Nalin Pekgul

Igår kväll var Ingmar Karlsson ett avslutat kapitel för min del. Men gissa om jag häpnade när jag läste ett pressmeddelande skickat från S-kvinnornas högkvarter med rubriken "Svensk-kurdiska debattörer inskränker yttrandefriheten".

Bakom rubriken står ordföranden, Nalin Pekgul som anklagar mig och Dilsa för att inskränka yttrandefriheten och uppvigla till en hatisk stämmning kring senaste tidens debatt. Hon jämför på allvar debatten här hemma med kurdiska författares utsatthet i Turkiet. Det är så magstarkt att jag behöver tre samarin för att stilla uppstötningarna.

Pekgul avslutar med att säga att boken istället borde välkomnas som ett intressant inlägg i debatten om Kurdistan. Hade Pekgul bemödat sig att sätta sig in i hur debatten tett sig från början hade hon förstått att det också varit våra intentioner.

Men det är svårt att debattera mot en generalkonsul som vill eliminera åsikter och förminska motparten genom att hävda att hon fått sina uppdrag för att hon är kvinna och invandrare. När Pekgul inte med ett ord nämner konsulns bristande omdöme kan jag bara tolka det på ett sätt. Att S-kvinnorna och Nalin Pekgul bytt fot i jämställdhetsfrågan.

Nu när diskussionerna blivit så intensiva vill jag inbjuda Ingmar Karlsson till en debatt för att diskutera den kurdiska frågan. Om intresse finns kan Karlsson skicka ett mail till gulan@liberal.se med datum och tider så ordnar jag lokal.

Läs även Serhat Darans artikel på Beyan. Sakine, Per Svensson, kulturchef på Expressen, om Karlsson-historien. Rakel Chukri, En kränkt man, i Sydsvenskan, Jonathan, Ashna

Läs även andra inressanta åsikter om S-kvinnorna, Nalin Pekgul, Turkiet, yttrandefrihet, jämställdhet

1800 talet har slagit rot i Sverige

Är det ok att en del landsting hjälper tjejer som lever i kyskhetskulturen att sy ihop mödhomshinnan igen? Är det rättvist att vissa endast behöver betala 260 kr för ingreppet medan andra måste vända sig till privata vårdgivare och lägga ut mellan 10000 upp till 25000 kr för samma ingrepp? Eller är det överhuvudtaget moraliskt rätt att svensk sjukvård på 2000 talet bidrar till att förstärka och upprätthålla en myt om att man ska blöda vid första samlaget som fortfarande lever kvar i patriarkala samhällen dit upplysningen inte nått ännu?

Detta är en del frågor som debatterats flitigt om i tidningarna senaste tiden, i synnerhet Expressen.

Till att börja med ska jag säga att frågan är svår att ta ställning till. Ingreppet är många tjejers livlina och för många handlar det om liv eller död. När en hel familj eller släkt sätter sin heder mellan benen på tjejen blir pressen för stor, hon ser ingen annan utväg än att sy ihop sig igen.

Men långt ifrån alla vågar ens drömma om att trotsa familjen och leva sitt liv så som hon önskar. Nej många väljer underkastelse och lever någon annans liv, ett liv de inte valt själva. Tre tjejer som stod emot trycket var Fadime, Pela och Sarah och idag lever ingen av dem längre.

Så hur hanterar man då frågan i ett samhälle som det svenska som nått längst i världen med jämställdhetsarbetet. Hur rimmar detta med de fri-och - mänskliga rättigheterna? Går det att försvara ingreppet med att vi räddar liv? Eller ska vi säga att de får skylla sig själva som inte är oskulda och att samhället inte kan vara problemlösare i alla lägen?

Jag tror det är dags att en gång för alla göra upp med denna myt. De religiösa samfunden, invandrarorganisationerna, föreningarna, kvinnoorganisationerna och andra måste vara med i det arbetet. Frågan kan inte lösas med enbart politiska instrument, här krävs en vilja till attitydförändring. Tjejerna får inte överges samtidigt som vi måste vara tydliga med att samhället inte får vara med och upprätthålla en sådan gammalmodig tradition som går i tvärs med de friheter vi åtnjuter i Sverige.

Läs även Per Bauhns artikel på brännpunkt, Nalin Pekgul i Expressen, Eduardo Grutzky Expressen