Den rödgröna utrikespolitiken kommer isolera Sverige från omvärlden

Under mellanvalåren brukar det vara hög ton i utrikesdebatten. Det brukar finnas konsensus bland de flesta partierna om Sveriges roll i vår omvärld för att främja fred och demokrati.

Undantaget är förstås Vänsterpartiet som bland andra vill lämna EU, dra hem våra trupper från Afghanistan och nu det senast häpnadsväckande kravet, att amerikanarna ska dra hem alla sina trupper som är utstationerade runt om i världen.

Det finns nog inget parti som hyst sådant förakt mot USA som Vänsterpartiet. Nu när Lars Ohly inser hur nära hans parti är makten, att de kan vara med och styra svensk utrikespolitik om det blir maktskifte, passar de på att flytta fram sina positioner

Och de verkar ha kunnat göra det med framgång, utan motstånd från Socialdemokraterna. Miljöpartiet var nog inte svåra att övertyga, eftersom att de i till mångt och mycket tycker som Vänsterpartiet.

Men att Mona Sahlin ännu en gång visat sin oförmåga att leda sin allians är faktiskt inget annat än bottenbetyg. Jag tror att många socialdemokrater blev lika bestörta som oss andra när de rödgröna presenterade sina utrikespolitiska förslag.

Peter Wolodarskis söndagskrönika är nästan obligatorisk läsning för att förstå vad som skulle hända med svensk utrikespolitik och Sveriges anseende i världen om Lars Ohly skulle få bestämma efter valet. Läs även Jan Björklund och Fredrik Malms artikel på newsmill. Det går inte att ta miste på, hur viktigt folkpartiet tycker det är med en fortsatt amerikansk närvaro.

Det sägs att inget parti vinner val på att driva utrikespolitik. Det stämmer säkert. För många väljare är inrikesfrågorna viktigare. Min förhoppning är att det blir mer fokus på utrikesfrågorna denna gång. Vänsteroppositionens krav kommer ge konsekvenser för Sverige, då är det bättre vi diskuterar förslagen nu och inte sen.

Läs andra bloggar: Carl Bildt, Pophöger, Zac´s åsikter, Göran Petersson, Jinge, Moderat val 2010. Läs även andra intressanta åsikter om utrikespolitik, Vänsterpartiet, USA, folkpartiet,

enigheten varade i två dagar

Knappt två dar har passerat och den nybildade röd-gröna alliansen har redan fått bekymmer. Jag skrev i mitt förra inlägg att vi nog skulle få se en och annan konflikt inför öppen ridå, men att det skulle ske så snabbt kom lite som en överraskning måste jag nog ändå erkänna.

Miljöpartiet och vänstern kan inte enas om huruvida det ska vara en gemensam valplattform. Ohly är bakbunden av ett kongressbeslut. Men Peter Eriksson är av en annan uppfattning, så här säger han till Dn;

- Visst handlar det om en valplattform, säger han. Och hela syftet med de fem arbetsgrupperna är att ta fram en politik som täcker de flesta viktiga områden.

Låt oss ta två konkreta exempel för att förstå hur splittrad den röd-gröna alliansen är. När det gäller EU så vill sossarna vara kvar, miljöpartiet har nyligen bestämt sig för att vi inte ska dra oss ur och vänstern vill att vi lämnar omedelbart.

I säkerhetspolitiken säger sossarna ja till att skicka flera soldater till Afghanistan, mp vill bibehålla nuvarande styrka och v vill att vi kallar hem soldaterna omedelbart.

Det kan inte vara lätt att vara Mona Sahlin, knappt hinner hon dessarmera en konflikt innan en annan bryter ut. Men det ska bli intressant att följa den röd-gröna alliansens resa de kommande två åren. Och det faktum att de inte kommer redogöra för någon gemensam politisk linje innan våren 2010 förstärker bilden av att de kommer ha svårt att komma överens.

Läs även andra intressanta åsikter om röd-grön allians, splittring, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Mona Sahlin, Lars Ohly, Peter Eriksson, utrikespolitik, skatter, utbildning, bistånd, försvar


Länkar Dn, Henrik Brors, Svd, Schyman och Schlaug