Idag öppnar riksdagen och en ny mandatperiod inleds. Det kunde ha startat på ett bättre sätt men Socialdemokraterna har satt ribban för de kommande fyra åren. Minns ni vem som tjatade öronen av oss alla under valrörelsen med följande mening?
"Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande- aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång!"
Denna mantra höll inte länge. Nu försöker Sahlin utmana regeringen i talmansfrågan. Givetvis hoppas hon att Kent Härstedt som är partiets kandidat inte blir vald. För det skulle ge sossarna möjlighet att smeta SD-kortet på regeringen. Jag tror knappast att socialdemokratiska gräsrötter känner sig muntrare av ledningens tillkortakommanden. De hade nog önskat att Sahlin ägnade tiden åt att analysera varför partiet gjort sitt sämsta val sedan första världskriget.
Det är så pinsamt och destruktivt. Denna kvinna kunde ha varit statsminister om olyckan varit framme och det blivit maktskifte. Nu blev det inte så, tack och lov. Ett bra tips till Sahlin är att kanske försöka ägna lite mer tid åt att fundera på varför så många socialdemokrater röstade på Sverigedemokraterna.
För det är uppenbart en oro som många människor känner och de litar inte på de etablerade partierna. Denna oro och frustration måste tas på allvar. Det gäller alla partier.
Så något kort om mediernas ibland pinsamma skildringar om tillståndet i svensk politik. Istället för att lyfta sakfrågor tycker exempelvis Aftonbladet det är viktigare att informera allmänheten om vilka ledamöter som ska sitta bredvid en SD:are. Skit samma vem man sitter bredvid vem. Det viktiga är ju att debatten förs.
Vill även uppmärksamma er läsare på att Folkpartiet idag utnämnt riksdagsledamoten Nina Larsson till ny partisekreterare. Det är ett utmärkt val. Nina är en mycket duktig politiker som har stor respekt bland folkpartilandet. Hon är helt enkelt rätt kvinna på rätt post!
DN, DN, DN, SVD, SVD, SVD, EXPRESSEN, EXPRESSEN, AFTONBLADET, AFTONBLADET
Läs även andra intressanta åsikter om talman, Kent Härstedt, Per Westerberg, SABO Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Mona Sahlin, Nina Larsson, folkpartiet,
Visar inlägg med etikett SABO Socialdemokraterna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett SABO Socialdemokraterna. Visa alla inlägg
måndag 4 oktober 2010
torsdag 6 maj 2010
Valvindarna vänder från vänster till höger
En dag som denna finns det anledning att vara glad. Äntligen har våren kommit till Sverige efter en lång och tung period med snö och mörker. Men det börjar också röra på sig i det politiska landskapet.
Expressen presenterar en ny mätning från Demoskop. Det är glädjande och efterlängtade siffror. Bland 1006 tillfrågade väljare skulle alliansregeringen få förtroendet att leda Sverige vidare om det vore val idag. Ställningen mellan blocken är 49,2% till Alliansen mot 47,4% till vänsteroppositionen.
Vänsteroppositionens budgett som presenterades 3 maj har inte gett effekt. Väljarna inser att Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets politiska förslag inte är bra för Sverige.
En ansvarsfull politik bygger INTE på att man kan slösa pengar hur som helst, spendera på reformer som inte gynnar arbetslinjen, som inte ökar sysselsättningen, som inte investerar i framtiden och framförallt straffbeskattar människor med lägst marginaler.
Valrörelsen har som sagt börjat. Dagens mätning är viktig, inte minst för borgerlighetens självförtroende. Nu handlar det om att vara ute på fältet, träffa människor, prata med dem, lyssna på vad de har att säga och ta till oss av deras synpunkter.
Valrörelsen handlar också om att berätta för väljarna vad vi gjort de fyra senaste åren vid makten. Men det blir dessto viktigare att berätta vad vi vill göra nästa mandatperiod. Väljarna vill veta om framtiden innan valet och inte efter.
Vad som helst kan hända under valrörelsen, men en sak är säkert. Det kommer bli en tuff och jämn match. Valet är över när sista valurnan stänger 20:00 den 19 september. Fram till dess ska vi ta varenda dag, timme och minut i akt och tala med väljarna om vår vision och våra konkreta förslag.
Läv även: Aftonbladet, Aftonbladet blogg, Kent Persson, Edward Riedl, Magnus Andersson, Peter S, Per Altenberg, Seved Monke, Adam Cwejman, SvD-ledarblogg, SvD, SvD, SvD, DN, DN, Per Gustavsson och andra intressanta åsikter om alliansen, opposition, folkpartiet, moderaterna, SABO Socialdemokraterna, demoskop, valet 2010,
Expressen presenterar en ny mätning från Demoskop. Det är glädjande och efterlängtade siffror. Bland 1006 tillfrågade väljare skulle alliansregeringen få förtroendet att leda Sverige vidare om det vore val idag. Ställningen mellan blocken är 49,2% till Alliansen mot 47,4% till vänsteroppositionen.
Vänsteroppositionens budgett som presenterades 3 maj har inte gett effekt. Väljarna inser att Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets politiska förslag inte är bra för Sverige.
En ansvarsfull politik bygger INTE på att man kan slösa pengar hur som helst, spendera på reformer som inte gynnar arbetslinjen, som inte ökar sysselsättningen, som inte investerar i framtiden och framförallt straffbeskattar människor med lägst marginaler.
Valrörelsen har som sagt börjat. Dagens mätning är viktig, inte minst för borgerlighetens självförtroende. Nu handlar det om att vara ute på fältet, träffa människor, prata med dem, lyssna på vad de har att säga och ta till oss av deras synpunkter.
Valrörelsen handlar också om att berätta för väljarna vad vi gjort de fyra senaste åren vid makten. Men det blir dessto viktigare att berätta vad vi vill göra nästa mandatperiod. Väljarna vill veta om framtiden innan valet och inte efter.
Vad som helst kan hända under valrörelsen, men en sak är säkert. Det kommer bli en tuff och jämn match. Valet är över när sista valurnan stänger 20:00 den 19 september. Fram till dess ska vi ta varenda dag, timme och minut i akt och tala med väljarna om vår vision och våra konkreta förslag.
Läv även: Aftonbladet, Aftonbladet blogg, Kent Persson, Edward Riedl, Magnus Andersson, Peter S, Per Altenberg, Seved Monke, Adam Cwejman, SvD-ledarblogg, SvD, SvD, SvD, DN, DN, Per Gustavsson och andra intressanta åsikter om alliansen, opposition, folkpartiet, moderaterna, SABO Socialdemokraterna, demoskop, valet 2010,
onsdag 24 februari 2010
Är judar inget värda alls för Socialdemokrater?
Jag skrev för en tid sedan om hur situationen försämrats för judar i Malmö. "Varför så tyst Ilmar Reepalu" var namnet på mitt blogginlägg. Trots att hatbrotten mot judar fördubblades förra året har ansvariga inte lyft ett finger för att göra något åt saken. Judiska familjer finner ingen annan väg än att packa ihop väskorna och lämna den staden de fötts och vuxit upp i.
Att som förälder tvingas förklara för sina barn varför man ger sig av måste vara bland det svåraste. Det torde bara vara möjligt i en diktatur. Inte i en av världens mest välmående demokratier.
I en rättstat ska alla medborgare garanteras sin säkerhet, men i Malmö styr en småpåve vid namn Ilmar Reepalu (kommunstyrelsens ordförande) som jag anser är direkt ansvarig för dagens situation. Det värsta av allt är att jag inte hört ett pip från varken partiledaren Mona Sahlin eller andra i Socialdemokratiska ledningen. Jag tolkar tystnaden som att partiet står bakom Reepalus antisemitiska kamp.
Socialdemokrater är duktiga på att röstmaximera, men jag trodde ärligt talat inte att man på detta sätt kunde sälja ut en grupp (judar) för att vinna en annan grupps hjärta (araber). Reepalu har tagit ställning denna gång, men frågan är hur han ska agera när de han för tillfället värnar börjar ställa andra krav på honom. Frånta judar deras medborgarskap eller förbjuda dem att jobba?
Läs Per Gudmundsons ledare i dagens SvD. Han avslutar texten med att be läsarna lägga detta citat på minnet:
Att som förälder tvingas förklara för sina barn varför man ger sig av måste vara bland det svåraste. Det torde bara vara möjligt i en diktatur. Inte i en av världens mest välmående demokratier.
I en rättstat ska alla medborgare garanteras sin säkerhet, men i Malmö styr en småpåve vid namn Ilmar Reepalu (kommunstyrelsens ordförande) som jag anser är direkt ansvarig för dagens situation. Det värsta av allt är att jag inte hört ett pip från varken partiledaren Mona Sahlin eller andra i Socialdemokratiska ledningen. Jag tolkar tystnaden som att partiet står bakom Reepalus antisemitiska kamp.
Socialdemokrater är duktiga på att röstmaximera, men jag trodde ärligt talat inte att man på detta sätt kunde sälja ut en grupp (judar) för att vinna en annan grupps hjärta (araber). Reepalu har tagit ställning denna gång, men frågan är hur han ska agera när de han för tillfället värnar börjar ställa andra krav på honom. Frånta judar deras medborgarskap eller förbjuda dem att jobba?
Läs Per Gudmundsons ledare i dagens SvD. Han avslutar texten med att be läsarna lägga detta citat på minnet:
”Det har inte förekommit några attacker mot judar, och om judar här vill
flytta till Israel är det ingen angelägenhet för Malmö.” (Ilmar Reepalu uttalar sig)Läs även vad andra bloggar skriver: Fredrik Malm, Federley Tokmoderaten, Jan Nilsson Röda Berget Läs även andra intressanta åsikter om judar, Malmö, Ilmar Reepalu, Israel, SABO Socialdemokraterna, Per Gudmundson
måndag 24 augusti 2009
Det drar åt olika håll hos socialdemokraterna
Fyra tunga socialdemokrater skriver på DN-debatt om behovet av en ny storstadspolitik inför riksdagsvalet nästa år. Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val till Europaparlamentet och blev fjärde största parti i Stockholms stad och län.
Artikelförfattarna kräver bland andra följande: Sänkning och anpassning av skatten på tjänstesektorn, mer flexibel arbetsmarknad, omställning till nya jobb och fler yrkesutbildningar. Möjlighet till boendekarriär, blandade upplåtelseformer, nya former av allmännyttan. Valfrihet i skolan, värnandet av friskolorna och stopp för skattehöjningar. Det sista kravet fick säkert Lars Ohly att sätta kaffet i vrångstrupen i morse.
Artikelförfattarna vet att slaget om regeringsmakten avgörs i Stockholm. Men förändringskraven är inte oproblematiska Nyligen skrev Stockholms tyngsta politiker, oppositionsborgarrådet Carin Jämtin på DN – debatt om friskolorna. Det bidrog till öppen debatt och blottade oenigheten. Två dagar senare kom replik från 6 ledande s- politiker som krävde att partikongressen i höst ska slå fast att friskolorna inte är ett hot.
Nu står alltså två olika intressen mot varandra, och båda läger kräver att kongressen uttalar det ena eller det andra. Det blir i slutändan de 350 ombuden som avgör åt vilket håll skutan ska luta. Även vänsterpartiet och miljöpartiet ska inkomma med synpunkter. MP har positiv inställning till etableringsfriheten men värre är det med v. Det vill förbjuda friskolorna och radera bort varje ord som stavas valfrihet. Men sen har förstås den röd-gröna alliansen att diskutera ekonomin, välfärden, utrikespolitiken och en rad andra områden.
Med bakgrund av detta ska det bli intressant att se hur Mona Sahlin ska lyckas tillmötes gå alla krav. För hittills har Sahlins politik inte lett till förändring. Det är snarare vänsterpartiets Lars Ohly och vänsterfalangen inom s-rörelsen som styrt agendan. Och det är inte vad mittenväljarna önskar sig. De vill även i framtiden göra sina egna val och ha mer pengar i plånboken när lönespecen kommer.
Jag noterar dessutom att Barbro Hedman, före detta socialdemokratisk riksdagsledamot och Ordf. i Hyresgästföreningen dissar artikeln på sin blogg, med rubriken "socialdemokraterna kopierar regeringens politik". Även m- politkern Kent Persson analyserar debattinlägget
Läs även andra intressanta åsikter om SABO Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, förändring, friskolor, Mona Sahlin, Lars Ohly
Artikelförfattarna kräver bland andra följande: Sänkning och anpassning av skatten på tjänstesektorn, mer flexibel arbetsmarknad, omställning till nya jobb och fler yrkesutbildningar. Möjlighet till boendekarriär, blandade upplåtelseformer, nya former av allmännyttan. Valfrihet i skolan, värnandet av friskolorna och stopp för skattehöjningar. Det sista kravet fick säkert Lars Ohly att sätta kaffet i vrångstrupen i morse.
Artikelförfattarna vet att slaget om regeringsmakten avgörs i Stockholm. Men förändringskraven är inte oproblematiska Nyligen skrev Stockholms tyngsta politiker, oppositionsborgarrådet Carin Jämtin på DN – debatt om friskolorna. Det bidrog till öppen debatt och blottade oenigheten. Två dagar senare kom replik från 6 ledande s- politiker som krävde att partikongressen i höst ska slå fast att friskolorna inte är ett hot.
Nu står alltså två olika intressen mot varandra, och båda läger kräver att kongressen uttalar det ena eller det andra. Det blir i slutändan de 350 ombuden som avgör åt vilket håll skutan ska luta. Även vänsterpartiet och miljöpartiet ska inkomma med synpunkter. MP har positiv inställning till etableringsfriheten men värre är det med v. Det vill förbjuda friskolorna och radera bort varje ord som stavas valfrihet. Men sen har förstås den röd-gröna alliansen att diskutera ekonomin, välfärden, utrikespolitiken och en rad andra områden.
Med bakgrund av detta ska det bli intressant att se hur Mona Sahlin ska lyckas tillmötes gå alla krav. För hittills har Sahlins politik inte lett till förändring. Det är snarare vänsterpartiets Lars Ohly och vänsterfalangen inom s-rörelsen som styrt agendan. Och det är inte vad mittenväljarna önskar sig. De vill även i framtiden göra sina egna val och ha mer pengar i plånboken när lönespecen kommer.
Jag noterar dessutom att Barbro Hedman, före detta socialdemokratisk riksdagsledamot och Ordf. i Hyresgästföreningen dissar artikeln på sin blogg, med rubriken "socialdemokraterna kopierar regeringens politik". Även m- politkern Kent Persson analyserar debattinlägget
Läs även andra intressanta åsikter om SABO Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, förändring, friskolor, Mona Sahlin, Lars Ohly
söndag 22 mars 2009
Den som är satt i skuld är icke fri
Skandalerna avlöser varandra. Bonusar har de senste åren utdelats friskt till chefer i både privat och offentlig sektor. Nu senast är det AMF-Pension som hamnat i strålkastarljuset. 2,5 miljoner pensionsparare fick nyligen veta att det ska göras besparingar på 17 miljarder kronor. Samtidigt som ledningen för bolaget tilldelats en pott på 17 miljoner i bonus.
Det är givetvis upprörande och stötande. I synnerhet i en tid då ingen riktigt kan redogöra för när botten är nådd och när ekonomin vänder uppåt igen. Men det jag tycker är mest upprörande är socialdemokraternas och LO:s dubbelmoral.
AMF ägs av LO och Svenskt Näringsliv. Ordföranden Wanja Lundby-Wedin sitter med i styrelsen. Hon har aktivt varit med och beviljat bonusar och höga löner och pensionsförmåner för bland andra vd:n Christer Elmehagen och vice vd:n Ingvar Skeberg i flera år.
Samidigt har Wanja Lundby-Wedin uttalat sig aktivt för tidningar, Radio och TV och kritiserat andra företag. Snacka om hyckleri i högklass. Lundby-Wedin har haft makten att sätta stopp för strukturerna på AMF för länge sen om hon så velat. Men det är klart att så länge som Göran Persson och sossarna styrde i Rosenbad satt hon still i båten.
Nu försöker Lundby-Wedin och hennes maffiagäng plocka billiga poäng genom att ta varje tillfälle i akt att kasta skit på regeringen och näringslivet. Senast ikväll satt partisekreterare Ibrahim Baylan i Agenda och skyddade LO-chefen. Därmed sjönk hans förtroendekapital dramatiskt bland allmänheten.
Istället för att säga att Lundby-Wedin gjort fel försökte han gång på gång adressera problemen till svenskt näringsliv. Men jag säger som Göran Persson sa en gång i tiden; "Den som är satt i skuld är icke fri".
Jag noterar också att den annars så frispråkige LO chefen är på semester och inte anträffbar för kommentarer för tillfället. Kan det bli värre undrar man. Svaret får nog formuleras av AMF:s cirka 2.5 miljoner sparare och LO-medlemmarna.
Läs även andra intressanta åsikter om AMF, Wanja Lundby-Wedin, LO svenskt näringsliv, Ibrahim Baylan, SABO Socialdemokraterna, Mona Sahlin,
SvD 1 2 3 DN 1 2
Det är givetvis upprörande och stötande. I synnerhet i en tid då ingen riktigt kan redogöra för när botten är nådd och när ekonomin vänder uppåt igen. Men det jag tycker är mest upprörande är socialdemokraternas och LO:s dubbelmoral.
AMF ägs av LO och Svenskt Näringsliv. Ordföranden Wanja Lundby-Wedin sitter med i styrelsen. Hon har aktivt varit med och beviljat bonusar och höga löner och pensionsförmåner för bland andra vd:n Christer Elmehagen och vice vd:n Ingvar Skeberg i flera år.
Samidigt har Wanja Lundby-Wedin uttalat sig aktivt för tidningar, Radio och TV och kritiserat andra företag. Snacka om hyckleri i högklass. Lundby-Wedin har haft makten att sätta stopp för strukturerna på AMF för länge sen om hon så velat. Men det är klart att så länge som Göran Persson och sossarna styrde i Rosenbad satt hon still i båten.
Nu försöker Lundby-Wedin och hennes maffiagäng plocka billiga poäng genom att ta varje tillfälle i akt att kasta skit på regeringen och näringslivet. Senast ikväll satt partisekreterare Ibrahim Baylan i Agenda och skyddade LO-chefen. Därmed sjönk hans förtroendekapital dramatiskt bland allmänheten.
Istället för att säga att Lundby-Wedin gjort fel försökte han gång på gång adressera problemen till svenskt näringsliv. Men jag säger som Göran Persson sa en gång i tiden; "Den som är satt i skuld är icke fri".
Jag noterar också att den annars så frispråkige LO chefen är på semester och inte anträffbar för kommentarer för tillfället. Kan det bli värre undrar man. Svaret får nog formuleras av AMF:s cirka 2.5 miljoner sparare och LO-medlemmarna.
Läs även andra intressanta åsikter om AMF, Wanja Lundby-Wedin, LO svenskt näringsliv, Ibrahim Baylan, SABO Socialdemokraterna, Mona Sahlin,
SvD 1 2 3 DN 1 2
måndag 2 juni 2008
Invandringen kan endast överleva med nytt introduktionssystem
Idag presenterar regeringens utredare Monica Werenfels Röttorp ett helt nytt mottagarsystem för nyanlända invandrare på DN - debatt. Förslagen är både intressanta och viktiga och förtjänar en seriös diskussion.
Röttorp understryker vid flertal tillfällen i texten hur viktigt det är att ha ett bra introduktionssystem som jag själv i olika sammanhang sagt är grunden för en bra integrationspolitik.
Klarar vi inte av att redan från dag ett se till att nyanlända kommer i kontakt med samhällets olika sfärer blir det svårt att kräva det om människor först ska brytas ner, tas om hand, tvingas leva på bidrag och slussas ut i utanförskap för att sedan efter några förlorade år i det nya landet omfattas av introduktioner.
Det är inte bara slöseri med tid utan värdefull kunskap och erfarenheter människor bär med sig från sina gamla hemländer.
Ovannämnda beskrivningar har genomsyrat tidigare regeringar(s) politik och varit integrationspolitikens största fiende, därför är det bra att alliansregeringen en gång för alla gör upp med denna omhändertagandementalitet.
Här är några av utredarens förslag
Alla har rätt till introduktionsersättning men det förutsätter att man arbetar på heltid (aktiv arbetssökande, deltar i arbetspraktik, sfi-undervisning el liknande)
- Jag tycker det är bra att introduktionsersättningen kopplas till meningsfull sysselsättning, att den är högre än försörjningsstödet och att den minskar om man inte har giltiga skäl för sin frånvaro. Det blir ett tydligt incitament för att delta i programmet hela vägen.
Introduktionsersättningen föreslås bli individuell och inte beräknas på familjens totala ekonomiska situation som idag.
- Detta innebär att båda vuxna måste vara aktiva under introduktionstiden för att få ekonomin att gå ihop. Jag tror framförallt kvinnor blir vinnare på det här förslaget (det borde få feministerna att jubla av lycka). Idag lever många kvinnor i dubbla utanförskap och isoleras från övriga samhället, med denna ordning ges de möjlighet att lära sig och ta del av sina rättigheter.
Lots, den nyanlände får hjälp av en lots som hjälper till att skapa nätverk, vara behjälplig med kontakter och samverka med andra aktörer för att introduktionen ska gå snabbare. Lotsen är en oberoende professionell aktör och inte en myndighetsperson, det kan instiftas olika lotsar så den nyanlände själv kan bestämma sin lots.
- Bra idé, den nyanlände får hjälp att bygga nätverk som är nödvändig för att snabbt komma in på arbetsmarkanden. Även bra att det inte är myndighetsbaserad, risken är att förmynderitänkandet smyger med i arbetssättet.
Kommuner blir skyldiga att ta emot nyanlända men nyanlända blir inte tvingade till tvångsförflyttning.
- Det är bra att Röttorp avvisar senaste årets debattförslag om tvångsförflyttning av nyanlända. Men samtidigt är det viktigt att det nya introduktionssystemet klart och tydligt informerar nyanlända konsekvenserna av att vilja bosätta sig i t.ex. Södertälje med trångboddhet, svårare möjlighet att lära sig svenska, risk för arbetslöshet osv.
Jag är helt övertygad om att människor som flytt från krig, diktatur, religiös, etnisk eller annat förtryck inte vill börja det nya livet genom att förpassa sig själv i utanförskap. Men då måste också informationen framgå klart och tydligt om konsekvenserna med vissa val man gör. Jag tror även att introduktionsersättningen kan må bra av ekonomiska styrmedel, dvs att den minskar om man bosätter sig i Södertälje och ökar om man väljer en annan kommun där det inte bor så många invandrare.
Genom tydliga incitament som jobb, språk, boende och överhuvudtaget möjligheten att snabbare komma i kontakt med svenskar tror jag är avgörande för en bra integrationspolitik
Röttorp understryker vid flertal tillfällen i texten hur viktigt det är att ha ett bra introduktionssystem som jag själv i olika sammanhang sagt är grunden för en bra integrationspolitik.
Klarar vi inte av att redan från dag ett se till att nyanlända kommer i kontakt med samhällets olika sfärer blir det svårt att kräva det om människor först ska brytas ner, tas om hand, tvingas leva på bidrag och slussas ut i utanförskap för att sedan efter några förlorade år i det nya landet omfattas av introduktioner.
Det är inte bara slöseri med tid utan värdefull kunskap och erfarenheter människor bär med sig från sina gamla hemländer.
Ovannämnda beskrivningar har genomsyrat tidigare regeringar(s) politik och varit integrationspolitikens största fiende, därför är det bra att alliansregeringen en gång för alla gör upp med denna omhändertagandementalitet.
Här är några av utredarens förslag
Alla har rätt till introduktionsersättning men det förutsätter att man arbetar på heltid (aktiv arbetssökande, deltar i arbetspraktik, sfi-undervisning el liknande)
- Jag tycker det är bra att introduktionsersättningen kopplas till meningsfull sysselsättning, att den är högre än försörjningsstödet och att den minskar om man inte har giltiga skäl för sin frånvaro. Det blir ett tydligt incitament för att delta i programmet hela vägen.
Introduktionsersättningen föreslås bli individuell och inte beräknas på familjens totala ekonomiska situation som idag.
- Detta innebär att båda vuxna måste vara aktiva under introduktionstiden för att få ekonomin att gå ihop. Jag tror framförallt kvinnor blir vinnare på det här förslaget (det borde få feministerna att jubla av lycka). Idag lever många kvinnor i dubbla utanförskap och isoleras från övriga samhället, med denna ordning ges de möjlighet att lära sig och ta del av sina rättigheter.
Lots, den nyanlände får hjälp av en lots som hjälper till att skapa nätverk, vara behjälplig med kontakter och samverka med andra aktörer för att introduktionen ska gå snabbare. Lotsen är en oberoende professionell aktör och inte en myndighetsperson, det kan instiftas olika lotsar så den nyanlände själv kan bestämma sin lots.
- Bra idé, den nyanlände får hjälp att bygga nätverk som är nödvändig för att snabbt komma in på arbetsmarkanden. Även bra att det inte är myndighetsbaserad, risken är att förmynderitänkandet smyger med i arbetssättet.
Kommuner blir skyldiga att ta emot nyanlända men nyanlända blir inte tvingade till tvångsförflyttning.
- Det är bra att Röttorp avvisar senaste årets debattförslag om tvångsförflyttning av nyanlända. Men samtidigt är det viktigt att det nya introduktionssystemet klart och tydligt informerar nyanlända konsekvenserna av att vilja bosätta sig i t.ex. Södertälje med trångboddhet, svårare möjlighet att lära sig svenska, risk för arbetslöshet osv.
Jag är helt övertygad om att människor som flytt från krig, diktatur, religiös, etnisk eller annat förtryck inte vill börja det nya livet genom att förpassa sig själv i utanförskap. Men då måste också informationen framgå klart och tydligt om konsekvenserna med vissa val man gör. Jag tror även att introduktionsersättningen kan må bra av ekonomiska styrmedel, dvs att den minskar om man bosätter sig i Södertälje och ökar om man väljer en annan kommun där det inte bor så många invandrare.
Genom tydliga incitament som jobb, språk, boende och överhuvudtaget möjligheten att snabbare komma i kontakt med svenskar tror jag är avgörande för en bra integrationspolitik
lördag 16 juni 2007
SABO+Sossarna= Sant
Igår kom jag hem från Falun. SABO (Sveriges allmännyttiga bostadsbolagsorganisation) hade kongress och jag var ombud för Svenska bostäder, Sveriges största kommunala bostadsbolag.
Stockholm har tre kommunala bolag; Svenska bostäder, Familjebostäder och Stockholms hem. Samtliga är medlemmar i SABO. Men vid årsskiftet lämnar vi organisationen eftersom att den har en socialdemokratisk majoritet i styrelsen.
Detta trots att det blev maktskifte 2006. Annika Billström, tidigare finansborgarråd (s) blev omvald till ordförande. Det är märkligt för hon förlorade valet i Stockholm och därmed makten över de tre kommunala bostadsbolagen. Ska hon då i SABO sammanhang lägga upp riktlinjerna för hur bostadspolitiken ska formas i Stockholm när det är alliansen som styr?
För oss är det viktigt att de kommunala bostadsbolagen, framförallt i förorterna ger människor möjlighet att omvandla sina lägenheter till bostadsrätter. Sossarna är emot detta de hänvisar till ökad segregering. Men det är inte sant.
En lyckad integrationspolitik innehåller tre viktiga ingredienser. Att människor ges möjlighet att lära sig språket, kommer in på arbetsmarkanden och får möjlighet att äga sitt boende. Det tror inte socialdemokraterna på. De tror heller inte att man ska ha mjöl och jäst för att baka bröd.
Vårt utträde ur SABO har redan gett effekt. Organisationen har redan tvingats banta. Tio anställda sägs nu upp och de har redan förlorat 6 miljoner på att vi går ur. Detta har givetvis gett dem kalla kårar. Nu försöker de ändra inställning till en del politiska frågor, som till exempel omvandlingsfrågorna.
Kongressen inleddes också med ”det nya SABO”, hittills har vi bara hört fina och visionära formuleringar, men det är svårt för styrelsen att övertyga sossarna i resten av landet att gå med på nykursen. Men det är upp till bevis. Nu handlar det att gå till praktisk handling om man menar allvar med att försöka få tillbaks alliansen i SABO samarbetet.
I övrigt måste SABO verkligen fundera över en mångfaldsplan för organisationen. Av drygt tvåhundra inbjudna var det en person som var född på 80-talet (en anställd). Kristina Alvendal, Bostad och Integrationsborgarråd (m) och jag representerade sjuttiotalisterna. En överväldigande majoritet var män över 60 år. Kvinnorna var definitivt underrepresenterade. Unga killar var lika med noll. Invandrarna kunde räknas på vänsterhandens fingrar. Så många som tre invandrare var med, en av dem jag själv.
Det var någon som sa att jag lyckats slå tre flugor i en smäll? Han menade att jag var ung, tjej och invandrare. Jag gav honom rätt och gratulerade mig själv till denna bedrift.
Stockholm har tre kommunala bolag; Svenska bostäder, Familjebostäder och Stockholms hem. Samtliga är medlemmar i SABO. Men vid årsskiftet lämnar vi organisationen eftersom att den har en socialdemokratisk majoritet i styrelsen.
Detta trots att det blev maktskifte 2006. Annika Billström, tidigare finansborgarråd (s) blev omvald till ordförande. Det är märkligt för hon förlorade valet i Stockholm och därmed makten över de tre kommunala bostadsbolagen. Ska hon då i SABO sammanhang lägga upp riktlinjerna för hur bostadspolitiken ska formas i Stockholm när det är alliansen som styr?
För oss är det viktigt att de kommunala bostadsbolagen, framförallt i förorterna ger människor möjlighet att omvandla sina lägenheter till bostadsrätter. Sossarna är emot detta de hänvisar till ökad segregering. Men det är inte sant.
En lyckad integrationspolitik innehåller tre viktiga ingredienser. Att människor ges möjlighet att lära sig språket, kommer in på arbetsmarkanden och får möjlighet att äga sitt boende. Det tror inte socialdemokraterna på. De tror heller inte att man ska ha mjöl och jäst för att baka bröd.
Vårt utträde ur SABO har redan gett effekt. Organisationen har redan tvingats banta. Tio anställda sägs nu upp och de har redan förlorat 6 miljoner på att vi går ur. Detta har givetvis gett dem kalla kårar. Nu försöker de ändra inställning till en del politiska frågor, som till exempel omvandlingsfrågorna.
Kongressen inleddes också med ”det nya SABO”, hittills har vi bara hört fina och visionära formuleringar, men det är svårt för styrelsen att övertyga sossarna i resten av landet att gå med på nykursen. Men det är upp till bevis. Nu handlar det att gå till praktisk handling om man menar allvar med att försöka få tillbaks alliansen i SABO samarbetet.
I övrigt måste SABO verkligen fundera över en mångfaldsplan för organisationen. Av drygt tvåhundra inbjudna var det en person som var född på 80-talet (en anställd). Kristina Alvendal, Bostad och Integrationsborgarråd (m) och jag representerade sjuttiotalisterna. En överväldigande majoritet var män över 60 år. Kvinnorna var definitivt underrepresenterade. Unga killar var lika med noll. Invandrarna kunde räknas på vänsterhandens fingrar. Så många som tre invandrare var med, en av dem jag själv.
Det var någon som sa att jag lyckats slå tre flugor i en smäll? Han menade att jag var ung, tjej och invandrare. Jag gav honom rätt och gratulerade mig själv till denna bedrift.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
