I morgon förväntas blivande presidenten, Barack Obama utse sin forne rival Hillary Clinton till ny utrikesminister. Detta efter att maken Bill Clinton nu gått med på att offentliggöra samtliga bidragsgivare till stiftelsen Clinton foundation. Läs här
Med Hillary som utrikesminister kan alla fredsälskare andas ut. Hon har alltid varit glasklar med vad som behöver göras för att åstadkomma fred och demokrati i länder där diktaturregimer styrt år ut och år in.
Mellanösternpolitiken kommer sannolikt få en annan prägel, kurderna kan räkna med en fortsatt amerikansk närvaro (hoppas jag) Iran får räkna med en utrikesminister som inte kommer sitta passivt och se på medan de tillverkar kärnvapen. Israel kommer få en mycket god vän som inte ger vika för mörka krafter. Afghanistan kommer ha hög prioritering på dagordningen.
Med Hillary Clinton som utrikesminister kommer politiken, retoriken och överhuvudtaget respekten för USA att öka igen.
Läs även andra intressanta åsikter om Barack Obama, Hillary Clinton, mellanöstern, Iran, fred, kurder, hopp
söndag 30 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Hur förstod du allt det på en tidningsartikel som berättade om att man skulle bla. offentliggöra bidragsgivare?
Emre
Det var ett utmärkt val av Obama. Tack för ett hoppfullt inlägg.
Turkiska ultranationalist lobbyister har väldigt nära band med Hillary Clinton. Vad anser du om det när det kommer till kurdiska frågan?
Hej Gulan,
Här är ett artikeltips om Diakonia och Israel.
Mvh
R
Emre,
det kom ju inte som en överraskining direkt. De flesta visste ju att Hillary med stor sannolikhet skulle få en tung post.
Kurdo,
ultranationalisterna har ofta lyckats manipulera en och annan västerländsk regering och enskilda politiker. Men jag är övertygad om att kurderna inte kommer dribblas bort denna gång. Kurdfrågan är en viktig faktor för att åstadkomma riktig fred i mellanöstern.
Anna,
Obama har format ett topplag. Även om den nya politiken inte förändrar läget idag så kommer vi de närmaste åren se en utveckling i rätt riktning.
R,
tack för tipset. Skönt att kunna läsa ett inlägg som visar en annan bild av verkligheten. Medierapporteringen har alltför ofta varit ensidig och orättvis.
Kurdo & Gulan:
Jag tror inte att den frågan kan lösas utifrån. Utan allt hänger på hur människor som levt ihop i flera hundra år har atmosfären och möjligheten att sätta sig ner och prata.
Emre
Under Bill Clintons tid var Turkiet USAs största militärabiståndstagare. Detta var under 90-talet då striderna mellan turkiska armen och PKK var som värst.
Spelar egentligen ingen roll vem som blir president eller utrikesminister i USA. USA har inte råd att ha en viktig allierad som är bitter och sur.
Såsom jag ser det kommer napalmregent över Kandil att fortsätta samtidigt som KRG distanserar sig från PKK. När tiden är mogen kommer USA sätta press på Turkiet att erkänna KRG.
Den dagen kommer inte att komma förrän apoistsekten lugnat ner sig och det rejält.
Om inte Turkiet får som man vill så lär man vända sig mot Putins Ryssland och bort från USA och EU. Det vill nog ingen såsom jag ser det.
Kurdo:
Är jag en "turkisk ultranationalist" i dina ögon? Jag kräver i stort sätt allt som DTP kräver fast jag ger tummen upp för napalmregn över Kandil?
Så det kan bli!
Skicka en kommentar