söndag 25 januari 2009

Svenska kyrkans omtanke

Uppdatering: Läs även Sanna Rayman, Fredrik Malm, Johan Ingerö och Maria Byströms inlägg

På tisdag den 27 januari är det förintelsens minnesdag. Varje år högtidlighålls minnesdagen runt om i Sverige, även i Luleå som arrangeras av svenska kyrkan och kommunens invandrarservice. Men i år ställs alla aktiviteter in med hänvisning till händelserna i Gaza.

Det är så man mår illa allvarligt talat. Vad har de som överlevde förintelsen eller anhöriga till de som föll offer med Gazakonflikten att göra? Att de är judar och staten Israel en judisk stat?

I Sverige är det så många överlevare som dedicerat sina liv åt att åka runt i skolor i hela landet och berätta om vad som hände under andra världskriget så att inte förintelsen hamnar i glömska. Helena Zymler-Svantesson berättar i dagens DN om såren från Hitlers välde som aldrig kommer att läka. Svantesson tilldelades priset årets kurdvän för 2007 på Kurdgalan som hölls förra året. Med motiveringen; hennes outtröttliga arbete för det kurdiska folket.

Svenska kyrkan har tyvärr med denna ställningstagande sprungit både nazisternas och islamisternas ärenden och bidragit till att spä på antisemitismen.

Läs även andra intressanta åsikter om , , , , ,

1 kommentarer:

Vivian sa...

Vivian

Liksom under andra världskriget satsar Sverige igen helt och fullt på det, de uppfattar som vinnarhesten.
Sista gången visade det sig, att vara en felsatsning och blixtsnabbt sadlade man om till att vara den hjälpande och fredsskapande nationen, och har efter kriget poserat som förkämpare mot racism och beskyddare av minoriteter.

Ett tag kunde det faktiskt se ut som en slags avlat för malmtransporterna till Hitlers krigsindustri.

Rollen som minoritets-beskyddare visade sig dock vara ett billigt cirkustrick, i väntetiden på den nästa "vinnarhesten". Det har blivit allt mer tydligt för klart tänkande människor och ikke minst för de svenska judar, som igen upplever, att de gamla myterna och antisemitiska konspirations-teorierne åter igen kolporteras av svenska media och att myndigheterna är ovilliga att beskydda dom mot racistiskt våld
(jfr. Malmö).

Ännu en gång förbereder världen onda tider för judarna, och Sveriges ambitioner, om att alltid vara den "duktigaste eleven", förnekar sig inte.

Att präster är ivriga, att dra sitt anti-judiska strå till stacken, är inget nytt.

Kyrkan har alltid varit i täten, när det gällde judeförföljelser från korstågen genom inkvisitionen till Luther och den reformerade kyrkan.
Svenska kyrkans präster var kända för sina nazisympatier under kriget, och i dag tjänar dom arabiseringen av Europa, men kallar sig naturligtvis både "humanister" och "anti-racister".

När man har lyckats övertala sig själv, att islamisk diktatur är ett frihetsideal (jfr. Hamas-sympatierne), och Israels demokrati ett förtryck, så är det säkert ingen konst, att sammankedja Gaza med förintelsen.
Lögnen har segrat.