GLÖM ALDRIG HALABJA!

Det är den 16 mars 1988. Solen har trängt sig fram över bergen, inte ett moln så långt ögat kan se. Den kurdiska staden Halabja vaknar till liv. Människor kliver upp som vanligt och vardagsbestyren väntar.

Klockan tolv på förmiddagen syns en massa plan i skyn nära gränsen till Iran. En massa vita papper släpps från luften.

Ingen har någon aning om att de små vita papprena ska mäta vindarnas riktning och hastighet inför det som komma skall. Planen kommer närmre och tittar man upp i skyn kan man nu se att det inte är några vanliga passagerarplan. Det är Saddam Husseins stridsplan som nu flyger så lågt att det dånar i öronen. Halabja bombas med fem olika sorters kemiska stridsmedel, bland annat med senapsgas och nervgas.

Det tar bara några minuter så har över 5000 människor fallit ner döda till marken. En del bilder visar vilka sysslor människor utförde just innan de föll ner på marken med öppna munnar som inandats gaserna. Vuxna som faller ner på marken med små barn som man försökt skydda.

Trots att det gått 26 år så är Halabja fortfarande ett öppet sår bland kurder. Varje år samlas vi för att minnas och hedra offren, deras anhöriga och överlevande. Den där vårdagen i mars 1988 var inte första gången Halabja blev hemsökt av Saddam Hussein och hans Baathparti.

Under det kurdiska upproret bombades staden med napalm 1974, och i maj 1987 lät Saddam Hussein invadera Halabja och ett hundratal människor blev begravda levande i Kaniashkan när hela området blev jämnat med marken med sprängmedel.

Den kurdiska staden Halabja var inte ett enstaka mål för Baathpartiets krigsföring mot en försvarslös kurdiska befolkning. Folkmordet i Halabja var en del av Saddam Husseins folkmordskampanj Anfal.

Enda sedan Irak grundades 1932 pågick förföljelse av kurderna i Irak. Men det intensifierades när Baathpartiet tog makten 1968. Från februari till november, i slutfasen av kriget mot Iran, marscherade de arabiska stridspatrullerna in i Kurdistan och jämnade 4500 byar och ett femtiotal städer med marken.

Man genomförde massdeportationer, massavrättningar och bombräder. Tortyr kom att bli en del av vardagen för de allra flesta kurderna. Under denna korta period hade 182000 människor dödats.

Folkmordet i Halabja gav eko över hela världen.  Den rasistiska panarabiska politiken Saddam Hussein drev mot kurderna skördade många människoliv.

Men Baathpartiet lyckades aldrig fullfölja Anfalkampanjen som gick ut på att förinta det kurdiska folket och radera bort deras existens. År 2005 gjorde jag en resa till Södra Kurdistan tillsammans med min partivän Fredrik Malm. Vi skrev en artikelserie i fyra delar åt Expressen som skildrade utvecklingen i Irak och Södra Kurdistan efter Saddam Husseins fall. En av våra texter handlade om Halabja utifrån samtal vi hade med bland andra överlevande. Det var den svåraste resan i mitt vuxna liv och jag lämnade Kurdistan med blandade känslor.

I morgon söndag är det 26 år sedan Halabja utsattes för folkmordet. Vi samlas runt om i världen för att hedra offren, överlevande och deras anhöriga. Men det är också en dag för eftertanke. Vi får aldrig glömma Halabja, också kallat för kurdernas Hiroshima. Glömmer vi historien kommer det att upprepas i framtiden. Den här texten har jag skrivit med gråt i halsen. Den 16 mars är en tung dag för oss kurder.

Här går det att läsa mina och Fredriks artiklar publicerade i Expressen år 2005:

Artikel 1: Federation är bara ett delmål

Artikel 2: Det är nya tider nu

Artikel 3: Ständigt ångest i Saddam Husseins rike

Artikel 4: i Kirkuk avgörs Iraks framtid

Utvecklingen i Turkiet på väg åt fel håll!

I november förra året reste en delegation från Freedom House till Turkiet för att på plats ta reda på hur regeringens medielagar slagit mot journalisters möjlighet att rapportera om samhällsutvecklingen på ett objektivt sätt.

Delegationen träffade företrädare från såväl journalistkåren, frivilligorganisationer, företagsledare som höga regeringstjänstemän. Rapporten som Freedom House presenterade igår bekräftar att utvecklingen går åt fel håll. Journalister skräms till tystnad, avskedas, fängslas eller förbjuds att rapportera om de är kritiska. Läs rapporten här.

 De senaste årens utveckling har inte främjat demokratiutvecklingen. När nuvarande premiärminister, Recep Tayyip Erdogan och hans rättvise - och utvecklingsparti (AKP) kom till makten 2003 föddes en gnista av hopp.

Vi var många som trodde på förändring. Att Turkiet nu skulle ändra färdriktning och bana åt rätt håll. Att de frostiga relationerna med EU skulle tinas upp eftersom att Erdogan de första åren vid ämbetet visade en vilja till förändring. Ett antal reformer genomfördes som banade åt ett demokratiskt håll.

Idag har Turkiet slungats tillbaka till tiden innan 2003, om inte till det sämre. Korruptionsskandalerna avlöser varandra,  ända in i Erdogans egen regering. Krigsretoriken mot det kurdiska folket, som utgör en femtedel av befolkningen (15 miljoner) har stundtals varit väldigt obehaglig. Kvinnors rättigheter har inskränkts  och landet befinner sig i total kaos. Premiärministerns maktfullkomlighet påminner närmast om en diktators desperata agerande för att hållas sig fast vid makten.

Erdogan har gjort till vana att hänga ut kritiska journalister med namn och bild i offentliga framträdanden. Han ger en massa bidrag till mediabolag som är lojala mot honom och får på så sätt enorm makt över mediernas oberoende. Företag som är kritiska mot honom blir antingen mål för skatteutredningar eller missgynnats vid upphandlingar.

Vi kommer ihåg protesterna på Taksim Torget i Istanbul förra sommaren. Massprotesterna visade också att människor fått nog av Erdogans auktoritära styre. Obama-administrationen har varit väldigt lam i sin kritik mot utvecklingen och EU talar i vanlig ordning med kluven tunga.

En fri press är en av grundpelarna i en rejäl demokrati. Den turkiska regimen har gått vilse och kört in i ett dike. Förtroendet är förbrukat och krisen ett faktum. EU:s roll har nog aldrig varit viktigare än idag. Tyvärr har finanskrisen bidragit till att Turkiet hamnat i periferin och lagts på viloläge i väntan på att EU återigen ska visa intresse för fortsatta medlemskapsförhandlingar.

I våras blev jag inbjuden till Agenda för att diskutera utvecklingen i Turkiet med anledning av president Abdullah Guls statsbesök i Sverige. Inslaget går att se här.

Freedom House är en oberoende forskningsinstitut som bidrar till spridandet av politisk frihet och demokrati över hela världen. Besök hemsidan här.

Grov retorik återupprepar sig i Stockholms Stadshus!

I november förra året debatterade fullmäktige budgeten för Stockholms Stad med inriktning för 2014. Det var två långa och intensiva dagar med debatt och beslut. Det går ofta hett till när majoriteten och oppositionen debatterar mot varandra. Och så ska det givetvis vara. Det är viktigt att väljarna ser den tydliga skiljelinjen mellan blocken i svensk politik.

Under utbildningsdebatten gick en av vänsterpartiets topprofiler, Karin Rågsjö upp i talarstolen med udden riktad mot Folkpartiet och skolborgarrådet Lotta Edholm och jämförde svenska friskolesystemet med diktatorn Pinochets skräckvälde i Chile mellan åren 1973 - 1990.

Jag fann liknelsen väldigt osmaklig och påtalade detta för Rågsjö i talarstolen. Dels är det respektlöst mot chilenare i Sverige som flydde undan sin despot. Men också att Rågsjö på fullaste allvar jämför en demokrati med en diktatur som Chile var mellan dessa åren.

Att svenska partier (undantaget vänsterpartiet) i stor enighet gjort upp kring en viktig valfrihetsreform för elever och föräldrar; rätten att välja skola, skulle vara odemokratisk, gör inte Rågsjös uttalanden bara pinsamma. Hon drar ett löjets skimmer över svensk politik.

Jag trodde Vänsterpartiet skulle förstå kritiken och upphöra med den här typen av retorik. Dock hade jag fel. Idag trampade Rågsjö återigen i klaveret. Under arbetsmarknadsnämndens sammanträde lade Vänsterpartiet och Karin Rågsjö ett eget förslag till beslut i ett remissärende över ett regeringsbetänkande om Svenska för invandrare. I sin text jämförs återigen diktatorn Pinochet med ett förslag om pengsystem för SFI.

Egentligen borde jag inte bli förvånad. Vänsterpartiet gör ju med jämna mellanrum omdömeslösa uttalanden. I januari kunde vi höra kongressdeltagare på landsmötet jämföra folkvalda alliansregeringen med Nazistyskland och förintelsen:

”Nazismen kunde inte göra det bättre. Onödiga, dyrbara, icke lönsamma vill vi bli av med. Gaskamrar skulle se illa ut. Vi arbetar mera finstilt.”

Partiledaren Jonas Sjöstedt bad förvisso om ursäkt men det var först efter att Jan Björklund offentligt pressade honom till det. Karin Rågsjö och hennes kamrater i Stockholm Stads fullmäktige har ofta en tendens att inta ståndpunkter av dessa slag. Det är inte bara tråkigt utan visar på tillståndet för svensk vänsterparti. Jag hoppas också väljarna noterar detta inför valdagen 21 september.

Rösta för en stabil regering i morgon!

De senaste dagarna har jag ägnat all vaken tid åt att kampanja. Det har delats ut tusentals valfoldrar, diskuterats med väljarna och torgmötena har avlöst varandra. Många väljare har redan röstat. Det märktes när jag stod vid min vallokal här hemma på Kungsholmen från kl 8-12.

Det är bra. Ju fler som utnyttjar sin röst desto bättre för vår demokrati. Som många av er säkert hört under valrörelsen, är dagens val ett ödesval. Det handlar om vilket Sverige vi vill vakna till i morgon.

Med en återvald Alliansregering kommer vi fortsätta arbeta för en stark arbetslinje. Ingen människa ska gå obemärkt förbi. Tillsammans ska vi skapa bästa förutsättningarna för att alla medborgare ska känna att de tillhör en större gemenskap och känner sig behövda. Ju fler som arbetar stärker välfärden, när fler är med och betalar skatt blir det mer över för att satsa på välfärden. På skolan, vården och omsorgen.

Med en rödgrön regering kommer bandet backas tillbaks dit vi var innan maktskiftet 2006. Det tjänar ingen på. Att tro att man kan investera Sverige ur finanskrisen genom att återgå till bidragslinjen är en grov missbedömning och en ansvarslös poltik.

Så har vi Sverigedemokraterna som hela tiden lurat runt hörnet. Det finns två orosmoln. Det ena är att partiet kommer in i riksdagen och det andra är att de kan få en vågmästarroll. Detta får man nog tacka Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet för. För de har lyft in SD i debatten genom en rad ohederliga attacker på alliansregeringen om att vi skulle samarbeta med partiet. Det duger inte att Mona Sahlin säger att hon aldrig kommer samarbeta eller göra sig beroende av SD när hon inte ger raka svar på om hon tänker fälla alliansen om vi blir större block eller inte.

Jag hoppas att alla människor går och röstar idag. Dels för att det är en skyldighet att som medborgare i ett demokratiskt land utnyttja sin röst men också för att minska risken för att det kan bli parlamentarisk kris i morgon.

Valet är ditt, ta vara på den rätten!

Med vänlig hälsning

Gulan Avci

Läs även andra intressanta åsikter om valet 2010, folkpartiet, alliansen, opposition, demokrati,

Idag bör vi ägna en tanke åt frihetskämparna i Iran

Idag är det ett år sedan den gröna rörelsen föddes i Iran. När den teokratiska mullaregimen återigen fuskade sig igenom presidentvalet förra året fick människor nog. En frihetsvåg spred sig genom landet.

Gatorna i Tehran fylldes av frihetstörstande människor. Kvinnor, män, gamla, unga, barn, kurder, ja, alla människor har stått sida vid sida. De ger inte upp. Varför? Jo, för att tron om en bättre framtid ger dem ork att kämpa mot diktaturen.

Inte sedan den islamiska revolutionen 1979 har människor samlats i så stora skaror. Men kampen har inte varit gratis. Varje person som deltagit i demonstrationerna har vetat att de gör det med livet som insats. Känslan av att inte veta om man kommer helskinnad hem måste vara fruktansvärd.

Tack vare internet, sociala medier och annan teknik har vi som lever i tryggt avstånd kunnat följa dessa tappra människors kamp. Och regimen har stått maktlösa med byxorna nere. Jag tror att det varit en stor anledning till att regimen använt så brutalt våld mot demonstranterna och dödat så många människor. För att markera att man inte bryr sig om omvärldens reaktioner och skrämma folket till tystnad.

Jag noterar att många ledarredaktioner uppmärksammar 1-årsdagen. Det är bra, för det är en dag som den här, vi kan och bör visa folket i Iran att vi står på deras sida och uppmärksammar deras kamp. Svd, DN, UNT, Aftonbladet, Fria Tidningen, Trelleborgs Allehanda, Sydsvenskan,

Läs också andra intressanta åsikter om Iran, gröna rörelsen, Mahmoud Ahmadinejad, folkpartiet, demokrati, frihet,

Partierna bör se över arbetsformerna för att locka unga till politiken

Valmyndigheten har presenterat en undersökning om avhoppen bland unga förtroendevalda i kommunfullmäktigeförsamlingar runtom i landet. Från valet 2006 har 37,8% mellan åldrarna 18-25 avgått, detta motsvarar 192 ledamöter.

Valmyndigheten har inte undersökt varför så många lämnat sina uppdrag men jag tror det handlar om ett par saker. Unga är mer rörliga, de flyttar till annan ort för att börja jobba, plugga eller bilda familj. Även utlandsstudier blir alltmer vanligt.

Jag tror dessutom väldigt många upplever politiken som abstrakt. Man går in med höga förväntningar och vill vara med och påverka men inser att förändringar tar tid. I ärlighetens namn är mötesformerna inte de mest upphetsande. Det är för mycket byråkrati och som ny i politiken känner man sig till en början vilsen och har kanske svårt att finna sig till rätta. Dessutom är mötesformerna omoderna och tar för mycket tid.

Partierna måste våga tänka nytt och använda sig av ny teknik. Alla möten behöver inte avhandlas fysiskt. Det kan vara svårt för en 24- åringe som fått sitt första riktiga jobb att begära ledighet hos chefen flera gånger i månaden. Varje församling har sina egna pampar. Sällan ser man ungdomar inta talarstolarna, det är oftast gubbarna som slår rekord i vem som är malligast och vem som kör med den bästa härskartekniken. De unga, ja de sitter lugnt i sina båtar och lär sig av de erfarna...

Partierna har stora utmaningar framför sig. Redan idag är det svårt att rekrytera personer till politiska uppdrag och det hämmar givetvis det demokratiska arbetet. Så här finns mycket att göra, det är bara att börja jobba nu.

Läs även andra intressanta åsikter om politik, ungdomar, kommunfullmäktige, demokrati, valet 2010, demokrati, läs även vad Kent Persson och Mats Persson skriver

Somaliska riksförbundet tar avstånd från al-Shabab

Idag rapporterar Ekot att svensk-somaliska riksförbundet tar avstånd från terrororganisationen al-Shabab i Somalia. Ordföranden Farah Abdisamad säger följande:

"Al-Shabab är jättefarliga, en radikal terroristgrupp som är kopplad till al-Qaida som har övertagit den södra delen av Somalia".

Det är en välkommen och viktig markering från företrädare för somaliska gruppen i Sverige. Det blir alltmer viktigt att moderata muslimer, i synnerhet de som representerar en större grupp i samhället går ut i offentliga debatten och markerar mot islamister som hyser förakt mot frihet och demokrati.

Dessutom begränsar det handlingsutrymmet för islamister som idag har starka positioner i det svenska samhället och som på senare år agerat talespersoner för "alla" muslimer i Sverige. Bästa sättet att minska främlingsrädslan är att desarmera dessa personers makt.

Läs även andra intressanta åsikter om islamister, somalia, al-shabab, demokrati

Mohamed Omar indoktrinerar små barn i hat

Demokratin är överlägsen all form av diktatur. Det fick vi bevis på idag. Islamisten Mohamed Omars demonstration på Sergels Torg mot staten Israel, fick sig en rejäl törn.

Cirka 200 muslimska fundamentalister och ett tiotal nazister stod sida vid sida och skanderade orden ”död åt Israel” ”länge leve Hamas och Hizbollah”. Men de blev totalt nedtystade av motdemonstranter som hade omringat plattan. Det var framförallt exil – iranier som gjorde sina röster hörda.

Vid sin sida, på podiet, hade Mohamed Omar sällskap av antisemiten Lasse Wilhelmson. Jag var själv på plats och bevittnade skådespelet. Det var hätskt stämning och mycket känslor hängde i luften.

Det jag reagerade mest över var hur många barn som fanns med i Mohamed Omars sällskap. 3-10 åringarna utgjorde kanske en tiondel av demonstranterna. Med plakat viftande i luften skrek de död åt Israel. En kort stund kändes det som att man befann sig på Gazaremsan.

Precis så som Hamas använder barn i frontlinjen mot Israel, använder Omar oskyldiga barn i sitt propagandakrig. Det är illa, dessa barn borde ha varit i en parklek denna soliga söndagseftermiddag och lekt med andra barn. Varför ska det tvingas växa upp och indoktrineras i hat och intolerans, i ett fritt och demokratiskt land som Sverige. Det gör verkligen ont!

Läs även: DN, SvD, SvD och Fredriks inägg

Läs även andra intressant åsikter om Mohamed Omar, Sergels Torg, Israel, Hamas, Israel och Palestina konflikten, demokrati, Iran, Mahmoud Ahmadinejad,

Mohamed Omar bjuder in förintelseförnekare till inplanerad kongress

Islamisten Mohamed Omar planerar in en kongress för förintelseförnekare, men hävdar i en intervju till tidningen Expo att det handlar om en ”antisionistisk” kongress vars syfte går ut på att aktivera människor att bekämpa sionismen.

Studiegruppen Arguéli som förnekar att förintelsen ägt rum, står bakom den inplanerade kongressen. Det är en grupp som arrangerat ett antal föreläsningar och bjudit in antisemiter som Ahmed Rami och förintelseförnekaren Lars Adelskogh.

När Exporeportern Anders Dalsbro frågar Omar om hans inställning till förintelsen klarnar bilden kring islamisten och nazisten Mohamed Omar klart och tydligt.

Mohamed Omar anser att det är viktigt att tala om Förintelsen, men vill inte att den planerade kongressen ska sammanblandas med Förintelseförnekelse.

– Det är viktigt att sprida att det finns en annan åsikt om Förintelsen, så att den inte ska kunna användas för att demonisera meningsmotståndare. Men nu är människor så hjärntvättade med Förintelsen så att det räcker om du säger att den här kongressen är Förintelseförnekande så kommer den framstå som ond i en majoritet av svenska folkets ögon, säger Mohamed Omar.

Men många av dem som sprider idéerna har ju även kopplingar till den ideologi som låg till grund för Förintelsen.
– Många har bara en sanningslidelse som forskare och akademiker. Det är inte alla som är kopplade till nazism. Men även de Förintelsetroende har ideologiska motiv. Många av dem är sionister, på samma sätt som det finns revisionister som är nazisympatisörer.

Men Hitlers politik mot judar?
– Jag kan för lite om det. Men det jag har läst och hört i skolan är att Hitler diskriminerade judar och det håller jag inte med om såklart.

Och mördade?
– Jag kan för lite för att uttala mig om det.

Men du vet väl vad den officiella historien säger och om du utgår från den. Menar du att den inte är korrekt och att judar inte mördades?
– Jag säger att jag inte vet. Men jag vill lära mig mer. Men man ska inte döda någon för att de tillhör en viss etnisk grupp. Det kan jag som muslim aldrig acceptera. Om det är så, att de gjort så i Tyskland, så är det fruktansvärt.

Tycker du inte att den etablerade forskningen ändå ganska tydligt har påvisat detta?
– Jag är inte tillräckligt insatt. Jag är inte historiker.

Du säger att du inte är insatt, inte är historiker. Men det är ju uppenbart en fråga som du tycker är viktig eftersom du lyfter upp den.
– Den är väldigt viktig, eftersom den har stor politisk betydelse. Förintelsen används för att undertrycka kritik mot sionismen, som du gör nu till exempel. Du styr ju in samtalet på Förintelsen för att på det sättet kompromettera mig. Du vill att den här kongressen ska framställas som "förintelseförnekarna".

Till dem som tycker att Mohamed Omar är en nyanserad debattör bör fundera ett varv till. Först kom Omar ut som islamist och hyllade Hamas, Hizbollah och alla diktaturer som finns av denna värld. Och nu hyllar han Hitler och förnekar förintelsen.

Hur mycket kan ett demokratiskt samhälle tåla att ta stryk av de krafter som springer diktaturernas ärenden mitt bland oss utan att vi regerar?

Läs även andra intressanta åsikter om Mohamed Omar, Israel, antisemitismen, förintelsen, Expo, demokrati

Demokrati- en fråga för alla!

Nu är jag tillbaks hemma igen efter ett par veckors semester. På måndag börjar jag jobba men först ska det hinnas med ett födelsedagskalas. Min son fyller 1 år.

Jag har följt Mohammed Omar debatten på avstånd. Det har varit intressant läsning. Omar har som bekant kommit ut som islamist, förintelseförnekare, homofob, antifeminist och abortmotståndare. Han har vid flertalet tillfällen vädrat morgonluft i medierna, i synnerhet på debattsajten Newsmill och SVT med sina antidemokratiska åsikter. Omar har bland andra hyllat Hamas, Irans president Mahmoud Ahmadinejad, Ahmed Rahmi och självmordsbombningar. Värre antisemiter och förintelseförnekare får man leta efter.

Debatten handlar således om huruvida det är rätt eller fel att ge honom utrymme i det offentliga rummet. Omar har givetvis sin grundlagsskyddade rätt att uttrycka sig fritt liksom alla andra medborgare i Sverige så länge han inte gör sig skyldig till hets mot folkgrupp. Medierna är självständiga och det råder ingen censur. Medierna är grundpelare i demokratin. Samtidigt utgör Omars minst sagt kontroversiella och intoleranta åsikter ett hot mot det fria samhället. Därför är det viktigt att han inte står oemotsagd.

Fredrik Hardt skriver på newsmill att man gör Omar till ett offer om man utesluter honom från den offentliga debatten. Hardt drar paralleller till hur Sverigedemokraterna behandlades av medierna fram till efter valet 2006. De är större än någonsin och deras framgångar består av att man tigit ihjäl dem. Hardts menar att det är bättre att syna korten och låta omvärlden veta vad Omar står för.

Författaren Torbjörn Elensky är av en annan uppfattning. Han menar att Omars okunskap i internationell politik kan få ödesdigra konsekvenser om landets redaktioner inte är uppmärksammade och synar Omars identitetspolitiskt opportunistiska rolltagande.

Ledarskribenten Paulina Neuding ställer sig frågan varför SVT och Newsmill går extremisternas ärenden i SvD. Jag tycker också det är märkligt att SVT valde just Omar när tusentals iranier i flera veckor organiserat och lett olika protestdemonstrationer mot presidentvalet i Iran. PM Nilsson, chefsredaktör för Newsmill bemöter hennes kritik. Journalisten Dilsa Demirbag-Sten är inne på samma linje i Expressen - Kultur.

Bloggaren Johan Ingerö ger sig på en annan linje. Han menar att Omar gör ett socialt experiment för att testa hur långt han kan driva med medierna och nyttja deras pk-hållning.

Omar har i mediernas ögon lyckats framställa sig själv som någon slags talesperson för muslimer. Nu höjs röster för att "vanliga" muslimer tar debatten. Det är bra men långtifrån tillräckligt. Demokratifrågor är inte begränsade till viss religion eller etnisk grupp. Alla som värnar det fria och toleranta samhället bör ta debatten.

Vi får aldrig glömma hur nazisterna kom till makten i Tyskland på 30-talet. Det var genom fria val som människor röstade bort demokratin. Hitler kom till makten och sjösatte sina planer att förinta judarna. När andra världskriget var slut hade 6 miljoner judar mördats. Tystnaden och likgiltigheten möjliggjorde historiens värsta förintelsepolitik.

Turkiet och det kurdiska språket

Socialdemokraten Yekbun Alp reste tidigare i år tillsammans med riksdagsledamöterna Yilmaz Kerimo och Ann Ludvigsson (s) till Turkiet för att bevaka lokalvalen. Idag summerar Alp vistelsen och upplevelserna i en debattartikel i UNT (Uppsala Nya Tidning).

I vanlig ordning är andra språk tillåtna men kurdiskan som talas av cirka 20 miljoner människor utgör ett direkt hot mot den turkiska suveräniteten. Det är det progressiva Turkiet vi har att göra med på 2000-talet.

Läs även andra intressanta åsikter om Turkiet, demokrati, EU

Angela Merkel bör akta sig från att be om ursäkt

Mordet på den gravida muslimska kvinnan i Dresden, Tyskland är vidrigt. Vidrigare är att ingen reagerade i den fullsatta rättssalen när Marwa al- Sherbini höggs ihjäl med 18 knivhugg av en galen rasist mitt framför ögonen på hennes man och 3-åriga son.

Detta har föranlett stora demonstrationer i arabvärlden, i synnerhet Egypten. Människors vrede har kanaliserats i djupare hat mot västvärlden vilket fått förbundskansler Angela Merkel att träda fram i rampljuset. El- Sherbini har blivit martyr. Rättare sagt "huvuddukens martyr.

Nu uttrycks alla möjliga krav på vilket straff som bör utdelas och att Angela Merkel ska be om ursäkt. Merkel har själv sagt att hon ska ta upp fallet med Egyptens president Hosni Mobarak under G8-mötet. I ju med detta har händelsen blivit storpolitik.

Merkel väljer en farlig väg, ett enskilt möte med Mobarak legitimerar och förstärker hans ställning i ett annars sargat samhälle där yttrandefriheten och andra grundläggande fri- och rättigheter kränks ständigt.

Tendenserna liknar det vi såg under Mohammedkarikatyrskrisen för några år sedan. Ännu en gång piskar diktatorer och religiösa ledare igång antivästliga stämningar bland sina befolkningar för att rikta bort strålkastarljuset från sig själva. För det vore ju illa om människor i Egypten fick för mycket smak av demokratins frukter och börjar kräva det av Mobarak och hans gelikar.

Om Merkel ändå ska möta Mobarak i ett enskilt samtal är det viktigt att hon också fördömer alla de våldsbrott och mord som begåtts mot västerländska medborgare. Dick Erixson har skrivit mycket bra om detta på sin blogg.

Jag är rädd att det här fallet öppnat upp för nya dörrar vi helst vill ha stängda. Det kan innebära att vi alltför lättvindigt retirerar i framtiden inför islamister, diktatorer och andra envåldshärskare. Denna utveckling är inte bara en fara för demokratin utan hela mänskligheten.

Läs även: SvD SvD SvD, SvD

Läs även andra intressanta åsikter om Tyskland, Angela Merkel, Egypten, demokrati, diktatur, G8-möte

Öronmärk biståndspengar till Irans demokratirörelse

Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot för folkpartiet, tillika utrikespolitisk talesperson skriver idag på Brännpunkt att svenska biståndspengar bör öronmärkas till demokratirörelsen i Iran. Jag instämmer med henne.

Varje dag sedan presidentvalet ägde rum har människor trotsat den vidriga mullaregimen i Tehran och på olika sätt manifesterat sitt missnöje. Många människoliv har redan skördats. Därför blir det ännu viktigare att de olika rörelserna för demokrati och frihet som vuxit sig stark senaste tiden inte lämnas åt sina egna öden. De får inte ge upp. Men det förutsätter att vi i västvärlden tar vårt ansvar också.

Det räcker inte att säga att man stöder frihetskampen. Solidaritet kan endast manifesteras genom att gå från ord till handling. Sverige har ett extra ansvar som nytillträdd ordförandeland i EU. Vi kan bidra till att bana vägen för å ena sidan ett demokratiskt Iran å andra sidan stabilt mellanöstern. Ingen har råd att vänta, Iran är som en tickande bomb som kan explodera vilken dag som helst. Läs artikeln här
Läs även andra intressanta åsikter om Iran, Presidentvalet, Birgitta Ohlsson, demokrati

Ingen skillnad på arrangerade och tvångsäktenskap

Ungdomsstyrelsen presenterade nyligen rapporten ”Gift mot sin vilja”. Förra året gav integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni myndigheten i uppdrag att kartlägga förekomsten av arrangerade äktenskap.

Kartläggningen har haft tre inriktningar: beskriva situationen för unga upp till 25 år, beskriva den kompetens som finns hos berörda myndigheter och identifiera eventuella kunskapsluckor och utvecklingsbehov.

Kartläggningen visar att cirka fem procent, 70 000 ungdomar mellan 16-25 år upplever att de inte har möjlighet att fritt välja vem de ska gifta sig med och 8500 av dessa är oroade över sin livssituation.

Det finns skillnader mellan arrangerade äktenskap och tvångsäktenskap men det finns en gråzon som också nämns i rapporten.

I arrangerade äktenskap samtycker du till att någon väljer din partner. Du kan alltid säga ”nej” utan att vara rädd för repressalier, men dock fattas besluten av någon annan än dig själv. I tvångsäktenskap har antingen en eller båda parterna tvingats ingå äktenskap. Man har inget att säga till om.

Flickor och pojkar som lever hedersrelaterade liv har väldigt lite eller inget att säga till om i beslut som rör deras framtid. Det behöver inte alltid vara uttalat att man ska gifta sig med någon som familjen valt ut åt en. Men många ungdomar växer upp med oskrivna koder och trycket på att lyda familjen finns redan från barnsben. När pressen blir för stor är det få som vågar ifrågasätta av rädsla.

Killar och tjejer möter olika problem. För tjejer handlar det om att upprätthålla familjehedern, dvs. vara oskuld tills man gifter sig. Killar tvingas agera beskyddare åt sina systrar. Rapporten visar också att det är killar som i större utsträckning utsätts för hot, våld och kränkningar.

Jag tror det bland annat har att göra med att killar har större frihet både hemma och ute, de kan ha sex innan giftermålet, men friheten innebär i slutändan ansvar för att hålla samman familjen. Då blir trycket större på killarna att tillmötes gå föräldrarna. Man står i tacksamhetsskuld till föräldrarna. Flickor däremot är begränsade, de har inga eller få erfarenheter av livet utanför hemmet och därmed är konfliktytorna begränsade eller inga alls.

Det är även bland mer religiösa och mindre utbildade familjer trycket på ungdomarna är störst att t.ex. gifta sig med partner föräldrarna har valt och att inte delta i vissa ämnen i grundskolan som t.ex. sex- och samlevnad och simning.

Rapporten pekar också på brister i lagstiftningen. Det saknas ett barn- och ungdomsperspektiv, myndigheter och andra institutioner har inte samlad kunskap för att möta och hantera dessa problem.

Minister Sabuni skrev på debattsajten Newsmill igår att siffrorna kom som en överraskning, trots att hon är väl insatt i problematiken. Jag förstår henne, rapporten är en dyster läsning. Vi lever i världens mest jämställda och moderna land, ändå står en stor grupp unga människor rättslösa och saknar sina grundläggande medborgerliga rättigheter.

Trots det är jag hoppfull för framtiden. Ingen annan minister har på så kort tid gjort så mycket för att lyfta in hedersfrågorna in i politiken. Idag har vi tillräckligt med faktaunderlag för att gå från ord till handling.

I söndags presenterade Nyamko Sabuni tillsammans med utbildningsminister Jan Björklund delar av den nya skollagen som ska ut på remiss i sommar på DN-debatt. I den nya skollagen kommer dagens dispens från undervisning tas bort. Det innebär kort sagt att alla elever får rätt till jämlik utbildning. Skolan ska gå före föräldrarnas religiösa övertygelse. Detta oavsett vilken religion man tror på.

Avslutningsvis kan man väl säga att det handlar om en rad olika åtgärder. Lagstiftning, kunskap och information, jämställdhetsundervisning redan i förskolan, attityder, information för nyanlända om lagar, regler och mänskliga rättigheter.

Läs även andra intressanta åsikter om Nyamko Sabuni, Jan Björklund, integraion, hederskultur, arrangerade äktenskap, tvångsäktenskap, demokrati, folkpartiet,

Skriver på Newsmill

Jag skriver på Newsmill om Turkiets medlemskapsförhandlingar med EU. Artikeln är också ett svar på CUF:s ordförande Magnus Anderssons artikel i samma ämne. Andersson menar att det är viktigt att EU inte stänger ute Turkiet för att landet är muslimskt. Jag hävdar att reformer för demokrati och frihet ska vara överordnat religion.

Läs även andra intressanta åsikter om Turkiet, eu- valet, EU, Magnus Andersson, CUF, demokrati, islam,

Lars Ohly bör be folkpartiet om ursäkt

Ung Vänster har ännu en gång visat sitt sanna ansikte. Klubbstyrelsemedlemmen August Håkansson tar bild när folkpartiets valaffisch med Europaminister Cecilia Malmström (fp) blir nerklottrad med en hitler mustach. Stolt publiceras bilden på bloggen.

Ung vänster saknar all respekt för opinionsbildning och fria val. Händelsen förra lördagen i Skärholmen och nu detta kan inte accepteras. Vad säger partiledaren Lars Ohly om ungdomsförbundets kampanjmetoder? Är det acceptabelt att medlemmar för ett av Sveriges riksdagspartier beter sig på detta sätt?

Lars Ohly bör offentligt ta avstånd. Något annat är inte rimligt av en person som söker väljarnas stöd för att bilda regering med socialdemokrater och miljöpartister 2010.

Läs även: Lotta Edholm, Fredrik Malm, Liberati , Gulan Läs även andra intressanta åsikter om Ung vänster, Vänsterpartiet, demokrati, AFA, EU-valet, EU,

Ingen skillnad mellan nazister och vänsterextremister

Idag skriver folkpartiets gruppledare i Stockholm Lotta Edholm på politikerbloggen om hur så kallade antifacistiska grupper som AFA och Revolutionära Fronten använder antirasismen som täckmantel för att slåss och vandalisera.

Artikeln är skriven med bakgrund av vad som hände på ett folkpartimöte i Skärholmen i lördags. När en av våra medlemmar upptäckte att extremisterna vandaliserade våra valaffischer gick han fram för att be dem sluta. Det slutade med att folkpartisten fick stryk.

Precis som nazister och andra främlingsfientliga grupper klungar vänsterextremisterna ihop sig på 30-40 personer och sprider skräck vart de än kommer.

Skillnaden mellan höger och vänsterextremister är att de sistnämnda låtits vara ifred. De representerar som det heter, utsatta grupper i samhället- och tar kamp för deras skull. Det är dags att börja kalla vänsterextremismen vid dess rätta namn. De är lika farliga för samhället som nazister och fascister All extremism som hotar det fria och öppna samhället ska bekämpas med kraft.

Läs även Fredriks blogginlägg

Läs även andra intressanta åsikter om AFA, Revolutionär front, EU, EU-valet, Lotta Edholm, Fredrik Malm, demokrati, nazism, fascism

Majoritet av väljarna för Euron

Idag presenteras ännu en positiv opinionsmätning för euron. Undersökningen är beställd av folkpartiet och presenteras i DN. Av tusen tillfrågade säger 47 procent ja till euron medan 44 procent säger nej.

Folkpartiet vill ha en ny folkomröstning 2011 redan. Vi har en majoritet av våra väljare med oss, men även moderata och socialdemokratiska väljare stödjer vårt krav, vilket är glädjande.

Det är absurt att vi bara är med halva vägen. Idag har vi inte hundra procentigt inflytande som andra EU-länder med euro. När euro- ländernas finansministrar sammanträder sitter den mest kompetente av dem alla Anders Borg på åskådarbänken och ser på. Det är en förlust för Sverige. I höstas fattades viktiga beslut om hur effekterna av den globala finanskrisen ska dämpas. Vi var inte med i beslutsrummen utan nåddes av beskeden i efterhand.

Sverige förlorar inte bara i inflytande, utan investeringar också. Under krisen har de flesta av oss känt hur plånbokens värde sjunkit. Företag ser inte Sverige som alternativ. Investerare blickar mot euro- länderna. Sverige har fått epitetet shoppingmecka. Turister kommer hit och shoppar loss för att de får mer för pengarna.

Ett annat argument som också Jan Björklund ofta belyser är att euron blir en viktig garant för sammanhållningen och freden i vår del av världen. Länder som har samma valuta blir bundna till varandra. Dagens EU bildades på ruinerna av andra världskriget. Sammanhållningen är ett sätt att påminna oss om det hemska som hänt i historien.
SvD

Läs även andra intressanta åsikter om EU, EU-valet, Euron, folkpartiet, folkomröstning, demokrati, valuta, frihet, Bryssel,

Det är inte bara Åkesson som är utsatt

Sverigedemokraternas ledare Jimmy Åkesson attackerades av ett gäng vänsteraktivister med ägg under ett torgmöte i Linköping idag. Visst är det för jäkligt men det är lika synd om Bosse Ringholm när han under sin tid som finansminister blev attackerad med tårta av snorungar som kallade sig för vänsteraktivister.

Varje gång en offentlig person blir attackerad är det en förlust för demokratin. Sverige är unik i världen med sin närhetsprincip. Det är fortfarande möjligt att passera ett statsråd på stan idag, men det ska erkännas att gränsen är hårfin. Satsminister Olof Palme och utrikesminister Anna Lindh blev båda brutalt mördade på öppen gata.

Det som Åkesson utsattes för måste tas på allvar men han är långt ifrån ensam. Medierna bör vara försiktiga med vinklingen. Idioter finns det gott om i vårt land. Det finns en risk att offerkulten kring Åkesson och SD förstärks om man inte ger perspektiv på det som hände idag.

Läs även andra intressanta åsikter om Sverigedemokraterna, Jimmy Åkesson, EU, demokrati, hot

Artikel om hederskultur

Idag publicerar Uppsala Nya Tidning en debattartikel om hederskultur och hedersrelaterad våld som jag och min riksdagskollega Nina Larsson har skrivit.


Demokrati måste gälla alla

HEDERSKULTUR. Att inte bekämpa kvinnoförtryck bland människor, bara för att de är invandrare, menar vi är rasistiskt. Männi­skor som varit förtryckta i sina forna hemländer får inte bli förtryckare i det nya landet, skriver Gulan Avci och Nina Larsson.

Senaste tiden har debatten om hederskultur och hedersrelaterat våld återigen uppmärksammats i den offentliga debatten. Det är bra. Svenska institutioner och myndigheter har saknat adekvat kunskap kring fenomenet under lång tid.

I dag finns både forskning och utredningar som svart på vitt visar att hederskulturen existerar och är utbredd. Med stöd av fakta är det dags att gå från ord till handling.En kartläggning beställd av Stockholms stad visade att 4000 ungdomar i Stockholm lever i hederskulturen. Våld och förtryck hör till vardagen. Undersökningen är gjord bland niondeklassare men betydligt fler barn och ungdomar i hela landet är drabbade. Mörkertalet är mycket stort.

Alltför länge har vissa sedvänjor accepterats i Sverige. Trots att det strider mot lagstiftningen och demokratins värdegrund om alla människors lika värde. Hela samhället har tagit skada, men framför allt har ungdomar med invandrarbakgrund berövats sin frihet och fråntagits rätten att bestämma över sina egna liv.Debattklimatet är fortfarande infekterat.

Tyvärr har delar av vänstern vägrat erkänna att hederskulturen existerar. Feministiskt initiativs ledare Gudrun Schyman vill göra gällande att allt våld och förtryck mot kvinnor har samma mekanismer. Den tidigare socialdemokratiska regeringens statlige utredare om etnisk diskriminering och maktstrukturer Masoud Kamali menar att man "gör en jättestor grej av att några invandrartjejer blivit utsatta för så kallat hedersrelaterat våld".Schyman och Kamali hävdar att det är rasistiskt att ifrågasätta och peka ut vissa grupper och kulturer.

Vi menar att det är rasistiskt att inte bekämpa kvinnoförtryck hos människor bara för att de är invandrare.Med detta synsätt bidrar vi till att förstärka "vi" och dom"-tänkandet. Männi­skor som varit förtryckta i sina forna hemländer blir förtryckare i det nya landet. Detta får vi aldrig acceptera. Med risken för att uppfattas som rasister eller blattealibin vill vi vara tydliga med två saker.

För det första: Vi som lever i Sverige måste vara överens om att de grundvärderingar som svenskar i generationer kämpat för - demokrati, jämställdhet och jämlikhet - ska skyddas och värnas av oss alla.Det är en absolut nödvändighet att underkasta sig den principen om mångfaldssamhället ska överleva.

För det andra: svenskhet innebär inte att alla ska vara likadana eller bli svenskar. Vi måste kunna bejaka våra ursprung och olikheter men ha gemensamma arenor att mötas på. Det ska vara möjligt att fira midsommar, ramadan och Yom Kippur.

- Vi måste arbeta med att påverka attityder redan från barnsben. Redan i förskolan ska barn lära sig respektera varandra.

- Skolan ska vara frizon för elever i hederskulturen. I den nya skollagen ska dagens dispens som möjliggör för föräldrar att inte låta sina barn delta i vissa undervisningsmoment som, idrott, simning, sex- och samlevnadskunskap tas bort.

- Staten bör ansvara för en jourenhet som tjejer och killar kan vända sig till innan de reser tillbaka till hemlandet. Dyker inte eleverna upp efter skolloven bör man utreda elevens frånvaro omedelbart. Skolan, socialtjänsten och polisen bör vara involverade.

- Samhällskurs om demokrati och mänskliga rättigheter ska vara obligatoriskt för alla som flyttar till Sverige, oavsett om man ämnar bli svensk medborgare eller inte.

Hederstänkandet försvinner inte av sig självt. Vi får heller inte vara naiva och tro att vi kan trolla bort problemen över en natt. Men vi upplever att arbetet går i rätt riktning. Fler vågar ta debatten och frågan är inte begränsad till debattörer med invandrarbakgrund.

Nya generationer föds och växer upp i Sverige. De går i skolan, lär sig språket och deltar i samhället på annat sätt än deras föräldrar. Men de som lever i hederskulturen här och nu behöver samhällets hjälp. Alla har ett ansvar, såväl politiker som övriga samhället.

Läs även andra intressanta åsikter om hederskultur, Hedersrelaterad våld, demokrati, mänskliga rättigheter, frihet, Nina Larsson, Gulan Avci