Hur kan man tro att hedern sitter mellan benen?

Svenska dagbladet fortsätter att uppmärksamma mödomshinnefrågan och det är mycket bra. Det är viktigt att hela samhället får kunskap om den ålderdomliga och kvinnofientliga traditionen som är stark bland vissa grupper i samhället. Det bidrar inte minst till att pressa de religiösa samfunden (eftersom att de har stor makt att påverka familjerna) politiker och myndigheter att agera ännu tydligare.

Jag tror det är viktigt att också jobba med killarna i de familjer där hederstänkandet existerar. Långt ifrån alla men alltför många fostras att agera vakter åt sina systrar utanför hemmets fyra väggar. Det är inte ofta det nämns men killarna är en viktig länk för att påverka resten av familjen och släkten. Om de känner att de har samhället på sin sida kommer fler att våga stå emot pressen hemifrån.

Skolan har också en viktig roll, undervisning i jämställdhetsfrågor bör införas i tidigt stadium. Även introduktionsperioden för nyanlända ska tydliggöra den svenska lagstiftningen. Väljer man ändå att leva efter traditionen så ska man veta vilka konsekvenser det för med sig. Det är inte ok att frånta någon annan hennes rättigheter. Punkt

Låt oss hoppas att senaste tidens debatter blir inledningen till en förändring inte minst för alla de flickor (och pojkar) som alltför länge glömts bort av samhället.

Läs mer här här och här

1800 talet har slagit rot i Sverige

Är det ok att en del landsting hjälper tjejer som lever i kyskhetskulturen att sy ihop mödhomshinnan igen? Är det rättvist att vissa endast behöver betala 260 kr för ingreppet medan andra måste vända sig till privata vårdgivare och lägga ut mellan 10000 upp till 25000 kr för samma ingrepp? Eller är det överhuvudtaget moraliskt rätt att svensk sjukvård på 2000 talet bidrar till att förstärka och upprätthålla en myt om att man ska blöda vid första samlaget som fortfarande lever kvar i patriarkala samhällen dit upplysningen inte nått ännu?

Detta är en del frågor som debatterats flitigt om i tidningarna senaste tiden, i synnerhet Expressen.

Till att börja med ska jag säga att frågan är svår att ta ställning till. Ingreppet är många tjejers livlina och för många handlar det om liv eller död. När en hel familj eller släkt sätter sin heder mellan benen på tjejen blir pressen för stor, hon ser ingen annan utväg än att sy ihop sig igen.

Men långt ifrån alla vågar ens drömma om att trotsa familjen och leva sitt liv så som hon önskar. Nej många väljer underkastelse och lever någon annans liv, ett liv de inte valt själva. Tre tjejer som stod emot trycket var Fadime, Pela och Sarah och idag lever ingen av dem längre.

Så hur hanterar man då frågan i ett samhälle som det svenska som nått längst i världen med jämställdhetsarbetet. Hur rimmar detta med de fri-och - mänskliga rättigheterna? Går det att försvara ingreppet med att vi räddar liv? Eller ska vi säga att de får skylla sig själva som inte är oskulda och att samhället inte kan vara problemlösare i alla lägen?

Jag tror det är dags att en gång för alla göra upp med denna myt. De religiösa samfunden, invandrarorganisationerna, föreningarna, kvinnoorganisationerna och andra måste vara med i det arbetet. Frågan kan inte lösas med enbart politiska instrument, här krävs en vilja till attitydförändring. Tjejerna får inte överges samtidigt som vi måste vara tydliga med att samhället inte får vara med och upprätthålla en sådan gammalmodig tradition som går i tvärs med de friheter vi åtnjuter i Sverige.

Läs även Per Bauhns artikel på brännpunkt, Nalin Pekgul i Expressen, Eduardo Grutzky Expressen