Pekgul och Demirbag-Sten i studio Ett

I dag möttes Dilsa Demirbag-Sten och Nalin Pekgul i en debatt i P1 Studio Ett. Pekgul var upprörd, mycket upprörd. Och så här kan man summera hennes bidrag till debatten.

Kurdiska ungdomar som deltar i den offentliga debatten är en samhällsfara. De är inskränkta och isolerade nationalister som hatar andra folkgrupper och vet dessutom inte hur man uppför sig i den civiliserade världen. Utvecklingen skrämmer henne!

Jag trodde Pekgul skulle bli glad att ungdomar engagerar sig. Det var ju hennes mission en gång i tiden när hon var aktiv i SSU. Många såg henne som en förebild. En kurd som lyckats i det svenska samhället. Men nånting hände med åren. Kärleken till rörelsen blev så stark att den tog sig uttryck på ett osunt sätt. Den som inte anslöt sig till sossarna skulle stämplas som outsiders. De skulle inte heller ges tillfälle att delta i debatten. Yttrandefriheten kan nämligen endast tillskrivas de som tycker som Pekgul.

Jag har varit aktiv i den kurdiska frågan i många år nu. Jag har varit med på massor av möten med Kurdiska ungdomsförbundet, med KSAF på universitetet, med olika nätverk, diskuterat på nyårsfester och bröllop. Jag kan inte se att kurdiska ungdomar är särskilt annorlunda nu jämfört med när Pekgul jobbade politiskt med unga kurdiska tjejer och killar i Stockholms förorter. Snarare är fler mer insatta i samhällsfrågorna nu, många har gått längre utbildningar och skriver och uttrycker sig bra. Jag tror det är få som känner igen sig i hennes beskrivning av den kurdiska ungdomen och många blir nog besvikna.

Att Nalin Pekgul tagit parti för Ingmar Karlsson och hans bok ser varken jag eller någon annan som problem. Problemet är alla dessa ogrundade anklagelser för att flytta fokus från sakfrågan.

Läs även andra intressanta åsikter om Dilsa Demirbag-Sten, Fredrik Malm, Ingmar Karlsson, invsion Kurdistan, Nalin Pekgul, rättshaverist, Sakine Madon, Yttrandefirhet