Hedersfrågan är en av vår tids största feministiska utmaningar!

I morgon kväll ska jag årsmötestala på Liberala kvinnors årsmöte i Uppsala. Valet av tema är givet. Jag ska prata om en av mina hjärtefrågor; hederskulturen. Fastän samhället genom åren upplysts kring hedersfrågan, lagstiftningen skärpts till de utsattas fördel, enorma resurser tillförts kvinnojourerna, våra viktigaste samhällsinstitutioner; skola, socialtjänst, polis och övriga rättsväsendet utbildats i dessa frågor, finns det mycket kvar att göra.

Idag finns en ungefärlig uppskattning kring hur många som lever hedersrelaterade liv. Enligt Ungdomsstyrelsens kartläggning ”gift mot sin vilja” handlar det om 70 000 ungdomar mellan åldrarna 16-25 år som upplever att deras frihet inskränks.

För mig handlar den här frågan ytterst om en jämställdhetsfråga. En demokratifråga. Dock har debatten i första hand förts ur ett integrationsperspektiv och i sista hand ett jämställdhetsperspektiv. Jag är delvis medskyldig till det. Men den största skuldbördan ligger hos delar av feministrörelsen och vissa vänsterdebattörer.

Jag tycker att det borde råda konsensus kring vikten att bekämpa hederskulturen. När feministiskt initiativ med Gudrun Schyman i spetsen och andra delar av feministrörelsen borde stå längst fram på barrikaderna och ta kamp mot hedersförtrycket har de valt att vända dessa killar och tjejer ryggen.

Gudrun Schuman åker hellre till Almedalen och bränner pengar på bål, kallar svenska män för talibaner än att ta ordet heder i sin mun. Så tillåts hon vara en av feminismens främsta budbärare. Samtidigt skriker medsystrar och medbröder efter hjälp i det tysta. Det menar jag är ett historiskt svek.

Som Fadime-ambassadör har jag åtagit mig ett stort ansvar att sprida kunskap kring dessa frågor. Vi är 27 ambassadörer från hela landet. I mitt eget parti är dessutom Lotta Edholm, Nina Larsson, Anna Manell och Jenny Sonesson amassadörer. Fem hängivna liberala feminister som kommer fortsätta vårt arbete. Men vi behöver bli många fler som engagerar oss.

Riksföreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime behöver allt stöd de kan få i sitt viktiga arbete. Var med och bidra genom att bli medlem och engagera dig.  Det är mitt viktigaste budskap i morgon kväll hos Liberala Kvinnor i Uppsala. 

100 års kamp för kvinnors rättigheter

Idag firar Internationella Kvinnodagen 100 år! Det kommer att uppmärksammas på olika sätt, både i Sverige och andra håll i världen. Det är bra, för så länge kvinnors mänskliga rättigheter inte respekteras kan vi aldrig slå oss till ro.

I Sverige har vi kommit en bra bit på vägen. Nittonhundratalet innehåller viktiga årtal som bidragit till att kvinnor skjutit fram sina positioner i samhället. 1921 fick kvinnor allmän rösträtt och blev därmed valbara till riksdagen. De fem första kvinnorna kunde ta plats som ledamöter efter valet, en av dem var liberalen Elisabeth Tamm.

År 1939 fick förvärvsarbetande kvinnor inte av skedas på grund av graviditet. Trots denna bestämmelse för snart 70 år sedan, finns det arbetgivare år 2010 som avskedar eller inte anställer kvinnor för att de är gravida. Det är ett fundamentalt misslyckande för jämställdheten. För den som vill läsa mer om de olika årtalen kan besöka denna sida.

Men år 2010 måste vi också belysa det glömda Sverige. De människor, framförallt flickor, kvinnor och pojkar som inte får leva sina liv såsom de själva önskar, utan har tvingats in i hederskulturen. Feminister har gjort viktiga insatser för jämställdheten men de har en god bit kvar så länge de inte på allvar utmanar hederskulturen. Författaren och journalisten Dilsa Demirbag-Sten summerar på ett bra och klokt sätt hur det kommit att bli så.

Ingen annan jämställdhetsminister, vare sig de hetat Mona Sahlin, Jens Orback eller Ulrika Messing har gjort så mycket för att bekämpa hederskulturen som nuvarande ministern Nyamko Sabuni. Läs hennes tal hon höll förra veckan i FN om jämställdhet. Läs också vad ROKS(Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige( skrev i sin blogg om talet.

Själv ska jag till Järfälla i kväll och delta i ett panelsamtal tillsammans med min riksdagskollega Nina Lundström .

Läs också DN 1 2, SvD, 1 Aftonbladet läs även andra bloggar Mark Klamberg, Rasmus Jonlund, Per Altenberg, Kent Persson, Maria Byström

Läs även andra intressanta åsikter om internationella kvinnodagen, jämställdhet, hederskultur, feminism, Dilsa Demirbag-Sten, Nyamko Sabuni, Mona Sahlin, Elisabeth Tamm, mänskliga rättigheter,

Partirådets hetaste debatt

Idag avslutades folkpartiets partiråd. Tre politiska program har antagits: ett om integritetsfrågor, ett om integration och ett om klimat. Jag deltog i integrationsdebatten som blev en het potatis.

I integrationsutskottet var vi några som yrkade att partistyrelsen skulle ges i uppdrag att tillsätta en utredning om att förbjuda religiösa symboler i grundskolan (såväl kommunala som fristående skolor). Förslaget gick igenom med rösterna 14 mot 11.

Men i kammaren röstades det ner efter två timmars debatt. Jag tycker inte småflickor i åldrarna 5-15 ska bära slöja, i synnerhet inte i skolan. För mig handlar frågan om de mänskliga fri - och rättigheterna, och om FN:s barnkonvention.

Jag har svårt att förstå hur liberaler som i alla tider varit frihetens fanbärare inte tar ställning för småflickornas utsatthet. Att hänvisa till religionsfrihet när man inte fått bestämma själv utan blivit påtvingad slöjan av sina föräldrar kan väl inte vara religionsfrihet.

Är det så vi ska arbeta med jämställdhet i Sverige på 2000-talet, i världens mest jämställda land? Nej givetvis inte, vi måste visa civilkurage och säga att friheten gäller alla människor som bor här.

Det som förvånade mig mest var att folkpartiets mest tongivande feminist inte tog ställning för småflickorna. När skriket på hjälp ligger inom räckhåll lägger man det döva örat till. Det är tydligen enklare att jobba med jämställdhetsfrågor när det är på avstånd.

Läs även andra intressanta åsikter om feminism, FN:s barnkonvention, folkpartiet, förbud, integritet, partiråd, religioner, skolan, slöja, värdegrunder

Talibanfeministen Schyman talar ut!

Gudryn Schyman har en gång för alla bekänt färg och kan numera tillskrivas titeln, Talibanfeminist. Det är en sådan som ställer sig bakom förtryckarnas sida (talibanerna i Afghanistan som värdesätter djur mer än det kvinnliga könet) och som till varje pris försöker tysta hedersdebatten.

Detta ger hon tydligast uttryck för i en debattartikel i Expressen. Schyman vägrar erkänna eller ens se att det finns skillnader när det gäller mäns våld mot kvinnor. Antingen vill hon inte se mönstrena som är uppbyggda kring hederskulturen där ett helt kollektiv styr över en individ eller så vill hon ha fortsatt monopol på jämställdhetsfrågorna genom att inta en roll som distanserar hennes ståndpunkter så långt bort från verkligheten som möjligt. Därmed säkrar Schyman en plats i feministdebatten i fortsättningen med. Snacka om hyckleri!

I artikeln går även att läsa att folkpartiet är rasister, populister, främlingsfientliga osv, detta för att fp till skillnad från henne lyft upp frågan på den politiska dagordningen. Så länge människor inte har samma förutsättningar, inte kan göra sina egna val eller vars mänskliga rättigheter blir kränkta i tjugohundratalets Sverige får Schyman faktiskt finna sig i att folkpartiet kommer driva hedersfrågorna vidare. Vi gör det som Schyman borde gjort för tolv år sedan när hon hade makt att påverka tusentals flickors framtid.

Artikeln går att läsa här