Västvärlden får inte svika folken i Irak och Kurdistan!

Valrörelsen har börjat. Om 34 dagar bestämmer svenska folket vilka partier som ska styra landet. Det är ett viktigt val i många bemärkelser. Både Sverige och övriga världen har genomlidit den värsta ekonomiska krisen i mannaminne.

Här hemma har vi klarat oss relativt bra. Tack vare ordning och reda i statsfinanserna och jobbskapande reformer. Kommande veckorna är viktiga för att övertyga väljarna om vilket alternativ som är mest regeringsdugligt, stabilt och kan forma en politik som för landet framåt.

Trots detta viktiga val kan jag inte riktigt fokusera. Mina tankar är någon annanstans. Jag slukar information om läget i Irak. För det vi ser är en stor humanitär katastrof. När kurderna blev fria från Saddam Husseins dödsrike vågade man blicka framåt. Despoten från Bagdad var borta för alltid.

Nu ser vi återigen hur ondskan uppenbarat sig. Det är inte det arabfascistiska baathpartiets återkomst. Vi ser en värre farligare, terrorrörelses framfart. IS (islamiska staten) som är en samling av jihadister från olika länder har som syfte att skapa ett stor Kalifat i denna region. De otrogna ska bort. Kristna, kurder, shiiter hör inte hemma i IS värld.

Just nu är det Yazidikurderna som genomlider ett helvete. De har utsatts för det mest fruktansvärda, brutala och omänskliga. Kvinnor har kidnappats och sålts som sexslavar, barn och kvinnor har begravts levande. En massgrav har hittats med 700 människor.

Barn, kvinnor, män, gamla har tagit skydd i de stekheta bergen. Överlevande skickar ut bilder och videoklipp för omvärldens hjälp. Bilder på barn som fallit ihop under fotvandringen på grund av svält, törst och utmattning.

Det är skarpt läge nu. Världssamfundet måste agera. USA har både reagerat och agerat. I ett läge när kurder och kristna grupper återigen riskerar folkmördas får vi inte vända dem ryggen. En del Europeiska länder har också agerat.

I Sverige var det länge tyst. Både från politiskt och massmedialt håll. Media har brutit isen och rapporteringarna har börjat ta fart. Mycket tack vare trycket från sociala medier.

USA har bestämt sig att förse kurderna med tyngre vapen. Just nu är kurderna enda garanten och den kurdiska pershmergan de enda som är kapabla att försvara Irak och Kurdistan mot IS. Men det finns även politiska utmaningar. Politikerna i Bagdad måste få till en samlingsregering. Det innebär två saker. Se till att få med sunniterna på tåget som varit exkluderade från makten. Annars finns risk att stödet för IS stärks, vilket vore katastrofalt.

Det andra är att avlägsna nuvarande premiärminister, Nuri Al-Maliki från posten. Han är den första folkvalda premiärministern sedan åtta år tillbaka. Men Maliki är också orsaken till IS expansion då han exkluderat sunniterna från den politiska makten. Irak behöver en samlingsregering med alla grupper representerade. Endast så kan stödet för IS minska.

USA skulle agerat annorlunda när inbördeskriget började i Syrien. Men Obama valde en annan väg och USA lade locket på inför den värsta humanitära katastrofen vi skådat i modern tid. Miljontals människor har flytt Syrien och lika många lever som flyktingar i sitt eget land.

Nu kommer smällen och USA är indragna i kaoset i Irak. IS är inte bara ett hot mot Irak och regionen. De utgör ett direkt hot mot USA och övriga västvärlden.

Min förhoppning är att de kommande 34 dagarna även ger utrymme åt utrikesfrågorna. Jag vet att inga val vinns på dessa frågor, därför brukar partierna sällan lyfta utrikesfrågorna.

Dock förväntar jag mig mer än fördömanden av de båda statsministerkandidaterna. I söndags deltog Jan Björklund, vice-statsminister och ledare för folkpartiet samt EU-minister Birgitta Ohlsson med flera på en stor manifestation på Medborgarplatsen till stöd för de kristna grupperna i Irak.

Det var tryggt att veta att två representanter från den svenska regeringen vågade tala ur skägget, trots att Sverige av tradition förhåller sig passiva och inväntar klartecken från FN.

Mina tankar går till alla människor i Irak. All hjälp behövs för att hjälpa de utsatta. En liten slant kan rädda människoliv. Kurdiska läkarsällskapet i Sverige har tagit initiativ till kampanjen Rädda liv som pågår fram till 15 september. De samlar in förnödenheter som medicin, mat och annat till de nödställda.

Skicka ett sms med följande text om du vill bidra:

SHINGAL 60 till 72456

SHINGAL 100 till 72456

SHINGAL 500 till 72456

Medverkar i P1- morgon

Uppdatering: Nu finns inslaget tillgängligt, klicka här för att lyssna

I morgon kl 06:20 medverkar jag i P1- morgon för att debattera med ärkebiskopen Anders Wejryd om hans resa till Syrien förra veckan. I en intervju till Kyrkans Tidning uttalade han sig positivt till landets president, envåldshärskare och diktator Bashar Al-Assad. På frågan om han tog upp mänskliga rättigheter, sa han följande:

- Ja, visst gjorde vi det. Och jag vill säga att Bashar Al-Assad, är en på många sätt imponerande person. Vi har alla våra brister, men han försöker åstadkomma glasnost i ett land som länge varit slutet. Det är en väldigt otacksam uppgift.

Läs mitt tidigare blogginlägg här. Jag länkar till P1 när inslaget finns tillgängligt på nätet.

Läs även andra intressanta åsikter om Syrien, Svenska kyrkan, Anders Wejryd, P1- morgon

Vad håller ärkebiskopen Anders Wejryd på med?

Ärkebiskopen Anders Wejryd har i veckan varit i Syriens Huvudstad Damaskus. Med sig på resan hade han presidiet för Sveriges kristna råd och två syrisk- ortodoxa ärkebiskopar från Södertälje.

Det är bra att svenska ärkebiskopen reser jorden runt och försöker medla fred i konflikt – och krigsdrabbade länder. Men när jag läste en intervju med honom i kyrkans tidning, där han hyllar Syriens diktator Bashar Al-Assad, fick jag kippa efter andan. Reportern, Annika Ahlefelt ställde följande frågor till Wejryd:

Du har bland annat träffat diktaturen Syriens president, Bashar Al-Assad?
- Ja, för det är viktigt att visa att just i Syrien fungerar samarbetet mellan kristna och muslimer. Trots alla brister har de kristna det lättare här än i många andra länder i Mellanöstern.

Tog ni upp frågan om mänskliga rättigheter?
- Ja, visst gjorde vi det. Och jag vill säga att Bashar Al-Assad, är en på många sätt imponerande person. Vi har alla våra brister, men han försöker åstadkomma glasnost i ett land som länge varit slutet. Det är en väldigt otacksam uppgift.

Vad är de största problemen?
- Det finns många maktfaktorer här och en rädsla för att allt för stor öppenhet skulle kunna öppna upp för radikala muslimska grupper. Det är en knepig situation. Samtidigt är det många som försöker åstadkomma en förändring genom bland annat utbildning och medier. Läs resten av intervjun här.

En svensk ärkebiskop åker alltså till Syrien, hyllar en av världens grymmaste diktatorer över en kopp te, utan att reflektera över hur minoriteter har det i landet. Jag kan informera Wejryd om att kurder på 60- talet fråntogs sina medborgarskap, sedan dess har det pågått en arabiseringskampanj mot dem. De får inte driva näringslivsverksamhet, äga mark, vara företagare, studera längre än grundskolan, gifta sig, tala sitt språk kurdiska, fira sina kulturella högtider, bilda partier osv.

Kvinnors mänskliga rättigheter respekteras inte. De diskrimineras, förtrycks och är underställda gamla patriarkala system under männens kontroll.

Den som kritiserar regimen fängslas, försvinner eller mördas. Media styrs med järnhand, oppositionen, dissidenter, intellektuella, författare och journalister jagas ständigt av den arabfascistiska regimens förlängda arm, armén.

Och vad gör den svenske ärkebiskopen, han hyllar den man som bär ansvaret för allt detta. Det är bara att gratulera svenska kyrkan för en förträfflig biskop.

Läs även andra intressanta åsikter om Svenska kyrkan, Anders Wejryd, Syrien, Bashar Al-Assad, mänskliga rättigheter,

Situationen för kurder i Syrien

Det är sällan man läser ett debattinlägg som berör kurders situation i Syrien. Men i går publicerade UNT en välskriven artikel av statsvetaren Medya Hajo.

I helgen var det fem år sedan arabiska nationalister understödd av syrisk polis och Bashar al-Assad regimen attackerade kurder under en fotbollsmatch. Det var inget huliganbråk som vi är vana vid i Sverige. Utan hade en tydlig etnisk dimension.

Den största kurdiska staden Qamishlo belägrades, över 50 människor dödades och 2000 personer arresterades. Kurdiska hem och butiker plundrades och vandaliserades.

Sedan 1960-talet har det drivits en tydlig antikurd politik. Kurder har inga medborgerliga rättigheter, de får inte studera, driva näringsverksamhet, ingå lagligt äktenskap, rösta eller få tillgång till vård. Språket är inte officiellt erkänt trots att det bor 2 miljoner kurder i Syrien.

1975 tvångsförflyttades 100000 människor från 300 byar och in flyttade araber. Namn på städer och byar ersattes med arabiska namn. Syrien är inte unik när det gäller behandlingen av kurder. Iran, Turkiet och tidigare Irak under Saddam Hussein har alltid haft samarbete med Syrien på hög politisk nivå.

Framgångarna i Irak är givetvis ett problem för övriga stater, de är rädda för att kurder ska kräva självstyre. När det gäller Turkiet har EU verktyg för att tvinga fram reformer under medlemskapsförhandlingarna.

Läs även andra intressanta åsikter om invsion Kurdistan, kurder, Unt, Medya Hajo, arabisering, Turkiet, Iran, Syrien, Irak

Bloggar; Fredrik, Gurgin

Turkiet blir fredsmäklare

Förhandlingar har inletts mellan Israel och Syrien. Föremål för diskussion är bland annat Golanhöjdernas framtid men även andra viktiga frågor ska diskuteras ”förutsättningslöst”. Det är mycket bra för är det något mellanösterns befolkning behöver så är det dialog.

Medlare och värd för detta möte är Turkiet, vilket jag tycker är lustigt. Turkiet är inte direkt representativt för att ta på sig medlingströjan med tanke på hur de behandlar sina icke turkiska medborgare.