Ärkebiskopen Anders Wejryd har i veckan varit i Syriens Huvudstad Damaskus. Med sig på resan hade han presidiet för Sveriges kristna råd och två syrisk- ortodoxa ärkebiskopar från Södertälje.
Det är bra att svenska ärkebiskopen reser jorden runt och försöker medla fred i konflikt – och krigsdrabbade länder. Men när jag läste en intervju med honom i kyrkans tidning, där han hyllar Syriens diktator Bashar Al-Assad, fick jag kippa efter andan. Reportern, Annika Ahlefelt ställde följande frågor till Wejryd:
Du har bland annat träffat diktaturen Syriens president, Bashar Al-Assad?- Ja, för det är viktigt att visa att just i Syrien fungerar samarbetet mellan kristna och muslimer. Trots alla brister har de kristna det lättare här än i många andra länder i Mellanöstern.
Tog ni upp frågan om mänskliga rättigheter?- Ja, visst gjorde vi det. Och jag vill säga att Bashar Al-Assad, är en på många sätt imponerande person. Vi har alla våra brister, men han försöker åstadkomma glasnost i ett land som länge varit slutet. Det är en väldigt otacksam uppgift.
Vad är de största problemen?- Det finns många maktfaktorer här och en rädsla för att allt för stor öppenhet skulle kunna öppna upp för radikala muslimska grupper. Det är en knepig situation. Samtidigt är det många som försöker åstadkomma en förändring genom bland annat utbildning och medier.
Läs resten av intervjun här.En svensk ärkebiskop åker alltså till Syrien, hyllar en av världens grymmaste diktatorer över en kopp te, utan att reflektera över hur minoriteter har det i landet. Jag kan informera Wejryd om att kurder på 60- talet fråntogs sina medborgarskap, sedan dess har det pågått en arabiseringskampanj mot dem. De får inte driva näringslivsverksamhet, äga mark, vara företagare, studera längre än grundskolan, gifta sig, tala sitt språk kurdiska, fira sina kulturella högtider, bilda partier osv.
Kvinnors mänskliga rättigheter respekteras inte. De diskrimineras, förtrycks och är underställda gamla patriarkala system under männens kontroll.
Den som kritiserar regimen fängslas, försvinner eller mördas. Media styrs med järnhand, oppositionen, dissidenter, intellektuella, författare och journalister jagas ständigt av den arabfascistiska regimens förlängda arm, armén.
Inlägg
