HBT-rörelsen i Madrid och mänskliga rättigheter

The Guardian uppmärksammar att en grupp israeliska homosexuella inte är välkomna till Gay Pride-paraden i Madrid. Deras brott är att de är judar, bor i Israel och inte tagit avstånd från regeringens politik.

Allt den israeliska regeringen gör är inte rätt. Visst finns det anledning att ibland vara kritisk. Men att kräva att judar reservationslöst ska ta avstånd, är orimligt och oproportionerligt.

Förra året utsattes judarna i Sverige för en mobbingkampanj ledd av bland andra, socialdemokratiska kommunalrådet, Ilmar Reepalu. Inför Davis cup matchen mellan Sverige och Israel, fick judar löpa gatlopp. De tog inte avstånd från Israels politik!

Förr inte länge sedan skickade svenska fotbollsförbundets ordförande Lars -Åke Lagrell ett brev till det europeiska fotbollsförbundet (UEFA) med förfrågan om de kunde ställa in U21-landslagets EM-kvalmatch mot Israel.

Varför krävde Lagrell inte att Nordkoreas landslag skulle ta avstånd från Kim Jong ll:s regim innan de fick vara med i VM? Jag tror varken på bojkotter eller kollektiva bestraffningar. Tyvärr slår sådana krav hårdast mot judar som bor utanför Israel och förstärker antisemitismen

HBT-rörelsen i Madrid tycks ha missat en viktig poäng i sin kritik. Det finns inget annat land än Israel i Mellanöstern där hbt-personer har det så tryggt och samma rättigheter som andra medborgare.

I Hamas Gaza är det förbjudet att vara homosexuell, i Iran blir du hängd offentligt inför storpublik, och i vissa andra länder stenad till döds. Vad säger den spanska hbt-rörelsen om detta tro?

Läs också andra bloggar: Henrik Alexandersson, Sanna Rayman, Utsikt från Höjden, Juristens funderingar och andra intressanta åsikter om Israel, hbt-rörelsen, madrid, gay-parad, Hamas, Gaza, ship to Gaza,

Ännu en kris mellan Israel och Turkiet.

DN:s Nathan Shachar rapporterar om ännu en diplomatisk kris mellan Israel och Turkiet. Sist det begav sig var i Davos på World Economic Forum i våras. Turkiets premiärminister Recep Tayip Erdogan försökte läxa upp Israels president Simon Perez i mänskliga rättigheter - och anklagade Israel för att bedriva folkmordskrig mot Palestinierna.

 Det är starka ord av det land som har ett folkmord hängande över halsen. Turkiet har än idag inte erkänt folkmordet på över en miljon kristna armenier, syrianer, assyrier, kaldéer och greker år 1915.

En ny TV-serie har börjat sändas i den statliga kanalen TRT-1 som handlar om kriget på Gaza. Israeliska soldater framställs som onda demoner som mejar ner civila palestinier och arkebuserar barn. Och Hamas målas upp som frihetskämpar som gjorde allt för sitt folk.  Ja, de till och med använde oskyldiga barn och kvinnor som levande sköldar för sitt krig mot Israel.

Ledningen i Israel har rasat över serien och kräver att man stoppar den. Jag förstår den avsky man känner som israel och som jude, men att kräva scensur varje gång något skrivs eller visas på tv är inte heller lösningen.

Nu är ju Turkiet inte ett land att ta på allvar i frågor som rör demokrati och grundläggande mänskliga rättigheter. Därför blir det patetiskt när utrikesminister Davutoglu försvarar den antisemitiska tv-serien med följande, läs och häpna:

-               ”Vi har inte censur i Turkiet. Och så länge Israel förtrycker Gaza är allt samarbete uteslutet”.

Jag är dessutom nyfiken på hur EU i den fortsatta processen ska ställa sig till det faktum att Turkiets närmaste allierade i dessa dagar är Iran och Syrien.

Läs även andra intressanta åsikter om Israel, Turkiet, Israel, Palestina, Gaza, folkmord, EU,

Yttrandefriheten gäller alla!

Det är väl inte okänt för någon att Aftonbladets kultursida antagit en allt brunare färg de senaste åren.

I måndags publicerades en artikel skriven av Donald Boström. Han hävdar att israeliska soldater ägnar sig åt organplundring på palestinier. Det hävdade man på medeltiden också, då hette det att judar ritualmördade kristna barn. Texten är så osmaklig att man får ont i magen. Inte överraskande är det kulturredaktören Åsa Lindeborgs glasögon som granskat och godkänt artikeln. Det visar mer på hennes ideologiska kompass än Boströms lösa påståenden.

Detta har föranlett kritikstorm i Israel. Israeliska UD har protesterat till både svenska regeringen och vår ambassad i Tel Aviv. Svenska ambassadören Elisabeth Borslin Bonnier har tagit avstånd från artikeln vilket är mycket ovanligt att en ambassadör gör.

Jag är stor vän av staten Israel och det judiska folket. Våra länder vilar på demokratiska värden. Yttrandefriheten, press- och tryckfriheten är lika fri i Sverige som i Israel, därför är det förvånande att man kräver ursäkt för publiceringen.

Jag har förståelse för att människor känner sig kränkta, upprörda och förbannade. Aftonbladet borde hiva antisemitiskt bråte över bord i stället för att publicera det med krigsrubriker över hela uppslag i tidningen. Men det kan inte innebära att vi viker oss i principfrågan att våra medier är fria och har rätt att publicera även sådana texter. Läs också journalisten och författaren Dilsa Demirbag-Stens inlägg på Expressen-Kultur. Johan Ingerö har två viktiga inlägg på sin blogg om å ena sidan yttrandefriheten och andra sidan Jan Helins tillkortakommanden.


Newsmill: Pål Bergström, Per Gahrton, NiklasEkdal, John Ahlmark, Åke Wredén,
Expressen: Aron Lund, DN, SvD, SvD

Läs även andra intressanta åsikter om Israel, Yttrandefrihet, Gaza, Donald Boström, Niklas Ekdal, Per Gahrton, Palestina

Ett steg framåt och två steg bakåt!

In i det sista hotade Turkiet med att lägga in sitt veto för att stoppa utnämningen av Anders Fogh Rasmussen som nästa Natochef. Efter krisförhandlingar med bland annat president Obama gick det vägen till slut.

Enligt uppgifter i turkiska medier hade Turkiet elva krav och fick igenom fem. Två av kraven var en ny post som biträdande generalsekreterare med särskilt ansvar för kontakt med muslimska ländernas företrädare samt plats i Natos generalstab. Båda posterna ska tillsättas av turkar.

Turkiets motstånd mot Rasmussen har officiellt hänvisats till publiceringen av Mohamedkarikatyrerna i danska Gyllandsposten som fick hela muslimska världen i gungning för ett par år sedan. Rasmussen som då var statminister stod emot alla former av påtryckningar. Han avböjde att träffa diplomater från muslimska länder och vägrade be om ursäkt med hänvisning till de grundlagskyddade rättigheterna. Det är detta som diskvalificerar Rasmussen menar turkarna.

Det andra argumentet som kanske är det viktigaste är att Turkiet i flera år haft en personlig strid med Rasmussen. I Danmark sänds en kurdisk sattelitkanal Roj TV, och Turkiet har länge krävt att den ska förbjudas.

När Turkiets premiärminister, Erdogan besökte Köpenhamn 2005 vägrade han delta i en presskonferens med Anders Fogh Rasmussen eftersom att en av de ackrediterade journalisterna var kurd och kom just från tv kanalen Roj.

Turkiet har som sagt lång resa kvar. Det ska mycket till innan landet kan kallas demokratiskt. Reformprocessen kan beskrivas med ett steg framåt och två steg bakåt. Ibland blir jag faktiskt konfunderad när svenska politiker helt utan förbehåll skriker ja till turkiskt EU-medlemskap. När Turkiet inte ens kan respektera andra länders grundlagsskyddade rättigheter blir det svårt att ta Erdogan på allvar när han påstår att det pågår ett reformarbete.

Läs relaterade länkar och bloggar; Svd:s ledarblogg, SvD, Newsmill, DN, SvD-opinion Fredrik Malm,

Läs även andra intressanta åsikter om Turkiet, NATO, EU, Dansk Folkeparti Anders Fogh Rasmussen, yttrandefrihet, muslimska världen, Gaza, Israel, Barack Obama,

Malmö Kapitulerar

Malmös starke man, Ingmar Reepalu har bestämt sig. Det blir ingen tennismatch med publik mellan Sverige och Israel om två veckor. Beslutet togs av fritidsnämnden i förra veckan.

SSU lanserar sin kampanj ”stoppa matchen” ”Befria Palestina”. SSUare ska åka land och rike runt och besöka skolor i en vecka för att påverka kidsen med sin propaganda mot Israel.

Polisen har sagt att de klarar säkerheten men sossarna har satt sig på tvären. Valet till Europa parlamentet närmar sig, och nästa år är det ju dessutom val här hemma.

Det är tragiskt men också oroväckande att ledningen för Sveriges tredje största stad givit vika för odemokratiska krafter. Ingmar Reepalu och socialdemokraterna har med detta beslut tummat på demokratins principer. Frågan är vad som kommer härnäst.

Om det kommer krav på att judarna ska bussas bort från Malmö nästa gång kommer Reepalu tillmötesgå dessa krav? Man kan inte sluta undra med tanke på utvecklingen där nere.

Stockholms stads kultur- och idrottsborgarråd, Madeleine Sjöstedt meddelade i helgen att Stockholm kan tänka sig låta matchen spelas på Kungliga tennishallen (med publik). Hon jobbar i skrivandes stund för fullt med ärendet.

Det finns fortfarande politiker med civilkurage- och Madeleine Sjöstedt är definitivt en av dem. Tack Madde!

Svd, Newsmill- Malmös röd-gröna politiker spär på hatet både mot muslimer och judar, Malmö har tagit ställning, Våld och hot premieras

Läs även andra intressanta åsikter om Civilkurage, Davids Cup, Malmö, Ingmar Reepalu, Israel, Israel och Palestina konflikten, Gaza, Socialdemokraterna, Madeleine Sjöstedt, idrott, tennis

Att ta avstånd räcker inte!

Youssef al-Qaradawi är en tung auktoritet inom islamisk teologi. Han är chef för Europeiska fatwarådet och har ett eget tv-program som sänds i al-Jazira. Programmet ses av miljontals människor i Mellanöstern och Europa. Muslimska församlingar brukar vända sig till fatwarådet och be om råd i olika frågor. Även svenska och norska församlingarna har gjort det vid olika tillfällen.

Al-Qaradawi är en känd antisemit. Han har vid olika tillfällen hyllat Hitler. Nyligen uttalade han följande;

”Förintelsen var Guds straff av judarna. Det var ett himmelskt straff. Vid Guds vilja, nästa gång kommer det att ske genom troende muslimers händer”.

Det är samme al-Qaradawi som besökte Sverige och moskén på söder sommaren 2003 och hyllade självmordsbombningar under ett seminarium. Fredrik Malm skrev en artikel på DN-debatt om det.

Det är samme al-Qaradawi som islamologen, Mattias Gardell kallar "den islamiska mittfåran". Någon slags "folkhemsislamismen" som kan jämföras med "ett slags socialdemokrati".

Hade jag varit socialdemokrat skulle jag inte velat kopplas samman med denne man, men å andra sidan har S-studenter och socialdemokratiska broderskapsrörelsen samarbetat med en av Hamas ledande ideologer Azzam al-Tamimi som bjudits in till demokratikonferenser vid minst två tillfällen.

Tamimi förordar självmordsattentat mot civila, han vill utplåna staten Israel och har uttalat att arabiska kvinnor vill bli slagna av sina män. Tamimi har Qaradawi som en av sina främsta förebilder. Jag skrev på Svt-oppinion om detta för någon månad sedan. Läs här

Ordföranden för Sveriges muslimska råd har tagit avstånd från uttalandet, men de norska representanterna undviker ge raka svar med hänvisning till att al-Qaradawi är känd som en respekterad religiös ledare och att de följer hans tv-program.

Det räcker inte att bara ta avstånd från uttalandena. Samtliga muslimska församlingar i Sverige borde med kraft (gemensamt) fördöma Qaradawi och avbrya all samarbete med Fatwarådet.

Andra relevanta länkar; Dick Erixon och Gudmundsson, DN

Läs även andra bloggares åsikter om Al-Qaida, demokrati, Gaza, Israel, mellanöstern, Västvärlden, Youssef al-Qaradawi, yttrandefrihet, Azzam al-Tamimi, s-studenter, socialdemokratiska brödraskapsrörelsen

I väntan på nya tider!

För några veckor sedan ägde World Economic Forum rum i Davos. Både Turkiets premiärminister, Recep Tayyip Erdogan och Israels president, Shimon Peres deltog. Under ett panelsamtal tog Erdogan till ORDA. Han anklagade Israel för behandlingen av palestinierna i Gaza och läxade upp Peres. Han malde på ett bra tag inför samlade världs median och reste sig sen upp och lämnade scenen i protest. Erdogan skulle aldrig mer komma tillbaks till Davos…

Väl framme i Istanbul mottogs han som en hjälte. Tusentals anhängare mötte honom på flygplatsen. Kan jämföras med när svenska folket välkomnade sina fotbollshjältar hem efter att ha kammat hem tredjeplatsen i VM 1994. Erdogan hyllades i hela arabvärlden för sin heroiska insats. Han hade visat Peres och Israel vart skåpet ska stå.

Relationerna mellan länderna har försämrats och det har pågått ett ordkrig senaste tiden. I en intervju häromdagen för tidningen Haaretz sa Israels arméchef, generalmajor Avi Mizrahi följande;

”Erdogan borde ha sett sig själv i spegeln innan han kritiserade Peres, och att Turkiet inte har rätt att kritisera ockupationen av palestinsk mark så länge det finns turkiska soldater på norra Cypern”.

Mirzrahi påminde även Erdogan om förtrycket mot den kurdiska befolkningen och för folkmordet på armenierna.

Turkiska generalstaben kontrade direkt med att anklaga Mirzrahi för lögnare och att hans uttalanden var oacceptabla. Även turkiska utrikesdepartementet kallade upp Israels ambassadör för att överlämna en protest mot Mizrahis ”oacceptabla anklagelser och galna utfall mot vår premiärminister och vårt land”.

Jag är inte cynisk när jag säger att detta sammanträffar drygt två månader innan parlamentsvalet i Turkiet, 29 mars. Stödet för kemalisterna har ökat, kurderna är besvikna på uteblivna reformer, och bombningarna mot deras bröder och systrar i södra Kurdistan ses inte med blida ögon. Så nu försöker Erdogan flörta med väljarna i hopp om att utspelet i Davos ska ge effekt. Frågan är om det blir en Davos i repris innan 29 mars eller är Israelkortet helt förbrukat...

Läs Gurgin och andra intressanta åsikter om folkmord, Gaza, Israel, kurder, Palestina, Turkiet, Hamas, Davos

Mellanöstern i Sverige

För två veckor sedan arrangerades en manifestation i Malmö till stöd för Israel. Men vad är en manifestation utan att extremisterna är på plats? Ett sjutiotal personer beväpnade med ägg (dvs rötägg i ordets rätta bemärkelse) hade intagit sina platser på andra sidan torget med siktet inställt mot judejävlarna.

Polisen bedömde läget som så allvarligt att arrangörerna uppmanades avbryta manifestationen. Säkerheten kunde inte garanteras! Men däremot gick det bra att upprätthålla ordningen på Sergels torg när tusentals Hamasvänner ockuperade plattan för någon månad sedan med Mona Sahlin som huvudtalare stående framför en Hamasflagga vajande i luften.

Så i går, arrangerades en ny manifestation på stortorget i Malmö. Extremisterna var på plats som sig bör, drygt hundra personer rustade med raketer denna gång. Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot för folkpartiet och EU-parlamentarikern, Olle Schmidt var där för att tala.

Innan manifestationen började sköts en raket rakt in mot folkmassan, stämningen blev obehaglig. Sedan kom två slangbomber och exploderade med kraft när Birgitta talade (går att se i gårdagens rapport sändning). Samtidigt skrek extremisterna mördare, mördare och krossa Israel, i kör.

Polisen som är väl medveten om sina tidigare misstag hade förstärkning med uppemot trehundra poliser och torget var helt avspärrat. Man kan ha delade känslor inför denna massiva säkerhet. Deltagarna kan känna sig trygga eftersom att deras säkerhet garanteras. Att judar inte kan nyttja sina rättigheter som alla andra utan rädsla för sin säkerhet. Ärligt talat så skäms man för att detta händer i Sverige på 2000 talet.

Finns det någon annan grupp som är så utelämnade åt mobbning och hat som judarna i det här landet? Det spelar ingen roll i vilket sammanhang det inträffar. Firar man Israels årsdag så är extremisterna där, högtidshåller förintelsens minnesdag så är de där igen, manifestationer så dyker de återigen upp. Jag har aldrig hört eller sett att judar saboterat för Palestinavänner när de har haft sina demonstrationer.

Riksdagsmannen, Allan Widman (fp) skrev för inte så länge sedan på newsmill att; stämningarna börjar likna dom på 30-talet. Har han rätt, ja, tyvärr.

Albert Einstein sa en gång att; ”Världen är alldeles för farlig att leva i - inte på grund av de människor som gör det onda, men p.g.a. de människor som står bredvid och låter dem göra det".
Relaterade länkar; DN, Svd, Newsmill

Läs även andra intressanta åsikter om Israel, Palestina, Gaza, Malmö, Birgitta Ohlsson, judar, Hamas, Mona Sahlin, Olle Schmidt,

Även Sverige är drabbad av galna skosjukan

Idag arrangerade utrikespolitiska föreningen en föreläsning på Universitetet om det kommande israeliska valet. Inbjuden gäst var Israels ambassadör, Benny Dagan. En kvart in på föreläsningen reser sig en kvinnlig student upp och langar sin sko mot ambassadören och skriker samtidigt; "sluta ockupera leve intifadan". Men en sko var inte tillräcklig. Även en bok flög tvärs över salen, kastad av en annan person.

Skokastning verkar numera vara en global trend. I diktaturländer, som Iran, Turkiet, Kina och Irak har människor ingen yttrandefrihet, mänskliga rättigheter kränks dagligen och medierna styrs med järnhand av regimerna.

I Sverige är vår yttrandefrihet grundlagsskyddad, vi har fria medier, vi kan tycka olika, mötas i debatter, kritisera makthavare, och ja tamigfan göra allt med ordet som vapen. Men ändå finns det människor som kränker hela grundfundamentet som samhället är uppbyggt på. Dessutom finns risken att vissa frågor inte längre kommer kunna diskuteras om det upplevs som känsligt eller kränkande för vissa grupper.Och det är en utveckling som jag inte tror någon vill se, åtminstone inte om man respekterar det fria ordet.

Vill du läsa mer om händelsen på Universitetet, klicka på följande länkar på Newsmill.
Det var rätt att kasta en sko på ambassadören, Andreas Malm
Jag kände skam inför attentatet på ambassadören, Aron Verständig
Stödet för skokastare och tårtare är ett svek mot demokratin, Bengt Pohjanen

Läs även andra intressanta åsikter om Benna Dagan, utrikespolitiska föreningen, Stockholms universitet, newsmill, Gaza, Israel, Israel och Palestina konflikten, demokrati, skokastning

Svenska kyrkans omtanke

Uppdatering: Läs även Sanna Rayman, Fredrik Malm, Johan Ingerö och Maria Byströms inlägg

På tisdag den 27 januari är det förintelsens minnesdag. Varje år högtidlighålls minnesdagen runt om i Sverige, även i Luleå som arrangeras av svenska kyrkan och kommunens invandrarservice. Men i år ställs alla aktiviteter in med hänvisning till händelserna i Gaza.

Det är så man mår illa allvarligt talat. Vad har de som överlevde förintelsen eller anhöriga till de som föll offer med Gazakonflikten att göra? Att de är judar och staten Israel en judisk stat?

I Sverige är det så många överlevare som dedicerat sina liv åt att åka runt i skolor i hela landet och berätta om vad som hände under andra världskriget så att inte förintelsen hamnar i glömska. Helena Zymler-Svantesson berättar i dagens DN om såren från Hitlers välde som aldrig kommer att läka. Svantesson tilldelades priset årets kurdvän för 2007 på Kurdgalan som hölls förra året. Med motiveringen; hennes outtröttliga arbete för det kurdiska folket.

Svenska kyrkan har tyvärr med denna ställningstagande sprungit både nazisternas och islamisternas ärenden och bidragit till att spä på antisemitismen.

Läs även andra intressanta åsikter om Svenska kyrkan, antisemitism, förintelsens minnesdag, Gaza, Israel, Palestina

Häpnadsväckande

Först var det Lidl, sen Ica och nu Konsum som lurar konsumenter med vilseledande information om var grönsakerna de säljer härstammar ifrån. Flera kartonger med paprikor från Israel har marknadsförts som spanska. Jag vill inte framstå som konspiratorisk men det känns inte som en slump att "felmärkningen" skett i dessa dagar.

Dessutom har aktivister lagt ut lappar i vissa butiker där det står att man inte ska köpa produkter från Israel. Och andra idioter har både skurit ut hakkors och stuckit hål i israeliska varor. Grossister blir uppringda av "kunder" som vill att man sollar bort allt som har med Israel att göra.

Men "aktivisterna" gör sig inte några besvär alls att fundera på varifrån saffranet till lussebullarna de trycker i sig år efter år kommer ifrån. Nej, Iran är ju en demokrati där alla människor har lika värde, kvinnor inte stenas till döds, författare, journalister, politiker, studenter, aktivister och andra har rätt till yttrandefrihet. Fängelserna är tömda på folk osv. Men det är klart att så länge Iran är emot Israel och dessutom vill förinta landet från kartan så är det okey eftersom att intressena sammanfaller med varandra.

Eftersom att jag bor några kvarter ifrån den Konsumbutik DN skriver om brukar jag handla där ibland. Jag kommer fortsätta att göra det men vara en uppmärksam kund hädanefter. Låt oss hoppas på att butikens frukt-och-grönsaksansvarige, Christian Sjöblom har rätt när han säger att "det var en ren tavla"

Läs DN

Läs även andra intressanta åsikter om Israel, bojkott, Gaza, Konsum, Lidl, Ica, Iran

En dag i demokratins namn

Uppdatering; Sakine skriver om seminariet i Expressen. Ayaan Hirsi Alis föredrag kan läsas på Newsmill

I går var jag bjuden till Per Ahlmarks 70-års dag. Hela dagen ägnades åt ett seminarium i demokratins namn. Bland deltagarna fanns den före detta holländska parlamentarikern, Ayaan Hirsi Ali, Canadas före detta justitieminister, Irwin Cotler (som jag fick äran att sitta bredvid och samtala med under lunchen) Hillel Neuer som jobbar på UN Watch, politiker, opinionsbildare, ledarskribenter och många, många fler.

I fyra timmar diskuterades dagsaktuella händelser som kriget i Gaza, konflikten mellan demokrati och diktatur, antidemokratiska krafters spridning i västerländska samhällen och vissa regeringars handfallenhet inför detta. Det antisemitiska hatet, FN:s roll och icke demokratiska medlemsstaters inflytande i FN.

Ayaan Hirsi Alis föredrag var väl uppskattad. Hon talade om muslimsk fundamentalismen och slängde ut ett par frågor till publiken som hon själv sedan besvarade. ”Varför den islamistiska fundamentalismen inte granskas på samma sätt som nazismen och andra främlingsfientliga krafters”. ”Om människor är beredda att dö för sina värderingar.” Ingen i publiken svarade.

Hirsi Ali avslutade med att säga att fundamentalisterna är beredda att offra sig själva för att avskaffa demokrati och yttrandefrihet. Att vi inte ska ta något för givet, hotet från politisk Islam är inte på låtsas, det är ett verkligt faktum och vi bevittnar det varje dag i samhällen där totalitära diktaturregimer sitter vid makten.

År 2005 var Ayaan Hirsi Ali i Sverige för att delta i ett folkpartiseminarium på temat ”integration och mångfald”. I samband med detta tilldelades hon folkpartiets demokratipris för sitt modiga arbete för demokrati, mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter.

Tyvärr har Ayaan Hirsi Ali fått betala ett dyrt pris för sitt engagemang. Hon lever med livvaktsskydd dygnet runt idag. Hennes kritik mot Islam och den film hon gjorde 2004 tillsammans med filmaren, Theo van Gogh var början på en helvetes resa för henne. Van Gohg blev mördad på öppen gata i Holland av en ung islamist som lämnat ett budskap till Hirsi Ali att nästa gång var det hennes tur.

Trotts alla hoten, trakasserierna och fruktan för sitt liv har hon inte gett upp. Hennes kamp för demokrati och mänskliga rättigheter är viktig, i synnerhet för kvinnor vars rättigheter dagligen kränks just för att de är kvinnor.

Jag hoppas innerligt att gårdagens seminarium kan bli starktskott för en mer balanserad och djupgående debatt för att skydda Sverige från islamistisk och all annan icke-demokratisk spridning. Alla samhällsproblem kan inte bara skyllas på utanförskapet mekanismer. Alla som bor i ett demokratiskt samhälle bör ha som plikt att skydda demokratins grundfundament när det står under hot mot krafter som vill montera ner det.

Tack till arrangörerna som möjliggjorde denna dag. Speciellt, Robert Weil, ordförande i Per Ahlmarks stiftelse, Dilsa Demirbag-Sten, medlem i styrelsen och sist men inte minst, Per Ahlmark som inspirerat så många människor genom sitt oförtröttliga arbete mot nazismen, kommunismen och diktatur

Tack!

Läs även Lisa Bjurvalds mycket bra ledare om gårdagens seminarium på DN:s ledarsida, Dick Erixons summering

Läs även andra intressanta åsikter om Per Ahlmark, Ayaan Hirsi Ali, demokrati, mänskliga rättigheter, diktatur, islamismen, politisk islam, Gaza, antisemitism, FN, frihet