Straffa terroristerna och inte kurder som försöker rädda liv i Irak Stefan Löfven

Ikväll var det dags för Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven att medverka i SVT:s partiledarutfrågning inför valet. Det var många frågor han inte kunde ge svar på. Men det som fick mig och många svensk-kurder att häpna var Löfvens fullkomligt inkompetenta och horribla syn på utvecklingen i Irak.

Löfven sitter alltså i direktsändning och skickar signalen till svensk- kurder att om Socialdemokraterna vinner valet kommer de straffa alla kurder som åker till den irakiska delen av Kurdistan för att hjälpa kurdisk peshmerge att bekämpa Islamiska statens barbari och folkmord på oskyldiga kurder, assyrier, kaldéer och andra minoriteter med fängelse.

Löfven borde läsa på om kurdernas historia. Då skulle han förstå att vi inte hyser så stor tilltro till FN apparaten. Gång på gång har FN agerat försent för att förhindra folkmord. Och utvecklingen i Irak är inget undantag. Såren från Saddam Husseins folkmord har inte läkt ännu.

Vi minns fortfarande Halabja som om det var igår. 1988 skickade Bagdad stridsplanen fyllda med senapsgas och andra kemiska stridsmedel för att på några minuter släcka över 5000 människoliv. Många kurder och kristna i Sverige är oroliga. Man känner sig förtvivlade och maktlösa inför den brutalitet familj, släktingar, vänner bekanta utsätts för.

Över 1,5 miljoner människor har tvingats fly sina hem och läget är akut. De som flytt Saddam Husseins dödsrike ser nu hur ondskan återigen vaknat till liv i Irak men kanske tio gånger värre. Det är inte första gången Löfven trampar fel.

För en vecka sedan deltog han i en minnesgala i Filadelphiakyrkan i Stockholm. Inför 2200 människor som samlats för att samla in pengar till de drabbade i Kurdistan kallade han Islamiska statens barbariska terrorhandlingar för sekteristiskt våld.

Istället för att ge sig på de kurder som vill göra en insats för det goda, stoppa terrorismens framfart i Irak och bidra till att rädda människoliv borde han istället markerat mot de som lämnar svensk mark för att delta i terrorhandlingar.

Som statsministerkandidat borde han agerat statsman och markerat mot det onda. Att de som deltar i terrorhandlingar kommer straffas hårt om socialdemokraterna vinner valet. Men istället gömde han sig bakom FN.

Västvärlden får inte svika folken i Irak och Kurdistan!

Valrörelsen har börjat. Om 34 dagar bestämmer svenska folket vilka partier som ska styra landet. Det är ett viktigt val i många bemärkelser. Både Sverige och övriga världen har genomlidit den värsta ekonomiska krisen i mannaminne.

Här hemma har vi klarat oss relativt bra. Tack vare ordning och reda i statsfinanserna och jobbskapande reformer. Kommande veckorna är viktiga för att övertyga väljarna om vilket alternativ som är mest regeringsdugligt, stabilt och kan forma en politik som för landet framåt.

Trots detta viktiga val kan jag inte riktigt fokusera. Mina tankar är någon annanstans. Jag slukar information om läget i Irak. För det vi ser är en stor humanitär katastrof. När kurderna blev fria från Saddam Husseins dödsrike vågade man blicka framåt. Despoten från Bagdad var borta för alltid.

Nu ser vi återigen hur ondskan uppenbarat sig. Det är inte det arabfascistiska baathpartiets återkomst. Vi ser en värre farligare, terrorrörelses framfart. IS (islamiska staten) som är en samling av jihadister från olika länder har som syfte att skapa ett stor Kalifat i denna region. De otrogna ska bort. Kristna, kurder, shiiter hör inte hemma i IS värld.

Just nu är det Yazidikurderna som genomlider ett helvete. De har utsatts för det mest fruktansvärda, brutala och omänskliga. Kvinnor har kidnappats och sålts som sexslavar, barn och kvinnor har begravts levande. En massgrav har hittats med 700 människor.

Barn, kvinnor, män, gamla har tagit skydd i de stekheta bergen. Överlevande skickar ut bilder och videoklipp för omvärldens hjälp. Bilder på barn som fallit ihop under fotvandringen på grund av svält, törst och utmattning.

Det är skarpt läge nu. Världssamfundet måste agera. USA har både reagerat och agerat. I ett läge när kurder och kristna grupper återigen riskerar folkmördas får vi inte vända dem ryggen. En del Europeiska länder har också agerat.

I Sverige var det länge tyst. Både från politiskt och massmedialt håll. Media har brutit isen och rapporteringarna har börjat ta fart. Mycket tack vare trycket från sociala medier.

USA har bestämt sig att förse kurderna med tyngre vapen. Just nu är kurderna enda garanten och den kurdiska pershmergan de enda som är kapabla att försvara Irak och Kurdistan mot IS. Men det finns även politiska utmaningar. Politikerna i Bagdad måste få till en samlingsregering. Det innebär två saker. Se till att få med sunniterna på tåget som varit exkluderade från makten. Annars finns risk att stödet för IS stärks, vilket vore katastrofalt.

Det andra är att avlägsna nuvarande premiärminister, Nuri Al-Maliki från posten. Han är den första folkvalda premiärministern sedan åtta år tillbaka. Men Maliki är också orsaken till IS expansion då han exkluderat sunniterna från den politiska makten. Irak behöver en samlingsregering med alla grupper representerade. Endast så kan stödet för IS minska.

USA skulle agerat annorlunda när inbördeskriget började i Syrien. Men Obama valde en annan väg och USA lade locket på inför den värsta humanitära katastrofen vi skådat i modern tid. Miljontals människor har flytt Syrien och lika många lever som flyktingar i sitt eget land.

Nu kommer smällen och USA är indragna i kaoset i Irak. IS är inte bara ett hot mot Irak och regionen. De utgör ett direkt hot mot USA och övriga västvärlden.

Min förhoppning är att de kommande 34 dagarna även ger utrymme åt utrikesfrågorna. Jag vet att inga val vinns på dessa frågor, därför brukar partierna sällan lyfta utrikesfrågorna.

Dock förväntar jag mig mer än fördömanden av de båda statsministerkandidaterna. I söndags deltog Jan Björklund, vice-statsminister och ledare för folkpartiet samt EU-minister Birgitta Ohlsson med flera på en stor manifestation på Medborgarplatsen till stöd för de kristna grupperna i Irak.

Det var tryggt att veta att två representanter från den svenska regeringen vågade tala ur skägget, trots att Sverige av tradition förhåller sig passiva och inväntar klartecken från FN.

Mina tankar går till alla människor i Irak. All hjälp behövs för att hjälpa de utsatta. En liten slant kan rädda människoliv. Kurdiska läkarsällskapet i Sverige har tagit initiativ till kampanjen Rädda liv som pågår fram till 15 september. De samlar in förnödenheter som medicin, mat och annat till de nödställda.

Skicka ett sms med följande text om du vill bidra:

SHINGAL 60 till 72456

SHINGAL 100 till 72456

SHINGAL 500 till 72456

GLÖM ALDRIG HALABJA!

Det är den 16 mars 1988. Solen har trängt sig fram över bergen, inte ett moln så långt ögat kan se. Den kurdiska staden Halabja vaknar till liv. Människor kliver upp som vanligt och vardagsbestyren väntar.

Klockan tolv på förmiddagen syns en massa plan i skyn nära gränsen till Iran. En massa vita papper släpps från luften.

Ingen har någon aning om att de små vita papprena ska mäta vindarnas riktning och hastighet inför det som komma skall. Planen kommer närmre och tittar man upp i skyn kan man nu se att det inte är några vanliga passagerarplan. Det är Saddam Husseins stridsplan som nu flyger så lågt att det dånar i öronen. Halabja bombas med fem olika sorters kemiska stridsmedel, bland annat med senapsgas och nervgas.

Det tar bara några minuter så har över 5000 människor fallit ner döda till marken. En del bilder visar vilka sysslor människor utförde just innan de föll ner på marken med öppna munnar som inandats gaserna. Vuxna som faller ner på marken med små barn som man försökt skydda.

Trots att det gått 26 år så är Halabja fortfarande ett öppet sår bland kurder. Varje år samlas vi för att minnas och hedra offren, deras anhöriga och överlevande. Den där vårdagen i mars 1988 var inte första gången Halabja blev hemsökt av Saddam Hussein och hans Baathparti.

Under det kurdiska upproret bombades staden med napalm 1974, och i maj 1987 lät Saddam Hussein invadera Halabja och ett hundratal människor blev begravda levande i Kaniashkan när hela området blev jämnat med marken med sprängmedel.

Den kurdiska staden Halabja var inte ett enstaka mål för Baathpartiets krigsföring mot en försvarslös kurdiska befolkning. Folkmordet i Halabja var en del av Saddam Husseins folkmordskampanj Anfal.

Enda sedan Irak grundades 1932 pågick förföljelse av kurderna i Irak. Men det intensifierades när Baathpartiet tog makten 1968. Från februari till november, i slutfasen av kriget mot Iran, marscherade de arabiska stridspatrullerna in i Kurdistan och jämnade 4500 byar och ett femtiotal städer med marken.

Man genomförde massdeportationer, massavrättningar och bombräder. Tortyr kom att bli en del av vardagen för de allra flesta kurderna. Under denna korta period hade 182000 människor dödats.

Folkmordet i Halabja gav eko över hela världen.  Den rasistiska panarabiska politiken Saddam Hussein drev mot kurderna skördade många människoliv.

Men Baathpartiet lyckades aldrig fullfölja Anfalkampanjen som gick ut på att förinta det kurdiska folket och radera bort deras existens. År 2005 gjorde jag en resa till Södra Kurdistan tillsammans med min partivän Fredrik Malm. Vi skrev en artikelserie i fyra delar åt Expressen som skildrade utvecklingen i Irak och Södra Kurdistan efter Saddam Husseins fall. En av våra texter handlade om Halabja utifrån samtal vi hade med bland andra överlevande. Det var den svåraste resan i mitt vuxna liv och jag lämnade Kurdistan med blandade känslor.

I morgon söndag är det 26 år sedan Halabja utsattes för folkmordet. Vi samlas runt om i världen för att hedra offren, överlevande och deras anhöriga. Men det är också en dag för eftertanke. Vi får aldrig glömma Halabja, också kallat för kurdernas Hiroshima. Glömmer vi historien kommer det att upprepas i framtiden. Den här texten har jag skrivit med gråt i halsen. Den 16 mars är en tung dag för oss kurder.

Här går det att läsa mina och Fredriks artiklar publicerade i Expressen år 2005:

Artikel 1: Federation är bara ett delmål

Artikel 2: Det är nya tider nu

Artikel 3: Ständigt ångest i Saddam Husseins rike

Artikel 4: i Kirkuk avgörs Iraks framtid

Bergsturkar och färgturkar

Turkiet förhandlar om medlemskap i EU - samtidigt fortsätter trakasserierna mot det kurdiska folket. I videon ser man hur turkisk polis tvingar en femårig pojke tvätta bort färgerna röd, gul och grönt som målats på ansiktet. Dessa färger är symbol för kurdisk kultur och kurdiska flaggans färger.

Idag är det parlamentsval i Irak

Idag är det parlamentsval i Irak. Det är ett viktigt val som i allra högsta grad handlar om Iraks framtid. När Saddam Hussein avlägsnades från makten 2003 gav det hopp för miljontals människor, hopp om en bättre framtid.

Fredrik skriver en läsvärd artikel på brännpunkt, han listar ett antal förslag för hur Sverige kan vara med och hjälpa landet på fötter igen.

Läs även andra intressanta åsikter om folkpartiet, Fredrik Malm, Irak, Kurdistan, Saddam Hussein, UD

Mitt tal från Dersimkonferensen tidigare idag

Mevane heja/ Ärade gäster

Ända sedan Republiken Turkiets bildande 1923 har den turkiska staten fört en systematisk politik för att förtrycka det kurdiska folket. Kurderna har fråntagits sina mest grundläggande mänskliga rättigheter.

Kulturella, sociala och politiska rättigheter som vi i Sverige ser som självklara i en demokrati.

Det kurdiska folkets historia har det senaste århundradet kantats av assimilationsprocesser, tvångsdeporteringar, förstörelse av tusentals byar, förbud att tala sitt modersmål, existensförnekelse i konstitutionen och en rad uppror från kurdernas sida.

Ett av upproren är Dersimupproret som pågick i två år, mellan åren 1937-38. Det skulle bli Mustafa Kemal Ataturks sista folkmord. Precis som vi kurder idag kräver våra rättigheter krävde våra förfäder i Dersim sina rättigheter.

Det slutade med blodbad och folkmord. Kanske så många som 70 000 civila dödades när upproret i Dersim slogs ned. Lägg därtill de tusentals familjer som tvångsdeporterades till turkiska storstäder.

Tyvärr är händelserna i Dersim inte så kända för allmänheten. Orsaken är att Turkiet har försökt att tysta ned detta, på samma sätt som turkiska staten försöker att dölja dödandet av armenier, assyrier och greker.

Vänner, Turkiet förhandlar idag om medlemskap i Europeiska Unionen. Men landet har många oförrätter de inte gjort upp med. Folkmordet på de kristna under första världskriget är fortfarande tabubelagt ämne i dagens Turkiet.

Den kurdiska frågan verkar inte få en fredlig lösning än på ett tag. De turkiska ansträngningarna låter vackert på papper men i själva verket kvarstår den kurdfientliga politiska agendan som spänner över partigränserna i turkiska parlamentet.

Det fick vi bevis på nyligen när CHP:s vice ordförande Onur Öymen i ett utspel nyligen lovordade Ataturks hantering av Dersimkurderna och menade att kampen mot de kurdiska terroristerna är helig och var stolt över folkmordet i Dersim.

Om en svensk politiker skulle hylla Förintelsen eller slavlägren i Sovjet skulle det bli ett sådant ramaskri i media att personen skulle tvingas att avgå. Men i Turkiet vägrar CHP att ens ta avstånd från uttalandet.

Detta ger en tydlig fingervisning om inställningen till de reformändringar EU kräver av Turkiet.

En viktig orsak till att vi kurder vill se en turkisk EU medlemskap är att vi inte litar på den turkiska staten. Men om EU inte upprätthåller krav på Turkiet att respektera de mänskliga rättigheterna kommer vi inte kunna lita på EU heller.

Vi vill inte se en sådan utveckling, därför är det viktigt att ställa hårdare krav på Turkiet. Ett sådant krav är konstitutionella förändringar, som garanterar kurderna deras existens, rätten att fritt tala och skriva på kurdiska, delta på lika villkor i det politiska livet, utöva sin kultur och traditioner, använda bokstäverna Q W X i det kurdiska alfabetet rätten att återvända till sina byar utan rädsla för deportation och mycket annat.

Dessa förändringar måste ske innan medlemskap, för den dagen Turkiet blir medlem i EU har man slagit fast att landet är demokratiskt. Då kan inget land hävda motsatsen. Därför är det dags att öka trycket på Turkiet.

Tills slut vill jag också säga något om det kommande riksdagsvalet. Vi är många kurder som är aktiva i olika svenska partier. Vi tycker olika i olika frågor beroende på om vi är folkpartister, socialdemokrater, moderater eller något annat. Men en fråga som enar oss är kurdfrågan, den bör vara överordnad såväl block- som partigränserna.

Vi har haft turen att flytta till ett demokratiskt land som Sverige, men kurder i olika delar av Kurdistan kämpar varje dag för sina rättigheter. Vi är skyldiga att ställa upp för dem och vara deras röster under de allra svåraste stunderna och uppmärksamma deras situation. Vi gör det bäst genom att samarbeta och inte motarbeta varandra.

Sipas/ Tack

Läs även Gurgins blogg och andra intressanta åsikter om Dersim, Kurdistan, Turkiet, EU, folkmord,

Om jag får din röst så får du ett kylskåp

I Turkiet styr AKP. Partiet är islamistiskt men har lyckats bäst av tidigare regeringar att genomföra sociala och ekonomiska reformer. Partiet har också kommit längst i förhandlingar med EU. Detta bådar ju förstås gott för framtiden, men riktigt så är det inte.

De kurdiska områdena har alltid varit undernärda. Sedan republiken Turkiet bildades 1923 har det drivits en målmedveten assimilationspolitik. Byar har jämnats med marken, människor har tvångsfördrivits ur sina hem och många har flytt för sina liv. Trakasserier är en del av vardagen och infrastruktursatsningar har sällan nått kurdiska områden.

Fattigdomen är väldigt utbredd. Bara i Diyarbakir som är den största staden bor cirka 1,4 miljoner människor. Runt en miljon är ungdomar som ofta saknar utbildning, är arbetslösa och saknar framtidstro. Det är den här verkligheten besökande i kurdiska områden möter, och inte den som turkiska delegationer vill ge sken av vid förhandlingsbordet i Bryssel.

I valet 2007 vann AKP en jordskredsseger som jag skrivit om tidigare. Kurderna röstade i stor utsträckning på partiet. Det bor ca 20 miljoner kurder i Turkiet så visst utgör de en viktig väljargrupp. Eftersom att AKP börjat tappa greppet om kurderna är det viktigt med ödmjukhet inför valet 29 mars.

Premiärminister Erdogan inledde partiets kampanj i Davos förra månaden då han tog tillfället i akt att skälla på Israel inför hela världen. Utspelet gick hem, men hos fel grupp. Araberna jublade medan kurderna rykte på axlarna.

Partistrategerna fick fundera ett varv till för att se hur man bäst kan blidka kurdiska väljare. En turné skulle inledas med Erdogan vid spetsen. Lastbilar fylldes med kylskåp och fraktades ut till de stackars kurderna som inte visste bättre. En del blev glada (vad gör man inte för ett kylskåp när man inte har andra tillgångar) medan andra upprörda undrade vad kylskåpen skulle fyllas med. Så enkelt är det att köpa röster i ett land som medvetet inte satsar på utveckling i de allra fattigaste områdena.

Turkiet har en grym och mörk historia att göra upp med. Att lösa kurdfrågan, erkänna folkmordet på de kristna och dra tillbaks trupper från Cypern. Något annat är inte möjligt av ett land som vill bli medlemmar i EU.

Kurder i Sverige

Jag vill flagga för en bra ledare i Unt och ett bra inslag i Godmorgon världen i P1. Ledaren handlar om religionsfrihet och kulturkrockar i grundskolan. Jag var med i skolfront i tisdags och debatterade mot Abd al Haqq Kielan, läs eller se programmet här

I Godmorgon världen handlar ett inslag bland annat om kurder i Sverige. Kurdsvenskarna är en grupp som lyckats etablera sig väl i det svenska samhället och som hörs och syns i olika sammanhang. Författaren och debattören, Dilsa Demirbag-Sten medverkar och ger sin syn på varför (ca 30 min in i inslaget)

Här är några av många namn; Dilsa Demirbag-sten, Sakine Madon, Özz Nujen, Nisti Sterk, Zanyar Adami, Mustafa Can, Shan Atci, Darin, Dilba, Evin Rubar,Esref Okumus, Zian Zandi, Nalin Pekgul och Kurdo Baksi

Läs även Sakines inlägg