Mullaregimen största hotet för demokrati i mellanöstern

Den iranska regimens sanna ansikte har senaste tiden kablats ut över hela världen. Presidentvalet var ett spel för gallerierna. Folket har i över en månad kämpat modigt för demokrati och frihet.

Många talar om att en verklig förändring är på väg. Inte sedan den islamiska revolutionen 1979 har människor massorganiserat sig. Kvinnorörelsen, oppositionen, fackföreningar, studenter, minoriteter: kurder, armenier, azerer, turkmener och andra behöver alla stöd de kan få i sin kamp mot den teokratiska regimen.

Internet och övrig teknik har onekligen haft avgörande roll för uppmärksamheten. Bilder och filmer har skickat ut i cyberrymden direkt från Tehrans gator. Och medierna har varit mkt bra på att rapportera. I Sthlm och många andra storstäder runtom i världen har flera protestdemonstrationer ägt rum och Iran har engagerat.

Regimen är försvagad, efter valet har det uppstått splittringar mellan bland annat president Ahmadinejad och den andlige ledaren Ali Khamenei. På ett seminarium jag var med på i tisdags som arrangerades av Liberala Kvinnor nämnde folkpartisten Makan Afshinnejad olika scenarions som kan uppstå inom närmaste framtid. Läget har aldrig varit så allvarligt som nu och det finns risk för inbördeskrig. Eller att splittringarna som uppstått senaste tiden inom regimen kan bidra till deras fall.

Men vad händer den dagen regimen faller? En ny konstitution bör arbetas fram som inte bygger på sharialagar (muslimska lagar). Kvinnors och minoriteters rättigheter ska skrivas in. Ekonomin måste få ny fart, programmet för urananrikning får inte fortsätta, den nya ledningen måste lämna garantier till Israel att landet inte ska utplånas från kartan vilket president Ahmadinejad uttryckt vid olika tillfällen. Västvärlden bör stödja det nya samhällsbygget.

Se filmklippet som visar hur mullaregimen och dess lakejer arbetar för att tysta sina kritiker. Obs vill varna känsliga tittare.

Läs även Bitte Hammargrens text i SvD. Hon menar att det enda som kan höja Ahmdinejads popularitet bland folket är ett israeliskt anfall mot iranska anläggningar. Det skulle innebära många civila dödsoffer och stärka den iranska nationalismen som presidenten skulle ha stor nytta av. Det tror också att presidentens popularitet skulle öka.

Samtidigt tror jag israelerna redan räknat ut vad konsekvenserna skulle bli. Och med tanke på Obama-administrationens nya linje vad gäller Iran skulle relationerna mellan USA-Israel försvagas. Men samtidigt ska det tilläggas att Iran är det största hotet mot både Israel och demokratisering av mellanöstern och övriga arabvärlden.

Läs även andra intressanta åsikter om Iran, Israel, USA, Kärnvapenprogram, Mahmoud Ahmadinejad, mellanöstern,
SvD, SvD

Växla inte från två till fem på en gång

Statsminister Fredrik Reinfeldt är på statsbesök i Turkiet. Det är bra att Sverige är tidigt ute och förbereder inför EU-ordförandeskapet 1 juli. EU befinner sig i ett vakuum för tillfället. Ordförandelandet Tjeckien saknar politiskt ledarskap sedan regeringen i Prag abdikerat. Därför åvilar extra ansvar på Sverige att ta sig an en del viktiga framtidsfrågor. En sådan fråga är Turkiets medlemskap i EU.

I över 40 år har Turkiet blickat mot den europeiska kontinenten. Jag tycker det är bra att Turkiet en vacker dag blir medlem i EU men resan är lång och det finns ett antal krav som ska uppfyllas först.

Köpenhamnskriterierna som består av ekonomiska, administrativa och politiska kriterier är grundläggande för alla ansökarländer. De går kort ut på att respektera demokratiska principer, ha en fungerande marknadsekonomi och kunna hantera EU:s lagar och regler. Svårare än så är det inte. Men i fallet Turkiet är det problematiskt.

Turkiet har sedan dess bildande 1923 varit centralstyrt. Makten har växlat mellan militär och nationalistiska partier. Hela det turkiska samhället är uppbyggt kring turkiskhet vilket stadgas klart och tydligt i konstitutionen. Det finns således inget utrymme för pluralismen eller mångfaldstänkande baserat på lika rättigheter för alla människor utifrån ett etniskt, kulturellt och politiskt perspektiv.

Det jag finner oroande är hur inställningen till turkiskt medlemskap varierar bland EU länder. Entusiasterna vill få med Turkiet fort som ögat. Skeptikerna hänvisar till att Turkiet är muslimskt, har för stor befolkning, inte tillhör den europeiska kontinenten, varnar för massinvandring, rubba maktbalansen inom EU, att det skulle bli konkurrens om jobben osv. Därför föreslår en del länder priviligierat partnerskap.

Sällan hör man i debatten om mänskliga rättighetsperspektivet. Vikten av att Turkiet faktiskt tar itu med sin historia. Garanterar minoriteter fullständiga rättigheter som också stadgas i konstitutionen. Tillåter fri debatt och erkänner folkmordet på de kristna 1915. Löser kurdfrågan, löser Cypernfrågan.

Sverige har ett unikt tillfälle att under sin tid som ordförandeland uträtta en hel del bra saker. Men det förutsätter att vi inte växlar från två till fem, då blir det tomgång och motorn riskerar paja och i dessa dar är det svårt att få tag på reservdelar. Vi bör hasta med motta. Vi behöver inte hela tiden visa att vi är bäst i klassen, risken annars är att resultatet blir innehållslöst. Och det tjänar ingen på. Varken Turkiet eller EU.

Läs: DN, DN-ledare DN, DN, SvD, SvD

Läs även andra intressanta åsikter om mellanöstern, Turkiet, EU, kurder, folkmord på kristna, yttrandefrihet, demokrati, Fredrik Reinfeldt, europaparlamentet,

Att ta avstånd räcker inte!

Youssef al-Qaradawi är en tung auktoritet inom islamisk teologi. Han är chef för Europeiska fatwarådet och har ett eget tv-program som sänds i al-Jazira. Programmet ses av miljontals människor i Mellanöstern och Europa. Muslimska församlingar brukar vända sig till fatwarådet och be om råd i olika frågor. Även svenska och norska församlingarna har gjort det vid olika tillfällen.

Al-Qaradawi är en känd antisemit. Han har vid olika tillfällen hyllat Hitler. Nyligen uttalade han följande;

”Förintelsen var Guds straff av judarna. Det var ett himmelskt straff. Vid Guds vilja, nästa gång kommer det att ske genom troende muslimers händer”.

Det är samme al-Qaradawi som besökte Sverige och moskén på söder sommaren 2003 och hyllade självmordsbombningar under ett seminarium. Fredrik Malm skrev en artikel på DN-debatt om det.

Det är samme al-Qaradawi som islamologen, Mattias Gardell kallar "den islamiska mittfåran". Någon slags "folkhemsislamismen" som kan jämföras med "ett slags socialdemokrati".

Hade jag varit socialdemokrat skulle jag inte velat kopplas samman med denne man, men å andra sidan har S-studenter och socialdemokratiska broderskapsrörelsen samarbetat med en av Hamas ledande ideologer Azzam al-Tamimi som bjudits in till demokratikonferenser vid minst två tillfällen.

Tamimi förordar självmordsattentat mot civila, han vill utplåna staten Israel och har uttalat att arabiska kvinnor vill bli slagna av sina män. Tamimi har Qaradawi som en av sina främsta förebilder. Jag skrev på Svt-oppinion om detta för någon månad sedan. Läs här

Ordföranden för Sveriges muslimska råd har tagit avstånd från uttalandet, men de norska representanterna undviker ge raka svar med hänvisning till att al-Qaradawi är känd som en respekterad religiös ledare och att de följer hans tv-program.

Det räcker inte att bara ta avstånd från uttalandena. Samtliga muslimska församlingar i Sverige borde med kraft (gemensamt) fördöma Qaradawi och avbrya all samarbete med Fatwarådet.

Andra relevanta länkar; Dick Erixon och Gudmundsson, DN

Läs även andra bloggares åsikter om Al-Qaida, demokrati, Gaza, Israel, mellanöstern, Västvärlden, Youssef al-Qaradawi, yttrandefrihet, Azzam al-Tamimi, s-studenter, socialdemokratiska brödraskapsrörelsen

Hamas nya kampanjarbetare, Musse Pigg

Hamas använder nya metoder för att hålla konflikten med Israel levande. De tar hjälp av Musse pigg och andra tecknade djur för att hjärntvätta små barn. I ett samtal mellan Musse och en fyraårig flicka så säger hon att ”judarna måste utplånas” och Musse instämmer och piskar upp till krigsstämning.

Detta tycker jag ger en rättvis bild, som ofta saknas när man diskuterar Israel och Palestinakonflikten om Hamas intentioner att låta konflikten leva vidare genom att frånta de palestinska barnen en framtid i en palestinsk stat sida vid sida med Israel.

För den som undrar hur det kommer sig att antisemitismen är så utbredd i mellanöstern så kanske man kan finna några svar i dessa klipp som man kan ta del av på svenskans ledarblogg. Per Gudmundsson har ett mycket bra inlägg i frågan.

Läs även andra intressanta åsikter om Israel och Palestina konflikten, Hamas, Musse Pigg, Intifada, mellanöstern,

Mellanöstern behöver Hillary Clinton

I morgon förväntas blivande presidenten, Barack Obama utse sin forne rival Hillary Clinton till ny utrikesminister. Detta efter att maken Bill Clinton nu gått med på att offentliggöra samtliga bidragsgivare till stiftelsen Clinton foundation. Läs här

Med Hillary som utrikesminister kan alla fredsälskare andas ut. Hon har alltid varit glasklar med vad som behöver göras för att åstadkomma fred och demokrati i länder där diktaturregimer styrt år ut och år in.

Mellanösternpolitiken kommer sannolikt få en annan prägel, kurderna kan räkna med en fortsatt amerikansk närvaro (hoppas jag) Iran får räkna med en utrikesminister som inte kommer sitta passivt och se på medan de tillverkar kärnvapen. Israel kommer få en mycket god vän som inte ger vika för mörka krafter. Afghanistan kommer ha hög prioritering på dagordningen.

Med Hillary Clinton som utrikesminister kommer politiken, retoriken och överhuvudtaget respekten för USA att öka igen.

Läs även andra intressanta åsikter om Barack Obama, Hillary Clinton, mellanöstern, Iran, fred, kurder, hopp