söndag 16 mars 2014
GLÖM ALDRIG HALABJA!
fredag 30 oktober 2009
s-ombuden röstade ja till att erkänna Anfal och Seyfo
S-kongressen pågår för fullt. I fem dagar ska över 1000 motioner behandlas och en motion som partistyrelsen ville avslå men som ombuden biföll för någon timme sedan är att erkänna två folkmord.
1. Folkmordet på över en miljon kristna armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontigrekger som begicks under första världskriget i dåvarande Ottomanska Imperiet, dagens Turkiet.
2. Folkmordet på kurderna, kallat Al-Anfal under diktatorn Saddam Husseins tid vid makten. Folkmordkampanjens syfte var att utrota kurdiska befolkningen i irakiska Kurdistan. Totalt dödades 182 000 kurder år 1988 och över en miljon människor sattes på flykt. De flesta var försvarslösa kvinnor och barn.
Attacken mot staden Halabja glömmer kurderna aldrig. Tidigt på morgonen den 16 mars 1988 klev människor upp för att utföra de vardagliga sysslorna. Vad de inte visste var att de skulle förintas denna dag. Irakiska stridsflygplan fyllda med bomber proppfulla med kemiska och biologiska gifter släpptes över staden. På en kvart föll över fem tusen barn, kvinnor, män och äldre ner till marken. Minst lika många blev skadade, de som överlevde gasattackerna har fått men för livet. Än idag föds barn med missbildningar.
Ett erkännande skulle innebära tre saker. Hedra offren, överlevande och anhöriga och skydda framtida generationer mot historielöshet. Utan ett erkännande är försoningsprocesserna inte verkningsfulla. Och löftena om aldrig mer blir bara tomma ord.
Till våren ska riksdagen behandla en motion om folkmordet på armenierna. Frågan är om s-ledamöterna är lika modiga som ombuden varit i kväll när de trycker på voteringsknappen. Gäller för övrigt andra partier med.
Läs även andra intressanta åsikter om s-kongressen, Socialdemokratena, folkmord, kurderonsdag 22 april 2009
Växla inte från två till fem på en gång
I över 40 år har Turkiet blickat mot den europeiska kontinenten. Jag tycker det är bra att Turkiet en vacker dag blir medlem i EU men resan är lång och det finns ett antal krav som ska uppfyllas först.
Köpenhamnskriterierna som består av ekonomiska, administrativa och politiska kriterier är grundläggande för alla ansökarländer. De går kort ut på att respektera demokratiska principer, ha en fungerande marknadsekonomi och kunna hantera EU:s lagar och regler. Svårare än så är det inte. Men i fallet Turkiet är det problematiskt.
Turkiet har sedan dess bildande 1923 varit centralstyrt. Makten har växlat mellan militär och nationalistiska partier. Hela det turkiska samhället är uppbyggt kring turkiskhet vilket stadgas klart och tydligt i konstitutionen. Det finns således inget utrymme för pluralismen eller mångfaldstänkande baserat på lika rättigheter för alla människor utifrån ett etniskt, kulturellt och politiskt perspektiv.
Det jag finner oroande är hur inställningen till turkiskt medlemskap varierar bland EU länder. Entusiasterna vill få med Turkiet fort som ögat. Skeptikerna hänvisar till att Turkiet är muslimskt, har för stor befolkning, inte tillhör den europeiska kontinenten, varnar för massinvandring, rubba maktbalansen inom EU, att det skulle bli konkurrens om jobben osv. Därför föreslår en del länder priviligierat partnerskap.
Sällan hör man i debatten om mänskliga rättighetsperspektivet. Vikten av att Turkiet faktiskt tar itu med sin historia. Garanterar minoriteter fullständiga rättigheter som också stadgas i konstitutionen. Tillåter fri debatt och erkänner folkmordet på de kristna 1915. Löser kurdfrågan, löser Cypernfrågan.
Sverige har ett unikt tillfälle att under sin tid som ordförandeland uträtta en hel del bra saker. Men det förutsätter att vi inte växlar från två till fem, då blir det tomgång och motorn riskerar paja och i dessa dar är det svårt att få tag på reservdelar. Vi bör hasta med motta. Vi behöver inte hela tiden visa att vi är bäst i klassen, risken annars är att resultatet blir innehållslöst. Och det tjänar ingen på. Varken Turkiet eller EU.
Läs: DN, DN-ledare DN, DN, SvD, SvD
Läs även andra intressanta åsikter om mellanöstern, Turkiet, EU, kurder, folkmord på kristna, yttrandefrihet, demokrati, Fredrik Reinfeldt, europaparlamentet,
måndag 16 mars 2009
Situationen för kurder i Syrien
I helgen var det fem år sedan arabiska nationalister understödd av syrisk polis och Bashar al-Assad regimen attackerade kurder under en fotbollsmatch. Det var inget huliganbråk som vi är vana vid i Sverige. Utan hade en tydlig etnisk dimension.
Den största kurdiska staden Qamishlo belägrades, över 50 människor dödades och 2000 personer arresterades. Kurdiska hem och butiker plundrades och vandaliserades.
Sedan 1960-talet har det drivits en tydlig antikurd politik. Kurder har inga medborgerliga rättigheter, de får inte studera, driva näringsverksamhet, ingå lagligt äktenskap, rösta eller få tillgång till vård. Språket är inte officiellt erkänt trots att det bor 2 miljoner kurder i Syrien.
1975 tvångsförflyttades 100000 människor från 300 byar och in flyttade araber. Namn på städer och byar ersattes med arabiska namn. Syrien är inte unik när det gäller behandlingen av kurder. Iran, Turkiet och tidigare Irak under Saddam Hussein har alltid haft samarbete med Syrien på hög politisk nivå.
Framgångarna i Irak är givetvis ett problem för övriga stater, de är rädda för att kurder ska kräva självstyre. När det gäller Turkiet har EU verktyg för att tvinga fram reformer under medlemskapsförhandlingarna.
Läs även andra intressanta åsikter om invsion Kurdistan, kurder, Unt, Medya Hajo, arabisering, Turkiet, Iran, Syrien, Irak
Bloggar; Fredrik, Gurgin
söndag 15 februari 2009
I väntan på nya tider!
Väl framme i Istanbul mottogs han som en hjälte. Tusentals anhängare mötte honom på flygplatsen. Kan jämföras med när svenska folket välkomnade sina fotbollshjältar hem efter att ha kammat hem tredjeplatsen i VM 1994. Erdogan hyllades i hela arabvärlden för sin heroiska insats. Han hade visat Peres och Israel vart skåpet ska stå.
Relationerna mellan länderna har försämrats och det har pågått ett ordkrig senaste tiden. I en intervju häromdagen för tidningen Haaretz sa Israels arméchef, generalmajor Avi Mizrahi följande;
”Erdogan borde ha sett sig själv i spegeln innan han kritiserade Peres, och att Turkiet inte har rätt att kritisera ockupationen av palestinsk mark så länge det finns turkiska soldater på norra Cypern”.
Mirzrahi påminde även Erdogan om förtrycket mot den kurdiska befolkningen och för folkmordet på armenierna.
Turkiska generalstaben kontrade direkt med att anklaga Mirzrahi för lögnare och att hans uttalanden var oacceptabla. Även turkiska utrikesdepartementet kallade upp Israels ambassadör för att överlämna en protest mot Mizrahis ”oacceptabla anklagelser och galna utfall mot vår premiärminister och vårt land”.
Jag är inte cynisk när jag säger att detta sammanträffar drygt två månader innan parlamentsvalet i Turkiet, 29 mars. Stödet för kemalisterna har ökat, kurderna är besvikna på uteblivna reformer, och bombningarna mot deras bröder och systrar i södra Kurdistan ses inte med blida ögon. Så nu försöker Erdogan flörta med väljarna i hopp om att utspelet i Davos ska ge effekt. Frågan är om det blir en Davos i repris innan 29 mars eller är Israelkortet helt förbrukat...
Läs Gurgin och andra intressanta åsikter om folkmord, Gaza, Israel, kurder, Palestina, Turkiet, Hamas, Davos
söndag 25 januari 2009
Kurder i Sverige
I Godmorgon världen handlar ett inslag bland annat om kurder i Sverige. Kurdsvenskarna är en grupp som lyckats etablera sig väl i det svenska samhället och som hörs och syns i olika sammanhang. Författaren och debattören, Dilsa Demirbag-Sten medverkar och ger sin syn på varför (ca 30 min in i inslaget)
Här är några av många namn; Dilsa Demirbag-sten, Sakine Madon, Özz Nujen, Nisti Sterk, Zanyar Adami, Mustafa Can, Shan Atci, Darin, Dilba, Evin Rubar,Esref Okumus, Zian Zandi, Nalin Pekgul och Kurdo Baksi
Läs även Sakines inlägg
söndag 30 november 2008
Mellanöstern behöver Hillary Clinton
Med Hillary som utrikesminister kan alla fredsälskare andas ut. Hon har alltid varit glasklar med vad som behöver göras för att åstadkomma fred och demokrati i länder där diktaturregimer styrt år ut och år in.
Mellanösternpolitiken kommer sannolikt få en annan prägel, kurderna kan räkna med en fortsatt amerikansk närvaro (hoppas jag) Iran får räkna med en utrikesminister som inte kommer sitta passivt och se på medan de tillverkar kärnvapen. Israel kommer få en mycket god vän som inte ger vika för mörka krafter. Afghanistan kommer ha hög prioritering på dagordningen.
Med Hillary Clinton som utrikesminister kommer politiken, retoriken och överhuvudtaget respekten för USA att öka igen.
Läs även andra intressanta åsikter om Barack Obama, Hillary Clinton, mellanöstern, Iran, fred, kurder, hopp
torsdag 20 november 2008
Limmud konferens!
På lördagskvällen ska jag tala om kurder och judar 19:45-20:45. Men jag vill också flagga för Fredriks pass om Sverigedemokraterna och antisemistim, Birgitta Ohlsson och judiska feminister och Samuel Danfosky som modererar en paneldebatt om Israel 60 år.
Läs mer på hemsidan
tisdag 1 april 2008
Sex snabba till premiärminister Erdogan
1-Varför förbjöds kurder att fira Newroz i vissa städer?
2- Varför misshandlades en grupp Newroz firande kvinnor i staden Van? Varför vred polisen sönder den 15 årige Cuneyts arm framför kameror och därefter häktade honom? Kommer ni att gripa och avsätta alla skyldiga?
3- Hur kommer det sig att flera kurdiska politiker och borgmästare åtalas eller får fängelsedomar för att de har uttalat sig om kurdfrågan? Kommer ni att avskaffa lagparagrafen 301?
4-Hur kommer det sig att en borgmästare åtalas för en nyårshälsning på det kurdiska språket?
Hur kommer det sig att ett kommunfullmäktige kan upphävas och borgmästaren avsättas för kommuninformation på olika språk, bland annat på kurdiska och assyriska?
5-Tänker Er regering satsa på en fredlig lösning av kurdfrågan än det militära som ni har prövat under alla år?
6- Kommer Er regering att erkänna Irakiska Kurdistans Regionala regering och ha goda grannförbindelser med Irakiska Kurdistan?
Kurdiska Riksförbundet
Själv vill jag ha svar på följande frågor av premiärministern,
1. Kommer Turkiet fortsätta förneka folkmordet på de kristna under första världskriget?
2. Ska Erdogan en gång för alla göra upp med den kemalistiska doktrinen?
3. Ska kurder kunna organisera sig politiskt utan rädsla för repressalier?
