När svenska Hollywoodfruar hade premiär i måndags var jag en av 600 000 tittare som satt bänkad framför TV:n. I en timme fick vi följa Anna Anka och två andra lyxfruars ”vardagsliv” från andra sidan Atlanten.
Anna Anka tycker att man som hemmafru ska ställa upp på alla sätt, alltid vara snygg och välklädd och att tillfredställa mannen sexuellt, är en skyldighet
Fru Ankas medverkan har lämnat djupa spår efter sig. Löpsedlarna avlöser varandra, allt som stavas Anka skrivs det febrilt om. Folk är förbannade, feministerna är skitförbannade, alla är tamejfan tokförbannade.
Fru Anka är inte nöjd med genomslaget. Hon vill ha mer. Newsmillredaktionen hade det på känn, så de kontaktar henne, och rätt som det är ploppar en artikel upp på sajten med rubriken: ”Jag vill bli en förebild för svenska kvinnor”. Jag trodde jag läste fel, att rubriken egentligen sa att Påven har konverterat till Islam.
Vid det här laget tror jag de flesta önskar att det vore januari så man kan springa ut och kyla ner oss i första bästa snödriva. För nu har temperaturen höjts till den grad att det snart kokar över.
Att jämföra Fru Ankas ding-ding-värld med en vanlig amerikansk hemmafru är bisarrt. De lever en annan verklighet, som Anka aldrig skulle hitta till. Det vill hon nog inte heller.
S-kvinnornas ordförande Nalin Pekgul har som vanligt lämnat sitt bidrag till debatten. Och precis som vanligt blandar Pekgul äpplen med päron. Hon jämför Ankas livsstil med kvinnorna i Kurdistan. Nu har påven konverterat till Judendomen! Eller så har utvecklingen i Kurdistan gått förvånansvärt snabbt framåt sedan jag var där sist för några år sedan.
Anna Anka har gjort ett aktivt val, hon kan frigöra sig från rollen som hemmafru närhelst det behagar henne. Då tar hon pick och pack och lämnar Paul. För kvinnorna i Kurdistan är verkligheten en helt annan. Det trodde jag Nalin Pekgul kände till.
Nalin Pekgul är också upprörd över att Nyamko Sabuni inte kallar sig för feminist. Men hon stoltserar med att Göran Persson minsann gjorde det. Den feminismen fick vi ju se mycket av…
Läs även - Fru Anka vill ge sig in i svensk politik, Helt vanligt Lyxliv, KD välkomnar Anka till partiet
Läs även andra intressanta åsikter om Anna Anka, Nalin Pekgul, Nyamko Sabuni, jämställdhet, USA, jantelagen, hollywoodfruar, lyxliv
Visar inlägg med etikett jantelagen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jantelagen. Visa alla inlägg
torsdag 17 september 2009
Fru Anka skapar panik!
Etiketter:
Anna Anka,
hollywoodfruar,
jantelagen,
jämställdhet,
lyxliv,
Nalin Pekgul,
Nyamko Sabuni,
USA
fredag 13 februari 2009
Du ska inte tro att du är något!
Idag läste jag ett mycket konstigt inlägg på Newsmill. Politikern, Annika, Nordgren Christensen är upprörd över arbetsmarknadsminister, Sven-Otto Littorins kärleksmeddelanden till flickvännen Évin Khaffaf på facebook.
Hon hänvisar till tre saker; ”1. Mannen är trots allt minister. 2. Han skriver (naturligtvis mycket medvetet) på hennes Wall, öppet för alla kontakter att läsa. 3. Hon är 17 år yngre och han skriver till henne som om hon vore en… kattunge?”
För att i nästa andetag deklarera följande;
”Jag tycker alla, inklusive ministrar, har rätt att vara privatpersoner. De får vara hur kära som helst, i vem som helst. Låt mig också för säkerhets skull säga att jag inte har något emot relationer där den ena parten är betydligt äldre än den andra.”
Men Annika, varför i all sin dar lägger du då näsan i blöt? Tycker du inte det är bra att ministrar och andra förtroendevalda är som de flesta andra? Sverige är unikt i världen med sin närhetsprincip. Ta en tur på stan så ska du se att få reagerar om en riksdagsledamot, eller minister passerar Drottninggatan (alla ministrar är inte kända).
Christensen avslutar texten med; Jag förstår helt enkelt inte hur Littorin tänker…
Och jag förstår helt enkelt inte hur Annika tänkte när hon skrev artikeln. Kanske var det Jantelagstänkandet eller den gamla vanliga avundsjukan som tog vid. Vad vet jag, men man börjar ju undra. Ett tips till Annika är att delita både Sven-Otto och Évin från sin vänlista så slipper hon alla generande kärlekshälsningar i fortsättningen.
Läs även andra intressanta åsikter om Sven-Otto Littorin, Évin Khaffaf, facebook, jantelagen, arbetsmarknadsminister
Idag åker jag till Umeå och kommer hem på söndag. Bloggen kommer därför vila under helgen för nya tag nästa vecka.
Hon hänvisar till tre saker; ”1. Mannen är trots allt minister. 2. Han skriver (naturligtvis mycket medvetet) på hennes Wall, öppet för alla kontakter att läsa. 3. Hon är 17 år yngre och han skriver till henne som om hon vore en… kattunge?”
För att i nästa andetag deklarera följande;
”Jag tycker alla, inklusive ministrar, har rätt att vara privatpersoner. De får vara hur kära som helst, i vem som helst. Låt mig också för säkerhets skull säga att jag inte har något emot relationer där den ena parten är betydligt äldre än den andra.”
Men Annika, varför i all sin dar lägger du då näsan i blöt? Tycker du inte det är bra att ministrar och andra förtroendevalda är som de flesta andra? Sverige är unikt i världen med sin närhetsprincip. Ta en tur på stan så ska du se att få reagerar om en riksdagsledamot, eller minister passerar Drottninggatan (alla ministrar är inte kända).
Christensen avslutar texten med; Jag förstår helt enkelt inte hur Littorin tänker…
Och jag förstår helt enkelt inte hur Annika tänkte när hon skrev artikeln. Kanske var det Jantelagstänkandet eller den gamla vanliga avundsjukan som tog vid. Vad vet jag, men man börjar ju undra. Ett tips till Annika är att delita både Sven-Otto och Évin från sin vänlista så slipper hon alla generande kärlekshälsningar i fortsättningen.
Läs även andra intressanta åsikter om Sven-Otto Littorin, Évin Khaffaf, facebook, jantelagen, arbetsmarknadsminister
Idag åker jag till Umeå och kommer hem på söndag. Bloggen kommer därför vila under helgen för nya tag nästa vecka.
Etiketter:
arbetsmarknadsminister,
Évin Khaffaf,
facebook,
jantelagen,
Sven-Otto Littorin
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)