Dags att ta debatten mot Sverigedemokraterna!

Det är få politiska frågor som väcker så mycket känslor som invandrings – och integrationspolitiken.  Det har alltid funnits beröringsskräck i frågan.

När Lars Leijonborg 2002 pratade om integrationspolitikens misslyckande var kritikerna inte sena med att stämpla honom som rasist. Jag vill minnas att det var såväl politiska företrädare som medier från alla håll och kanter som anklagade folkpartiet att fiska i grumliga vatten.

Jag själv deltog i en intern arbetsgrupp 2005 tillsammans med Nyamko Sabuni och Mauricio Rojas. När vi presenterade våra integrationspolitiska förslag, haglade återigen anklagelserna om populism, rasism och flört med främlingsfientliga väljare över oss.

Det var en djupt orättvis kritik eftersom att vi föreslog åtgärder för att bekämpa bl.a. barnäktenskap, könsstympning och tvångsäktenskap. Det som då var förbjudet att prata om är numera rumsrent. Regeringens nyligen föreslagna lagförslag handlar just om att kriminalisera barn- och tvångsäktenskap. Samma förslag som idag hyllas av tidigare antagonister.

Sverigedemokraterna blev invalda i riksdagen 2010. Det har lett till att integrationsdebatten återigen tystnat bland riksdagens övriga partier. Det är oroväckande att det inte förs en bredare diskussion om de framtida utmaningarna.

Debatt, även med Sverigedemokrater, är avgörande för att ge väljarna alternativ och spräcka hål i partiets främlingsfientliga retorik. Att konsekvent ta avstånd från varje förslag som presenteras, bara för att SD står som avsändare är inte vidare konstruktivt. Det blir ett sätt för SD att vingklippa övriga partier. Blir det tyst i debatten så vet vi att SD växer i opinionen.

Det är när kritikerna lägger locket på som intoleransen blir allt mer tydlig och främlingsfientligheten får ett starkare fäste i vårt samhälle. Senaste veckorna har få undgått debatten om rasism som pågår i medier och sociala forum.  Alla förutom de politiska partierna deltar i debatten. Tyvärr måste jag nog tillstå att diskussionen havererat även denna gång. Istället för att tala om kärnan av problemen har man återigen fastnat i frågan om vem som får vara budbärare av dessa frågor. 

Integrationsdebatten är för viktig för att förringas. Istället för att upprepa misstagen från 2006 och 2010 bör vi ta debatten. Annars har vi ett ännu större SD i riksdagen efter valet 2014. Ett parti som kanske också börjar få inflytande över politiken. Jag vill inte vakna upp till en dyster måndagsmorgon den 22 september, det tror jag inget parti vill. 

I mars förra året var det en extra insatt debatt i Sveriges riksdag med anledning av oroligheterna i Husby och andra förorter som snabbt kom att bli en världsnyhet. Jag företrädde Folkpartiet i debatten och gav min syn på integrationspolitiken, dess misslyckande och de utmaningar vi har framför oss. Sändningen går att se HÄR på riksdagens webb-tv. 

Jasenko Selimovic ny statssekreterare?

Det surras att Jasenko Selimovic ska bli ny statssekreterare hos Erik Ullenhag. Jag vet att man, (i alla fall inte) i den politiska världen ska föregå diskussioner. Men om detta stämmer så är det bland de bästa rekryteringar som gjorts hittills.

Jasenko kandiderade till riksdagen för Folkpartiet i Göteborg. Han stod på andra plats och var på valbar plats. Folkpartiet tappade ett mandat och de ca 2000 kryss Jasenko fick, räckte tyvärr inte hela vägen för att hans skulle bli personvald. Jag tror det saknades, typ, 17 kryss.

Jasenko har inspirerat många människor. Bland annat mig själv. Han är klarsynt, intelligent och har en förmåga att skildra saker på ett sätt som får lyssnaren att sväva med i berättelserna om Sverige.

Jasenko kommer helt enkelt att bli en bra och viktig tillgång för såväl folkpartiet som regeringen. Speciellt i tider då integrationsfrågan kommer debatteras mer än någonsin. I skrivandet stund vet jag fortfarande inte om detta stämmer, men jag håller tummarna.

Läs även andra intressanta åsikter om Jasenko Selimovic, Erik Ullenhag, Integration, Sverigedemokraterna, Sverige,

SD:s märkliga agerande i Storkyrkan

Idag presenterades den nya regeringen. De mindre partierna behåller samma antal ministerposter och moderaterna får två nya nu när regeringen utökas. Det är helt rimligt med tanke på moderaternas valframgångar. Samtidigt är det bra att statsministern tagit fasta på att alliansen står på fyra ben. Då behövs de små partierna lika mycket som det stora.

Det mest spektakulära agerandet står nog Sverigedemokraterna för. I den traditionsenliga ceremonin med gudstjänst i Storkyrkan lämnade Jimmie Åkesson och andra SD ledamöter kyrkan i "protest". Detta när biskopen Eva Brunne, pratade om intolerans och främlingsfientlighet.

Om Sverigedemokraterna har svårt för kritik, kommer partiet inte få det lätt framöver. Åkesson borde veta bättre. Kyrkans värdegrund bottnar i tanken om alla människors lika värde. Och det är inte första gången biskopen talar om intolerans.

Sverigedemokraterna tycks tro att de har patent på att ösa kritik på andra partier - men att ingen får säga något kritiskt tillbaks. Förhoppningsvis blir det mer och fler konstruktiva debatter med partiets företrädare framöver.

Inget annat är faktiskt acceptabelt. Nu har de kommit in i riksdagen. De får utskottsposter, så nu får de också ta ansvar för sin politik och gilla det faktum att andra partier kommer vara kritiska i varje förslag de lägger som andas främlingsfientlighet. Enkel matematik helt enkelt: Ska Sverigedemokraterna kritisera får de räkna med att bli kritiserade. När Sverigedemokraterna kränker andra får de räkna med att det finns personer långt utanför politikens gränser som kommer kritisera partiet tillbaks.

Jag är också glad att Folkpartiet med Erik Ullenhag som ny minister behåller integrationsposten eftersom att den blir än mer viktig nu med SD i riksdagen. Helst hade jag önskat att den posten avskaffades, men nu bakas det ihop med övriga arbetsmarknadsdepartementet. Och fokus kommer mer än någonsin ligga på språk, sysselsättning och skola. Det är dessa tre S som skapar förutsättning för nyanlända människors integration i ett nytt land.

SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, Expressen, Expressen, Expressen, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet

Läs även andra intressanta åsikter om Sverigedemokraterna, regeringen, alliansen, folkpartiet, Erik Ullenhag,

Sahlin(s) pinsamma spel!

Idag öppnar riksdagen och en ny mandatperiod inleds. Det kunde ha startat på ett bättre sätt men Socialdemokraterna har satt ribban för de kommande fyra åren. Minns ni vem som tjatade öronen av oss alla under valrörelsen med följande mening?

"Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande- aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång!"

Denna mantra höll inte länge. Nu försöker Sahlin utmana regeringen i talmansfrågan. Givetvis hoppas hon att Kent Härstedt som är partiets kandidat inte blir vald. För det skulle ge sossarna möjlighet att smeta SD-kortet på regeringen. Jag tror knappast att socialdemokratiska gräsrötter känner sig muntrare av ledningens tillkortakommanden. De hade nog önskat att Sahlin ägnade tiden åt att analysera varför partiet gjort sitt sämsta val sedan första världskriget.

Det är så pinsamt och destruktivt. Denna kvinna kunde ha varit statsminister om olyckan varit framme och det blivit maktskifte. Nu blev det inte så, tack och lov. Ett bra tips till Sahlin är att kanske försöka ägna lite mer tid åt att fundera på varför så många socialdemokrater röstade på Sverigedemokraterna.

För det är uppenbart en oro som många människor känner och de litar inte på de etablerade partierna. Denna oro och frustration måste tas på allvar. Det gäller alla partier.

Så något kort om mediernas ibland pinsamma skildringar om tillståndet i svensk politik. Istället för att lyfta sakfrågor tycker exempelvis Aftonbladet det är viktigare att informera allmänheten om vilka ledamöter som ska sitta bredvid en SD:are. Skit samma vem man sitter bredvid vem. Det viktiga är ju att debatten förs.

Vill även uppmärksamma er läsare på att Folkpartiet idag utnämnt riksdagsledamoten Nina Larsson till ny partisekreterare. Det är ett utmärkt val. Nina är en mycket duktig politiker som har stor respekt bland folkpartilandet. Hon är helt enkelt rätt kvinna på rätt post!

DN, DN, DN, SVD, SVD, SVD, EXPRESSEN, EXPRESSEN, AFTONBLADET, AFTONBLADET
Läs även andra intressanta åsikter om talman, Kent Härstedt, Per Westerberg, SABO Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Mona Sahlin, Nina Larsson, folkpartiet,

Våldet mot SD är ett hot mot vår demokrati!

Våldet mot SD-kandidater har ökat de senaste dagarna och detta kan vi aldrig acceptera. Oavsett hur mycket vi avskyr partiets politik. Älskar man sitt land och demokratins grundfundament bemöter man SD med argument.

Nu riskerar vi en slutspurt i valrörelsen där de sakpolitiska frågorna hamnar i skuggan. En klick vänsterextremister riskerar sabotera för miljontals väljare som ska rösta de kommande 6 dagarna.

Jag är orolig för framtiden. Politikerföraktet kommer att förstärkas, det kommer bidra till att färre människor är beredda att engagera sig politiskt och axla det demokratiska arbetet vidare. I slutändan kan det försvaga vår demokrati.

Jag hoppas innerligt att politikens innehåll är det vi diskuterar kommande dagar. De flesta har fått möjlighet att sätta sig in i vad Alliansregeringen och den rödgröna vänstersidan vill göra. Nu är det hög tid att väljarna får veta "exakt" vad SD vill. Helst innan och inte efter valet.

Jag vet att SD:s politik kommer dela vårt land. För de bryr sig inte om hela Sverige. De vill exkludera människor och dela in dem i ett vi och dem tänkande. Detta kommer förstärka segregationen. Och jag lovar att det inte kommer brinna färre bilar i Rosengård med SD i riksdagen.

Så den som älskar sitt land bör ta avstånd från det våld SD utsätts för. Men också rösta på någon av Allianspartierna den 19 september. För det är endast med en majoritetsregering vi kan få stabilitet och blicka in i framtiden.

Läs också: DN, SvD, SvD, SvD, SvD, Expressen, Expressen, Aftonbladet, Aftonbladet,

Är de rödgrönas nya strategi att få in SD i riksdagen?

Mediernas rapportering tilltar ju närmre valdagen vi kommer. Det är bra, eftersom att väljarna får möjlighet att sätta sig in i politiken. Cirka tio procent har inte bestämt sig ännu. Så inget parti kan sätta sig på latsidan. Nu handlar det om att jobba ända in i kaklet fram till 20:00 den 19e september.

Sverigedemokraterna har fått mycket uppmärksamhet senaste tiden. Det handlar sällan om partiets generella politik. Invandringsfrågan är partiets triumfkort, som åker ut ur rockärmen varje gång media är på plats.

Är det något SD lyckats med så är det just att övermästra journalistkåren genom att ständigt väva in invandringsfrågan i varje framträdande. Nu kanske någon invänder mot mig. Och menar att hela SD:s existensberättigande bygger på invandringsfrågan.

Jag kan delvis hålla med om det. Men samtidigt söker Jimmie Åkesson söker stöd hos svenska folket för att sitta i Sveriges riksdag. Det minsta man kan begära är att partiet ger lika tydliga besked kring andra politikområden.

Jag noterar dessutom att Sverigedemokraternas framgångar blivit en viktig fråga för Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. De har börjat prata mer om SD än sin egen politik. Statsminister Fredrik Reinfeldt jagas med ljus och lykta för att ge besked om Alliansen kommer att samarbeta med SD om de får vågmästarroll.

Samtliga av alliansens partiledare har varit mycket tydliga på den punkten. Vi söker stöd för en fortsatt alliansregering. I andra hand bjuder vi in Miljöpartiet. Men Maria Wetterstrand och Peter Eriksson har gett oss kalla handen.

De rödgröna är inte beredda att rädda Sverige undan parlamentariskt kaos om de förlorar valet och SD blir vågmästare. Förra veckan ringde Svenska Dagbladet till samtliga av Miljöpartiets 26 regions – ordföranden. 18 ordföranden öppnar för ett samarbete med alliansen, 4 säger nej och 4 avstår från att svara på frågan.

Ändå säger Wetterstrand och Eriksson nej. Detta visar hur maktfullkomliga språkrören blivit. De sätter sina egna intressen framför partiets och landets för den delen. För de ska bli ministrar. Punkt slut.

Jag börjar ana ugglor i mossen. Det verkar som att Mona Sahlin, Maria Wetterstrand, Peter Eriksson och Lars Ohly bytt strategi. De vill hellre tala om SD än sin egen politik. Kanske kan det vara så att de börjat inse att valet är förlorat och deras ända hopp nu ligger hos SD. Det är bara en gissning men jag tror inte jag är långt ifrån sanningen. Vad tror ni kära läsare? Min partivän Carl B Hamilton varnar på sin blogg för skakig ekonomi om SD blir vågmästare. Läs här.

Uppdatering: Även Mary Jensen skriver en bra bloggpost och är inne på samma spår. Läs här.

Läs även andra relaterade ämen om valrörelsen: SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Aftonbladet, Aftonbladet och andra bloggare: Rasmus Jonlund, Kent Persson, Tokmoderaten, Per Altenberg, Peter Andersson, Amanda Brihed

Läs också andra intressanta åsikter om Sverigedemokraterna, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, folkpartiet, alliansen, oppositionen, valrörelsen 2010,

Väljarstödet högre än någonsin för SD

I Svenska Dagbladet presenteras en undersökning tidningen låtit opinionsinstitutet Sifo göra för att se svenska folkets inställning till ett styre med stöd av Sverigedemokraterna efter nästa års riksdagsval.

Rubriken lyder ”9 av 10 säger nej till SD- koalition. S- riksdagsmannen, tillika gruppledaren Sven-Erik Östberg kommenterar undersökningen med att 87 procent av svenska folket inte vill ha med SD att göra.

Låt oss säga att 87 procent säger nej till SD, men övriga 13 procent stöder partiets politik och kan vara potentiella SD-väljare nästa år. Det är i så fall mer än en dubblering av väljarstödet och så höga sympatier har partiet aldrig fått i tidigare mätningar.

Båda blocken har deklarerat tydligt att man inte kommer samarbeta med SD om ingen av dem får egen majoritet. Det är bra eftersom att det begränsar utrymmet för spekulation. Trots detta är jag övertygad om att det kommer bli parlamentarisk kaos i riksdagen med SD över spärren. Vilket även experterna påpekar. "Kaos att vänta i riksdagen".

Om detta tydliga nej innebär att ingen av blocken får egen majoritet, kommer det sannolikt bli nya konstellationer i regeringen och riksdagen. Det innebär graven för såväl ”Allians för Sverige” och ”Röd-gröna alliansen”. Frågan är bara om det blir Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin som först sträcker ut handen till småpartierna, och vem eller vilka som nappar?

Läs även andra intressanta åsikter om Sverigedemokraterna, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, riksdagsvalet 2010,

Sverigedemokraternas andra jag

Till slut uppenbarade sig ursprungsfärgen hos Jimmy Åkesson och Sverigedemokraterna. Gårdagens artikel att "muslimerna är vårt utländska största hot" visar hur illa det är ställt inom SD. Partiet har sökt sig tillbaks till den nazistiska ideologin. Det är otäckt men samtidigt befriande. Nu behöver ingen tvivla på skillnaden mellan Sverigedemokraterna och det så kallade etablissemanget, Åkesson gärna kallar riksdagspartierna.

Aftonbladet och den ansvarige utgivaren, Jan Helin har agerat mycket märkligt senaste tiden i yttrandefrihets frågorna. Artikeln att israeliska armen ägnar sig åt organplundring gick bra att publicera. Sverigedemokraterna förvägras annonsering inför valet 2010, men får samtidigt utrymme på debattsidan för att hetsa mot muslimer. I Sverige har vi yttrandefrihet och den friheten gäller givetvis såväl SD som AB. 

Därför är det beklagligt när Centrum mot Rasism som ska arbeta mot diskriminering har anmält Jimmy Åkesson hos JK för hets mot folkgrupp. Vi kan inte ha en ordning i Sverige då människor eller organisationer så fort de upplever sig kränkta vänder sig till JK. Det skulle innebära att yttrandefriheten sakteligen skulle strypas.

Jimmy Åkesson borde läsa på hemläxan när det gäller Islam och muslimer i Sverige. Han tror att alla kvinnor går omkring med burka, att alla går i moskén eller jämt och ständigt manifesterar sin religiösa tillhörighet. Men sanningen är att de flesta muslimerna lever ett vanligt Svensson liv, som Åkesson själv. De arbetar, betalar skatt, tar hand om barn och familj och försöker leva ett så bra liv som möjligt.

Han har också missat att stora grupper från muslimska länder har flytt undan religiös förtryck från sina forna hemländer. De har gjort mer för att bekämpa islamismen än Åkesson någonsin kommer göra under sin politiska karriär. När Åkesson satt på partihögkvarteret för att spinna på sin anti-muslimska artikel var flera moderata muslimer ute och tog debatten mot islamisterna.

Åkesson är inte intresserad av detta, vad han vill, är att kunna utnyttja muslimer till max som syndabockar i sitt valmaskineri. Det är inte bara synd för muslimerna utan hela vårt land som länge haft gott anseende internationellt för sitt arbete för mänskliga rättigheter.

Jag vill även flagga upp för kvällens debatt mellan Fredrik Malm och Jimmy Åkesson i SVT-debatt kl 20:30

Läs även:SvD, SvD, SvD, SvD DN  DN AB Lena Melin. Läs även: Seved Monke, Per Altenberg, Mark Klamberg, Läs även andra intressanta åsikter om Sverigedemokraterna, Jimmy Åkesson, Fredrik Malm muslimer, 

Aftonbladets dubbla måttstockar

Jan Melin, Aftonbladets ansvarige utgivare och Lena Mellin inrikespolitisk kommentator skriver i en gemensam artikel att de inte kommer ge Sverigedemokraterna annonseringsmöjligheter inför riksdagsvalet nästa år. Jag kan nästan ta på halleluja stämningen från SD:s högkvarter.

Offerkulten förstärks, Jimmy Åkesson gråter ut offentligt, nu slipper hans parti konfronteras med sin politik. Istället blir det en David mot Goliat debatt i fokus. Tack för det Aftonbladet. Tror inte Aftonbladet på väljarnas omdömesförmåga, att de kan se igenom SD:s bruna fasad och blotta den främlingsfientliga retorik som ligger inbäddat i politiken?

Sverigedemokraterna mår bäst när de etablerade partierna inte tar debatten och när media refuserar deras artiklar på debattsidorna. Då kan partiet arbeta ostört och föra fram sina budskap på gräsrotsnivå, i mindre områden utan motdebattörer, utan motargument och utan media som är där och rapporterar.

Sverigedemokraterna söker väljarnas förtroende att komma in i Sveriges riksdag. Deras framgångar hänger på hur bra de lyckas saluföra sin invandringspolitik, men vad vet vi egentligen om partiets ståndpunkter i alla andra politikområden.

Det finns varken ett invandrings eller integrationsutskott i riksdagen, men däremot: arbetsmarknadsutskott, civilutskott, finansutskott, försvarsutskott, justitieutskott, konstitutionsutskott, kulturutskott, miljö- och jordbruksutskott, näringsutskott, skatteutskott, socialförsäkringsutskott, socialutskott, trafikutskott, utbildningsutskott, trafikutskott och EU-nämnden.

Är det inte på tiden att väljarna får veta vad som gäller även i dessa frågor? Tyvärr har Aftonbladet gjort sig själva en björntjänst. Ännu en gång kommer SD undan med att slippa tala om sin politik och slippa konfrontation. Och efter det här beslutet lär sympatirösterna rassla in.

Många bloggare har även skrivit om Aftonbladets dubbla måttstockar när det gäller detta beslut och förra månadens beslut att publicera Donald Boströms minst sagt vidriga artikel om att israeliska armen ägnar sig åt organplundring av palestinska kroppar. Hade man haft samma krav på Boströms artikel som man har på Sverigedemokraterna hade artikeln aldrig publicerats.
Men jag kan inte sluta förundras över om LO har ett finger med i spelet. De äger ju som sagt 50,1 procent av aktierna. Går man in på Aftonbladet koncernens hemsida går det att läsa följande:

”LO:s innehav utgörs av preferensaktier med fast avkastning. LO har vetorätt vid tillsättandet av politisk chefredaktör och dess ägande garanterar att ledarsidan förblir oberoende socialdemokratisk”.

Flera mätningar har visat att LO:(s) väljare i större utsträckning kan tänka sig rösta på Sverigedemokraterna. Jag vet att jag låter aningen konspiratorisk, men det är svårt att låta bli att göra den kopplingen i dessa dagar när hela rörelsen befinner sig på ett sluttande plan.

Jimmy Åkessons replik, Professor Jesper Strömbäcks analys, TV4 tillåter annonsering, SvD, Hanna Dunér på SvD-bloggen, Lotta Gröning på Newsmill

Läs även andra intressanta åsikter om Jan Helin, Lena Mellin, Sverigedemokraterna, Donald Boström, yttrandefrihet, riksdagsvalet 2010, kyrkovalet

Det är inte bara Åkesson som är utsatt

Sverigedemokraternas ledare Jimmy Åkesson attackerades av ett gäng vänsteraktivister med ägg under ett torgmöte i Linköping idag. Visst är det för jäkligt men det är lika synd om Bosse Ringholm när han under sin tid som finansminister blev attackerad med tårta av snorungar som kallade sig för vänsteraktivister.

Varje gång en offentlig person blir attackerad är det en förlust för demokratin. Sverige är unik i världen med sin närhetsprincip. Det är fortfarande möjligt att passera ett statsråd på stan idag, men det ska erkännas att gränsen är hårfin. Satsminister Olof Palme och utrikesminister Anna Lindh blev båda brutalt mördade på öppen gata.

Det som Åkesson utsattes för måste tas på allvar men han är långt ifrån ensam. Medierna bör vara försiktiga med vinklingen. Idioter finns det gott om i vårt land. Det finns en risk att offerkulten kring Åkesson och SD förstärks om man inte ger perspektiv på det som hände idag.

Läs även andra intressanta åsikter om Sverigedemokraterna, Jimmy Åkesson, EU, demokrati, hot

Partierna bör ta debatten och medierna sluta dalta med SD

Sverigedemokraterna gick starkt framåt i Skåne i förra valet. I Landskrona fick partiet 12 mandat och blev tredje största partiet. SD får liksom andra partier kommunalt partistöd. Men skillnaden är att SD:s partiledning bestämt att en del av pengarna ska slussas till Stockholm. Utan Stockholm blir det svårt att ta sig in i riksdagen som är det överordnade målet. Detta skriver SvD om.

Sverigedemokraterna påstår att de gjort upp med sitt nazistiska förflutna. Den främlingsfientliga retoriken är bortslipad (iaf på ytan). Ledningen gör allt för att framstå som rumsrena. Och jag måste erkänna att de lyckats väl med det.

Det finns en viktig skillnad mellan SD och övriga partier. Jimmy Åkesson behöver inte vara politiskt korrekt. Han väger inte orden på guldskål. Han talar ett enkelt språk, säger det som en vanlig svensk inte vågar säga på öppen gata. T.ex, att det finns vissa problem med invandringen, att integrationspolitiken inte fungerat bra osv.

En väljare eller sympatisör behöver nödvändigtvis inte vara rasist för att han/hon tycker så, men Åkesson utnyttjar detta genom att anspela på människor rädsla för det främmande.

Ett parti som söker mandat för att komma in i riksdagen bör presentera ett samlat politiskt program. Men vad har de att erbjuda inom de andra politiska områdena?

Det finns tre faktorer som bidragit till SD:s framgångar.

1. Sossarnas usla integrationspolitik när de satt vid makten.

2. Partiernas vägran att ta debatten med SD.

3. Mediernas utfrysning av SD.

Efter valet 2006 vaknade samtliga ur sina dvalor. Plötsligt skulle alla ta debatten, medierna skrev som aldrig förr. En offerkult byggdes upp kring partiet. Sossarna grottade ner sig i en massa varför. Eftersom att det främst var deras väljare som gick över. Vad hände sen då?

Sossar och moderater började tävla om vem som kunde komma med bästa utspelen för att mota bort SD. Det blev tal om kommunarrest för nyanlända (S) tvångsplacering av nyanlända (M). Sossarna och övriga oppositionen svor på att aldrig samarbeta med SD. Det är lite som att måla fan på väggen. För man vet aldrig vad som händer i det politiska landskapet.

Nä, här får samtliga tänka om. Partierna måste ta debatten och medierna bör sluta offerförklara SD. Annars är det bara att gilla läget.

Läs även andra intressanta åsikter om Sverigedemokraterna, invandring, Integration, Socialdemokratena, moderaterna, utanförskap, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, utanförskap,

Islamdebatten behöver nyanser

Sakine Madon skriver som vanligt uppfriskande i Expressen. Hennes senaste text handlar om islamofobi. Andreas Malms bok ”Hatet mot muslimer” har senaste veckorna blivit föremål för debatt. Men som vanligt begränsas diskussionen till kränkthet, yttrandefrihet och rasism.

Idag är det svårt att föra ett seriöst samtal om islams roll i ett modernt, sekulariserat samhälle. Vänsterdebattörer som Andreas Malm, Lars Ohly och Per Gahrton har tagit som vana att stämpla ut ”de andra” som inte tycker som ”dom själva” som rasister. Är man dessutom invandrare, liberal och kvinna får man räkna med att bli kallad Husneger, Onkel Tom och Blattealibi. Några som fått smaka på vänsterns förnedrande salvor är, Dilsa Demirbag- Sten, Nyamko Sabuni, Sakine Madon och jag själv.

Vänstern har inte rört sig en millimeter framåt. Tvärtom har de blivit än mer extrema i sin hållning. Allt är genomsyrat av så kallat ”välmenande”. Den som tror att muslimer eller invandrare för den delen gagnas av detta misstar sig grovt. Det var precis så den socialdemokratiska regeringen såg på invandrare. Hjälplösa offer som behöver farbror statens omsorg för att klara sig i samhället. Inga krav på motprestation, inga skyldigheter att ställa sig bakom och skydda värdegrunderna samhället vilar på. Bara mer bidrag och en enkelbiljett till utanförskapet.

Vad blev då konsekvensen? Förutom att det blev tabu att tala om vissa samhällsproblem så kunde den klick extremister som finns i Sverige plantera sina frön och rekrytera unga människor till sina verksamheter. När en del av oss försökt belysa detta problem har vi fått verbala smockor.

Det blev svårt att stå emot vänsteretablissemanget. Inte heller hörde man moderata muslimer i debatten. Media försökte också i sin välmening skräddarsy program för att ge vanliga Svenssons en nyanserad bild av muslimer. Vet inte om det blev så nyanserad med tre beslöjade tjejer i ”Halal TV”.

Hur som helst, det är viktigt att debatten om islam fortsätter. Men det förutsätter att fler deltar och att vänstern inte kräver inskränkningar i yttrandefriheten eller anklagar motsidan för rasister. Annars får Lars Ohly räkna med att han kan få en ny bänkgranne vid namn Jimmy Åkesson efter nästa val.

Läs även andra intressanta åsikter om islam, Yttrandefirhet, Andreas Malm, Vänstern, Sverigedemokraterna, Socialdemokratena, Dilsa Demirbag-Sten, Nyamko Sabuni, Liberal

Ännu en mätning att glädjas över

Gapet mellan alliansen och oppositionen minskar stadigt. Väljarna har sagt sitt, de föredrar ansvarsfulla politiker i en tid då lågkonjukturen sveper in över Sverige.

Regeringen har visat handlingskraft. Vilket inte kan sägas om oppositionen. I veckor har de inför öppen ridå visat hur mycket de ogillar varandra. Boven i dramat är ekonomin. Lars Ohly vägrar kompromissa, miljöpartiet vägrar acceptera att (v) inte följer efter deras pipa och Mona Sahlin försöker krishantera vilket inte funkat så bra hittills.

Ohly har vid flera tillfällen sagt att en ny regering som inte ger utrymme åt vänsterparitet kommer att fällas. Han låter bestämd, men frågan är om han löper linan ut när det verkligen gäller. Han spelar ett högt spel. Tar Mona Sahlin honom på allvar? Vad vore isf allternativet, att sitta med i en högerregering? (som han kallar alliansen för)

Hur som helst är det viktigt att alliansen inte fäster för stor vikt på oppositionens trassel, det är viktigt att de fortsätter kommunicera till väljarna vad de gör och vill göra i framtiden. Ingen kan ta ut segern i förskott, det är först på valdagen som valet avgörs.

Svd, P J Linders krönika

Läs även andra intressanta åsikter om sifo, alliansen, opposition, lågkonjuktur, splittring, sossarna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, folkpartiet, moderaterna, centerpartiet, kristdemokraterna, Sverigedemokraterna,

När ska vänstern sluta med SD hotet?

Bloggaren Roger skriver anklagande att bland andra Dilsa Demirbag-Sten, Mauricio Rojas och jag bidragit till att göra Sverigedemokraterna rumsrena varje gång vi uttalat oss i frågor som rör integration.

Han skriver vidare att den "nyliberala politik" vi står för har förstärkt klasskillnaderna i samhället och att vi vill assimilera människor. Min familj var tvungen att fly till Sverige just för att den turkiska staten försökte assimilera oss och förbjuda oss att säga att vi är kurder.

För ett par år sedan kunde vänstern knappa in billiga poäng för sin rasistpropaganda eftersom det var tabu att säga att integrationspolitiken misslyckats. Att de inte kan acceptera det faktum att det finns invandrare som sympatiserar med och engagerar sig i borgerliga partier visar tydligt på vilken demokratisyn de har.

Vill de bli tagna på allvar (inte mycket förtroendekapital kvar nämligen) kan det vara läge att ransaka sig själva och erkänna att den politik de fört varit förödande just för den grupp de säger sig företräda. Att språk och arbete är nyckeln till en bra integrationspolitik borde vara självklart för alla. Men så länge dessa sanningar kommer från borgerligt håll kommer vänstern fortsätta på samma spår.

Läs även Daniel Suhonens krönika på Atonbladet kultur om samma ämne

Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, Vänstern, Dilsa Demirbag- Sten, Alliansen, Integrationspolitik

Sverigedemokraterna skruvar upp tonen!

Sverigedemokraterna har nu förstått att det är dags att göra lite nytta ett år efter valet. I helgen ska ett nytt kommunalpolitiskt program antas som inte förvånande enbart belyser problemen med invandringen och integrationen och skuldbelägger invandrarna för kommunernas alla problem. Snacka om att göra lätt för sig.

Sverigedemokraterna har återgått till sitt gamla jag, den förnyelseprocess partiledaren Jimmy Åkesson försökte hamra in bland svenska befolkningen under en period varade inte länge. Den främlingsfientliga ursprungsretoriken är tillbaks för att stanna permanent denna gång.

Sverigedemokraterna har mandat i 144 kommuner, ett år efter valet har partiet inte lämnat in ett enda politiskt förslag i 73 kommuner, enligt en undersökning tidningen Expo gjort. Hur var det nu med devisen att man ska göra rätt för sig, SD får ut en massa skattemedel som går raka vägen in i partikistan utan att de lyfter ett finger.

Idag har de cirka tre procent stöd hos svenska befolkningen, de söker mandat för att komma in i Sveriges riksdag, är det inte klädsamt att då tala om hur de står i andra politiska frågor än bara invandringsfrågan? Jag tror att väljarna vill ha svar i god tid före valet!

Sen kan jag inte låta bli att kommentera hur SD har behandlats både innan och efter valet. Innan valet frös man ut dem, de fick inte vara med på tv-debatter, det var sällan man såg debattinlägg i tidningarna undertecknade av deras företrädare, många skolor portade ungdomsförbundet, de etablerade partierna vägrade ta debatten med dem och SD fick precis den roll de önskat sig, de blev martyrer. När alla vände SD ryggen kunde de fortsätta sprida sin politik utan att någon reagerade, synade eller konfronterade dem.

Efter valet togs partierna, skolorna och media på sängen, de vaknade ur dvalan och plötsligt skulle alla ta debatten, medierna skrev som aldrig förr, men inte mycket handlade om politiken. Istället ställde man sig frågan hur det kunde komma sig att det gick så bra för dem. En del partier började utforma strategiprogram för hur man ska bemöta dem i fortsättningen.

I en demokrati ska alla få komma till tals oavsett vad man tycker om politiken eller åsikterna. Att försöka tysta det fria ordet är att göra SD en björntjänst. Den som är trygg i sig själv har inget att frukta. Under valet förra året gick det till och med så lång att en del partifunktionärer åkte runt och tog bort deras listor. Det faktum att man försökte diskvalificera deras valresultat fick mig att bli riktigt illamående. Man dumförklarade deras väljare och reducerade dem till nollor.

Om det är på det sättet man ämnar behandla SD i fortsättningen så får man räkna med att de tar sig över 4-procent spärren i nästa val. Istället för att fokusera på hur bör man fundera på varför man ska ta debatten med dem.

DN skriver också om SD idag

Sverigedemokraterna

Idag skriver jag på expressens debattsida om Sverigedemokraternas riksmöte som inleddes igår i Landskrona. Det har skrivits en hel del i medierna om partiets problem att hyra lokaler den senaste tiden. Lokaluthyrarna har gett dem nobben eftersom att hotbilden mot partiet är stort.

Det tycker jag är väldigt tragiskt, för oavsett vad vi tycker om partiets politik så har de, liksom alla andra partier sin fulla rätt att ha möten. De fick nästan tre procent av väljarnas stöd i riksdagsvalet, har totalt 144 mandat i olika kommunfullmäktigeförsamlingar i landet, har en relativt fungerande organisation och får statligt partistöd. Så varför kan inte de ha möten när vi andra har det?

Ska vi bara ignorera det faktum att stödet finns? Nej, givetvis inte, men det ska inte heller daltas med partiet vilket varit fallet under lång period. Politiken stinker, men den måste bemötas med debatter och argument.

Jag har respekt för de väljare som röstat på SD. Även om de röstat på ett parti som skyller alla Sveriges problem på invandrarna så har de gjort sin plikt, de har utnyttjat sin röst och därmed bidragit till att värna vår demokrati. Alla lata soffliggare som inte röstade i valet 2006 borde skämmas!

Det har blossat upp en häftig diskussion på debattsidan. Många är sura på mig för att de tror att jag är ännu en i mängden invandrare som försöker tysta det fria ordet genom att stämpla de som uttrycker sitt missnöje med svensk integrations och invandringspolitik som rasister. Till er vill jag bara säga; läs om och försök analysera texten.

Jag har tidigare själv skrivit kritiska artiklar om frågor som berör hederskultur, islam och den misslyckade integrationspolitiken i Sverige. Artiklarna går att finna på http://www.gulanavci.se/

Vad jag vill ha sagt med artikeln är att SD inte kan stå emotsagda med sin invandringsfientliga politik. Jag själv är bered att ta debatten med dem och jag hoppas att flera är det. De söker mandat för att komma in i riksdagen i valet 2010. Idag visar partiet klart och tydligt att de är ett enfrågeparti, men räcker det att driva endast en fråga? Hur står de i andra frågor? Vet vi vilken skolpolitik, jämställdhetspolitik, miljö och klimatpolitik eller Europapolitik de står för? Nej, jag tror inte att det är så många som gör det, därför menar jag att det är dags att också synliggöra dessa områden. För visst har svenska folket också rätt att få svar på dessa frågor. Helst i god tid före nästa val.


Ok, nu blev mitt första riktiga inlägg ganska långt, men jag får testa mig fram. Jag själv tycker det kan vara jobbigt med för långa texter ibland.