Hederskulturen i Sverige

Ännu en gång blir vi påminda om att mänskliga rättigheter inte respekteras fullt ut i Sverige. Förra året tvingades sex ungdomar gifta sig mot sin vilja, varav tre av dem var omyndiga. Läs mer i Göteborgsposten.

Idag lever tiotusentals unga flickor och pojkar hedersrelaterade liv. Deras friheter är på ett eller annat sätt begränsade. Det kan handla om att inte få välja sin framtida partner, sina vänner, studera vidare, befrias från undervisning på grund av föräldrarnas tro, åka på klassresa, delta på skolfester eller gå på bio. Läs Ungdomsstyrelsens rapport "Gift mot sin vilja"

Samhället har tidigare misslyckats att synliggöra dessa problem. Man har accepterat att medeltida traditioner lever vidare och sår nya frön. Politikens tidigare, godtyckliga inställning har varit bedrövlig. Att ta hänsyn till vissa kulturyttringar har varit viktigare än att skydda individen mot kränkningar av mänskliga rättigheter.

Ska vi komma åt problemen är det A-O att skolan, socialtjänsten, polisen, civila samhället, politikerna, kvinnojourerna, domstolarna och andra viktiga aktörer samverkar. Det arbetet är i full gång. Men det räcker givetvis inte. Så länge undomar lever med oro kan vi inte säga att vi gjort tillräckligt.

Nyamko Sabuni är en person jag har respekt för. Ingen annan jämställdhetsminister har någonsin gjort så mycket för att lyfta hedersfrågorna på den politiska dagordningen. Läs regeringens "handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer". Därför är det aningen irriterande när vissa påstår att hon inte prioriterar jämställdhetsfrågorna. '

Att bekämpa hederskulturen är bland de viktigaste utmaningarna och en av jämställdhetens viktigaste frågor just nu. Det handlar inte enbart om att prata löneskillnader, diskriminering eller kvotering.

Tack vare Sabunis oförtröttliga arbete har även Mona Sahlin uttalat att hederskulturen finns på riktigt och drabbar unga flickor och pojkar.

Sommarlovet innebär vila, sol, bad och semester för många av landets skolelever. Men för en del innebär det oro inför resan till hemlandet. Många är rädda för att bli bortlovade eller bortgifta. En del återvänder till Sverige medan andra tvingas stanna kvar i föräldrarnas hemland.

Samhället får aldrig svika dessa flickor och pojkar. Mänskliga rättigheter ska omfatta alla som bor här. Folkpartiet och regeringen har gjort mycket, men vi har mycket kvar att göra. Det finns varken mirakellösningar eller genvägar för att komma åt problemen. Endast långsiktigt arbete och förebyggande insatser hjälper. Men på kort sikt är det viktigt att täppa till de hål som upprätthåller patriarkala värderingar.

Skolorna har varit dåliga på att upptäcka dessa problem tidigare. Men det är inte så konstigt. Det har saknats information och utbildning i hur man hanterar sådana här situationer. Men idag är det annorlunda. Samhället känner till hederskulturen, skolorna vet att det finns flickor och pojkar som lever med den.

När sommaren är slut och den nya terminen börjar bör varje skola vara uppmärksamma på om det saknas elever. Men allt handlar inte om det som går att mäta med siffror. För statistiken visar bara en klick av verkligheten.

Läs även andra intressanta åsikter om hederskultur, jämställdhet, Nyamko Sabuni, Göteborg, folkpartiet, Integration,

Burkan förbjuds i Belgien

Nu har underhuset i belgiska parlamentet röstat för ett förbud av burka/niqab på offentliga platser. Om lagförslaget inte röstas ner i överhuset om två veckor så träder lagen i kraft redan i sommar.

Farhågorna har varit att kvinnor som bär burka kommer isoleras ännu mer nu. Visst kan det vara så, men låt oss hoppas på att det inte blir så. Det handlar om ett fåtal kvinnor, vissa bär burkan av fri vilja medan andra tvingas till det.

Majoriteten av muslimska kvinnorna som är beslöjade, bär slöja som endast täcker håret. Skönt att belgarna lät slöjan vara i fred. Det hade varit mycket allvarligare inskränkning i religionsfriheten. Läs även mitt tidigare inlägg här.

Läs även: SvD, Maria Byström, apg29, Aftonbladet, Expressen, Mikael Olsson, SvD och andra intressanta åsikter om belgien, burka, islam, slöja, Integration, jämställdhet,

100 års kamp för kvinnors rättigheter

Idag firar Internationella Kvinnodagen 100 år! Det kommer att uppmärksammas på olika sätt, både i Sverige och andra håll i världen. Det är bra, för så länge kvinnors mänskliga rättigheter inte respekteras kan vi aldrig slå oss till ro.

I Sverige har vi kommit en bra bit på vägen. Nittonhundratalet innehåller viktiga årtal som bidragit till att kvinnor skjutit fram sina positioner i samhället. 1921 fick kvinnor allmän rösträtt och blev därmed valbara till riksdagen. De fem första kvinnorna kunde ta plats som ledamöter efter valet, en av dem var liberalen Elisabeth Tamm.

År 1939 fick förvärvsarbetande kvinnor inte av skedas på grund av graviditet. Trots denna bestämmelse för snart 70 år sedan, finns det arbetgivare år 2010 som avskedar eller inte anställer kvinnor för att de är gravida. Det är ett fundamentalt misslyckande för jämställdheten. För den som vill läsa mer om de olika årtalen kan besöka denna sida.

Men år 2010 måste vi också belysa det glömda Sverige. De människor, framförallt flickor, kvinnor och pojkar som inte får leva sina liv såsom de själva önskar, utan har tvingats in i hederskulturen. Feminister har gjort viktiga insatser för jämställdheten men de har en god bit kvar så länge de inte på allvar utmanar hederskulturen. Författaren och journalisten Dilsa Demirbag-Sten summerar på ett bra och klokt sätt hur det kommit att bli så.

Ingen annan jämställdhetsminister, vare sig de hetat Mona Sahlin, Jens Orback eller Ulrika Messing har gjort så mycket för att bekämpa hederskulturen som nuvarande ministern Nyamko Sabuni. Läs hennes tal hon höll förra veckan i FN om jämställdhet. Läs också vad ROKS(Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige( skrev i sin blogg om talet.

Själv ska jag till Järfälla i kväll och delta i ett panelsamtal tillsammans med min riksdagskollega Nina Lundström .

Läs också DN 1 2, SvD, 1 Aftonbladet läs även andra bloggar Mark Klamberg, Rasmus Jonlund, Per Altenberg, Kent Persson, Maria Byström

Läs även andra intressanta åsikter om internationella kvinnodagen, jämställdhet, hederskultur, feminism, Dilsa Demirbag-Sten, Nyamko Sabuni, Mona Sahlin, Elisabeth Tamm, mänskliga rättigheter,

Fru Anka skapar panik!

När svenska Hollywoodfruar hade premiär i måndags var jag en av 600 000 tittare som satt bänkad framför TV:n. I en timme fick vi följa Anna Anka och två andra lyxfruars ”vardagsliv” från andra sidan Atlanten.

Anna Anka tycker att man som hemmafru ska ställa upp på alla sätt, alltid vara snygg och välklädd och att tillfredställa mannen sexuellt, är en skyldighet

Fru Ankas medverkan har lämnat djupa spår efter sig. Löpsedlarna avlöser varandra, allt som stavas Anka skrivs det febrilt om. Folk är förbannade, feministerna är skitförbannade, alla är tamejfan tokförbannade.

Fru Anka är inte nöjd med genomslaget. Hon vill ha mer. Newsmillredaktionen hade det på känn, så de kontaktar henne, och rätt som det är ploppar en artikel upp på sajten med rubriken: ”Jag vill bli en förebild för svenska kvinnor”. Jag trodde jag läste fel, att rubriken egentligen sa att Påven har konverterat till Islam.

Vid det här laget tror jag de flesta önskar att det vore januari så man kan springa ut och kyla ner oss i första bästa snödriva. För nu har temperaturen höjts till den grad att det snart kokar över.

Att jämföra Fru Ankas ding-ding-värld med en vanlig amerikansk hemmafru är bisarrt. De lever en annan verklighet, som Anka aldrig skulle hitta till. Det vill hon nog inte heller.

S-kvinnornas ordförande Nalin Pekgul har som vanligt lämnat sitt bidrag till debatten. Och precis som vanligt blandar Pekgul äpplen med päron. Hon jämför Ankas livsstil med kvinnorna i Kurdistan. Nu har påven konverterat till Judendomen! Eller så har utvecklingen i Kurdistan gått förvånansvärt snabbt framåt sedan jag var där sist för några år sedan.

Anna Anka har gjort ett aktivt val, hon kan frigöra sig från rollen som hemmafru närhelst det behagar henne. Då tar hon pick och pack och lämnar Paul. För kvinnorna i Kurdistan är verkligheten en helt annan. Det trodde jag Nalin Pekgul kände till.

Nalin Pekgul är också upprörd över att Nyamko Sabuni inte kallar sig för feminist. Men hon stoltserar med att Göran Persson minsann gjorde det. Den feminismen fick vi ju se mycket av…

Läs även - Fru Anka vill ge sig in i svensk politik, Helt vanligt Lyxliv, KD välkomnar Anka till partiet

Läs även andra intressanta åsikter om Anna Anka, Nalin Pekgul, Nyamko Sabuni, jämställdhet, USA, jantelagen, hollywoodfruar, lyxliv

Kvotering är ingen bra lösning

Frågan om kvotering har länge varit föremål för debatt. Den förra regeringen hotade med det men inget hände. Istället förskjöts frågan till framtiden hela tiden. Nu har jämställdhetsminister, Nyamko Sabuni (fp) klart och tydligt deklarerat sin och regeringens ståndpunkt i ett reportage i Svd.

Bolagsstyrelserna kommer inte tvingas kvotera in kvinnor. Det är ett glädjande besked, man kan inte ersätta diskriminering med diskriminering. Kompetens ska vara avgörande för uppdragen.

Jag tror det är viktigt med ett underifrånperspektiv. Hela samhället måste ha en vilja till förrändring, att jobba med attityder är den största utmaningen. Politiker ska arbeta förebyggande och förenkla för människors vardag (familjer) att kunna arbeta på lika villkor och dela på bördorna hemma.

Alliansregeringen har gjort en hel del på den här fronten. Bland annat har man infört avdrag för hushållsnära tjänster, jämställdhetsbonus för att fler pappor ska stanna hemma med sina barn. Jämställdhetsministern har satsat 100 miljoner kronor om året från 2007 till 2009 på att främja kvinnors företagande. Och mer finns och kommer det att göras.

Lika fel som det är att kvotera in kvinnor är det fel att särbehandla invandrare "positivt". Det göder bara förakt och misstänksamhet om man avviker från det normala, dvs vit medelålders man i sina bästa år. Människors initiativkraft, kompetens och erfarenheter är de meriter måste väga tyngst, inte kön, etnicitet eller stämpel på pannan.

Läs även andra intressanta åsikter om Kvotering, positiv särbehandling, jämställdhet, jämlikhet, Nyamko Sabuni, folkpartiet, kön, invandrare,

Feministisk Initiativs kampsång

Det finns olika sätt att manifestera sitt hat mot män, vissa hävdar att män är djur medan andra vill slita dem i stycken.

Lyssna här

Nalin Pekgul

Igår kväll var Ingmar Karlsson ett avslutat kapitel för min del. Men gissa om jag häpnade när jag läste ett pressmeddelande skickat från S-kvinnornas högkvarter med rubriken "Svensk-kurdiska debattörer inskränker yttrandefriheten".

Bakom rubriken står ordföranden, Nalin Pekgul som anklagar mig och Dilsa för att inskränka yttrandefriheten och uppvigla till en hatisk stämmning kring senaste tidens debatt. Hon jämför på allvar debatten här hemma med kurdiska författares utsatthet i Turkiet. Det är så magstarkt att jag behöver tre samarin för att stilla uppstötningarna.

Pekgul avslutar med att säga att boken istället borde välkomnas som ett intressant inlägg i debatten om Kurdistan. Hade Pekgul bemödat sig att sätta sig in i hur debatten tett sig från början hade hon förstått att det också varit våra intentioner.

Men det är svårt att debattera mot en generalkonsul som vill eliminera åsikter och förminska motparten genom att hävda att hon fått sina uppdrag för att hon är kvinna och invandrare. När Pekgul inte med ett ord nämner konsulns bristande omdöme kan jag bara tolka det på ett sätt. Att S-kvinnorna och Nalin Pekgul bytt fot i jämställdhetsfrågan.

Nu när diskussionerna blivit så intensiva vill jag inbjuda Ingmar Karlsson till en debatt för att diskutera den kurdiska frågan. Om intresse finns kan Karlsson skicka ett mail till gulan@liberal.se med datum och tider så ordnar jag lokal.

Läs även Serhat Darans artikel på Beyan. Sakine, Per Svensson, kulturchef på Expressen, om Karlsson-historien. Rakel Chukri, En kränkt man, i Sydsvenskan, Jonathan, Ashna

Läs även andra inressanta åsikter om S-kvinnorna, Nalin Pekgul, Turkiet, yttrandefrihet, jämställdhet

Hur kan man tro att hedern sitter mellan benen?

Svenska dagbladet fortsätter att uppmärksamma mödomshinnefrågan och det är mycket bra. Det är viktigt att hela samhället får kunskap om den ålderdomliga och kvinnofientliga traditionen som är stark bland vissa grupper i samhället. Det bidrar inte minst till att pressa de religiösa samfunden (eftersom att de har stor makt att påverka familjerna) politiker och myndigheter att agera ännu tydligare.

Jag tror det är viktigt att också jobba med killarna i de familjer där hederstänkandet existerar. Långt ifrån alla men alltför många fostras att agera vakter åt sina systrar utanför hemmets fyra väggar. Det är inte ofta det nämns men killarna är en viktig länk för att påverka resten av familjen och släkten. Om de känner att de har samhället på sin sida kommer fler att våga stå emot pressen hemifrån.

Skolan har också en viktig roll, undervisning i jämställdhetsfrågor bör införas i tidigt stadium. Även introduktionsperioden för nyanlända ska tydliggöra den svenska lagstiftningen. Väljer man ändå att leva efter traditionen så ska man veta vilka konsekvenser det för med sig. Det är inte ok att frånta någon annan hennes rättigheter. Punkt

Låt oss hoppas att senaste tidens debatter blir inledningen till en förändring inte minst för alla de flickor (och pojkar) som alltför länge glömts bort av samhället.

Läs mer här här och här

1800 talet har slagit rot i Sverige

Är det ok att en del landsting hjälper tjejer som lever i kyskhetskulturen att sy ihop mödhomshinnan igen? Är det rättvist att vissa endast behöver betala 260 kr för ingreppet medan andra måste vända sig till privata vårdgivare och lägga ut mellan 10000 upp till 25000 kr för samma ingrepp? Eller är det överhuvudtaget moraliskt rätt att svensk sjukvård på 2000 talet bidrar till att förstärka och upprätthålla en myt om att man ska blöda vid första samlaget som fortfarande lever kvar i patriarkala samhällen dit upplysningen inte nått ännu?

Detta är en del frågor som debatterats flitigt om i tidningarna senaste tiden, i synnerhet Expressen.

Till att börja med ska jag säga att frågan är svår att ta ställning till. Ingreppet är många tjejers livlina och för många handlar det om liv eller död. När en hel familj eller släkt sätter sin heder mellan benen på tjejen blir pressen för stor, hon ser ingen annan utväg än att sy ihop sig igen.

Men långt ifrån alla vågar ens drömma om att trotsa familjen och leva sitt liv så som hon önskar. Nej många väljer underkastelse och lever någon annans liv, ett liv de inte valt själva. Tre tjejer som stod emot trycket var Fadime, Pela och Sarah och idag lever ingen av dem längre.

Så hur hanterar man då frågan i ett samhälle som det svenska som nått längst i världen med jämställdhetsarbetet. Hur rimmar detta med de fri-och - mänskliga rättigheterna? Går det att försvara ingreppet med att vi räddar liv? Eller ska vi säga att de får skylla sig själva som inte är oskulda och att samhället inte kan vara problemlösare i alla lägen?

Jag tror det är dags att en gång för alla göra upp med denna myt. De religiösa samfunden, invandrarorganisationerna, föreningarna, kvinnoorganisationerna och andra måste vara med i det arbetet. Frågan kan inte lösas med enbart politiska instrument, här krävs en vilja till attitydförändring. Tjejerna får inte överges samtidigt som vi måste vara tydliga med att samhället inte får vara med och upprätthålla en sådan gammalmodig tradition som går i tvärs med de friheter vi åtnjuter i Sverige.

Läs även Per Bauhns artikel på brännpunkt, Nalin Pekgul i Expressen, Eduardo Grutzky Expressen

Talibanfeministen Schyman talar ut!

Gudryn Schyman har en gång för alla bekänt färg och kan numera tillskrivas titeln, Talibanfeminist. Det är en sådan som ställer sig bakom förtryckarnas sida (talibanerna i Afghanistan som värdesätter djur mer än det kvinnliga könet) och som till varje pris försöker tysta hedersdebatten.

Detta ger hon tydligast uttryck för i en debattartikel i Expressen. Schyman vägrar erkänna eller ens se att det finns skillnader när det gäller mäns våld mot kvinnor. Antingen vill hon inte se mönstrena som är uppbyggda kring hederskulturen där ett helt kollektiv styr över en individ eller så vill hon ha fortsatt monopol på jämställdhetsfrågorna genom att inta en roll som distanserar hennes ståndpunkter så långt bort från verkligheten som möjligt. Därmed säkrar Schyman en plats i feministdebatten i fortsättningen med. Snacka om hyckleri!

I artikeln går även att läsa att folkpartiet är rasister, populister, främlingsfientliga osv, detta för att fp till skillnad från henne lyft upp frågan på den politiska dagordningen. Så länge människor inte har samma förutsättningar, inte kan göra sina egna val eller vars mänskliga rättigheter blir kränkta i tjugohundratalets Sverige får Schyman faktiskt finna sig i att folkpartiet kommer driva hedersfrågorna vidare. Vi gör det som Schyman borde gjort för tolv år sedan när hon hade makt att påverka tusentals flickors framtid.

Artikeln går att läsa här