov missbedömning och en ansvarslös poltik.

Så har vi Sverigedemokraterna som hela tiden lurat runt hörnet. Det finns två orosmoln. Det ena är att partiet kommer in i riksdagen och det andra är att de kan få en vågmästarroll. Detta får man nog tacka Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet för. För de har lyft in SD i debatten genom en rad ohederliga attacker på alliansregeringen om att vi skulle samarbeta med partiet. Det duger inte att Mona Sahlin säger att hon aldrig kommer samarbeta eller göra sig beroende av SD när hon inte ger raka svar på om hon tänker fälla alliansen om vi blir större block eller inte.

Jag hoppas att alla människor går och röstar idag. Dels för att det är en skyldighet att som medborgare i ett demokratiskt land utnyttja sin röst men också för att minska risken för att det kan bli parlamentarisk kris i morgon.

Valet är ditt, ta vara på den rätten!

Med vänlig hälsning

Gulan Avci

Läs även andra intressanta åsikter om valet 2010, folkpartiet, alliansen, opposition, demokrati,

Är de rödgrönas nya strategi att få in SD i riksdagen?

Mediernas rapportering tilltar ju närmre valdagen vi kommer. Det är bra, eftersom att väljarna får möjlighet att sätta sig in i politiken. Cirka tio procent har inte bestämt sig ännu. Så inget parti kan sätta sig på latsidan. Nu handlar det om att jobba ända in i kaklet fram till 20:00 den 19e september.

Sverigedemokraterna har fått mycket uppmärksamhet senaste tiden. Det handlar sällan om partiets generella politik. Invandringsfrågan är partiets triumfkort, som åker ut ur rockärmen varje gång media är på plats.

Är det något SD lyckats med så är det just att övermästra journalistkåren genom att ständigt väva in invandringsfrågan i varje framträdande. Nu kanske någon invänder mot mig. Och menar att hela SD:s existensberättigande bygger på invandringsfrågan.

Jag kan delvis hålla med om det. Men samtidigt söker Jimmie Åkesson söker stöd hos svenska folket för att sitta i Sveriges riksdag. Det minsta man kan begära är att partiet ger lika tydliga besked kring andra politikområden.

Jag noterar dessutom att Sverigedemokraternas framgångar blivit en viktig fråga för Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. De har börjat prata mer om SD än sin egen politik. Statsminister Fredrik Reinfeldt jagas med ljus och lykta för att ge besked om Alliansen kommer att samarbeta med SD om de får vågmästarroll.

Samtliga av alliansens partiledare har varit mycket tydliga på den punkten. Vi söker stöd för en fortsatt alliansregering. I andra hand bjuder vi in Miljöpartiet. Men Maria Wetterstrand och Peter Eriksson har gett oss kalla handen.

De rödgröna är inte beredda att rädda Sverige undan parlamentariskt kaos om de förlorar valet och SD blir vågmästare. Förra veckan ringde Svenska Dagbladet till samtliga av Miljöpartiets 26 regions – ordföranden. 18 ordföranden öppnar för ett samarbete med alliansen, 4 säger nej och 4 avstår från att svara på frågan.

Ändå säger Wetterstrand och Eriksson nej. Detta visar hur maktfullkomliga språkrören blivit. De sätter sina egna intressen framför partiets och landets för den delen. För de ska bli ministrar. Punkt slut.

Jag börjar ana ugglor i mossen. Det verkar som att Mona Sahlin, Maria Wetterstrand, Peter Eriksson och Lars Ohly bytt strategi. De vill hellre tala om SD än sin egen politik. Kanske kan det vara så att de börjat inse att valet är förlorat och deras ända hopp nu ligger hos SD. Det är bara en gissning men jag tror inte jag är långt ifrån sanningen. Vad tror ni kära läsare? Min partivän Carl B Hamilton varnar på sin blogg för skakig ekonomi om SD blir vågmästare. Läs här.

Uppdatering: Även Mary Jensen skriver en bra bloggpost och är inne på samma spår. Läs här.

Läs även andra relaterade ämen om valrörelsen: SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Aftonbladet, Aftonbladet och andra bloggare: Rasmus Jonlund, Kent Persson, Tokmoderaten, Per Altenberg, Peter Andersson, Amanda Brihed

Läs också andra intressanta åsikter om Sverigedemokraterna, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, folkpartiet, alliansen, oppositionen, valrörelsen 2010,

Valrörelse, Neo, SVT-debatt

Senaste två veckorna har varit väldigt intensiva. Har jobbat alla veckans dagar, såväl dag som natt. Nu är det 13 dagar kvar och det har publicerats ett antal mätningar som bådar gott för alliansregeringen. Även vi i Folkpartiet har anledning att vara glada.

Men än är det långt ifrån över. Tretton dagar är som en evighet i valrörelsens slutskede och allting kan hända. Det finns ingen anledning att ta ut något i förskott. Det måste jobbas ända fram till 20:00 den 19e September. För det är då valet avgörs

Jag har fått förmånen att skriva en artikel till Nyhetsmagasinet Neos hemsida. Texten är ganska personlig och beskriver varför jag är liberal och gick med i Folkpartiet. Läs den här.

I morgon åker jag till Göteborg för att vara med i SVT-debatt. Jag ska debattera mot bland andra diskrimineringsombudsmannen (DO) om ett ärende som för tillfället ligger på hennes bord. Det gäller en student i Stockholm som bär niqab, heltäckande slöja och går barnskötarutbildning. Glöm inte att titta. Det är direktsändning kl 20:30 på kanal 2.

Läs även andra intressanta åsikter om Neo, valrörelsen 2010, folkpartiet, Niqab, DO,