Ny laserman i Malmö?

Har Malmö fått sin egen laserman? Ingen vet med säkerhet vad det rör sig om, men sjutton personer med invandrarbakgrund har fallit offer för en störd persons härjningar. Det är obehagligt och jag förstår att människor är rädda och oroliga.

Jag var 12-13 år när "Lasermannen" John Ausonius härjade i Stockholm. Trots min unga ålder visste jag att något inte stod rätt till. Mina föräldrars oro för mig och mina syskon. Det allmänna tillståndet bland vänner och bekanta skapade en olustig och jobbig situation. Stockholm förvandlades till en kall och rå stad och ingen kände sig säker.

Jag spelade basket på den tiden. Varje helg hade vi antingen hemma- eller borta match. När vi spelade på bortaplan kommer jag ihåg att samtalsämnet under resorna ofta handlade om lasermannen. Vi var ständigt på vår vakt, höll till och med koll på varandras kroppar, om någon hade röd prick (laser) så skulle vi kasta oss över personen och lägga oss på marken.

Vi som varit med en gång tidigare förstår hur människor i Malmö känner och upplever situationen. Polisen jobbar intensivt med fallet. Ännu vet vi inte vilka motiv som ligger bakom. I den bästa av världar hoppas jag att skjutningarna inte har med främlingshat att göra. Men det är svårt att skaka sig loss den misstanken. Och gårkvällens beskjutning in mot en lägenhet, som skadade två kvinnor gör faktiskt saken ännu värre.

Om människor inte kan känna sig säkra i sina hem, var ska de då uppleva trygghet? Just nu går mina tankar till alla som drabbats. Och att polisen snart får fast gärningsmannen. Glad också att integrationsminister Erik Ullenhag agerar tydligt. Vi får aldrig acceptera att Sverige blir slutet och kallt land. Mångfalden berikar Sverige och oss som människor.

DN, DN, DN, DN, aftonbladet, aftonbladet, aftonbladet, läs även andra intressanta åsikter om lasermannen, Malmö, invandrare, Erik Ullenhag, Integration,

Omvänd rasism inom vänstern

Igår begravdes sjubarnsmamman hennes fem döttrar och 13-åriga kusin som omkom i branden i lördags i Rinkeby. Runt två tusen personer deltog i ceremonin. Det var framförallt svensk-somalier hitresta från hela Sverige och utlandet som var med. Även integrations – och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni och socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin var närvarande.

Många journalister rapporterade direkt från begravningsplatsen. Aftonbladets Karin Ahlborg skriver idag att hon ”skämdes” för gårdagens avskedsceremoni i egenskap av journalist. Varför undrade jag och läste texten.

Ahlborg är upprörd över två saker. För det första; journalisternas uppförande, de ska ha pratat och skrattat under ceremonin och fotograferna ska ha ställt sig i vägen för kistorna för att få de bästa bilderna. Om så har skett är det hemskt, men samtidigt är jag övertygad att media följer etiska riktlinjer för uppförande.

För det andra: Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabunis närvaro upprörde. Sabuni är inte en legitim representant för regeringen utan ett subtilt budskapsobjekt. Det är hårda ord. Det faktum att Sabuni ansvarar för jämställdhet – integration och demokratifrågor tycks ha gått Ahlborg obemärkt förbi.

Skulle regeringen ha skickat någon annan (vit) minister? Eller minst två för att Sabunis position skulle legitimeras. Sabuni är själv afrosvensk och Sveriges första svarta minister. För den somaliska gruppen var hennes närvaro viktig och angeläget. Noterar dessutom att Ahlborg inte nämner Mona Sahlins närvaro med ett enda ord.

Som vanligt ska vänstereliten definiera invandrare som inkompetenta varelser som ska omhändertas av farbror staten. I det samhälle vänstern vill bygga får invandrare inte växa, göra karriär, tala bra svenska, ha avvikande åsikter eller känna sig som en del av det svenska samhället. Det är kollektivet som gäller, därmed basta. Är du liberal får du stämpel som blattealibi, husneger eller onkel Tom. Detta är den omvända rasism vi möter på 2009-talet i Sverige som är förtäckt av "solidaritetsmanteln".

Läs även andra intressanta åsikter om Nyamko Sabuni, Mona Sahlin, Integration, invandrare, Rinkeby, somalier,

Kvotering är ingen bra lösning

Frågan om kvotering har länge varit föremål för debatt. Den förra regeringen hotade med det men inget hände. Istället förskjöts frågan till framtiden hela tiden. Nu har jämställdhetsminister, Nyamko Sabuni (fp) klart och tydligt deklarerat sin och regeringens ståndpunkt i ett reportage i Svd.

Bolagsstyrelserna kommer inte tvingas kvotera in kvinnor. Det är ett glädjande besked, man kan inte ersätta diskriminering med diskriminering. Kompetens ska vara avgörande för uppdragen.

Jag tror det är viktigt med ett underifrånperspektiv. Hela samhället måste ha en vilja till förrändring, att jobba med attityder är den största utmaningen. Politiker ska arbeta förebyggande och förenkla för människors vardag (familjer) att kunna arbeta på lika villkor och dela på bördorna hemma.

Alliansregeringen har gjort en hel del på den här fronten. Bland annat har man infört avdrag för hushållsnära tjänster, jämställdhetsbonus för att fler pappor ska stanna hemma med sina barn. Jämställdhetsministern har satsat 100 miljoner kronor om året från 2007 till 2009 på att främja kvinnors företagande. Och mer finns och kommer det att göras.

Lika fel som det är att kvotera in kvinnor är det fel att särbehandla invandrare "positivt". Det göder bara förakt och misstänksamhet om man avviker från det normala, dvs vit medelålders man i sina bästa år. Människors initiativkraft, kompetens och erfarenheter är de meriter måste väga tyngst, inte kön, etnicitet eller stämpel på pannan.

Läs även andra intressanta åsikter om Kvotering, positiv särbehandling, jämställdhet, jämlikhet, Nyamko Sabuni, folkpartiet, kön, invandrare,

Nu kan alla ansöka om id-kort!

Regeringen har äntligen hittat en lösning på hur människor som har uppehållstillstånd ska kunna ansöka om id-kort. Skatteverket ska utföra denna tjänst. Tidigare låg ansvaret hos svensk kassaservice. Men idag är det nästintill omöjligt för en person som saknar giltig id-handling att få ett kort.

Jag har själv jobbat på bank och sett vilka problem detta inneburit. Bankerna utfärdar endast id-kort åt sina egna kunder, för att bli kund måste man legitimera sig, för att legitimera sig måste man ha id-kort. Det finns ett undantag, har man nära släkting (make, maka, mor, far) som kan styrka ens identitet med personbevis samt giltig svensk id-handling går det att utfärda ett kort, men det är långt ifrån alla som har släktingar i Sverige.

Hela vår existens är beroende av id-kort. Det är mycket svårt att leva normalt liv eller utföra de mest elementära ärendena. Det går bra att jobba, men det är svårt att få ut lönen (det var länge sen arbetsgivarna betalade ut löner kontant).

Problemet har existerat i flera år, men tyvärr struntade den förra (s) regeringen helt i det faktum att tiotusentals människor drabbades av deras oförmåga (eller ointresse) att lösa eländet. All heder åt integrationsminister, Nyamko Sabuni (fp) hon har i över ett år engagerat sig för att få en lösning på frågan.

Nya moderaterna vill införa kvotering

Nya Moderaterna vill nå ut till fler kvinnor eftersom att de är underrepresenterade i partiet. Det är ju bra, men problemet är att detta ska ske med hjälp av kvotering. Det är partisekreteraren, Per Schlingmans recept för jämnare könsfördelning på ledande poster. I en intervju till svenskan sa han även igår att invandrarna ska kvoteras.

Både kvotering och positiv särbehandling har alltid varit främmande för mig. Som liberal tycker jag det är viktigt att varje individ ska bedömas just som individ på grund av sina färdigheter och talanger och inte för att man tillhör ett visst kön, har en viss hudfärg, religion eller ursprung.

Visst är det viktigt att alla partier strävar efter mångfald och har representativa vallistor till olika församlingar, men att säga att en viss kvot ska tillfogas den gruppen och en viss kvot till den andra lämnar inte mycket kvar till övriga.

Jag antar att moderaterna går till väga på samma sätt som de flesta partier och har interna provval (med undantag för sossarna).

Ska partiernas medlemskår breddas så kräver det att politiken är tilltalande och att människor känner identifikation med budskapen. Låt oss ta folkpartiet och invandrarna som exempel. Vi har arbetat konkret och målinriktat med både de globala frågorna och inrikespolitiken. Folkpartiet har fångat upp en del invandrargrupper när de talat om deras hemlandsfrågor samtidigt som vi talat om utanförskapsproblemen många människor känt igen sig i.

I valet 2006 gick vi mest fram i invandrartäta områden enligt vallokalsundersökning (VALU) bland borgerliga partier. Det är ett bevis på att vårt engagemang var genuin och trovärdig. Politik handlar om förtroende, förtroende tar man inte, man får det.

Moderaterna bör överge kvoteringstanken, istället borde de fundera på hur politiken kan läggas om för att attrahera nya medlemmar. Kvotering riskerar leda till utfrysning och att människors kompetens negligeras då andra endast ser kovteringsstämpeln på pannan på en.