Idag är det ett år sedan den gröna rörelsen föddes i Iran. När den teokratiska mullaregimen återigen fuskade sig igenom presidentvalet förra året fick människor nog. En frihetsvåg spred sig genom landet.
Gatorna i Tehran fylldes av frihetstörstande människor. Kvinnor, män, gamla, unga, barn, kurder, ja, alla människor har stått sida vid sida. De ger inte upp. Varför? Jo, för att tron om en bättre framtid ger dem ork att kämpa mot diktaturen.
Inte sedan den islamiska revolutionen 1979 har människor samlats i så stora skaror. Men kampen har inte varit gratis. Varje person som deltagit i demonstrationerna har vetat att de gör det med livet som insats. Känslan av att inte veta om man kommer helskinnad hem måste vara fruktansvärd.
Tack vare internet, sociala medier och annan teknik har vi som lever i tryggt avstånd kunnat följa dessa tappra människors kamp. Och regimen har stått maktlösa med byxorna nere. Jag tror att det varit en stor anledning till att regimen använt så brutalt våld mot demonstranterna och dödat så många människor. För att markera att man inte bryr sig om omvärldens reaktioner och skrämma folket till tystnad.
Jag noterar att många ledarredaktioner uppmärksammar 1-årsdagen. Det är bra, för det är en dag som den här, vi kan och bör visa folket i Iran att vi står på deras sida och uppmärksammar deras kamp. Svd, DN, UNT, Aftonbladet, Fria Tidningen, Trelleborgs Allehanda, Sydsvenskan,
Läs också andra intressanta åsikter om Iran, gröna rörelsen, Mahmoud Ahmadinejad, folkpartiet, demokrati, frihet,
Visar inlägg med etikett Mahmoud Ahmadinejad. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mahmoud Ahmadinejad. Visa alla inlägg
lördag 12 juni 2010
söndag 20 september 2009
Mohamed Omar indoktrinerar små barn i hat
Demokratin är överlägsen all form av diktatur. Det fick vi bevis på idag. Islamisten Mohamed Omars demonstration på Sergels Torg mot staten Israel, fick sig en rejäl törn.
Cirka 200 muslimska fundamentalister och ett tiotal nazister stod sida vid sida och skanderade orden ”död åt Israel” ”länge leve Hamas och Hizbollah”. Men de blev totalt nedtystade av motdemonstranter som hade omringat plattan. Det var framförallt exil – iranier som gjorde sina röster hörda.
Vid sin sida, på podiet, hade Mohamed Omar sällskap av antisemiten Lasse Wilhelmson. Jag var själv på plats och bevittnade skådespelet. Det var hätskt stämning och mycket känslor hängde i luften.
Det jag reagerade mest över var hur många barn som fanns med i Mohamed Omars sällskap. 3-10 åringarna utgjorde kanske en tiondel av demonstranterna. Med plakat viftande i luften skrek de död åt Israel. En kort stund kändes det som att man befann sig på Gazaremsan.
Precis så som Hamas använder barn i frontlinjen mot Israel, använder Omar oskyldiga barn i sitt propagandakrig. Det är illa, dessa barn borde ha varit i en parklek denna soliga söndagseftermiddag och lekt med andra barn. Varför ska det tvingas växa upp och indoktrineras i hat och intolerans, i ett fritt och demokratiskt land som Sverige. Det gör verkligen ont!
Läs även: DN, SvD, SvD och Fredriks inägg
Läs även andra intressant åsikter om Mohamed Omar, Sergels Torg, Israel, Hamas, Israel och Palestina konflikten, demokrati, Iran, Mahmoud Ahmadinejad,
Cirka 200 muslimska fundamentalister och ett tiotal nazister stod sida vid sida och skanderade orden ”död åt Israel” ”länge leve Hamas och Hizbollah”. Men de blev totalt nedtystade av motdemonstranter som hade omringat plattan. Det var framförallt exil – iranier som gjorde sina röster hörda.
Vid sin sida, på podiet, hade Mohamed Omar sällskap av antisemiten Lasse Wilhelmson. Jag var själv på plats och bevittnade skådespelet. Det var hätskt stämning och mycket känslor hängde i luften.
Det jag reagerade mest över var hur många barn som fanns med i Mohamed Omars sällskap. 3-10 åringarna utgjorde kanske en tiondel av demonstranterna. Med plakat viftande i luften skrek de död åt Israel. En kort stund kändes det som att man befann sig på Gazaremsan.
Precis så som Hamas använder barn i frontlinjen mot Israel, använder Omar oskyldiga barn i sitt propagandakrig. Det är illa, dessa barn borde ha varit i en parklek denna soliga söndagseftermiddag och lekt med andra barn. Varför ska det tvingas växa upp och indoktrineras i hat och intolerans, i ett fritt och demokratiskt land som Sverige. Det gör verkligen ont!
Läs även: DN, SvD, SvD och Fredriks inägg
Läs även andra intressant åsikter om Mohamed Omar, Sergels Torg, Israel, Hamas, Israel och Palestina konflikten, demokrati, Iran, Mahmoud Ahmadinejad,
tisdag 18 augusti 2009
Ahmadinejad vässar sin jämställdhetsprofil
Irans omtvistade president Mahmoud Ahmadinejad ligger inte bra till hos kvinnorna. För att bättra sin jämställdhetsprofil har han meddelat att tre stolar i den nya regeringen ska vikas åt kvinnor.
Två av kandidaterna har presenterats, och inte otippat är det två konservativa personer som har samma syn på kvinnors rättigheter som presidenten själv. Därför bör denna gest ses som symbolpolitik och inget annat.
Läs DN. Läs även andra intressanta åsikter om Iran, Mahmoud Ahmadinejad,
Två av kandidaterna har presenterats, och inte otippat är det två konservativa personer som har samma syn på kvinnors rättigheter som presidenten själv. Därför bör denna gest ses som symbolpolitik och inget annat.
Läs DN. Läs även andra intressanta åsikter om Iran, Mahmoud Ahmadinejad,
onsdag 5 augusti 2009
Fyra år till med Ahmadinejad vid makten
Så ägde installationen av Mahmoud Ahmadinejad rum idag. Trots omvärldens reaktioner mot presidentvalet valde UD att skicka Sveriges ambassadör Magnus Wernstedt till ceremonin.
UD menar att Wernstedt inte ”bara” representerar Sverige utan EU i egenskap av ordförandeland. Men det är märkligt. Storländerna, Frankrike, Tyskland, England och Italien har varit rörande överens (inte alltid det händer) att varken gratulera Ahmadinejad eller skicka representanter till installationen. Även USA:s och president Obamas gratulationer har uteblivit.
Hade Sverige ansträngt sig hade man kunnat hitta en gemensam hållning inom ramen för EU. Jag är nämligen övertygad om att så varit fallet om någon av ovannämnda länder hade ansvarat för EU-klubban.
Utebliven representation hade sänt signaler till folket som vågat trotsa regimen och offentligt protestera mot valfusket att vi står på Er sida i kampen för ett fritt Iran.
UD hävdar att Sveriges tidigare ställning inte förändras, men jag är rädd för att det gör det. Iranska regimen är mästare på propaganda och jag är övertygad om att IRNA (iranska nyhetsbyrån) i skrivandets stund redan kablat ut bilder på Wernstedt över hela landet.
Till sist, Urban Ahlin, utrikespolitisk talesman för socialdemokraterna kommenterar för svenskan att han är förvånad över att regeringen skickade ambassadören. Detta måste väl ändå vara höjden av hyckleri från den man i riksdagen som kanske gjort flest resor till Iran.
Sossarna skulle definitivt agerat på samma sätt om inte värre och till och med skickat en regeringsrepresentant. Det är få här hemma som vet vad Ahlin och den iranska regimen pratat om. Men de iranska medierna verkar ha bättre koll.
IRNA skriver t.ex. följande:
“On Iran's nuclear issue, he said that Sweden believes that there is no ambiguity on Iran's right to access nuclear technology for peaceful use and that every NPT member is entitled to benefit from technical supports in this regard.”
FARS News Agency:
“During the meeting, head of the Swedish parliamentary delegation Urban Ahlin stressed Iran's role and influence in the region, and said, "Americans strive to portray a wrong picture of Iran by the help of their media and to convince the world that Iran is playing a destructive role. But we believe in talks with Iran."
Menar Urban Ahlin att det är Irans rätt att utveckla kärnvapenprogram och rikta missilspetsarna mot Israel som enligt Ahmadinejad ska utplånas från kartan? Eller är det iranska nyhetsbyråer som nyttjar Ahlins återkommande resor för propagandamaskineriet?
Oavsett vad finns flera anledningar till varför det varit bättre om Sverige inte hade skickat någon representant. Brotten mot de mänskliga rättigheterna, kvinnors underställda situation, kärnvapenprogrammet, bristen på yttrande – press och tryckfrihet, sharialagarna, dödstraffet, homosexuellas situation.
Iran är som en tickande bomb och fler dödsoffer kommer att skördas. Nu är installationen över och Ahmadinejad sitter en period till som president. Det är viktigt att det inte blir fler tvivelaktiga besök i Iran. Sverige kan inte utföra mirakel men man kan bidra till att bomben inte detonerar. Genom t.ex. öronmärkta biståndspengar som folkpartiets utrikespolitiska talesman Birgitta Ohlsson förespråkade på Brännpunkt för en tid sedan.
Läs även andra intressanta åsikter om Iran, Mahmoud Ahmadinejad, Magnus Wernstedt, Urban Ahlin, socialdemokraterna, Israel, EU,
Relaterade artiklar: SvD, Bitte Hammargren, Magnus Wernstedt, SvD- Urban Ahlin, SvD, DN, DN, DN, DN
UD menar att Wernstedt inte ”bara” representerar Sverige utan EU i egenskap av ordförandeland. Men det är märkligt. Storländerna, Frankrike, Tyskland, England och Italien har varit rörande överens (inte alltid det händer) att varken gratulera Ahmadinejad eller skicka representanter till installationen. Även USA:s och president Obamas gratulationer har uteblivit.
Hade Sverige ansträngt sig hade man kunnat hitta en gemensam hållning inom ramen för EU. Jag är nämligen övertygad om att så varit fallet om någon av ovannämnda länder hade ansvarat för EU-klubban.
Utebliven representation hade sänt signaler till folket som vågat trotsa regimen och offentligt protestera mot valfusket att vi står på Er sida i kampen för ett fritt Iran.
UD hävdar att Sveriges tidigare ställning inte förändras, men jag är rädd för att det gör det. Iranska regimen är mästare på propaganda och jag är övertygad om att IRNA (iranska nyhetsbyrån) i skrivandets stund redan kablat ut bilder på Wernstedt över hela landet.
Till sist, Urban Ahlin, utrikespolitisk talesman för socialdemokraterna kommenterar för svenskan att han är förvånad över att regeringen skickade ambassadören. Detta måste väl ändå vara höjden av hyckleri från den man i riksdagen som kanske gjort flest resor till Iran.
Sossarna skulle definitivt agerat på samma sätt om inte värre och till och med skickat en regeringsrepresentant. Det är få här hemma som vet vad Ahlin och den iranska regimen pratat om. Men de iranska medierna verkar ha bättre koll.
IRNA skriver t.ex. följande:
“On Iran's nuclear issue, he said that Sweden believes that there is no ambiguity on Iran's right to access nuclear technology for peaceful use and that every NPT member is entitled to benefit from technical supports in this regard.”
FARS News Agency:
“During the meeting, head of the Swedish parliamentary delegation Urban Ahlin stressed Iran's role and influence in the region, and said, "Americans strive to portray a wrong picture of Iran by the help of their media and to convince the world that Iran is playing a destructive role. But we believe in talks with Iran."
Menar Urban Ahlin att det är Irans rätt att utveckla kärnvapenprogram och rikta missilspetsarna mot Israel som enligt Ahmadinejad ska utplånas från kartan? Eller är det iranska nyhetsbyråer som nyttjar Ahlins återkommande resor för propagandamaskineriet?
Oavsett vad finns flera anledningar till varför det varit bättre om Sverige inte hade skickat någon representant. Brotten mot de mänskliga rättigheterna, kvinnors underställda situation, kärnvapenprogrammet, bristen på yttrande – press och tryckfrihet, sharialagarna, dödstraffet, homosexuellas situation.
Iran är som en tickande bomb och fler dödsoffer kommer att skördas. Nu är installationen över och Ahmadinejad sitter en period till som president. Det är viktigt att det inte blir fler tvivelaktiga besök i Iran. Sverige kan inte utföra mirakel men man kan bidra till att bomben inte detonerar. Genom t.ex. öronmärkta biståndspengar som folkpartiets utrikespolitiska talesman Birgitta Ohlsson förespråkade på Brännpunkt för en tid sedan.
Läs även andra intressanta åsikter om Iran, Mahmoud Ahmadinejad, Magnus Wernstedt, Urban Ahlin, socialdemokraterna, Israel, EU,
Relaterade artiklar: SvD, Bitte Hammargren, Magnus Wernstedt, SvD- Urban Ahlin, SvD, DN, DN, DN, DN
fredag 31 juli 2009
Mullaregimen största hotet för demokrati i mellanöstern
Den iranska regimens sanna ansikte har senaste tiden kablats ut över hela världen. Presidentvalet var ett spel för gallerierna. Folket har i över en månad kämpat modigt för demokrati och frihet.
Många talar om att en verklig förändring är på väg. Inte sedan den islamiska revolutionen 1979 har människor massorganiserat sig. Kvinnorörelsen, oppositionen, fackföreningar, studenter, minoriteter: kurder, armenier, azerer, turkmener och andra behöver alla stöd de kan få i sin kamp mot den teokratiska regimen.
Internet och övrig teknik har onekligen haft avgörande roll för uppmärksamheten. Bilder och filmer har skickat ut i cyberrymden direkt från Tehrans gator. Och medierna har varit mkt bra på att rapportera. I Sthlm och många andra storstäder runtom i världen har flera protestdemonstrationer ägt rum och Iran har engagerat.
Regimen är försvagad, efter valet har det uppstått splittringar mellan bland annat president Ahmadinejad och den andlige ledaren Ali Khamenei. På ett seminarium jag var med på i tisdags som arrangerades av Liberala Kvinnor nämnde folkpartisten Makan Afshinnejad olika scenarions som kan uppstå inom närmaste framtid. Läget har aldrig varit så allvarligt som nu och det finns risk för inbördeskrig. Eller att splittringarna som uppstått senaste tiden inom regimen kan bidra till deras fall.
Men vad händer den dagen regimen faller? En ny konstitution bör arbetas fram som inte bygger på sharialagar (muslimska lagar). Kvinnors och minoriteters rättigheter ska skrivas in. Ekonomin måste få ny fart, programmet för urananrikning får inte fortsätta, den nya ledningen måste lämna garantier till Israel att landet inte ska utplånas från kartan vilket president Ahmadinejad uttryckt vid olika tillfällen. Västvärlden bör stödja det nya samhällsbygget.
Se filmklippet som visar hur mullaregimen och dess lakejer arbetar för att tysta sina kritiker. Obs vill varna känsliga tittare.
Läs även Bitte Hammargrens text i SvD. Hon menar att det enda som kan höja Ahmdinejads popularitet bland folket är ett israeliskt anfall mot iranska anläggningar. Det skulle innebära många civila dödsoffer och stärka den iranska nationalismen som presidenten skulle ha stor nytta av. Det tror också att presidentens popularitet skulle öka.
Samtidigt tror jag israelerna redan räknat ut vad konsekvenserna skulle bli. Och med tanke på Obama-administrationens nya linje vad gäller Iran skulle relationerna mellan USA-Israel försvagas. Men samtidigt ska det tilläggas att Iran är det största hotet mot både Israel och demokratisering av mellanöstern och övriga arabvärlden.
Läs även andra intressanta åsikter om Iran, Israel, USA, Kärnvapenprogram, Mahmoud Ahmadinejad, mellanöstern,
SvD, SvD
Många talar om att en verklig förändring är på väg. Inte sedan den islamiska revolutionen 1979 har människor massorganiserat sig. Kvinnorörelsen, oppositionen, fackföreningar, studenter, minoriteter: kurder, armenier, azerer, turkmener och andra behöver alla stöd de kan få i sin kamp mot den teokratiska regimen.
Internet och övrig teknik har onekligen haft avgörande roll för uppmärksamheten. Bilder och filmer har skickat ut i cyberrymden direkt från Tehrans gator. Och medierna har varit mkt bra på att rapportera. I Sthlm och många andra storstäder runtom i världen har flera protestdemonstrationer ägt rum och Iran har engagerat.
Regimen är försvagad, efter valet har det uppstått splittringar mellan bland annat president Ahmadinejad och den andlige ledaren Ali Khamenei. På ett seminarium jag var med på i tisdags som arrangerades av Liberala Kvinnor nämnde folkpartisten Makan Afshinnejad olika scenarions som kan uppstå inom närmaste framtid. Läget har aldrig varit så allvarligt som nu och det finns risk för inbördeskrig. Eller att splittringarna som uppstått senaste tiden inom regimen kan bidra till deras fall.
Men vad händer den dagen regimen faller? En ny konstitution bör arbetas fram som inte bygger på sharialagar (muslimska lagar). Kvinnors och minoriteters rättigheter ska skrivas in. Ekonomin måste få ny fart, programmet för urananrikning får inte fortsätta, den nya ledningen måste lämna garantier till Israel att landet inte ska utplånas från kartan vilket president Ahmadinejad uttryckt vid olika tillfällen. Västvärlden bör stödja det nya samhällsbygget.
Se filmklippet som visar hur mullaregimen och dess lakejer arbetar för att tysta sina kritiker. Obs vill varna känsliga tittare.
Läs även Bitte Hammargrens text i SvD. Hon menar att det enda som kan höja Ahmdinejads popularitet bland folket är ett israeliskt anfall mot iranska anläggningar. Det skulle innebära många civila dödsoffer och stärka den iranska nationalismen som presidenten skulle ha stor nytta av. Det tror också att presidentens popularitet skulle öka.
Samtidigt tror jag israelerna redan räknat ut vad konsekvenserna skulle bli. Och med tanke på Obama-administrationens nya linje vad gäller Iran skulle relationerna mellan USA-Israel försvagas. Men samtidigt ska det tilläggas att Iran är det största hotet mot både Israel och demokratisering av mellanöstern och övriga arabvärlden.
Läs även andra intressanta åsikter om Iran, Israel, USA, Kärnvapenprogram, Mahmoud Ahmadinejad, mellanöstern,
SvD, SvD
måndag 20 april 2009
Ahmadinejad kidnappade som väntat Durban ll
Så inträffade det jag och många andra befarat hela tiden. Irans president Ahmadinejad levererade loska efter loska i sitt tal mot staten Israel. Hur i hela fridens namn kan en världskonferens arrangeras i FN:s regi om rasism och mänskliga rättigheter och bjuda in en enda talare som dessutom vill utplåna staten Israel från världskartan?
Det är bra att Sveriges och andra länders delegater reste på sig i protest och lämnade salen men skadan är redan skedd. Antisemiten Ahmadinejad nådde sina mål idag. Han nyttjade hela världspressen precis som Erdogan gjorde i Davos för att utmåla staten Israel som ondskan själv.
FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon uttryckte stark besvikelse över alla avhopp. Men jag tror inte något annat var möjligt. Misstaget från början var att ge Iran ansvar för arrangemanget. Detta trots erfarenheterna från Durban l i Sydafrika 2001.
Det är också upprörande att läsa socialdemokraternas och vänsterpartiets uttalanden om huruvida det var rätt eller fel av vår ambassadör att lämna salen under talet.
Carina Hägg (s) säger till TT;
"Det är beklagligt att regeringen gett upp. Vi har en lång tradition av starkt stöd till FN. Jag beklagar att regeringen valt att bojkotta konferensen på ministernivå"
Kalle Larsson (V)
"Att Israel är en rasistisk stat är en beskrivning som jag tycker är fullt i överensstämmelse med verkligheten".
Birgitta Ohlsson (FP) talade klarspråk;
"Västvärlden har morskat upp sig värderingsmässigt och satt ner foten rejält. Sveriges beslut, liksom många andra länders, att inte skicka en representant på politisk nivå är en kraftfull markering".
Vi ska också vara medvetna om att förslagen till slutskrivningar fortfarande innehåller föbud mot religionskritik (islamkritik), inskränkningar i yttrandefriheten och antisemitismen fastän antalet sidor är nerbantade från 45 till 17 sidor.
Tyst diplomati må hjälpa ibland men när demokratiska värden är på väg att kidnappas av skurkstater som Iran räcker det inte att hänvisa till processer. Ibland är det nödvändigt att säga ifrån från start. Diktaturer får aldrig sätta agendan för demokratier, det bör bli ledorden för framtiden. Men som sagt, hade jag fått bestämma skulle jag bett Hans Dahlgren lämna konferensen helt.
Läs även: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, Sofia Nerbrands ledare, Expressen
torsdag 26 februari 2009
Ahmadinejad kidnappade som väntat Durban ll
Så inträffade det jag och många andra befarat hela tiden. Irans president Ahmadinejad levererade loska efter loska i sitt tal mot staten Israel. Hur i hela fridens namn kan en världskonferens arrangeras i FN:s regi om rasism och mänskliga rättigheter och bjuda in en enda talare som dessutom vill utplåna staten Israel från världskartan?
Det är bra att Sveriges och andra länders delegater reste på sig i protest och lämnade salen men skadan är redan skedd. Antisemiten Ahmadinejad nådde sina mål idag. Han nyttjade hela världspressen precis som Erdogan gjorde i Davos för att utmåla staten Israel som ondskan själv.
FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon uttryckte stark besvikelse över alla avhopp. Men jag tror inte något annat var möjligt. Misstaget från början var att ge Iran ansvar för arrangemanget. Detta trots erfarenheterna från Durban l i Sydafrika 2001.
Det är också upprörande att läsa socialdemokraternas och vänsterpartiets uttalanden om huruvida det var rätt eller fel av vår ambassadör att lämna salen under talet.
Carina Hägg (s) säger till TT;
"Det är beklagligt att regeringen gett upp. Vi har en lång tradition av starkt stöd till FN. Jag beklagar att regeringen valt att bojkotta konferensen på ministernivå"
Kalle Larsson (V)
"Att Israel är en rasistisk stat är en beskrivning som jag tycker är fullt i överensstämmelse med verkligheten".
Birgitta Ohlsson (FP) talade klarspråk;
"Västvärlden har morskat upp sig värderingsmässigt och satt ner foten rejält. Sveriges beslut, liksom många andra länders, att inte skicka en representant på politisk nivå är en kraftfull markering".
Vi ska också vara medvetna om att förslagen till slutskrivningar fortfarande innehåller föbud mot religionskritik (islamkritik), inskränkningar i yttrandefriheten och antisemitismen fastän antalet sidor är reviderat från 45 till 17 sidor.
Tyst diplomati må hjälpa ibland men när demokratiska värden är på väg att kidnappas av skurkstater som Iran räcker det inte att hänvisa till processer. Ibland är det nödvändigt att säga ifrån från start. Diktaturer får aldrig sätta agendan för demokratier, det bör bli ledorden för framtiden. Men som sagt, hade jag fått bestämma skulle jag bett Hans Dahlgren lämna konferensen helt.
Läs även andra intressanta åsikter om Durban ll, Iran, Mahmoud Ahmadinejad, Israel, antisemitism, Yttrandefirhet, demokrati, Birgitta Ohlsson, Kalle Larsson, Jan Björklund, Nyamko Sabuni, FN, rasism, USA, EU,
Läs: DN, DN, SvD, Sofia Nerbrands ledare, SvD, Expressen
Det är bra att Sveriges och andra länders delegater reste på sig i protest och lämnade salen men skadan är redan skedd. Antisemiten Ahmadinejad nådde sina mål idag. Han nyttjade hela världspressen precis som Erdogan gjorde i Davos för att utmåla staten Israel som ondskan själv.
FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon uttryckte stark besvikelse över alla avhopp. Men jag tror inte något annat var möjligt. Misstaget från början var att ge Iran ansvar för arrangemanget. Detta trots erfarenheterna från Durban l i Sydafrika 2001.
Det är också upprörande att läsa socialdemokraternas och vänsterpartiets uttalanden om huruvida det var rätt eller fel av vår ambassadör att lämna salen under talet.
Carina Hägg (s) säger till TT;
"Det är beklagligt att regeringen gett upp. Vi har en lång tradition av starkt stöd till FN. Jag beklagar att regeringen valt att bojkotta konferensen på ministernivå"
Kalle Larsson (V)
"Att Israel är en rasistisk stat är en beskrivning som jag tycker är fullt i överensstämmelse med verkligheten".
Birgitta Ohlsson (FP) talade klarspråk;
"Västvärlden har morskat upp sig värderingsmässigt och satt ner foten rejält. Sveriges beslut, liksom många andra länders, att inte skicka en representant på politisk nivå är en kraftfull markering".
Vi ska också vara medvetna om att förslagen till slutskrivningar fortfarande innehåller föbud mot religionskritik (islamkritik), inskränkningar i yttrandefriheten och antisemitismen fastän antalet sidor är reviderat från 45 till 17 sidor.
Tyst diplomati må hjälpa ibland men när demokratiska värden är på väg att kidnappas av skurkstater som Iran räcker det inte att hänvisa till processer. Ibland är det nödvändigt att säga ifrån från start. Diktaturer får aldrig sätta agendan för demokratier, det bör bli ledorden för framtiden. Men som sagt, hade jag fått bestämma skulle jag bett Hans Dahlgren lämna konferensen helt.
Läs även andra intressanta åsikter om Durban ll, Iran, Mahmoud Ahmadinejad, Israel, antisemitism, Yttrandefirhet, demokrati, Birgitta Ohlsson, Kalle Larsson, Jan Björklund, Nyamko Sabuni, FN, rasism, USA, EU,
Läs: DN, DN, SvD, Sofia Nerbrands ledare, SvD, Expressen
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
Inlägg
