Utvecklingen i Turkiet på väg åt fel håll!

I november förra året reste en delegation från Freedom House till Turkiet för att på plats ta reda på hur regeringens medielagar slagit mot journalisters möjlighet att rapportera om samhällsutvecklingen på ett objektivt sätt.

Delegationen träffade företrädare från såväl journalistkåren, frivilligorganisationer, företagsledare som höga regeringstjänstemän. Rapporten som Freedom House presenterade igår bekräftar att utvecklingen går åt fel håll. Journalister skräms till tystnad, avskedas, fängslas eller förbjuds att rapportera om de är kritiska. Läs rapporten här.

 De senaste årens utveckling har inte främjat demokratiutvecklingen. När nuvarande premiärminister, Recep Tayyip Erdogan och hans rättvise - och utvecklingsparti (AKP) kom till makten 2003 föddes en gnista av hopp.

Vi var många som trodde på förändring. Att Turkiet nu skulle ändra färdriktning och bana åt rätt håll. Att de frostiga relationerna med EU skulle tinas upp eftersom att Erdogan de första åren vid ämbetet visade en vilja till förändring. Ett antal reformer genomfördes som banade åt ett demokratiskt håll.

Idag har Turkiet slungats tillbaka till tiden innan 2003, om inte till det sämre. Korruptionsskandalerna avlöser varandra,  ända in i Erdogans egen regering. Krigsretoriken mot det kurdiska folket, som utgör en femtedel av befolkningen (15 miljoner) har stundtals varit väldigt obehaglig. Kvinnors rättigheter har inskränkts  och landet befinner sig i total kaos. Premiärministerns maktfullkomlighet påminner närmast om en diktators desperata agerande för att hållas sig fast vid makten.

Erdogan har gjort till vana att hänga ut kritiska journalister med namn och bild i offentliga framträdanden. Han ger en massa bidrag till mediabolag som är lojala mot honom och får på så sätt enorm makt över mediernas oberoende. Företag som är kritiska mot honom blir antingen mål för skatteutredningar eller missgynnats vid upphandlingar.

Vi kommer ihåg protesterna på Taksim Torget i Istanbul förra sommaren. Massprotesterna visade också att människor fått nog av Erdogans auktoritära styre. Obama-administrationen har varit väldigt lam i sin kritik mot utvecklingen och EU talar i vanlig ordning med kluven tunga.

En fri press är en av grundpelarna i en rejäl demokrati. Den turkiska regimen har gått vilse och kört in i ett dike. Förtroendet är förbrukat och krisen ett faktum. EU:s roll har nog aldrig varit viktigare än idag. Tyvärr har finanskrisen bidragit till att Turkiet hamnat i periferin och lagts på viloläge i väntan på att EU återigen ska visa intresse för fortsatta medlemskapsförhandlingar.

I våras blev jag inbjuden till Agenda för att diskutera utvecklingen i Turkiet med anledning av president Abdullah Guls statsbesök i Sverige. Inslaget går att se här.

Freedom House är en oberoende forskningsinstitut som bidrar till spridandet av politisk frihet och demokrati över hela världen. Besök hemsidan här.

Bergsturkar och färgturkar

Turkiet förhandlar om medlemskap i EU - samtidigt fortsätter trakasserierna mot det kurdiska folket. I videon ser man hur turkisk polis tvingar en femårig pojke tvätta bort färgerna röd, gul och grönt som målats på ansiktet. Dessa färger är symbol för kurdisk kultur och kurdiska flaggans färger.

Ett erkännande är viktig för försoningsprocessen

I dag är en viktig dag! Sveriges riksdag ska ta ställning till om de kristna minoriteterna, armenier/assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker utsattes för ett folkmord år 1915 i dåvarande Osmanska Riket, dagens Turkiet.

Jag menar att det var ett folkmord. De som föll offer, de som överlevde (inte många kvar vid livet idag) och anhöriga ska inte behöva vänta ett, två eller tre år till. 95 år av lidande är mer än nog. Försoning handlar om att kunna läka såren och gå vidare i livet, men utan ett erkännande blir processen svår.

Därför kommer jag att rösta för ett erkännande av Folkmordet på armenier/assyrier/syrianer/ kaldéer och pontiska greker år 1915. Jag kommer även lägga upp mitt anförande i bloggen efter debatten. Nedan finns ett axplock av artiklar som beskriver varför ett erkännande är nödvändigt år 2010.

Dilsa Demirbag-Sten i Expressen
Folkrättsexpterten Ove Bring med fler på Brännpunkt
Sakine Madon på Newsmill
Vahagn Avedian på Newsmill
Alice Åström på Newsmill
John Nyzell på Newsmill
Esref Okumus på Newsmill
Annelie Enochson i Expressen

Liberati, Mathias Sundin, Annika Beijbom, Mikael Wendt, Agneta Berliner, Annelie Enochson, Sakine Madon , Bawar Isamil

Läs även andra intressanta åsikter om folkmord på kristna, Turkiet, armenier, assyrier, pontiska greker, kaldéer,

Även USA har gett de kristna som drabbades av folkmordet 1915 ett erkännande!

Jag har vid olika tillfällen skrivit inlägg i bloggen, som rör folkmordet på de kristna under första världskriget. Över en miljon armenier, och en kvarts miljon syrianer/assyrier/kaldéer och pontiska greker mördades i dåvarande Osmanska Riket, dagens Turkiet.

Än idag har Turkiet vägrat erkänna att det var ett folkmord som begicks. En enig forskarvärld har slagit fast att de kristna utsattes för ett folkmord, ett tjugotal parlament runtom i världen, i synnerhet europeiska länder, har officiellt erkänt att det var folkmord. 1987 erkände Europaparlamentet att det var ett folkmord och 1985 erkände FN:s Kommitté för Mänskliga Rättigheter att de kristna utsattes för folkmord.

Nu ansluter även USA sig till samma linje. Igår kom ett besked från utrikesutskott i representanthuset. I en resolution säger man klart och tydligt att armenierna utsattes för ett folkmord.

Turkiet har svarat med att dra hem sin ambassadör. Det är inte ovanligt, i de fall olika länder erkänt folkmordet har turkiska staten agerat på samma sätt. Protesterna har varit kortvariga och sedan har det varit business as usual. Handelsförbindelserna har till och med ökat mellan Turkiet och de länder som erkänt folkmordet, när den värsta krisen lagt sig.

Turkiet ansöker om medlemskap i EU, det kräver att landet genomgår en demokratiresa, precis som alla andra länder, som vill bli medlem i unionen. Det innebär att Turkiet måste vara redo att göra upp med gamla oförrätter begångna i historien. Inget land kan blicka in i framtiden om man inte gör upp med historien.

Det handlar inte om att straffa Turkiet, snarare att hjälpa landet komma ett steg närmare EU. Framtida generationer måste ges möjlighet att del av landets förflutna på hemmaplan och inte utanför landets gränser. Den som kan sin historia kommer kämpa för att hålla de mörka demonerna borta och försvara demokratin närhelst dess grundvalar riskeras sättas ur spel.

Uppdatering: Även Agneta Berliner, Annelie Enochson, Liberati, Bawar Ismail, Gurgin och Sakine skriver klokt om ämnet.

Läs även: SvD, Expressen, Expressen, Aftonbladet, Hurriyet daily news

Läs även andra intressanta åsikter om Turkiet, folkmordet, armenier, osmanska riket, USA, syrianer, assyrier, kaldéer, pontiska greker, EU,

I hederns namn

Efter att ha läst om 16 åriga Medines grymma öde ställer sig säkert många frågan hur man kan göra så mot sitt eget barn. För Medines pappa och farfar var det uppenbarligen inga problem att begrava sin dotter/barnbarn levande i en håla två meter under jord. Tills hon slutade andas.

I Turkiet är hedersproblematiken omfattande. Varje år dödas tusentals flickor för att de ansetts ha befläckat släktens heder. Medines brott var att hon hade manliga vänner. Något som inte ses med blida ögon inom hederskulturen.

Jag vet att kurdiska områden är djupt präglade av patriarkala strukturer, isolerade samhällen blir inte fria av sig själva. Det är genom utbildning, arbete och väl fungerade infrastrukturer moderna samhällen kan byggas och kvinnor kan frigöra sig från förtrycket.

Tyvärr kommer problemen inte försvinna över en natt. Fler kommer falla offer och många generationer av flickor och pojkar kommer födas in i denna vidriga kultur. Innebär det att vi ska sitta med armarna i kors och vänta på att något ska hända? Självklart inte, vi har makt att påverka utvecklingen.

Turkiet förhandlar om medlemskap i EU. Sverige och övriga 26 länder har makt att öka trycket för demokratiska förändringar, men det förutsätter att vi kurder också respekterar de mänskliga rättigheterna. Den kurdiska frågan handlar om såväl mäns, kvinnors som barns rättigheter.

Medine utsattes för ett barbari som saknar motstycke, de skyldiga bör inte få annat straff än att skaka galler i många många år.

Läs även andra intressanta åsikter om Turkiet, hedersmord, EU. Läs även DN, SvD, Aftonbladet, Expressen

Mitt tal från Dersimkonferensen tidigare idag

Mevane heja/ Ärade gäster

Ända sedan Republiken Turkiets bildande 1923 har den turkiska staten fört en systematisk politik för att förtrycka det kurdiska folket. Kurderna har fråntagits sina mest grundläggande mänskliga rättigheter.

Kulturella, sociala och politiska rättigheter som vi i Sverige ser som självklara i en demokrati.

Det kurdiska folkets historia har det senaste århundradet kantats av assimilationsprocesser, tvångsdeporteringar, förstörelse av tusentals byar, förbud att tala sitt modersmål, existensförnekelse i konstitutionen och en rad uppror från kurdernas sida.

Ett av upproren är Dersimupproret som pågick i två år, mellan åren 1937-38. Det skulle bli Mustafa Kemal Ataturks sista folkmord. Precis som vi kurder idag kräver våra rättigheter krävde våra förfäder i Dersim sina rättigheter.

Det slutade med blodbad och folkmord. Kanske så många som 70 000 civila dödades när upproret i Dersim slogs ned. Lägg därtill de tusentals familjer som tvångsdeporterades till turkiska storstäder.

Tyvärr är händelserna i Dersim inte så kända för allmänheten. Orsaken är att Turkiet har försökt att tysta ned detta, på samma sätt som turkiska staten försöker att dölja dödandet av armenier, assyrier och greker.

Vänner, Turkiet förhandlar idag om medlemskap i Europeiska Unionen. Men landet har många oförrätter de inte gjort upp med. Folkmordet på de kristna under första världskriget är fortfarande tabubelagt ämne i dagens Turkiet.

Den kurdiska frågan verkar inte få en fredlig lösning än på ett tag. De turkiska ansträngningarna låter vackert på papper men i själva verket kvarstår den kurdfientliga politiska agendan som spänner över partigränserna i turkiska parlamentet.

Det fick vi bevis på nyligen när CHP:s vice ordförande Onur Öymen i ett utspel nyligen lovordade Ataturks hantering av Dersimkurderna och menade att kampen mot de kurdiska terroristerna är helig och var stolt över folkmordet i Dersim.

Om en svensk politiker skulle hylla Förintelsen eller slavlägren i Sovjet skulle det bli ett sådant ramaskri i media att personen skulle tvingas att avgå. Men i Turkiet vägrar CHP att ens ta avstånd från uttalandet.

Detta ger en tydlig fingervisning om inställningen till de reformändringar EU kräver av Turkiet.

En viktig orsak till att vi kurder vill se en turkisk EU medlemskap är att vi inte litar på den turkiska staten. Men om EU inte upprätthåller krav på Turkiet att respektera de mänskliga rättigheterna kommer vi inte kunna lita på EU heller.

Vi vill inte se en sådan utveckling, därför är det viktigt att ställa hårdare krav på Turkiet. Ett sådant krav är konstitutionella förändringar, som garanterar kurderna deras existens, rätten att fritt tala och skriva på kurdiska, delta på lika villkor i det politiska livet, utöva sin kultur och traditioner, använda bokstäverna Q W X i det kurdiska alfabetet rätten att återvända till sina byar utan rädsla för deportation och mycket annat.

Dessa förändringar måste ske innan medlemskap, för den dagen Turkiet blir medlem i EU har man slagit fast att landet är demokratiskt. Då kan inget land hävda motsatsen. Därför är det dags att öka trycket på Turkiet.

Tills slut vill jag också säga något om det kommande riksdagsvalet. Vi är många kurder som är aktiva i olika svenska partier. Vi tycker olika i olika frågor beroende på om vi är folkpartister, socialdemokrater, moderater eller något annat. Men en fråga som enar oss är kurdfrågan, den bör vara överordnad såväl block- som partigränserna.

Vi har haft turen att flytta till ett demokratiskt land som Sverige, men kurder i olika delar av Kurdistan kämpar varje dag för sina rättigheter. Vi är skyldiga att ställa upp för dem och vara deras röster under de allra svåraste stunderna och uppmärksamma deras situation. Vi gör det bäst genom att samarbeta och inte motarbeta varandra.

Sipas/ Tack

Läs även Gurgins blogg och andra intressanta åsikter om Dersim, Kurdistan, Turkiet, EU, folkmord,

EU bör agera samlat mot Turkiet

Turkiska författningsdomstolens beslut att förbjuda det största kurdiska partiet DTP visar ännu en gång att den turkiska demokratiprocessen inte ligger i händerna på turkiska parlamentet. I Turkiet finns en stat inom staten och det är generalerna som dikterar villkoren för utvecklingen inom landet.

Det är inte första gången författningsdomstolen förbjuder kurdiska partier att verka. Sist det begav sig var 2003 då Hadep förbjöds. Så länge kurderna förvägras sina mänskliga, politiska och kulturella rättigheter kommer EU-medlemskap bara vara en vacker dröm.

Jag har ofta markerat vikten av ändringar i konstitutionen, det är enda garanten för att kurdernas rättigheter ska skyddas och efterlevas av demokratiska partier i turkiska parlamentet. Idag tycks kurdernas öde mer ligga i händerna på generaler och fascistiska partiers anti-kurd agenda än AKP-regeringens "välvilliga" yttringar om förändringar.

Premiärminister Erdogan måste återta initiativet om han menar allvar med alla de reformer som var tilltänkta att sjösättas inom ramen för EU-förhandlingarna. Om inte är jag rädd att konflikten kommer eskalera och nå höjder ingen önskar sig.

DTP sitter i parlamentet och partiledaren heter Ahmet Turk. Han har fått fem års förbud att verka politiskt. Jag utgår ifrån att EU agerar samlat och att dialogen med Turkiet förs på ett konstruktivt sätt utan att något enskilt land försöker ta vinning av den kaotiska situation som uppstått för inhemska syften.

Läs: DN Stevelandos blogg Bitte Hammargren Sakine Claes Nordmark

Mitt i prick Dilsa

Journalisten Dilsa Demirbag-Sten skriver i Expressen om censursjukan som tycks ha drabbat våra gratistidningar City och Metro.

Turkiet borde vara ett aktuellt ämne att debattera. Dels för att medlemskapsförhandlingar om inträde i EU pågår och dels för att Sverige är ordförandeland och ansvarar för utvidgningsprocessen. Men alla verkar inte vara överens om detta.

Andra som bloggar: Gurgin, Sakine, Ashna, Bawar

Metro och City ägnar sig åt censur

Först var det Tidningen-City som ägnade sig åt censur när före detta kolumnisten Sakine Madon skrev om Turkiet och Pippi Långstrump. Det blev en herrans liv. Turkiska gruppen i Sverige krävde en ursäkt och fick det. Inte av Sakine själv, utan av redaktören Mikael Nestius. Därmed ansåg Nestius att saken var biff. Men riktigt så blev det inte. Resten kan ni läsa här.

Nu har Metro drabbats av samma censursjuka. Kolumnisten Gurgin Bakircioglu har skrivit en text om folkmordet på armenierna. Ett folkmord hans förfäder blev offer för. Metro vägrar publicera den eftersom att det inte finns belägg och tillräckligt faktaunderlag. 

Ingen skulle bli förvånad om artikeln inte publicerades i länder som inte är demokratiska. Men att det på 2000-talet förekommer censur i Sverige bland vissa medier är tillräckligt talande för att bli orolig för framtiden.

Ni kan läsa Gurgins artikel på Newsmill, samt mailkonversationen mellan honom och redaktören.

Läs även Gurgins och Sakine blogginlägg och andra intressanta åsikter om Sakine Madon, Gurgin Bakircioglu, Metro, folkmord, Turkiet, 

Ännu en kris mellan Israel och Turkiet.

DN:s Nathan Shachar rapporterar om ännu en diplomatisk kris mellan Israel och Turkiet. Sist det begav sig var i Davos på World Economic Forum i våras. Turkiets premiärminister Recep Tayip Erdogan försökte läxa upp Israels president Simon Perez i mänskliga rättigheter - och anklagade Israel för att bedriva folkmordskrig mot Palestinierna.

 Det är starka ord av det land som har ett folkmord hängande över halsen. Turkiet har än idag inte erkänt folkmordet på över en miljon kristna armenier, syrianer, assyrier, kaldéer och greker år 1915.

En ny TV-serie har börjat sändas i den statliga kanalen TRT-1 som handlar om kriget på Gaza. Israeliska soldater framställs som onda demoner som mejar ner civila palestinier och arkebuserar barn. Och Hamas målas upp som frihetskämpar som gjorde allt för sitt folk.  Ja, de till och med använde oskyldiga barn och kvinnor som levande sköldar för sitt krig mot Israel.

Ledningen i Israel har rasat över serien och kräver att man stoppar den. Jag förstår den avsky man känner som israel och som jude, men att kräva scensur varje gång något skrivs eller visas på tv är inte heller lösningen.

Nu är ju Turkiet inte ett land att ta på allvar i frågor som rör demokrati och grundläggande mänskliga rättigheter. Därför blir det patetiskt när utrikesminister Davutoglu försvarar den antisemitiska tv-serien med följande, läs och häpna:

-               ”Vi har inte censur i Turkiet. Och så länge Israel förtrycker Gaza är allt samarbete uteslutet”.

Jag är dessutom nyfiken på hur EU i den fortsatta processen ska ställa sig till det faktum att Turkiets närmaste allierade i dessa dagar är Iran och Syrien.

Läs även andra intressanta åsikter om Israel, Turkiet, Israel, Palestina, Gaza, folkmord, EU,

Turkiet och det kurdiska språket

Socialdemokraten Yekbun Alp reste tidigare i år tillsammans med riksdagsledamöterna Yilmaz Kerimo och Ann Ludvigsson (s) till Turkiet för att bevaka lokalvalen. Idag summerar Alp vistelsen och upplevelserna i en debattartikel i UNT (Uppsala Nya Tidning).

I vanlig ordning är andra språk tillåtna men kurdiskan som talas av cirka 20 miljoner människor utgör ett direkt hot mot den turkiska suveräniteten. Det är det progressiva Turkiet vi har att göra med på 2000-talet.

Läs även andra intressanta åsikter om Turkiet, demokrati, EU

Skriver på Newsmill

Jag skriver på Newsmill om Turkiets medlemskapsförhandlingar med EU. Artikeln är också ett svar på CUF:s ordförande Magnus Anderssons artikel i samma ämne. Andersson menar att det är viktigt att EU inte stänger ute Turkiet för att landet är muslimskt. Jag hävdar att reformer för demokrati och frihet ska vara överordnat religion.

Läs även andra intressanta åsikter om Turkiet, eu- valet, EU, Magnus Andersson, CUF, demokrati, islam,

Få tillbaks Erdogan till förhandlingsbordet

Idag skriver Fredrik en läsvärd artikel på Brännpunkt om Turkiet och det kommande svenska EU-ordförandeskapet.

EU har över 10 öppnade kapitel med Turkiet. Hittills har man stängt 1 som berör bankväsendet. Jag tycker det är viktigt att Turkiet blir medlem i EU i framtiden men det förutsätter att reformprocessen tar ny fart.

De senaste 2 åren har processen stått stilla. Orsaken till det stavas, militären. De är motståndare till turkiskt EU-medlemskap. Ett demokratiskt Turkiet innebär slutet för militärens makt som också är största motståndarna till fredlig lösning av kurdfrågan. Ett demokratiskt Turkiet innebär också ändringar i konstitutionen som gör upp med den kemalistiska doktrinen: en nation, ett folk och ett språk.

Idag är militären garanten för att Ataturks lära hålls levande. Den som är av annan åsikt kan dömas till fängelse EU har ett ansvar för Turkiets framtid. Det måste bli ett slut på de vilseledande signalerna EU sänder landets befolkning. Antingen säger man ja eller nej och ställer tydliga krav. Här finns ett problem.

I Tyskland, Italien, Frankrike och Österrike finns en stark inhemsk opinion mot turkiskt medlemskap. Därför vill ledarna i dessa länder i rädsla av att förlora makt till främlingfientliga partier erbjuda Turkiet så kallat privilegierat partnerskap. Det är fel att anspela på människors rädsla för det främmande.

Sverige har i helhet gott anseende i internationella sammanhang, även i Turkiet. Vi kan spela en viktig roll i kommande förhandlingar. Men det är viktigt att poängtera att den stora utmaningen inte ligger i att öppna nya kapitel, snarare handlar det om att få Erdogan tillbaks till förhandlingsbordet.

Läs även andra intressanta åsikter om EU, EU-ordförande, Turkiet, Fredrik Malm, islam,

Folkmordet på de kristna hedras på 94 årsdagen

Fredag den 24 april är det 94 år sedan folkmordet på armenier, assyrier, syrianer, kaldéer, pontiska greker och andra minoriteter ägde rum i dåvarande ottomanska riket, dagens Turkiet. Även kallat Seyfo (svärdets år)

Armeniska riksförbundet anordnar en heldagsmanifestation vid mynttorget. Vill man hedra offren kan man gå förbi och tända ett ljus.

Program
Datum & tid: Fredag den 24 april 2009.
Kl. 10.00 - 20.00 Utställning med bilder, informationsblad, broschyrer och musik
Kl. 20:00 - 23.00 Tändande av ljus till minne av folkmordets offer
Plats: Mynttorget 1, Stockholm (utanför Sveriges Riksdag).
Arrangör: Armeniska riksförbundet i Sverige

Läs även andra intressanta åsikter om Turkiet, ottomanska riket, folkmord, armenier, syrianer, assyrier, kaldéer, pontiska greker

Växla inte från två till fem på en gång

Statsminister Fredrik Reinfeldt är på statsbesök i Turkiet. Det är bra att Sverige är tidigt ute och förbereder inför EU-ordförandeskapet 1 juli. EU befinner sig i ett vakuum för tillfället. Ordförandelandet Tjeckien saknar politiskt ledarskap sedan regeringen i Prag abdikerat. Därför åvilar extra ansvar på Sverige att ta sig an en del viktiga framtidsfrågor. En sådan fråga är Turkiets medlemskap i EU.

I över 40 år har Turkiet blickat mot den europeiska kontinenten. Jag tycker det är bra att Turkiet en vacker dag blir medlem i EU men resan är lång och det finns ett antal krav som ska uppfyllas först.

Köpenhamnskriterierna som består av ekonomiska, administrativa och politiska kriterier är grundläggande för alla ansökarländer. De går kort ut på att respektera demokratiska principer, ha en fungerande marknadsekonomi och kunna hantera EU:s lagar och regler. Svårare än så är det inte. Men i fallet Turkiet är det problematiskt.

Turkiet har sedan dess bildande 1923 varit centralstyrt. Makten har växlat mellan militär och nationalistiska partier. Hela det turkiska samhället är uppbyggt kring turkiskhet vilket stadgas klart och tydligt i konstitutionen. Det finns således inget utrymme för pluralismen eller mångfaldstänkande baserat på lika rättigheter för alla människor utifrån ett etniskt, kulturellt och politiskt perspektiv.

Det jag finner oroande är hur inställningen till turkiskt medlemskap varierar bland EU länder. Entusiasterna vill få med Turkiet fort som ögat. Skeptikerna hänvisar till att Turkiet är muslimskt, har för stor befolkning, inte tillhör den europeiska kontinenten, varnar för massinvandring, rubba maktbalansen inom EU, att det skulle bli konkurrens om jobben osv. Därför föreslår en del länder priviligierat partnerskap.

Sällan hör man i debatten om mänskliga rättighetsperspektivet. Vikten av att Turkiet faktiskt tar itu med sin historia. Garanterar minoriteter fullständiga rättigheter som också stadgas i konstitutionen. Tillåter fri debatt och erkänner folkmordet på de kristna 1915. Löser kurdfrågan, löser Cypernfrågan.

Sverige har ett unikt tillfälle att under sin tid som ordförandeland uträtta en hel del bra saker. Men det förutsätter att vi inte växlar från två till fem, då blir det tomgång och motorn riskerar paja och i dessa dar är det svårt att få tag på reservdelar. Vi bör hasta med motta. Vi behöver inte hela tiden visa att vi är bäst i klassen, risken annars är att resultatet blir innehållslöst. Och det tjänar ingen på. Varken Turkiet eller EU.

Läs: DN, DN-ledare DN, DN, SvD, SvD

Läs även andra intressanta åsikter om mellanöstern, Turkiet, EU, kurder, folkmord på kristna, yttrandefrihet, demokrati, Fredrik Reinfeldt, europaparlamentet,

Besök även Diyarbakir och Midyat Reinfeldt!

På tisdag reser statsminister Fredrik Reinfeldt till Turkiet. Reinfeldt ska bland annat diskutera svenska EU-ordförandeskapet, Turkiets medlemskapsförhandlingar, finanskrisen och klimatfrågan med Turkiets premiärminister Erdogan. Läs hela programmet här.

Statsministern ska även hinna med en resa till staden Kulu/Konya. I Sverige bor 30 000 turkar och många kommer just från den staden. Det är bra initiativ av statministern.

Jag tycker att Reinfeldt även borde träffa kurder i Diyarbakir och assyrier och syrianer i Midyat. De har säkert en och annan synpunkt på Turkiets medlemskapsförhandlingar som kan vara värdefulla för EU och Sverige att ha med i bagaget när vi tar över ordförandeklubban 1 juli i år.

Socialdemokratiske riksdagsledamoten Yilmaz Kerimo har ställt en skriftlig fråga till statsministern med anledning av hans resa

Även journalisten Gurgin Bakircioglu skriver ett utmärkt inlägg på Newsmill
Kurder tar

Läs även andra intressanta åsikter om Turkiet, EU, Diyarbakir, Midyat, demokrati, Erdogan, Fredrik Reinfeldt,

Ett steg framåt och två steg bakåt!

In i det sista hotade Turkiet med att lägga in sitt veto för att stoppa utnämningen av Anders Fogh Rasmussen som nästa Natochef. Efter krisförhandlingar med bland annat president Obama gick det vägen till slut.

Enligt uppgifter i turkiska medier hade Turkiet elva krav och fick igenom fem. Två av kraven var en ny post som biträdande generalsekreterare med särskilt ansvar för kontakt med muslimska ländernas företrädare samt plats i Natos generalstab. Båda posterna ska tillsättas av turkar.

Turkiets motstånd mot Rasmussen har officiellt hänvisats till publiceringen av Mohamedkarikatyrerna i danska Gyllandsposten som fick hela muslimska världen i gungning för ett par år sedan. Rasmussen som då var statminister stod emot alla former av påtryckningar. Han avböjde att träffa diplomater från muslimska länder och vägrade be om ursäkt med hänvisning till de grundlagskyddade rättigheterna. Det är detta som diskvalificerar Rasmussen menar turkarna.

Det andra argumentet som kanske är det viktigaste är att Turkiet i flera år haft en personlig strid med Rasmussen. I Danmark sänds en kurdisk sattelitkanal Roj TV, och Turkiet har länge krävt att den ska förbjudas.

När Turkiets premiärminister, Erdogan besökte Köpenhamn 2005 vägrade han delta i en presskonferens med Anders Fogh Rasmussen eftersom att en av de ackrediterade journalisterna var kurd och kom just från tv kanalen Roj.

Turkiet har som sagt lång resa kvar. Det ska mycket till innan landet kan kallas demokratiskt. Reformprocessen kan beskrivas med ett steg framåt och två steg bakåt. Ibland blir jag faktiskt konfunderad när svenska politiker helt utan förbehåll skriker ja till turkiskt EU-medlemskap. När Turkiet inte ens kan respektera andra länders grundlagsskyddade rättigheter blir det svårt att ta Erdogan på allvar när han påstår att det pågår ett reformarbete.

Läs relaterade länkar och bloggar; Svd:s ledarblogg, SvD, Newsmill, DN, SvD-opinion Fredrik Malm,

Läs även andra intressanta åsikter om Turkiet, NATO, EU, Dansk Folkeparti Anders Fogh Rasmussen, yttrandefrihet, muslimska världen, Gaza, Israel, Barack Obama,

Lokalvalen i Turkiet

Rapporteringarna från lokalvalen i Turkiet har inte varit trevlig läsning. Jag är dock inte förvånad. Skottlossning, bråk, flera dödade, fusk, vallokaler som inte öppnat i tid. Vallokaler som stängt före utsatt tid, tusentals poliser och militärer utstationerade i framförallt kurdiska områden så att folk inte ska rösta fel.

Socialdemokraterna och vänsterpartiet har valobservatörer på plats. Det är mycket bra. Personliga erfarenheter är bra eftersom att det ger perspektiv. Riksdagsledamoten Anne Ludvigsson (s) har fått nya perspektiv. Hon bevittnade med egna ögon när skottlossning utbröt i Germira. Nu kanske det blir enklare att tala om Turkiets kränkningar av mänskliga rättigheter när fler känner till det.

Läs; DN DN, SvD

Läs även andra intressanta åsikter om Anne Ludvigsson, socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Turkiet, lokalval, valfusk, EU, Erdogan,

Skriver på SVT Opinion

Idag skriver jag förSvt opinion om kommunalvalen som äger rum i Turkiet i morgon, söndag. Inför valet har regeringspartiet AKP hotat kurdiska väljare med repressalier om de röstar fel, dvs på ett annat parti. Det är allvarligt för ett land som vill bli medlem i EU.

Vidare framhåller jag vikten av att kandidater till europaparlamentet åtminstone bör känna till att det finns demokratiproblem i Turkiet. Zaida Catalan (mp) hyllade Turkiets premiärminister Erdogan på sin blogg häromdagen för att han läxat upp Israels president Shimon Perez i en paneldiskussion.

Inte med ett ord nämns förtrycket som pågått i över 80 år i Turkiet. Istället är det Israel som ska hängas ut. Det är typiskt vänsterpolitiker, de missar inte en chans att kritisera Israel. Zaida välkomnar Turkit in i EU eftersom han visat civilkurage. Det borde isf rimligen innebära att Catalan välkomnar Iran också. Presidenten i Iran skäller på Israel minst en gång i veckan i tal och skrift.

Läs även andra intressanta åsikter om Zaida Catalan, Miljöpartiet, Israel, Turkiet, lokalval, Svt opinion

Situationen för kurder i Syrien

Det är sällan man läser ett debattinlägg som berör kurders situation i Syrien. Men i går publicerade UNT en välskriven artikel av statsvetaren Medya Hajo.

I helgen var det fem år sedan arabiska nationalister understödd av syrisk polis och Bashar al-Assad regimen attackerade kurder under en fotbollsmatch. Det var inget huliganbråk som vi är vana vid i Sverige. Utan hade en tydlig etnisk dimension.

Den största kurdiska staden Qamishlo belägrades, över 50 människor dödades och 2000 personer arresterades. Kurdiska hem och butiker plundrades och vandaliserades.

Sedan 1960-talet har det drivits en tydlig antikurd politik. Kurder har inga medborgerliga rättigheter, de får inte studera, driva näringsverksamhet, ingå lagligt äktenskap, rösta eller få tillgång till vård. Språket är inte officiellt erkänt trots att det bor 2 miljoner kurder i Syrien.

1975 tvångsförflyttades 100000 människor från 300 byar och in flyttade araber. Namn på städer och byar ersattes med arabiska namn. Syrien är inte unik när det gäller behandlingen av kurder. Iran, Turkiet och tidigare Irak under Saddam Hussein har alltid haft samarbete med Syrien på hög politisk nivå.

Framgångarna i Irak är givetvis ett problem för övriga stater, de är rädda för att kurder ska kräva självstyre. När det gäller Turkiet har EU verktyg för att tvinga fram reformer under medlemskapsförhandlingarna.

Läs även andra intressanta åsikter om invsion Kurdistan, kurder, Unt, Medya Hajo, arabisering, Turkiet, Iran, Syrien, Irak

Bloggar; Fredrik, Gurgin