Ingen bojkott av israeliska produkter

Uppdatering: Johan Ingerö har en bra blänkare på Neos hemsida om hela bojkotthistorien!

I lördags hade konsumentföreningen Väst stämma i Göteborg. Tre motioner med förslagen att Coop-butikerna ska bojkotta produkter från Israel bifölls. I ett pressmeddelande skrev ordföranden att styrelsen ska driva bojkottfrågan vidare till KF Sverige.

Dock verkar det finnas hopp i denna, annars mycket tråkiga historia. Igår kom ett pressmeddelande från högsta ort. Bojkottkravet mot israeliska produkter kommer inte hörsammas.

Förra året lurade Lidl, Ica och Konsum konsumenterna med vilseledande information om var grönsakerna som såldes i butikerna, ursprungligen kom ifrån. I min egen konsum-butik på Kungsholmen märktes flera kartonger israeliska paprikor om till spanska. Läs inlägget jag skrev då.

Konsumentföreningen är inte unika med att resa bojkottkrav mot Israel. Såväl partier i riksdagen som andra vänsterorganisationer har länge "kämpat" för att strypa alla svensk-israeliska förbindelser. Maria Byström skriver bra i sin blogg.

Läs även andra intressanta åsikter om Israel, Koop, Konsum, Ica, Lidl, bojkott, Palestina,

Omdömeslöst Lars Ohly

Expressen publicerar en bild på vänsterledaren Lars Ohly bärande på en Palestinahalsduk runt halsen. Att bära en halsduk med flaggor, kartor och andra symboler är inget fel i sig. Men i det här fallet är det en karta över Palestina och staten Israel bortraderad från kartan.

Det är fullkomligt horribelt, det börjar bli en vana inom vänsterblocket att göra en sak och när det blåser kallt göra kovändningar. Det är inte trovärdigt. Lars Ohly är ledare för en av Sveriges etablerade partier och hans handlingar kan ge konsekvenser och påverka de ansträngningar som görs för att hitta en fredlig lösning på Palestina - Israel konflikten. Dessutom kan det trigga igång extremister här hemma som inte tycker att staten Israel har rätt att existera.

Det är dags för Lars Ohly att tala ur skägget. Vad är hans egentliga linje i konflikten. Är han för eller emot en tvåstatslösning? Det är bra att folkpartiledaren Jan Björklund uttalat sig. Han säger följande till Expressen:

"Det är bland det mest omdömeslösa jag har hört en svensk ledande politiker göra i modern tid. Har han ingen vettig förklaring till detta så är han djupt olämplig att överhuvudtaget komma i fråga som statsråd".

Läs även andra intressanta åsikter om Lars Ohly, Jan Björklund, Vänsterpartiet, folkpartiet, Israel, Palestina, antisemitism,

Varför så tyst Ilamar Reepalu?

Det är bra att Nyhetskanalen uppmärksammar situationen för judar i Malmö. Förra året fördubblades antalet anmälda hatbrott i Malmö och de flesta brotten var riktat mot judar. Det rörde sig framförallt om glåpord, trakasserier, vandalisering på begravningsplatser och attacker mot synagogan. Så här ska en ung arabisk kille sagt till reporten när han var på väg ut ur moskén:

"Dom ska väck allihopa"

Det som är mest oroande är att judiska familjer tvingas flytta från Malmö för att de inte känner sig säkra eller ser någon ljus framtid för sina barn. Många har flyttat till Stockholm men en del har även gett sig av till Israel. För gott.

Jag tycker det är bra att TV4 uppmärksammar den otäcka utvecklingen i Malmö, men det hade varit önskvärt att få höra vad kommunalrådet Ilmar Reepalu ämnar göra för att komma till bukt med problemen. Nu har inte jag någon större tilltro till Reepalu eftersom att han är en av medansvariga för det som händer.

För att förstå vad jag menar med Reepalus inblandning ber jag att få hänvisa till Fredriks blogg. Socialdemokrater slår sig ofta för bröstet när det gäller solidaritet och kampen för utsatta grupper. Men judar verkar inte passa in i den bilden.



Läs även andra intressanta åsikter om antisemitism, Israel, Palestina, araber, islam, Ilmar Reepalu, Socialdemokratena,

Förintelsens minnesdag

Idag högtidhålls Förintelsens minnesdag. Det var den 27 januari 1945 som Auschwitz- Birkenau befriades från Nazityskland. Det var det största fånglägret nazisterna hade upprättat. Målet var att förinta det judiska folket. Fram till Hitlertysklands undergång mördades 6 miljoner judar i Europa. Även Romer och homosexuella föll offer för det nazistiska experimentet.

Den här dagen är mycket viktig av många orsaker. Människor samlas i olika delar av Sverige för att minnas och hedra alla som dödades och de som överlevt Förintelsen. Men vi samlas också för att ständigt göra oss påminda om hur det gick till, hur en hel värld kunde låta det hända, men framförallt hur vi tillsammans bör agera för att det aldrig ska få hända igen.

Trots vetskapen och dokumentationen om Förintelsen har flera folkmord ägt rum efter 1945. Rwanda, Darfur och Kurdistan är några exempel. FN, EU, NATO och andra internationella organisationer har ett viktigt ansvar. Fria nationer har ett ansvar att bekämpa intolerans, främlingsrädsla, främlingsfientlighet, antisemitism och islamofobi.

Vi har genom åren sett hur konflikten i mellanöstern påverkat samhällsklimatet i Sverige. Judar som bott hela sitt liv här har fått skulden för något de inte bär skuld för i Israel-Palestina konflikten. LUF:s ordförande Adam Cwejman skriver mer om det på Newsmill. Cwjman undrar om Socialdemokraternas partiordförande Mona Sahlin tar avstånd från partikollegan Ilmar Reepalus uttalanden.

Journalisten Negar Josephi skriver även hon på Newsmill om Sverigedemokraternas flört med judiska gruppen: ” hur mycket de än försöker få oss att glömma deras förflutna, så glömmer vi inte vår historia”:

Birgitta Ohlsson, utrikestalesperson för folkpartiet befinner sig i Auschwitz- Birkenau just nu. Hon skriver en läsvärd artikel på brännpunkt med uppmaning om att Sverige ska inrätta ett centralt organ som ser till att slutna arkiv om och kring förintelsen öppnas upp. Hon har även en artikel på politikerbloggen. Ilya Meyer har också viktiga perspektiv i sin blogg.

Läs även andra intressanta åsikter om förintelsens minnesdag, Birgitta Ohlsson, Israel, Mona Sahlin, Palestina, antisemitism,

Ännu en kris mellan Israel och Turkiet.

DN:s Nathan Shachar rapporterar om ännu en diplomatisk kris mellan Israel och Turkiet. Sist det begav sig var i Davos på World Economic Forum i våras. Turkiets premiärminister Recep Tayip Erdogan försökte läxa upp Israels president Simon Perez i mänskliga rättigheter - och anklagade Israel för att bedriva folkmordskrig mot Palestinierna.

 Det är starka ord av det land som har ett folkmord hängande över halsen. Turkiet har än idag inte erkänt folkmordet på över en miljon kristna armenier, syrianer, assyrier, kaldéer och greker år 1915.

En ny TV-serie har börjat sändas i den statliga kanalen TRT-1 som handlar om kriget på Gaza. Israeliska soldater framställs som onda demoner som mejar ner civila palestinier och arkebuserar barn. Och Hamas målas upp som frihetskämpar som gjorde allt för sitt folk.  Ja, de till och med använde oskyldiga barn och kvinnor som levande sköldar för sitt krig mot Israel.

Ledningen i Israel har rasat över serien och kräver att man stoppar den. Jag förstår den avsky man känner som israel och som jude, men att kräva scensur varje gång något skrivs eller visas på tv är inte heller lösningen.

Nu är ju Turkiet inte ett land att ta på allvar i frågor som rör demokrati och grundläggande mänskliga rättigheter. Därför blir det patetiskt när utrikesminister Davutoglu försvarar den antisemitiska tv-serien med följande, läs och häpna:

-               ”Vi har inte censur i Turkiet. Och så länge Israel förtrycker Gaza är allt samarbete uteslutet”.

Jag är dessutom nyfiken på hur EU i den fortsatta processen ska ställa sig till det faktum att Turkiets närmaste allierade i dessa dagar är Iran och Syrien.

Läs även andra intressanta åsikter om Israel, Turkiet, Israel, Palestina, Gaza, folkmord, EU,

Publicera även rondellhunden i pressfrihetens namn AB!

Både här hemma och runt om i världen har Donald Boströms, rent ut sagt, vidriga artikel fått stora rubriker vilket orsakat diplomatisk kris mellan Sverige och Israel.

Statminister Fredrik Reinfeldt har idag uttalat följande till TT: ”Ingen kan begära att Sveriges regering ska bryta mot egna grundlagar. Yttrandefriheten är en omistlig del i det svenska samhällslivet”. Även Aftonbladet omfattas av grundlagarna, punkt.

Ledningen med Jan Helin, Helle Klein och Åsa Lindeborg är säkert nöjda med den debatt de lyckats framkalla. Det blir extra intressant med tanke på hur tidningen agerade under Mohammedkrisen för några år sedan. När Lars Vilks framställde profeten Muhammed som rondellhund blev han hotad till livet och fick gå under jord.

Nerikes Allehanda publicerade bilden på ledarsidan i samband med en text om yttrandefrihet. Chefsredaktören fick också en fatwa på sitt huvud, vilket föranledde att flera tidningar publicerade bilden.

Företrädare för en rad muslimska länder krävde ursäkt av statsminister Fredrik Reinfeldt, men statsministern var lika konsekvent då som nu. Demokratin segrade över diktaturerna.

Aftonbladet valde att inte publicera rondelhunden. Politiske chefsredaktören Helle Klein hänvisade till följande i en ledare: ”Bilderna framställer Muhammed som terrorist och som en osympatisk och farlig person. De träffar inte bara den religiösa muslimen utan de flesta muslimer både här i Europa och i den islamska världen”. Då handlade det om att muslimer blev kränkta och att islamofoba stämningar ökade.

Nu handlar det om judar och antisemitism och får rubriken ”svensk pressfrihet står på spel”. Även dåvarande chefsredaktören Anders Gerdin sa följande i en intervju på frågan om varför de inte publicerade rondellhunden: ”Det finns inga skäl för oss att trycka bilder som kränkt miljontals muslimer världen över”. Men att kränka miljontals judar är helt ok.

Det är den här bilden, föreställande profeten Muhammed som rondellhund som satte hela arabvärlden i gungning. De flesta dagstidningarna tog strid för yttrande - och pressfriheten medan Sveriges största dagstidning AB vek sig för diktaturerna.



DN, DN, Newsmill/Gunnar Hökmark, Nerikes Allehanda, SvD, Brunbladet, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, Expressen

Läs även andra intressanta åsikter om Israel, Palestina, antisemitism, aftonbladet, Helle Klein, Donald Boström, Jan Helin, Yttrandefirhet, Benny Dagan, Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt, Lars Vilks,

Yttrandefriheten gäller alla!

Det är väl inte okänt för någon att Aftonbladets kultursida antagit en allt brunare färg de senaste åren.

I måndags publicerades en artikel skriven av Donald Boström. Han hävdar att israeliska soldater ägnar sig åt organplundring på palestinier. Det hävdade man på medeltiden också, då hette det att judar ritualmördade kristna barn. Texten är så osmaklig att man får ont i magen. Inte överraskande är det kulturredaktören Åsa Lindeborgs glasögon som granskat och godkänt artikeln. Det visar mer på hennes ideologiska kompass än Boströms lösa påståenden.

Detta har föranlett kritikstorm i Israel. Israeliska UD har protesterat till både svenska regeringen och vår ambassad i Tel Aviv. Svenska ambassadören Elisabeth Borslin Bonnier har tagit avstånd från artikeln vilket är mycket ovanligt att en ambassadör gör.

Jag är stor vän av staten Israel och det judiska folket. Våra länder vilar på demokratiska värden. Yttrandefriheten, press- och tryckfriheten är lika fri i Sverige som i Israel, därför är det förvånande att man kräver ursäkt för publiceringen.

Jag har förståelse för att människor känner sig kränkta, upprörda och förbannade. Aftonbladet borde hiva antisemitiskt bråte över bord i stället för att publicera det med krigsrubriker över hela uppslag i tidningen. Men det kan inte innebära att vi viker oss i principfrågan att våra medier är fria och har rätt att publicera även sådana texter. Läs också journalisten och författaren Dilsa Demirbag-Stens inlägg på Expressen-Kultur. Johan Ingerö har två viktiga inlägg på sin blogg om å ena sidan yttrandefriheten och andra sidan Jan Helins tillkortakommanden.


Newsmill: Pål Bergström, Per Gahrton, NiklasEkdal, John Ahlmark, Åke Wredén,
Expressen: Aron Lund, DN, SvD, SvD

Läs även andra intressanta åsikter om Israel, Yttrandefrihet, Gaza, Donald Boström, Niklas Ekdal, Per Gahrton, Palestina

I väntan på nya tider!

För några veckor sedan ägde World Economic Forum rum i Davos. Både Turkiets premiärminister, Recep Tayyip Erdogan och Israels president, Shimon Peres deltog. Under ett panelsamtal tog Erdogan till ORDA. Han anklagade Israel för behandlingen av palestinierna i Gaza och läxade upp Peres. Han malde på ett bra tag inför samlade världs median och reste sig sen upp och lämnade scenen i protest. Erdogan skulle aldrig mer komma tillbaks till Davos…

Väl framme i Istanbul mottogs han som en hjälte. Tusentals anhängare mötte honom på flygplatsen. Kan jämföras med när svenska folket välkomnade sina fotbollshjältar hem efter att ha kammat hem tredjeplatsen i VM 1994. Erdogan hyllades i hela arabvärlden för sin heroiska insats. Han hade visat Peres och Israel vart skåpet ska stå.

Relationerna mellan länderna har försämrats och det har pågått ett ordkrig senaste tiden. I en intervju häromdagen för tidningen Haaretz sa Israels arméchef, generalmajor Avi Mizrahi följande;

”Erdogan borde ha sett sig själv i spegeln innan han kritiserade Peres, och att Turkiet inte har rätt att kritisera ockupationen av palestinsk mark så länge det finns turkiska soldater på norra Cypern”.

Mirzrahi påminde även Erdogan om förtrycket mot den kurdiska befolkningen och för folkmordet på armenierna.

Turkiska generalstaben kontrade direkt med att anklaga Mirzrahi för lögnare och att hans uttalanden var oacceptabla. Även turkiska utrikesdepartementet kallade upp Israels ambassadör för att överlämna en protest mot Mizrahis ”oacceptabla anklagelser och galna utfall mot vår premiärminister och vårt land”.

Jag är inte cynisk när jag säger att detta sammanträffar drygt två månader innan parlamentsvalet i Turkiet, 29 mars. Stödet för kemalisterna har ökat, kurderna är besvikna på uteblivna reformer, och bombningarna mot deras bröder och systrar i södra Kurdistan ses inte med blida ögon. Så nu försöker Erdogan flörta med väljarna i hopp om att utspelet i Davos ska ge effekt. Frågan är om det blir en Davos i repris innan 29 mars eller är Israelkortet helt förbrukat...

Läs Gurgin och andra intressanta åsikter om folkmord, Gaza, Israel, kurder, Palestina, Turkiet, Hamas, Davos

Mellanöstern i Sverige

För två veckor sedan arrangerades en manifestation i Malmö till stöd för Israel. Men vad är en manifestation utan att extremisterna är på plats? Ett sjutiotal personer beväpnade med ägg (dvs rötägg i ordets rätta bemärkelse) hade intagit sina platser på andra sidan torget med siktet inställt mot judejävlarna.

Polisen bedömde läget som så allvarligt att arrangörerna uppmanades avbryta manifestationen. Säkerheten kunde inte garanteras! Men däremot gick det bra att upprätthålla ordningen på Sergels torg när tusentals Hamasvänner ockuperade plattan för någon månad sedan med Mona Sahlin som huvudtalare stående framför en Hamasflagga vajande i luften.

Så i går, arrangerades en ny manifestation på stortorget i Malmö. Extremisterna var på plats som sig bör, drygt hundra personer rustade med raketer denna gång. Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot för folkpartiet och EU-parlamentarikern, Olle Schmidt var där för att tala.

Innan manifestationen började sköts en raket rakt in mot folkmassan, stämningen blev obehaglig. Sedan kom två slangbomber och exploderade med kraft när Birgitta talade (går att se i gårdagens rapport sändning). Samtidigt skrek extremisterna mördare, mördare och krossa Israel, i kör.

Polisen som är väl medveten om sina tidigare misstag hade förstärkning med uppemot trehundra poliser och torget var helt avspärrat. Man kan ha delade känslor inför denna massiva säkerhet. Deltagarna kan känna sig trygga eftersom att deras säkerhet garanteras. Att judar inte kan nyttja sina rättigheter som alla andra utan rädsla för sin säkerhet. Ärligt talat så skäms man för att detta händer i Sverige på 2000 talet.

Finns det någon annan grupp som är så utelämnade åt mobbning och hat som judarna i det här landet? Det spelar ingen roll i vilket sammanhang det inträffar. Firar man Israels årsdag så är extremisterna där, högtidshåller förintelsens minnesdag så är de där igen, manifestationer så dyker de återigen upp. Jag har aldrig hört eller sett att judar saboterat för Palestinavänner när de har haft sina demonstrationer.

Riksdagsmannen, Allan Widman (fp) skrev för inte så länge sedan på newsmill att; stämningarna börjar likna dom på 30-talet. Har han rätt, ja, tyvärr.

Albert Einstein sa en gång att; ”Världen är alldeles för farlig att leva i - inte på grund av de människor som gör det onda, men p.g.a. de människor som står bredvid och låter dem göra det".
Relaterade länkar; DN, Svd, Newsmill

Läs även andra intressanta åsikter om Israel, Palestina, Gaza, Malmö, Birgitta Ohlsson, judar, Hamas, Mona Sahlin, Olle Schmidt,

Svenska kyrkans omtanke

Uppdatering: Läs även Sanna Rayman, Fredrik Malm, Johan Ingerö och Maria Byströms inlägg

På tisdag den 27 januari är det förintelsens minnesdag. Varje år högtidlighålls minnesdagen runt om i Sverige, även i Luleå som arrangeras av svenska kyrkan och kommunens invandrarservice. Men i år ställs alla aktiviteter in med hänvisning till händelserna i Gaza.

Det är så man mår illa allvarligt talat. Vad har de som överlevde förintelsen eller anhöriga till de som föll offer med Gazakonflikten att göra? Att de är judar och staten Israel en judisk stat?

I Sverige är det så många överlevare som dedicerat sina liv åt att åka runt i skolor i hela landet och berätta om vad som hände under andra världskriget så att inte förintelsen hamnar i glömska. Helena Zymler-Svantesson berättar i dagens DN om såren från Hitlers välde som aldrig kommer att läka. Svantesson tilldelades priset årets kurdvän för 2007 på Kurdgalan som hölls förra året. Med motiveringen; hennes outtröttliga arbete för det kurdiska folket.

Svenska kyrkan har tyvärr med denna ställningstagande sprungit både nazisternas och islamisternas ärenden och bidragit till att spä på antisemitismen.

Läs även andra intressanta åsikter om Svenska kyrkan, antisemitism, förintelsens minnesdag, Gaza, Israel, Palestina

Svensk nyhetsrapportering partisk

Efter två veckors vila är det dags för nya tag. Det nya året kunde ha inletts bättre men tyvärr har konflikten mellan Israel (inte Palestina) utan Hamas trappats upp så till den grad att Israel gått in med marktrupper i Gasa.

Händelserna är en tragedi eftersom att det framförallt drabbar civila. Och dödsoffren är många. Men oavsett vad man tycker om den ena eller andra parten så är det viktigt att poängtera ett par saker som svensk media tyvärr (medvetet eller omedvetet) brustit med.

Nästan inga reportage som hittills sänts har varit neutrala. Sällan har företrädare för den israeliska sidan fått komma till tals. Detta att jämföra med arabvärldens största och mest inflytelserika nyhetsmedier al Jazira och al Arabieh som gett israeliska militärer och politiker mer utrymme än Hamas talespersoner vilket inte är vanligt.

Till och med arabvärldens tålamod börjar ta slut. Hamas har inte det enhälliga stöd de varit vana vid att få längre. I Sverige får den som vill få sig en balanserad bild av läget istället besöka newsmill (opinionssajt) som drivs av Leo, PM och Karin.

Israelernas lidande har kommit i skymundan, den fruktan som finns för att bli dödad av raketer, att självmordsbombningarna ska återupptas eller att staten Israel ska förintas är det få som talar om. Istället ägnar man sig åt att framställa Israel som boven i dramat (som vanligt).

Hamas har haft flera år på sig att upphöra med raketbeskjutningar. De har fått flera varningar av israeliska regeringen men inte brytt sig. Och nu allt detta lidande på grund av Hamas ovilja till vapenvila.

Hamas har aldrig brytt sig om det palestinska folkets lidande. Människor har använts som en spelbricka för hamas, Irans och hizbollahs gemensamma mål att förinta Israel från kartan. Hatet kommer alltid vara överordnat det palestinska folkets rätt till en fredlig framtid.

Läs även Nathan Shachar, DN, Claes Arvidsson

Läs även andra intressanta åsikter om Israel, Palestina, Hamas, terrorism, Gasa, Iran, newsmill,

Replik på Brännpunkt om SSU och Hamas

Idag svarar jag och Samuel Danofsky ((styrelseledamot i liberala invandrarföreningen i Stockholm) på Jytte Guttelands debattinlägg på Brännpunkt om varför Sverige inte ska inleda dialog med Hamas vilket hon kräver.

Svaret kan läsas här