Boken Fosterland

Göran Greider recenserar Dilsa Demirbag-Stens nyutkomna bok, Fosterland på DN-kultur idag. Jag har själv skrivit ett inlägg i Folkpartiets medlemstidning- och boken är mer än värd att läsa.

Den skildrar två världar på ett väldigt bra och personligt sätt. Sjuåriga Dilsa och hennes familj lämnar förtrycket i Turkiet för att komma till friheten i Sverige. Det är nu resan börjar. Göran Greider beskriver boken på ett mycket bra sätt och avslutar med följande mening;

"Jag tror att ”Fosterland” är en bok som länge kommer att vara med och definiera vad detta är för land och tid".

Läs även andra intressanta åsikter om Dilsa Demirbag-Sten, Fosterland, Göran Greider och Sakine Madon: Orädda kurdiska tjejer
Ida Thulin: Försoning och främlingskap i Sverige
I exilens karga landskap

100 års kamp för kvinnors rättigheter

Idag firar Internationella Kvinnodagen 100 år! Det kommer att uppmärksammas på olika sätt, både i Sverige och andra håll i världen. Det är bra, för så länge kvinnors mänskliga rättigheter inte respekteras kan vi aldrig slå oss till ro.

I Sverige har vi kommit en bra bit på vägen. Nittonhundratalet innehåller viktiga årtal som bidragit till att kvinnor skjutit fram sina positioner i samhället. 1921 fick kvinnor allmän rösträtt och blev därmed valbara till riksdagen. De fem första kvinnorna kunde ta plats som ledamöter efter valet, en av dem var liberalen Elisabeth Tamm.

År 1939 fick förvärvsarbetande kvinnor inte av skedas på grund av graviditet. Trots denna bestämmelse för snart 70 år sedan, finns det arbetgivare år 2010 som avskedar eller inte anställer kvinnor för att de är gravida. Det är ett fundamentalt misslyckande för jämställdheten. För den som vill läsa mer om de olika årtalen kan besöka denna sida.

Men år 2010 måste vi också belysa det glömda Sverige. De människor, framförallt flickor, kvinnor och pojkar som inte får leva sina liv såsom de själva önskar, utan har tvingats in i hederskulturen. Feminister har gjort viktiga insatser för jämställdheten men de har en god bit kvar så länge de inte på allvar utmanar hederskulturen. Författaren och journalisten Dilsa Demirbag-Sten summerar på ett bra och klokt sätt hur det kommit att bli så.

Ingen annan jämställdhetsminister, vare sig de hetat Mona Sahlin, Jens Orback eller Ulrika Messing har gjort så mycket för att bekämpa hederskulturen som nuvarande ministern Nyamko Sabuni. Läs hennes tal hon höll förra veckan i FN om jämställdhet. Läs också vad ROKS(Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige( skrev i sin blogg om talet.

Själv ska jag till Järfälla i kväll och delta i ett panelsamtal tillsammans med min riksdagskollega Nina Lundström .

Läs också DN 1 2, SvD, 1 Aftonbladet läs även andra bloggar Mark Klamberg, Rasmus Jonlund, Per Altenberg, Kent Persson, Maria Byström

Läs även andra intressanta åsikter om internationella kvinnodagen, jämställdhet, hederskultur, feminism, Dilsa Demirbag-Sten, Nyamko Sabuni, Mona Sahlin, Elisabeth Tamm, mänskliga rättigheter,

Individens rätt får aldrig tummas på

Idag skriver en av Sveriges skarpaste debattörer, Dilsa Demirbag-Sten på brännpunkt om doktoranden Mosa Sayeds doktorsavhandling i juridik, ”islamisk arvsrätt i det mångkulturella Sverige”, som disputerades förra veckan inför en fullsatt föreläsningssal på Uppsalas universitet. En av handledarna heter Jan Hjerpe, professor emeritus i teologi vid Lunds Universitet.

Doktoranden Sayed pläderar för att sharialagar ska kunna tillämpas parallellt med svensk arvsrätt, dvs. att arvsrätten ska kunna regleras om en person som avlidit antas att tillgångarna i dödsboet ska fördelas enligt den praxis som gäller inom ramen för Sharialagar.

Detta resonemang innebär kort sagt att kvinnor som flytt den religiösa diktaturens Iran inte kan garanteras sina medborgerliga rättigheter om sharialagar skulle införas i Sverige.

Innan hederskulturen blev ett känt faktum i Sverige kunde hedersrelaterade brott få mildare straff eftersom att domstolarna tog hänsyn till kulturella skillnader. Det var först efter morden på Fadime, Pela och Sara attityderna förändrades.

Dilsa skriver bland annat följande: ”Juridiska fakulteten på Uppsala universitet har uppenbarligen inte sett några problem med att Sayeds slutsatser strider mot grundlagens bestämmelser om alla medborgares lika värde, och om att man ska se till individens rätt, inte till gruppens normer”.

Juridiska fakulten på Uppsalas universitet ska givetvis stå fri från politiska påtryckningar, de avgör själva vilka avhandlingar som ska disputeras eller godkännas. Men det är oroväckande att man inte ser några som helst problem med de slutsatser Sayes föreslår. Slutsatser som strider mot våra grundlagar.

På senare år har en ivrig liten klick ställt krav på införande av sharialagar. Inför valet 2006 var det ordföranden för Sveriges Muslimska Förbund, Mahmoud Aldebe som i ett öppet brev till samtliga partiledare föreslog sharia. Jag skrev i samband med detta en debattartikel till Stockholm-City. "Håll imamerna borta från svenska skolor"

Ett tolerant och mångkulturellt samhälle ska möjliggöra för människor, oavsett etnicitet eller tro att utöva sin religion, kultur och traditioner. Men ett mångkulturellt samhälle ska aldrig ta hänsyn till kollektivets krav om det krockar med individens rättigheter. Det är detta svensk lagstiftning har sin utgångspunkt i. Likhet inför lagen.

Läs även andra intressanta åsikter om Dilsa Demirbag-Sten, Jan Hjerpe, Uppsalas universitet, islam, religionsfrihet, och bloggar Tommys tankar, Angie Roger, Jan Nilsson, Lizzie´s, Dick Ericxon, Hobby Filosofen

Manifestation mot hedersvåldet kl 18 på Sergels Torg

Idag, onsdag arrangerar Riksföreningen Glöm aldrig Pela och Fadime en manifestation mot det hedersrelaterade våldet för att hedra minnet av Fadime Sahindal som för åtta år sedan blev brutalt mördad av sin far. Hennes brott var att hon ville leva sitt eget liv och göra sina egna val. Men hennes familj ville något annat och det ledde till hennes död.

Manifestationen äger rum på Sergels Torg och börjar klockan 18:00. Bland talarna finns bland andra Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot (FP) tillika ordförande för Liberala Kvinnor, Dilsa Demirbag-Sten, journalist och författare och Inger Stark, kommunfullmäktige ledamot (S).

På min hemsida kan du läsa artiklar jag skrivit om hederskulturen genom åren. "Fadimes öde delas av oss alla" skrev jag för fyra år sedan till folkpartiets medlemstidning Nu.

Det är viktigt att kampen mot hederskulturen fortsätter. Idag lever, bara i Stockholm flera tusen unga personer hedersrelaterade liv. De fråntas de mest grundläggande rättigheterna en demokrati erbjuder sina medborgare, rätten att bestämma över sitt eget liv och göra sin val inför framtiden. Regeringen med integrationsminister Nyamko Sabuni fortsätter det arbetet på ett mycket bra sätt. Läs senaste pressmeddelandet här.

Läs även andra intressanta åsikter om hedersvåldet, Fadime Sahindal, Dilsa Demirbag-Sten, Birgitta Ohlsson,

Läsvärd artikel om integration

Idag publiserar Expressen-Kultur första delen av en serie artiklar om integration. Författaren och journalisten Dilsa Demirbag-Sten skriver om sina första år i Sverige och Uppsala.

Integrationsfrågor är heta just nu. Det kommer som jag påpekat i tidigare inlägg bli en av valrörelsens viktigaste fråga. Även journalisten Maciej Zaremba skrev sex artiklar i samma tema "i väntan på Sverige" för två månader sedan på DN-kultur som skapade en hel del debatter.

Läs även andra intressanta åsikter om Dilsa Demirbag-Sten, Maciej Zaremba, Integration, invandring, Sverige,

Islamdebatten behöver nyanser

Sakine Madon skriver som vanligt uppfriskande i Expressen. Hennes senaste text handlar om islamofobi. Andreas Malms bok ”Hatet mot muslimer” har senaste veckorna blivit föremål för debatt. Men som vanligt begränsas diskussionen till kränkthet, yttrandefrihet och rasism.

Idag är det svårt att föra ett seriöst samtal om islams roll i ett modernt, sekulariserat samhälle. Vänsterdebattörer som Andreas Malm, Lars Ohly och Per Gahrton har tagit som vana att stämpla ut ”de andra” som inte tycker som ”dom själva” som rasister. Är man dessutom invandrare, liberal och kvinna får man räkna med att bli kallad Husneger, Onkel Tom och Blattealibi. Några som fått smaka på vänsterns förnedrande salvor är, Dilsa Demirbag- Sten, Nyamko Sabuni, Sakine Madon och jag själv.

Vänstern har inte rört sig en millimeter framåt. Tvärtom har de blivit än mer extrema i sin hållning. Allt är genomsyrat av så kallat ”välmenande”. Den som tror att muslimer eller invandrare för den delen gagnas av detta misstar sig grovt. Det var precis så den socialdemokratiska regeringen såg på invandrare. Hjälplösa offer som behöver farbror statens omsorg för att klara sig i samhället. Inga krav på motprestation, inga skyldigheter att ställa sig bakom och skydda värdegrunderna samhället vilar på. Bara mer bidrag och en enkelbiljett till utanförskapet.

Vad blev då konsekvensen? Förutom att det blev tabu att tala om vissa samhällsproblem så kunde den klick extremister som finns i Sverige plantera sina frön och rekrytera unga människor till sina verksamheter. När en del av oss försökt belysa detta problem har vi fått verbala smockor.

Det blev svårt att stå emot vänsteretablissemanget. Inte heller hörde man moderata muslimer i debatten. Media försökte också i sin välmening skräddarsy program för att ge vanliga Svenssons en nyanserad bild av muslimer. Vet inte om det blev så nyanserad med tre beslöjade tjejer i ”Halal TV”.

Hur som helst, det är viktigt att debatten om islam fortsätter. Men det förutsätter att fler deltar och att vänstern inte kräver inskränkningar i yttrandefriheten eller anklagar motsidan för rasister. Annars får Lars Ohly räkna med att han kan få en ny bänkgranne vid namn Jimmy Åkesson efter nästa val.

Läs även andra intressanta åsikter om islam, Yttrandefirhet, Andreas Malm, Vänstern, Sverigedemokraterna, Socialdemokratena, Dilsa Demirbag-Sten, Nyamko Sabuni, Liberal

OIC:s dolda agenda

Idag skriver publicisterna Dilsa Demirbag-Sten och Arne Ruth på Brännpunkt om FN:s människorättsråd som den 26 mars i år antog en resolution som går ut på att religionskritik ska betraktas som ett brott.

Det är OIC (Organisations of the Islamic Conference) som samlar 57 medlemsländer som lobbat hårt för att förbud mot blasfemi, det vill säga, Gudsförsmädelse ska införas i demokratiska länder.

Idag är 192 länder medlemmar i FN. Det vore en lögn att påstå att demokratierna är i majoritet. Detta illustreras tydligt av det faktum att Iran, Libyen och Cuba ansvarar för Durban ll konferensen i Genéve. En konferens som ska handla om mänskliga rättigheter men som 2001 slutade i ren antisemitisk propaganda i Sydafrika.

Resolutionen har enbart ett syfte och det är att skydda diktaturregimer som med islam som verktyg förtrycker sina befolkningar dagligen. Kvinnor och flickor är särskilt drabbade. Den som vågar ifrågasätta religionens roll i samhället elimineras direkt. Yttrandefrihet är enbart till för förtryckarna. Den som har en åsikt gör det med livet som insats.

Resolutionen syftar till att förbjuda hädelse generellt mot alla religioner men jag är liksom Dilsa och Arne helt övertygad om att det är Islam det handlar om.

I Sverige har vi varit skonade från krig de senaste 200 åren. Vi har levt i en demokrati i snart 100 år och våra rättigheter är grundlagsskyddade. Vi får aldrig ge vika för mörka krafter som försöker inskränka i våra friheter. Men vi har också ett internationellt åtagande gentemot alla människor som lever i ofrihet idag. Människorättsorganisationer, kvinnoorganisationer, oppositionella, författare och journalister är beroende av vårt stöd och det stödet får aldrig villkoras.

Man kan tycka mycket om Danmarks före detta statminister och numera Natochef Anders Fogh Rasmussen. Men han är en av få ledare som visat civilkurage när diktaturregimer försökt sätta de demokratiska värdena ur spel. När Sverige hade sin egen Muhamedkris försökte socialdemokratiske utrikesministern Leila Freivalds släcka ner en hemsida som publicerat Mohammedbilderna. Detta avslöjades av tidningen riksdag och departement och blev också slutet på Freivalds politiska karriär.

Sverige kommer med stor sannolikhet delta på Durban ll konferensen i april. Det är viktigt att vi inte förblir passiva och tillåter även Durban 2 sluta i antisemitisk propaganda och ställningstaganden mot yttrandefrihet och religionskritik.

Läs även andra intressanta åsikter om Dilsa Demirbag-Sten, Arne Ruth, FN, Durban ll, islam, religionsfrihet, yttrandefrihet, socialdemokraterna,

Islamismen sprider sig i Sverige

Förra veckan skrev poeten, Mohamed Omar i Expressen att han har blivit islamist. Händelserna på Gasa fick honom att komma till denna instinkt. Numera är han en passionerad anhängare av Hamas, Hizbollah och Iran. Samtliga som ni vet vill förinta staten Israel och döda judar vart de än befinner sig i världen.

Det är skrämmande att en person som Mohamed Omar som haft respekt och inflytande i den offentliga debatten så stolt manifesterar islamismen i dess mest extrema form.

Omar beskyller västvärlden i allmänhet och sionister i synnerhet för det palestinska folkets lidande. Men ingenstans i artikeln nämner han alla de möjligheter palestinierna haft för att Palestina ska bli en självständig stat sida vid sida med Israel. Nej för det passar numera inte Omars världsfrånvända beskrivning av konflikten.

Ingenstans i artikeln nämner Omar de raketbeskjutningar människor i Israel dagligen måste fly undan. Dödsfallen på båda sidor är en tragedi för mänskligheten men Omar struntar blankt i att ta upp lidandet hos civilbefolkningen på andra sidan. Som den islamist han numera är passar det inte in i mallen. Omar forsätter vidare;

”Varje gång jag har skrivit en artikel som kritiserar islamismen, synen på religionen som vägledande för statsstyret, har jag applåderats av tidningsskribenter, tyckare och bloggare”.

Vänner av demokrati och mänskliga rättigheter vet att islam kidnappats av extremister som numera Mohamed Omar anslutit sig till. Islam praktiseras av en miljard människor men tyvärr kommer alltid en klick extremister som stödjer terrorism till tals och blir självutnämnda talespersoner. Att Omar stödjer Hamas & Co må vara en sak men frågan är om han kommer åka på turné runt om i Sverige och rekrytera ungdomar i jihads namn för att döda judar? Eller öppna en filial till Al-Qaida?

Idag skriver Dilsa Demirbag- Sten i Expressen om Gasakonflikten och de antisemitiska strömningar som florerar runt om i världen, inte minst i Sverige. Omar anklagar Dilsa för att vara Israel lakej. I Omars ögon är alla som står upp för demokrati och mänskliga rättigheter numera israeliska hantlangare. Men jag säger som Dilsa så klokt avslutar artikeln med;

”Islamister kommer aldrig att få mitt stöd och jag kommer göra mitt bästa för att de ska marginaliseras”.

Alla som stödjer demokrati och mänskliga rättigheter oavsett om man är muslim eller ej borde ta ställning nu. Den islamistisk politiska ideologins spridning måste stoppas.

Läs även Jonathan Lemans och Per Gudmundsons inlägg

Läs även andra intressanta åsikter om Mohammed Omar, Dilsa Demirbag-Sten, Gasa, Israel, Hamas, Hizbollah, Iran, judar, islamismen, Jihad

Pekgul och Demirbag-Sten i studio Ett

I dag möttes Dilsa Demirbag-Sten och Nalin Pekgul i en debatt i P1 Studio Ett. Pekgul var upprörd, mycket upprörd. Och så här kan man summera hennes bidrag till debatten.

Kurdiska ungdomar som deltar i den offentliga debatten är en samhällsfara. De är inskränkta och isolerade nationalister som hatar andra folkgrupper och vet dessutom inte hur man uppför sig i den civiliserade världen. Utvecklingen skrämmer henne!

Jag trodde Pekgul skulle bli glad att ungdomar engagerar sig. Det var ju hennes mission en gång i tiden när hon var aktiv i SSU. Många såg henne som en förebild. En kurd som lyckats i det svenska samhället. Men nånting hände med åren. Kärleken till rörelsen blev så stark att den tog sig uttryck på ett osunt sätt. Den som inte anslöt sig till sossarna skulle stämplas som outsiders. De skulle inte heller ges tillfälle att delta i debatten. Yttrandefriheten kan nämligen endast tillskrivas de som tycker som Pekgul.

Jag har varit aktiv i den kurdiska frågan i många år nu. Jag har varit med på massor av möten med Kurdiska ungdomsförbundet, med KSAF på universitetet, med olika nätverk, diskuterat på nyårsfester och bröllop. Jag kan inte se att kurdiska ungdomar är särskilt annorlunda nu jämfört med när Pekgul jobbade politiskt med unga kurdiska tjejer och killar i Stockholms förorter. Snarare är fler mer insatta i samhällsfrågorna nu, många har gått längre utbildningar och skriver och uttrycker sig bra. Jag tror det är få som känner igen sig i hennes beskrivning av den kurdiska ungdomen och många blir nog besvikna.

Att Nalin Pekgul tagit parti för Ingmar Karlsson och hans bok ser varken jag eller någon annan som problem. Problemet är alla dessa ogrundade anklagelser för att flytta fokus från sakfrågan.

Läs även andra intressanta åsikter om Dilsa Demirbag-Sten, Fredrik Malm, Ingmar Karlsson, invsion Kurdistan, Nalin Pekgul, rättshaverist, Sakine Madon, Yttrandefirhet

Dilsa svarar sina kritiker

Kort uppdatering om cirkusen som pågått i ett par dagar nu med generalkonsuln Ingmar Karlsson.

Igår sa Karlsson i en intervju på SR- Jönköping att Dilsa Demirbag-Sten fått sina uppdrag för att hon är invandrare och kvinna, läs Expressen. Det hela har gått helt över styr. Hans uppdragsgivare UD borde rimligen agera. Kan vi ha topptjänstemän som brister så grovt i omdöme och häver ur sig vad som helst?

I brevet till Cecilia Malmström kräver Karlsson att:

"Folkpartister var en faktor jag inte räknat med men denna kan lämpligen elimineras om partiets ledning sätter ett stopp för den kampanj ordföranden i Liberal Mångfald bedriver mot mig genom att hon beordras att be mig om ursäkt på sin blogg".

Inte nog med att han vill eliminera mina åsikter utan han kräver en ursäkt av mig också. Det märks att alla åren i Mellanöstern färgat Karlssons syn på yttrandefrihet.

Det hela började som sagt med att Dilsa recenserade Karlssons bok "Kurdistan - landet som icke är" på Expressen Kultur. Detta upprörde Mustafa Can och han svarade henne på DN-Kultur och idag svarar Dilsa både Karlson och Can på Expressen Kultur. Läs även Fredriks artikel från igår.

Gårdagens publiceringar

Dagens Media
SR Jönköping med Karlsson och Dilsa(knappt 13 min in) - detta program rekomenderas varmt för den som vill se hur Karlsson hanterar debatten.
Bloggar; Sakine, Jonathan, Fredrik, Gurgin. Özz

Läs även andra intressanta åsikter om Ingmar Karlsson, Dilsa Demirbag-Sten, demokrati, Yttrandefirhet, Expressen

Karlsson på toket!

Ingmar Karlssons bok, ”Kurdistan, landet som icke är” har blivit föremål för en het debatt. Jag skrev ett inlägg i förra veckan (läs och begrunda) inte om boken i sig, utan ett seminarium som Karlsson och jag deltog i för några år sedan. Detta har fått honom att bli flyförbannad. Han anklagar mig för att driva hatkampanj mot honom i bloggosfären och kräver att jag ska be honom om ursäkt på min blogg. Jag tar allt i turordning.

Det hela började som sagt med ett kort och ganska harmlöst inlägg från mig. I lördags fick både jag, Sakine och Dilsa veta av Mustafa Can via DN- Kultur att vi är (mer eller mindre) galna kurdnationalister som med tiden i exil helt tappat kontakten med verkligheten och låtit våra föräldrars berättelser om förtrycket skapa en idealiserande myt om ”frihetskampen”. Det är märkligt att Can tillskriver mig saker utan att ha belägg för sina påståenden.

Jag har aldrig sagt att Turkiet inte får bli medlem i EU, utan att Turkiet ännu inte är moget eftersom de inte uppfyllt de kriterier som krävts av dem.

Vidare får jag veta att Ingmar Karlsson i ett sjusidor långt mail till Europaminister, Cecilia Malmström (fp) i upprörd ton på allvar hävdar att jag varit hjärnan bakom en så kallad mobbkampanj mot honom, han skriver vidare att jag i denna kampanj har en allierad i Sverigedemokraterna och att folkpartiledningen bör se till att mina åsikter ”elimineras” genom att partiet sätter stopp för mig att ha åsikter vilket Ingmar Karlsson kallar för folkpartifaktorn.

Jag häpnar. En toppdiplomat som å ena sidan vill tysta det fria ordet och å anda sidan vill att skribenter och politiker (Sakine, Dilsa, Fredrik och Gulan) ska tystas ner så länge våra åsikter inte stämmer överens med Karlssons egna.

Jag ser ingen anledning till att be honom om ursäkt eftersom att jag inte deltagit i någon sådan kampanj punkt.

Läs även Sakines blogg. Intervju med Dilsa och Karlsson och Fredriks utmärkta artikel på Expressen Kultur. Läs även artikeln i Dagens Media

Idag blev jag intervjuad av SVT-Kultur, inslaget skulle ha sänts kl 19 i SVT1 men skjöts upp till i morgon kväll, detta med anledning av en känd jazzmusikers bortgång.

Läs även andra intressanta åsikter om Dilsa Demirbag-Sten, folkpartiet, Fredrik Malm, Ingmar Karlsson, Sakine Madon, Turkiet

När ska vänstern sluta med SD hotet?

Bloggaren Roger skriver anklagande att bland andra Dilsa Demirbag-Sten, Mauricio Rojas och jag bidragit till att göra Sverigedemokraterna rumsrena varje gång vi uttalat oss i frågor som rör integration.

Han skriver vidare att den "nyliberala politik" vi står för har förstärkt klasskillnaderna i samhället och att vi vill assimilera människor. Min familj var tvungen att fly till Sverige just för att den turkiska staten försökte assimilera oss och förbjuda oss att säga att vi är kurder.

För ett par år sedan kunde vänstern knappa in billiga poäng för sin rasistpropaganda eftersom det var tabu att säga att integrationspolitiken misslyckats. Att de inte kan acceptera det faktum att det finns invandrare som sympatiserar med och engagerar sig i borgerliga partier visar tydligt på vilken demokratisyn de har.

Vill de bli tagna på allvar (inte mycket förtroendekapital kvar nämligen) kan det vara läge att ransaka sig själva och erkänna att den politik de fört varit förödande just för den grupp de säger sig företräda. Att språk och arbete är nyckeln till en bra integrationspolitik borde vara självklart för alla. Men så länge dessa sanningar kommer från borgerligt håll kommer vänstern fortsätta på samma spår.

Läs även Daniel Suhonens krönika på Atonbladet kultur om samma ämne

Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, Vänstern, Dilsa Demirbag- Sten, Alliansen, Integrationspolitik