Bra att moderaterna backar om förskolan

Igår meddelade moderaternas gruppledare i utbildningsnämnden Cecilia Brinck att partiet vill avskaffa taket för barngruppernas storlek i förskolan. Läs mitt inlägg här. Skolborgarrådet Lotta Edholm gick ut och markerade tydligt att folkpartiet "inte" kommer gå med på det.

Nu säger moderaterna och finansborgarrådet Sten Nordin att de inte kommer driva frågan vidare. Det är bra, och ännu bättre att de inser att det var en dålig idé. Trots att vi är en allians är det viktigt att markera när en fråga riskerar landa fel. Bra att Lotta Edholm agerade så snabbt och så tydligt.

Läs även andra intressanta åsikter om förskolan, moderaterna, folkpartiet, Lotta Edholm,

Den rödgröna utrikespolitiken kommer isolera Sverige från omvärlden

Under mellanvalåren brukar det vara hög ton i utrikesdebatten. Det brukar finnas konsensus bland de flesta partierna om Sveriges roll i vår omvärld för att främja fred och demokrati.

Undantaget är förstås Vänsterpartiet som bland andra vill lämna EU, dra hem våra trupper från Afghanistan och nu det senast häpnadsväckande kravet, att amerikanarna ska dra hem alla sina trupper som är utstationerade runt om i världen.

Det finns nog inget parti som hyst sådant förakt mot USA som Vänsterpartiet. Nu när Lars Ohly inser hur nära hans parti är makten, att de kan vara med och styra svensk utrikespolitik om det blir maktskifte, passar de på att flytta fram sina positioner

Och de verkar ha kunnat göra det med framgång, utan motstånd från Socialdemokraterna. Miljöpartiet var nog inte svåra att övertyga, eftersom att de i till mångt och mycket tycker som Vänsterpartiet.

Men att Mona Sahlin ännu en gång visat sin oförmåga att leda sin allians är faktiskt inget annat än bottenbetyg. Jag tror att många socialdemokrater blev lika bestörta som oss andra när de rödgröna presenterade sina utrikespolitiska förslag.

Peter Wolodarskis söndagskrönika är nästan obligatorisk läsning för att förstå vad som skulle hända med svensk utrikespolitik och Sveriges anseende i världen om Lars Ohly skulle få bestämma efter valet. Läs även Jan Björklund och Fredrik Malms artikel på newsmill. Det går inte att ta miste på, hur viktigt folkpartiet tycker det är med en fortsatt amerikansk närvaro.

Det sägs att inget parti vinner val på att driva utrikespolitik. Det stämmer säkert. För många väljare är inrikesfrågorna viktigare. Min förhoppning är att det blir mer fokus på utrikesfrågorna denna gång. Vänsteroppositionens krav kommer ge konsekvenser för Sverige, då är det bättre vi diskuterar förslagen nu och inte sen.

Läs andra bloggar: Carl Bildt, Pophöger, Zac´s åsikter, Göran Petersson, Jinge, Moderat val 2010. Läs även andra intressanta åsikter om utrikespolitik, Vänsterpartiet, USA, folkpartiet,

Behåll barngruppernas storlek i förskolan

Moderaterna i Stockholms Stad presenterar sin skolpolitik inför valet. Till SvD säger gruppledaren i utbildningsnämnden, Cecilia Brinck att de vill slopa taket för barngruppernas storlek i förskolan.

Idag bör gruppernas storlek inte överskrida 14 barn i åldrarna 1-3 och 18 barn bland äldre barnen. Förslaget är dumt, för även om en del stadsdelar har svårt att leva upp till målen, skulle det sannolikt bli värre om man slopade taket. Det skulle även påverka negativt på det pedagogiska arbetet.

Skolborgarrådet Lotta Edholm uttalar sig också och säger att det inte är ett bra förslag. Läs hennes blogg, där utvecklar hon resonemangen på ett mycket bra sätt. Givetvis behövs det fler och andra måttstockar för att mäta kvalitén i förskolan, men det ena behöver inte utesluta det andra. Även småbarnsföräldrar är oroliga av förståeliga skäl, här ger en del av dem uttryck för sin oro.

Läs även Kalles blogg, Törnqvist, Han Åberg, Grönt Stockholm, Per Ankersjö läs även andra intressanta åsikter om Lotta Edholm, folkpartiet, centerpartiet, moderaterna, förskolan,

Ingenting är omöjligt. Det bevisar alliansen

Mindre än hundra dagar kvar till riksdagsvalet har det onekligen hänt något i opinionen. Sedan den 3 maj då vänsterpartierna presenterade sin gemensamma budgetförslag har stödet för deras politik minskat bland väljarna. De uppfattas inte ha seriösa eller finansierade vallöften för att leda Sverige ur den internationella finanskrisen.

I en rad mätningar senaste månaden har alliansregeringen knappat in på de rödgröna. Det intressanta är att experterna för inte så länge sedan dömde ut oss. De sa att något dramatiskt måste hända för att vi ska kunna vända utvecklingen. Det räckte med att oppositionen presenterade sin agenda och fick tummen ner av väljarna.

Dagens Synovate som presenteras i DN visar att ingenting är omöjligt. Alliansregeringen går om oppositionen med 48,3 mot 46,5 procent. Det är även glädjande att Sverigedemokraterna hamnar utanför spärren.

Givetvis ska man inte stirra sig blind på mätningar. Det har varit kraftiga svängningar åt båda hållen emellanåt. Men den kommande tiden och fram till valet kommer opinionssiffrorna bli viktiga indiktatorer som ger en fingervisning på vad väljarna tycker. Det ska inte underskattas.

I en kommentar säger Ibrahim Baylan att han vill öka tempot och Per Schlingman säger att vår jobbpolitik uppskattas av väljarna. Henrik Brors chattar med väljarna om opinionen. Läs även Gunnar Jonssons ledare.

Läs även vad andra bloggare tycker: Niklas Frykman, Kent Persson, Sanna Rayman, Fredrik V, Johan W, Peter Andersson, Fredrik Axelsson, Mary X, Thomas B, Jinge, Röda Berget, Jonas Sjöstedt, Högbergs tankar, Dick Erixon, SvD, Aftonbladet, Expressen, Expressen

Läs även andra intressanta åsikter om alliansen synovate, folkpartiet, socialdemokraterna, Mona Sahlin, Jan Björklund, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, riksdagsvalet 2010,

Skriver på SVT-Debatt om yttrandefriheten

"Debatten handlar inte längre om Lars Vilks"

Jag är barn till politiska flyktingar som tvingades fly undan en militärkupp. Vårt brott var att vi var kurder och krävde mänskliga rättigheter. Men vi fick inte säga vad vi tyckte. De rättigheterna fick jag istället växa upp med i Sverige. Trodde jag.

Debatten om Lars Vilks och yttrandefriheten började redan 2007 när han ställde ut den omtalade bilden på muslimernas heliga profet Mohammed föreställande en rondellhund. Det var på en konstutställning i Värmland och arrangörerna tog bort bilden med motiveringen att människor med muslimsk bakgrund kunde känna sig kränkta.

Uppmärksamheten kring det häpnadsväckande ställningstagandet var låg i medierna. Undantaget var tidningen Nerikes Allehanda. I samband med en ledare som handlade om yttrandefriheten publicerades den omtalade rondellhunden för att läsarna skulle få en bild av vad diskussionen handlade om.

Detta blev början på en lång resa för Lars Vilks, Nerikes Allehanda och Sverige som nation. Internationella protester bröt ut Iran, Afghanistan, Pakistan, Egypten och många andra muslimska länder. Muslimska konferensen, som är en samarbetsorganisation mellan 57 muslimska stater, uppmanade regeringen att straffa de skyldiga: Lars Vilks och Nerikes Allehanda.

Tolv representanter för länderna krävde att få träffa statsminister Fredrik Reinfeldt. De fick sitt möte men ingen ursäkt eftersom vi har yttrandefrihet och oberoende medier i Sverige.

Då, som nu, blev Lars Vilks allvarligt hotad till livet. Den tidigare socialdemokratiska ministern Pierre Schori gick till frontalangrepp mot Vilks i medierna. Offret fick stå i skamvrån.

För någon vecka sedan uppenbarade sig den politiska fegheten igen. Denna gång i form av Vänsterpartiets Lars Ohly och Miljöpartiets Peter Ericsson.

När Lars Vilks blev överfallen under en föreläsning vid Uppsala Universitet och utsattes för ett brandattentat var företrädarna för vänsterpartierna inte sena med att ge Vilks skulden.

Vi har idag kommit till en punkt där diskussionen inte längre handlar om Lars Vilks eller de teckningar han målar. Den diskussionen lämnade vi bakom oss när våldet, hatet och attackerna tog vid.

Nu handlar det om att försvara yttrandefriheten. Vi får inte ta friheten för givet. Vi har inte fått något gratis. Kampen för demokratin började för över hundra år sedan. Tyvärr är det få som träder fram i offentlighetens ljus och som försvarar den rättigheten när den står under hot av extremister.

Varför? Jo, därför att de blandar ihop två rättigheter i grundlagen, religionsfrihet och yttrandefrihet. Självklart ska alla få tro på vilken religion de vill. Men det innebär inte att man, inte ska få säga vad man tycker: kvinnor, män, barn, vuxna, judar, kristna och muslimer.

År 2007 försvarade jag Lars Vilks rätt till yttrandefrihet på Expressens debattsida och SVT:s debattprogram "Argument". Idag, 2010, låter jag honom skriva en gästkrönika på min blogg och med egna ord berätta om senaste tidens attacker mot honom. Jag känner ett särskilt ansvar för yttrandefriheten och har bett honom att göra det av två skäl:

För det första: Jag är politiker. Politiker har ett ansvar att skydda de värden den svenska demokratin vilar på. Om inte vi som är folkets företrädare gör det, vem ska göra det?

För det andra: Jag är kurd. Om inte jag, som barn till föräldrar som kommit till Sverige för att få sina mänskliga rättigheter, kämpar för yttrandefriheten vem ska då göra det?

Vi ska inte tro att vi en gång för alla har vunnit rätten att säga vår åsikt. Det måste hela tiden finnas människor som är beredda att stå upp för den rätten. Sverige är mitt hemland och jag älskar landet som gav mig min frihet. Så länge jag lever här kommer jag aldrig sluta kämpa för just de rättigheter som demokratin bygger på.

Gulan Avci, Riksdagsledamot (FP)

Regeringen vill stoppa tvångsäktenskapen

Nyamko Sabuni presenterar på brännpunkt regeringens fortsatta arbete för att förhindra så kallade barn- och tvångsäktenskap. Det är inte en dag för tidigt. Ungdomsstyrelsen beräknar att så många som 70 000 unga lever inom hederskulturen.

Förra året presenterade Stockholms Stad en rapport som visade att 4000 ungdomar lever någon form av kontrollerad liv. Det kan handla om att de inte får välja vem de ska gifta sig med, ha pojkvän, umgås med kompisar efter skolan, ha svenska vänner, utbilda sig vidare osv.

När religioner, kulturer och traditioner fråntar individen hennes rättigheter kan vi inte skynda långsamt. Vissa saker bör vi göra omgående. Lagstiftning är en sådan sak. Visst kan man inte lagstifta bort alla problem som rör hederskulturen.

Attityder tar lång tid att förändra, men det finns så mycket vi kan göra för att råda bot på en del av problemen. Det har den här regeringen med Folkpartiet i spetsen visat i både ord och handling. Läs även vad Adam Cwejman, och Agneta Berliner skriver.

Läs även andra intressanta åsikter om hederskultur, Nyamko Sabuni, folkpartiet, tvångsäktenskap,

Lars Vilks är min gästkrönikör idag

Jag har bett konstnären Lars Vilks skriva ett gästinlägg till min blogg och med egna ord berätta om senaste månadens jakt mot honom. Yttrandefriheten är grundbulten i vårt fria samhälle, alla människor har rätt att uttrycka sin åsikt.

Lars Vilks har gjort det via konsten. Lars Vilks har senaste tiden blivit utsatt för mordhot och brandbomber har kastats in i hans hem. Vi som är politiskt förtroendevalda har som största uppgift att skydda demokratins grundfundament när den hotas. När islamister och andra extremister vill inskränka yttrandefriheten har vi en skyldighet att skydda den.

Med mina egna ord!

För en månad sedan skulle jag, inbjuden av Utrikespolitiska Föreningen, föreläsa på Högskolan i Jönköping om yttrandefriheten. Jag såg fram emot den här föreläsningen eftersom jag då äntligen skulle få möjlighet att föra en diskussion kring dels vad som gäller allmänt för yttrandefriheten och dels förklara mitt eget projekt.

En central poäng var att understryka att ingen bild är något i sig själv utan beror på vilken kontext den placeras i. Så menade jag att det var plausibelt att visa en bild av min teckning inom ramen för en föreläsning om yttrandefriheten. Om den skulle visas var detta sammanhang det rätta. Givetvis kunde man ifrågasätta denna ståndpunkt. Något som auditoriet kunde föra en diskussion om.

Emellertid stoppades föreläsningen genom protester från muslimska studenter. Den absurda situationen att en föreläsning om yttrandefriheten hade censurerats var ett faktum. Jag tyckte att detta var en orimlig utveckling. Vad man än hade för uppfattning om mitt projekt borde jag kunna få möjligheten att ge min version av det innan det stoppades.

Av en ren tillfällighet hade jag några veckor senare inviterats till Uppsala för att tala om rondellhunden som konstprojekt. Det var ett verkligt bra tillfälle att lägga fram projektet utifrån dess grundläggande intentioner. För att det inte skulle bli alltför fixerat på mitt projekt tillade jag på en allmän introduktion av samtidskonstens problem med yttrandefriheten.

Debaclet som följde i Uppsala visade att yttrandefriheten kan begränsas genom våld och total ovilja att överhuvudtaget lyssna på argument. Vad som jag ser som än värre är att en rad ansedda debattörer och politiker visade förståelse för dem som krävde att föreläsningen hade stoppats. Med schablonargument som att det skulle röra sig om ett främlingsfientligt projekt lyckas man nå konklusionen att jag hade mig själv att skylla.

En sådan logik innebär att vara dömd på förhand. Eftersom mitt projekt har blivit synnerligen kontroversiellt skulle man kunna tycka att det vore rimligt att den anklagade skulle få lägga fram sina synpunkter istället för att gång på gång censureras.

Vi tycks alltså ha kommit till en situation där indicier, misstänksamhet och ett ämnes känslighet är nog för att begränsa yttrandefriheten.

Lars Vilks

Läs även andra intressanta åsikter om Lars Vilks, yttrandefrihet, folkpartiet,

Borta bra men hemma bäst!

Efter 2 utlandsresor på raken känns det skönt att vara hemma i Stockholm igen. Resan till Israel var privat med familjen. Jag har aldrig varit i Israel tidigare- så det blev en härlig upplevelse. Vi hade endast ett möte inbokat och det var på Utrikesdepartementet i Jerusalem. Resten av tiden spenderade vi i Tel Aviv och på badstranden. Men det blev givetvis en tripp till Jaffa med.

Jag har även varit i Grekland och kom hem tidigare i dag. Den 19 maj är internationella minnesdagen för folkmordet på de pontiska grekerna. Mellan åren 1916-1922 uppskattas runt 350 000 pontiska greker ha folkmördats i dåvarande ottomanska riket, dagens Turkiet.

Det var en stor manifestation som samlade flera tusen personer i onsdags. Jag fick äran att både hålla huvudanförande utanför parlamentet och lägga första kransen på folkmords- monumentet på Constitution Square.

Människor kunde inte tacka nog för det svenska erkännandet, och ärligt talat var jag mållös. På resan hem fick jag tid för reflektion. Och en sak är i alla fall för säkert, den 19 maj 2010 kommer jag aldrig att glömma.

Läs även andra intressanta åsikter om Israel, Jerusalem, Tel Aviv, Jaffa, Grekland, Aten, folkmord, pontiska greker, Sverige

Folkpartiet och unga kandidater

Tidigare i dag lanserade Liberala Ungdomsförbundet och Liberala Studenter en ny hemsida "Unga Folkpartiet". Det är ett samarbete med Folkpartiet i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Syftet är att fronta unga kandidater till valet i höst. Sidan är både snygg, informativ och innehåller lång lista kandidatpresentationer av liberaler från hela landet.

I en artikel till politikerbloggen skriver ordförandena för LUF och LS att Folkpartiet varit dåliga på att fånga upp unga väljare. De refererar till Europaparlamentsvalet förra året. Läs artikeln härSå till en annan minst lika viktig fråga som rör ungdomar. Min vän och partikollega Rasmus Jonlund meddelade mig tidigare i kväll att Tidningen Mitt-i Kungsholmen publicerat min insändare i dagen utgåva.

Jag har skrivit om alliansregeringens extra satsningar på sommarjobb och sommarskola för unga och vilka positiva effekter det ger för Stockholms stad. I sommar får cirka 1300 unga stockholmare extraknäcka. För många innebär det ett första jobb, nya erfarenheter och ingång till arbetsmarknaden.

Sist men inte minst, i morgon bitti reser jag till Israel. Det ska bli skönt att komma bort några dagar, koppla av och ladda upp batterierna inför valrörelsen. Därför blir det sporadiskt bloggande från Tel Aviv.

Andra bloggar: Lotta Edholm, Amanda Brihed, Mikael Wendt, Eric Wahlberg, Adam Cwejman, Mark Klamberg, Per Pettersson, Sebastian Hallén, Christoffer Jönsson, Andreas Froby, Sevde Monke, läs även andra intressanta åsikter om Unga Folkpartiet, Adam Cwejman, luf, ls, folkpartiet, barn- och ungdomar, sommarjobb, sommarskola, alliansregeringen,

Lars Ohly överkörd av ombuden

Vänsterpartiets kongress måste vara rena mardrömmen för Mona Sahlin. Tanken var aldrig att Lars Ohly skulle ingå i det röd-gröna samarbetet. Efter påtryckningar från sitt eget folk tvingades Sahlin till reträtt. Och här står hon idag. Med Lars Ohly sittande i knät och Maria Wetterstrand som stakar ut färdriktningen.

Den 3 maj skulle få slut på alla spekulationer om oenigheten mellan partierna. De presenterade en gemensam budgetmotion och nu skulle allt vara frid och fröjd. Mediernas fokus på Vänsterpartiet som de största förlorarna blev uppenbarligen för mycket för medlemmarna.

Ombudens brutala slakt av Lars Ohlys uppgörelse med sossarna och miljöpartiet kring den ekonomiska politiken kommer få förödande konsekvenser för vårt land om deras politik blir verklighet. Man kräver att följande bland andra ska skrivas in i vänsterpartiets valplattform: 6-timmars arbetsdag med bibehållen lön, höjning av a-kassan till 90%, borttagande av karensdagarna i såväl a-kassan som sjukförsäkringen.

Vänsterpartiet har aldrig varit ett parti att lita på, de tror att välstånd kommer till av sig självt. Ekvationen är enkel, färre som jobbar, mindre pengar till statskassan för att finansiera vård, omsorg och skola. Det blir färre satsningar på infrastruktur, på jobbfrämjande åtgärder och det går överhuvudtaget inte att föra en seriös och framåtblickande politik.

Inte heller är partiet att lita på i utrikespolitiken. Vänsterpartisterna är egocentriska protektionister som struntar fullständigt i att människor i andra delar av världen behöver vår hjälp för att kunna skapa demokrati i sina länder.

Deras solidaritetskänsla sträcker sig inte längre ut än att behaga partimedlemmarna. Annat var det förr, då hade man respekt för det internationella engagemanget, men idag ägnar de sig hellre åt navelskåderi än att bidra till freden. Läs försvarsminister, Sten Tolgfors artikel om Afghanistanfrågan.

Andra som bloggar: Mikael Wendt, Germund Andersson, Kilden & Åsman, Canute Ocean, Per Ankersjö, Jonas Sjöstedt, Edvin Alam, Rosie Rothstein, Seved Monke, Magnus Andersson, Kent Persson, och andra intressanta åsikter om a-kassa, arbetslinjen, bidragslinjen, sjukförsäkring, Vänsterpartiet, folkpartiet, alliansen,

Mitt anförande på RFSL:s kongress

Kära vänner,

Det är en ära för mig som riksdagsledamot att få framföra Folkpartiet liberalernas hälsning till RFSL på er förbundskongress. Men ni får förlåta mig för att mitt hjärta inte bara är i Skellefteå just nu. I denna stund finns mitt hjärta också i Vilnius i Litauen.

Samtidigt som vi kongressar här, bara en timmes flygresa från Sverige, kämpar den litauiska HBT-rörelsen för det som borde vara en självklar rättighet i en demokrati. Rätten att fredligt uttrycka sin mening, rätten att demonstrera, rätten att visa vem man är och vem man älskar utan att behöva vara rädd.

Det är en skam för Europa att den litauiska riksåklagaren försökte förbjuda en fredlig demonstration. Det är en skam för Europa att det litauiska parlamentet stiftar lagar för att förbjuda människor att säga det som är självklart – nämligen att det finns många sätt att leva, många sätt att bilda familj, och att all kärlek är lika mycket värd.

När homofoberna går på offensiven får vi andra inte backa. Den svenska EU-ministern, Folkpartiets Birgitta Ohlsson, har i dag hållit sitt tal i Vilnius på plats under Baltic Pride, trots att själva paraden hotats stoppas. I talet har hon mycket tydligt framfört den svenska regeringens ståndpunkt.

För det första att Sveriges regering djupt beklagar att den fredliga Pride-paraden stod under hot av de som inte respekterar demokratins princip om alla människors lika värde.

För det andra att diskriminering på grund av sexuell läggning är helt oacceptabel oavsett om den sker i Sverige, i Litauen, någon annanstans i EU eller i övriga världen.

För det tredje att Sveriges regering anser att den litauiska lagen mot främjande av homosexualitet innebär en kränkning av grundläggande värderingar - och att den hotar både yttrandefriheten och Homosexuellas – Bisexuella –och Transpersoners rättigheter

Därför var det glädjande att läsa på webben att Litauens högsta förvaltningsdomstol nu meddelar att pride-paraden kommer äga rum i morgon.

Det är en stor seger för EU och Sverige. Signalen har gått fram och de svenska ansträngningarna med EU-minister Birgitta Ohlsson i spetsen har gett effekt. Det är en seger för demokratin.

Men som vi alla vet är Litauen inget isolerat fall. De moldaviska myndigheterna förbjöd alldeles nyligen en fredlig Pride-parad i landets huvudstad, men gav däremot tillstånd åt en HBT-fientlig demonstration på samma tid och plats.

I ett sjuttiotal länder i världen är kärlek mellan människor av samma kön ett brott. Iran och Saudiarabien tillhör skräckkabinettet. Nu hotar Uganda att göra dem sällskap med världens kanske hårdaste lagstiftning mot homosexualitet. Och Sverige ger omfattande bistånd till Uganda. Låt mig därför vara mycket tydlig med den svenska regeringens hållning.

Sverige och EU förväntar sig att Ugandas regering står upp för grundläggande mänskliga rättigheter och att lagförslaget därför bör förpassas till papperskorgen där den hör hemma.

Om lagförslaget blir verklighet har biståndsminister Gunilla Carlsson sagt att det försvårar möjligheterna att fortsätta biståndet på samma sätt som i dag. Men också här hemma har vi mycket att arbeta vidare med.

Jag är stolt över att Sverige nu har en jämlik äktenskapslag. Men vi i Folkpartiet vill mer. Fortfarande erkänns inte den samkönade familjen fullt ut inom EU, vilket försvårar möjligheten att ta med sig familjen till ett annat EU-land. Självklart ska alla EU-regler fullt ut erkänna samkönade par på samma sätt.

Jag är stolt över att adoption och insemination är tillåtet för samkönade par. Men vi vill mer. Allt fler svenska barn kommer till världen genom surrogatmödraskap utomlands. Ändå är det alldeles för tyst om dessa barn i den svenska debatten.

Vi i Folkpartiet vill bryta tystnaden, och vi vill ha en utredning för att få fram kunskap om situationen för barn som fötts genom surrogatmödraskap liksom situationen för surrogatmammorna själva.

Jag ska ärligt säga att detta är en fråga där det nog finns olika åsikter inom alla partier. Men en sak är viktig – ingen får lov att blunda för kunskap.

Jag är stolt över att integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni har genomfört en ny diskrimineringslag där ersättningen till den som diskrimineras höjs rejält, och där transpersoner inkluderas på samma sätt som homo- och bisexuella.

Det gör att den svenska diskrimineringslagen kanske är världens starkaste när det gäller skydd för transpersoner. Men vi vill mer.

EU:s lagstiftning mot diskriminering är alldeles för svag, och den svenska regeringen driver på för ett nytt diskrimineringsdirektiv som skulle stärka skyddet väsentligt när det gäller sexuell läggning. Vi vill också inkludera transpersoner fullt ut. Tyvärr har vi ett tufft motstånd från vissa andra länder i EU, men ni ska veta att vi står på er sida.

I regeringens handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor inkluderas för första gången hedersrelaterat våld och våld i samkönade relationer. Det är en viktig signal och visar att all våld, oavsett i vilken form den tar sig i uttryck ska bekämpas

Jag är stolt över att vi har tvättat bort de sista öppet särbehandlande lagarna när det gäller sexuell läggning. Men inte minst för transsexuella, transvestiter och andra transpersoner finns det mycket kvar att göra.

Många transpersoner har hindrats i sina liv på grund av namnlagen. Nu har regeringsrätten sagt sitt och förhoppningsvis blir det lättare att fritt välja förnamn, men det duger inte att ha kvar en gammaldags lagtext.

Vi vill ta makten från staten och lämna tillbaka till vuxna människor. Jag är glad över att namnlagen nu äntligen ses över, och jag kan lova er att Folkpartiets Martin Andreasson som sitter i utredningen kommer att hårdbevaka frågan.

Alldeles för många transsexuella hamnar i kläm av en omodern lagstiftning och ointresserade landsting som inte ger dem stöd och utredning i tid. Det är oacceptabelt.

Vårdresurserna för transsexuella behöver förstärkas så att alla får tillgång till utredning och behandling oavsett var i landet man bor. Och Folkpartiet säger absolut nej till det absurda utredningsförslaget om tvångskastrering av den som vill genomgå operation!

RFSL har arbetat i 60 år för Homosexuella – Bisexuella – och Transpersoners rättigheter. Det finns mycket kvar att göra, och i det arbetet ska ni veta att vi i Folkpartiet liberalerna fortsätter stå på er sida.

Tillsammans kämpar vi vidare för rätten att älska, rätten att uttrycka sin identitet och rätten att vara den man är.

Tack ännu en gång för att jag har fått möjligheten att vara här med er ikväll. Varmt grattis till 60-års jubileet, och jag önskar er fortsatt bra kongresshelg.

Tack för ordet

Läs även andra intressanta åsikter om Baltic Pride, Birgitta Ohlsson, folkpartiet, hbt-frågor, Litauen, Nyamko Sabuni, RFSL DN, SvD, Anna Starbrink,

RFSL inleder sin kongress och Baltic Pride i Littauen ställs in

Idag inleder RFSL sin kongress som i år äger rum i Skellefteå. Jag har fått äran att företräda Folkpartiet Liberalerna och ska hålla ett anförande för medlemmar och kongressombud senare i kväll.

I år fyller RFSL 60 år. Fram till 2007 hette förbundet, Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande. Efter namnbytet står RFSL för Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter.

RFSL arbetar för att homosexuella, bisexuella och transpersoner på samma sätt som alla andra medborgare i vårt land ska kunna leva ett normalt liv med samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter, utan att tvingas dölja sin sexuella läggning.

I Sverige finns en bred politisk enighet över blockgränserna om vikten av att arbeta med HBT-frågor. Men det räcker inte att vi är överens, för så länge homosexuella, bisexuella och transpersoner bemöts med intolerans har vi mycket kvar att göra.

Tyvärr ser det mycket mörkt ut i andra delar av Europa. I vissa EU länder ser vi hur politiker använder HBT frågorna på ett sätt som piskar upp mycket obehagliga stämningar. Senaste exemplet är Littauen.

Baltic Pride som skulle ha hållits nu i helgen har stoppats. 5 maj drogs demonstrationstillståndet in efter att litauiske riksåklagaren hänvisat till att det kan skapa oroligheter. Men detta är bara svepskäl. Den riktiga orsaken är att 50 parlamentariker i Littauen länge arbetat för att stoppa priden. Dessa homofoba politiker utnyttjar situationen för egna syften. Det är en skam för EU.

Vår EU-minister har reagerat mycket hårt, och det med rätta. Birgitta Ohlsson är en förkämpe och har i många år engagerat sig för homosexuella, bisexuella och transpersoners rättigheter. Hon skulle ha invigt Priden nu i helgen men så blir det inte.

Just nu befinner hon sig i Vilnius för att hålla ett tal. Och känner jag Birgitta rätt, kommer hon inte ge vika för de krafter som vill inskränka friheten för hbt-personer. Kritiken kommer vara hård och budskapet kommer nå långt in i korridorerna i litauiska parlamentet. Läs hennes artikel i dagens brännpunkt, det ger en tydlig fingervisning om Birgittas mod när det gäller mänskliga rättighetsfrågorna. Nu kan du läsa talet på regeringens hemsida.

Nu tillbaks till RFSL-kongressen. Är man inte på plats går det bra att följa"kom Ut-bloggen. Läs också vad andra bloggare tycker: Skriet från vildmarken, RFSLU-bloggen, Raymond Svensson, Carin Jämtin, Canute Ocean, Crister Fahlstedt, Gotiska Klubben, Voter och andra intressanta åsikter om RFSL, folkpartiet, Birgitta Ohlsson, hbt-frågor, alliansen, Littauen, Baltic Pride

Valvindarna vänder från vänster till höger

En dag som denna finns det anledning att vara glad. Äntligen har våren kommit till Sverige efter en lång och tung period med snö och mörker. Men det börjar också röra på sig i det politiska landskapet.

Expressen presenterar en ny mätning från Demoskop. Det är glädjande och efterlängtade siffror. Bland 1006 tillfrågade väljare skulle alliansregeringen få förtroendet att leda Sverige vidare om det vore val idag. Ställningen mellan blocken är 49,2% till Alliansen mot 47,4% till vänsteroppositionen.

Vänsteroppositionens budgett som presenterades 3 maj har inte gett effekt. Väljarna inser att Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets politiska förslag inte är bra för Sverige.

En ansvarsfull politik bygger INTE på att man kan slösa pengar hur som helst, spendera på reformer som inte gynnar arbetslinjen, som inte ökar sysselsättningen, som inte investerar i framtiden och framförallt straffbeskattar människor med lägst marginaler.

Valrörelsen har som sagt börjat. Dagens mätning är viktig, inte minst för borgerlighetens självförtroende. Nu handlar det om att vara ute på fältet, träffa människor, prata med dem, lyssna på vad de har att säga och ta till oss av deras synpunkter.

Valrörelsen handlar också om att berätta för väljarna vad vi gjort de fyra senaste åren vid makten. Men det blir dessto viktigare att berätta vad vi vill göra nästa mandatperiod. Väljarna vill veta om framtiden innan valet och inte efter.

Vad som helst kan hända under valrörelsen, men en sak är säkert. Det kommer bli en tuff och jämn match. Valet är över när sista valurnan stänger 20:00 den 19 september. Fram till dess ska vi ta varenda dag, timme och minut i akt och tala med väljarna om vår vision och våra konkreta förslag.

Läv även: Aftonbladet, Aftonbladet blogg, Kent Persson, Edward Riedl, Magnus Andersson, Peter S, Per Altenberg, Seved Monke, Adam Cwejman, SvD-ledarblogg, SvD, SvD, SvD, DN, DN, Per Gustavsson och andra intressanta åsikter om alliansen, opposition, folkpartiet, moderaterna, SABO Socialdemokraterna, demoskop, valet 2010,

Arbetslinjen är integrationens bästa vän

Integrationspolitiken är ett område som engagerar- och skapar starka reaktioner. De senaste åren har jag diskuterat ämnet i många olika sammanhang. Jag gläds åt att Folkpartiet har så starkt stöd bland medborgarna, det bevisar att vi gör rätt när vi lägger om hela politiken.

Det gäller att vara tydlig med vad man vill. Vi vill skapa ett inkluderande samhälle som utgår från individen och hennes rätt att själv få bestämma över sitt liv. Det handlar om att skapa möjligheter för nyanlända människor så de kan lära sig svenska, utbilda sig, få ett arbete att gå till och känna att man är en del av samhället.

Med folkpartiets omläggning av introduktionspolitiken ska ingen gå obemärkt förbi, eller vänta 7 år tills någon frågar vad man vill bidra med. Människor ska från första dagen komma i kontakt med arbetsmarknaden. Den nya reformen för nyanländas etablering tar fasta på just dessa aspekter.

Därför blir jag glad när tidningarna, som i det här fallet svenska dagbladet uppmärksammar goda exempel på invandrares integration. Sverige har inte råd att förlora mer kompetens och erfarenheter människor bär med sig i bagaget hit.

Sanaz Lavasani lämnade Iran och kom till Sverige för 3 år sedan. I Iran jobbade hon som högskoleingenjör och bland annat inom fordonindustrin. I Sverige förstod hon att språket kommer öppna dörrar in till arbetsmarknaden.

Sanaz studerade på SFI första året, sen sökte hon till Kungliga Tekniska Högskolan för att studera SFINX, svenska för ingenjörer, som är ett samarbete mellan KTH, järfälla kommun, Stockholms Stad och Länsstyrelsen.

Det tog bara sju månader tills Sanaz kom ut på praktik på ett företag. Tack vare erfarenheterna hon fick därifrån kunde hon söka sig vidare till ett annat företag där hon jobbar idag.

Språk, utbildning , en dynamisk arbetsmarknad och gemensamma värdegrunder, lägger grunden för en bra integrationspolitik. Socialdemokraterna har lärt sig av Folkpartiet och omprövat delar av sin politik i opposition.

Tyvärr lyckades Vänsterpartiet rita om kartan igår, och tvinga sossarna tillbaks i tiden. Blir det maktskifte kommer bidragspolitiken återigen genomsyra integrationspolitiken, och det är inte bara förödande för individen utan hela samhället som går miste om så mycket kompetens.

Läs även andra intressanta åsikter om integrationspolitik, folkpartiet, Vänsterpartiet, socialdemokraterna, bidragslinjen, arbetslinjen

Månadens bloggare är Carl B Hamilton

Politikerbloggen har utsett Carl B Hamilton till månadens bloggare, med motiveringen att han tar plats i debatten, sticker ut och ofta retar upp arbetarrörelsen.

Carl B är en klok man som har många meriter. Hans kunskaper kring den finansiella politiken breddar ofta perspektiven. Det är lärorikt att lyssna till honom på riksdagsgruppen. Man lär sig något nytt varje gång. Läs vad Anders Pihlblad skriver på sin blogg.

Läs även andra intressanta åsikter om Carl B Hamilton, folkpartiet, politikerbloggen, månadens bloggare

Dawit Isaak har blivit symbol för yttrande- och pressfrihet

I dag är internationella dagen för pressfrihet. Det är en viktig dag- en dag för eftertanke. Vi som har haft turen att födas i Sverige eller flytta hit vet hur viktig demokratin och dess grundpelare är. Det är tack vare tidigare generationers kamp vi kan åtnjuta våra friheter idag. Det ska vi vara stolta över.

Därför blev jag glad när jag bläddrade i DN i morse och såg att åtta publicist- och människorättsorganisationer kräver att EU ska strypa all bistånd till diktaturen i Eritrea. Idag betalar EU ut sammanlagt 3 miljarder svenska kronor till Eritera. Det är pengar som mer eller mindre hamnar i regimens ficka.

Folkpartiet och en av våra tre Euorpaparlamentariker, Olle Schmidt har länge drivit frågan. Så länge regimen kränker mänskliga rättigheter, fängslar kritiker och journalister, bland andra svensk-eritreanen Dawit Isaak bör EU och andra västmakter agera kraftfullt.

En före detta fångvaktare som nyligen flytt Eritrea har träffat Expressen journalister och TV8:s programledare Lars Adaktusson. I kväll sänds intervjun i "Angeläget". Fångvaktaren träffade Dawit för bara 3 månader sedan- och säger att hans tillstånd är mycket allvarligt. "Om Dawit inte får akut hjälp tvivlar han inte att Dawit kommer att dö."

Dawit Isaak har suttit fängslad i nio år utan rättegång. Dawits brott är att han kritiserat regimen och tillsammans med andra journalister försökt påverka samhället i mer demokratisk riktning. Han har fått betala ett högt pris, med sitt liv som insats.

För mig, och säkert många andra har Dawits öde blivit symbolen för press- och yttrandefriheten. Därför är det viktigt att kampen fortsätter. Inte minst för att visa de människor som lever med förrycket att vi bryr oss. Vårt engagemang håller gnistan vid liv - och människor vågar hoppas på förändring.

Läs vad andra bloggare skriver: Iniskogen, Annika Beijbom, Dick Erixon, Aftonbladet blogg, Inger Fredriksson, Opassande, Magda.nu, Voters.se, Calle bloggar om livet i Kina, SvD, Expressen, Expressen, Aftonbladet

Läs även andra intressanta åsikter om Dawit Isaak, Eritrea, Yttrandefirhet, pressfrihet, EU, sanktioner, bistånd, Olle Schmidt, folkpartiet,