Igår meddelade moderaternas gruppledare i utbildningsnämnden Cecilia Brinck att partiet vill avskaffa taket för barngruppernas storlek i förskolan. Läs mitt inlägg här. Skolborgarrådet Lotta Edholm gick ut och markerade tydligt att folkpartiet "inte" kommer gå med på det.
Nu säger moderaterna och finansborgarrådet Sten Nordin att de inte kommer driva frågan vidare. Det är bra, och ännu bättre att de inser att det var en dålig idé. Trots att vi är en allians är det viktigt att markera när en fråga riskerar landa fel. Bra att Lotta Edholm agerade så snabbt och så tydligt.
Läs även andra intressanta åsikter om förskolan, moderaterna, folkpartiet, Lotta Edholm,
söndag 30 maj 2010
Den rödgröna utrikespolitiken kommer isolera Sverige från omvärlden
Under mellanvalåren brukar det vara hög ton i utrikesdebatten. Det brukar finnas konsensus bland de flesta partierna om Sveriges roll i vår omvärld för att främja fred och demokrati.
Undantaget är förstås Vänsterpartiet som bland andra vill lämna EU, dra hem våra trupper från Afghanistan och nu det senast häpnadsväckande kravet, att amerikanarna ska dra hem alla sina trupper som är utstationerade runt om i världen.
Det finns nog inget parti som hyst sådant förakt mot USA som Vänsterpartiet. Nu när Lars Ohly inser hur nära hans parti är makten, att de kan vara med och styra svensk utrikespolitik om det blir maktskifte, passar de på att flytta fram sina positioner
Och de verkar ha kunnat göra det med framgång, utan motstånd från Socialdemokraterna. Miljöpartiet var nog inte svåra att övertyga, eftersom att de i till mångt och mycket tycker som Vänsterpartiet.
Men att Mona Sahlin ännu en gång visat sin oförmåga att leda sin allians är faktiskt inget annat än bottenbetyg. Jag tror att många socialdemokrater blev lika bestörta som oss andra när de rödgröna presenterade sina utrikespolitiska förslag.
Peter Wolodarskis söndagskrönika är nästan obligatorisk läsning för att förstå vad som skulle hända med svensk utrikespolitik och Sveriges anseende i världen om Lars Ohly skulle få bestämma efter valet. Läs även Jan Björklund och Fredrik Malms artikel på newsmill. Det går inte att ta miste på, hur viktigt folkpartiet tycker det är med en fortsatt amerikansk närvaro.
Det sägs att inget parti vinner val på att driva utrikespolitik. Det stämmer säkert. För många väljare är inrikesfrågorna viktigare. Min förhoppning är att det blir mer fokus på utrikesfrågorna denna gång. Vänsteroppositionens krav kommer ge konsekvenser för Sverige, då är det bättre vi diskuterar förslagen nu och inte sen.
Undantaget är förstås Vänsterpartiet som bland andra vill lämna EU, dra hem våra trupper från Afghanistan och nu det senast häpnadsväckande kravet, att amerikanarna ska dra hem alla sina trupper som är utstationerade runt om i världen.
Det finns nog inget parti som hyst sådant förakt mot USA som Vänsterpartiet. Nu när Lars Ohly inser hur nära hans parti är makten, att de kan vara med och styra svensk utrikespolitik om det blir maktskifte, passar de på att flytta fram sina positioner
Och de verkar ha kunnat göra det med framgång, utan motstånd från Socialdemokraterna. Miljöpartiet var nog inte svåra att övertyga, eftersom att de i till mångt och mycket tycker som Vänsterpartiet.
Men att Mona Sahlin ännu en gång visat sin oförmåga att leda sin allians är faktiskt inget annat än bottenbetyg. Jag tror att många socialdemokrater blev lika bestörta som oss andra när de rödgröna presenterade sina utrikespolitiska förslag.
Peter Wolodarskis söndagskrönika är nästan obligatorisk läsning för att förstå vad som skulle hända med svensk utrikespolitik och Sveriges anseende i världen om Lars Ohly skulle få bestämma efter valet. Läs även Jan Björklund och Fredrik Malms artikel på newsmill. Det går inte att ta miste på, hur viktigt folkpartiet tycker det är med en fortsatt amerikansk närvaro.
Det sägs att inget parti vinner val på att driva utrikespolitik. Det stämmer säkert. För många väljare är inrikesfrågorna viktigare. Min förhoppning är att det blir mer fokus på utrikesfrågorna denna gång. Vänsteroppositionens krav kommer ge konsekvenser för Sverige, då är det bättre vi diskuterar förslagen nu och inte sen.
Läs andra bloggar: Carl Bildt, Pophöger, Zac´s åsikter, Göran Petersson, Jinge, Moderat val 2010. Läs även andra intressanta åsikter om utrikespolitik, Vänsterpartiet, USA, folkpartiet,
lördag 29 maj 2010
Behåll barngruppernas storlek i förskolan
Moderaterna i Stockholms Stad presenterar sin skolpolitik inför valet. Till SvD säger gruppledaren i utbildningsnämnden, Cecilia Brinck att de vill slopa taket för barngruppernas storlek i förskolan.
Idag bör gruppernas storlek inte överskrida 14 barn i åldrarna 1-3 och 18 barn bland äldre barnen. Förslaget är dumt, för även om en del stadsdelar har svårt att leva upp till målen, skulle det sannolikt bli värre om man slopade taket. Det skulle även påverka negativt på det pedagogiska arbetet.
Skolborgarrådet Lotta Edholm uttalar sig också och säger att det inte är ett bra förslag. Läs hennes blogg, där utvecklar hon resonemangen på ett mycket bra sätt. Givetvis behövs det fler och andra måttstockar för att mäta kvalitén i förskolan, men det ena behöver inte utesluta det andra. Även småbarnsföräldrar är oroliga av förståeliga skäl, här ger en del av dem uttryck för sin oro.
Idag bör gruppernas storlek inte överskrida 14 barn i åldrarna 1-3 och 18 barn bland äldre barnen. Förslaget är dumt, för även om en del stadsdelar har svårt att leva upp till målen, skulle det sannolikt bli värre om man slopade taket. Det skulle även påverka negativt på det pedagogiska arbetet.
Skolborgarrådet Lotta Edholm uttalar sig också och säger att det inte är ett bra förslag. Läs hennes blogg, där utvecklar hon resonemangen på ett mycket bra sätt. Givetvis behövs det fler och andra måttstockar för att mäta kvalitén i förskolan, men det ena behöver inte utesluta det andra. Även småbarnsföräldrar är oroliga av förståeliga skäl, här ger en del av dem uttryck för sin oro.
Läs även Kalles blogg, Törnqvist, Han Åberg, Grönt Stockholm, Per Ankersjö läs även andra intressanta åsikter om Lotta Edholm, folkpartiet, centerpartiet, moderaterna, förskolan,
fredag 28 maj 2010
Ingenting är omöjligt. Det bevisar alliansen
Mindre än hundra dagar kvar till riksdagsvalet har det onekligen hänt något i opinionen. Sedan den 3 maj då vänsterpartierna presenterade sin gemensamma budgetförslag har stödet för deras politik minskat bland väljarna. De uppfattas inte ha seriösa eller finansierade vallöften för att leda Sverige ur den internationella finanskrisen.
I en rad mätningar senaste månaden har alliansregeringen knappat in på de rödgröna. Det intressanta är att experterna för inte så länge sedan dömde ut oss. De sa att något dramatiskt måste hända för att vi ska kunna vända utvecklingen. Det räckte med att oppositionen presenterade sin agenda och fick tummen ner av väljarna.
Dagens Synovate som presenteras i DN visar att ingenting är omöjligt. Alliansregeringen går om oppositionen med 48,3 mot 46,5 procent. Det är även glädjande att Sverigedemokraterna hamnar utanför spärren.
Givetvis ska man inte stirra sig blind på mätningar. Det har varit kraftiga svängningar åt båda hållen emellanåt. Men den kommande tiden och fram till valet kommer opinionssiffrorna bli viktiga indiktatorer som ger en fingervisning på vad väljarna tycker. Det ska inte underskattas.
I en kommentar säger Ibrahim Baylan att han vill öka tempot och Per Schlingman säger att vår jobbpolitik uppskattas av väljarna. Henrik Brors chattar med väljarna om opinionen. Läs även Gunnar Jonssons ledare.
I en rad mätningar senaste månaden har alliansregeringen knappat in på de rödgröna. Det intressanta är att experterna för inte så länge sedan dömde ut oss. De sa att något dramatiskt måste hända för att vi ska kunna vända utvecklingen. Det räckte med att oppositionen presenterade sin agenda och fick tummen ner av väljarna.
Dagens Synovate som presenteras i DN visar att ingenting är omöjligt. Alliansregeringen går om oppositionen med 48,3 mot 46,5 procent. Det är även glädjande att Sverigedemokraterna hamnar utanför spärren.
Givetvis ska man inte stirra sig blind på mätningar. Det har varit kraftiga svängningar åt båda hållen emellanåt. Men den kommande tiden och fram till valet kommer opinionssiffrorna bli viktiga indiktatorer som ger en fingervisning på vad väljarna tycker. Det ska inte underskattas.
I en kommentar säger Ibrahim Baylan att han vill öka tempot och Per Schlingman säger att vår jobbpolitik uppskattas av väljarna. Henrik Brors chattar med väljarna om opinionen. Läs även Gunnar Jonssons ledare.
Läs även vad andra bloggare tycker: Niklas Frykman, Kent Persson, Sanna Rayman, Fredrik V, Johan W, Peter Andersson, Fredrik Axelsson, Mary X, Thomas B, Jinge, Röda Berget, Jonas Sjöstedt, Högbergs tankar, Dick Erixon, SvD, Aftonbladet, Expressen, Expressen
Läs även andra intressanta åsikter om alliansen synovate, folkpartiet, socialdemokraterna, Mona Sahlin, Jan Björklund, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, riksdagsvalet 2010,
Läs även andra intressanta åsikter om alliansen synovate, folkpartiet, socialdemokraterna, Mona Sahlin, Jan Björklund, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, riksdagsvalet 2010,
torsdag 27 maj 2010
Skriver på SVT-Debatt om yttrandefriheten
"Debatten handlar inte längre om Lars Vilks"
Jag är barn till politiska flyktingar som tvingades fly undan en militärkupp. Vårt brott var att vi var kurder och krävde mänskliga rättigheter. Men vi fick inte säga vad vi tyckte. De rättigheterna fick jag istället växa upp med i Sverige. Trodde jag.
Debatten om Lars Vilks och yttrandefriheten började redan 2007 när han ställde ut den omtalade bilden på muslimernas heliga profet Mohammed föreställande en rondellhund. Det var på en konstutställning i Värmland och arrangörerna tog bort bilden med motiveringen att människor med muslimsk bakgrund kunde känna sig kränkta.
Uppmärksamheten kring det häpnadsväckande ställningstagandet var låg i medierna. Undantaget var tidningen Nerikes Allehanda. I samband med en ledare som handlade om yttrandefriheten publicerades den omtalade rondellhunden för att läsarna skulle få en bild av vad diskussionen handlade om.
Detta blev början på en lång resa för Lars Vilks, Nerikes Allehanda och Sverige som nation. Internationella protester bröt ut Iran, Afghanistan, Pakistan, Egypten och många andra muslimska länder. Muslimska konferensen, som är en samarbetsorganisation mellan 57 muslimska stater, uppmanade regeringen att straffa de skyldiga: Lars Vilks och Nerikes Allehanda.
Tolv representanter för länderna krävde att få träffa statsminister Fredrik Reinfeldt. De fick sitt möte men ingen ursäkt eftersom vi har yttrandefrihet och oberoende medier i Sverige.
Då, som nu, blev Lars Vilks allvarligt hotad till livet. Den tidigare socialdemokratiska ministern Pierre Schori gick till frontalangrepp mot Vilks i medierna. Offret fick stå i skamvrån.
För någon vecka sedan uppenbarade sig den politiska fegheten igen. Denna gång i form av Vänsterpartiets Lars Ohly och Miljöpartiets Peter Ericsson.
När Lars Vilks blev överfallen under en föreläsning vid Uppsala Universitet och utsattes för ett brandattentat var företrädarna för vänsterpartierna inte sena med att ge Vilks skulden.
Vi har idag kommit till en punkt där diskussionen inte längre handlar om Lars Vilks eller de teckningar han målar. Den diskussionen lämnade vi bakom oss när våldet, hatet och attackerna tog vid.
Nu handlar det om att försvara yttrandefriheten. Vi får inte ta friheten för givet. Vi har inte fått något gratis. Kampen för demokratin började för över hundra år sedan. Tyvärr är det få som träder fram i offentlighetens ljus och som försvarar den rättigheten när den står under hot av extremister.
Varför? Jo, därför att de blandar ihop två rättigheter i grundlagen, religionsfrihet och yttrandefrihet. Självklart ska alla få tro på vilken religion de vill. Men det innebär inte att man, inte ska få säga vad man tycker: kvinnor, män, barn, vuxna, judar, kristna och muslimer.
År 2007 försvarade jag Lars Vilks rätt till yttrandefrihet på Expressens debattsida och SVT:s debattprogram "Argument". Idag, 2010, låter jag honom skriva en gästkrönika på min blogg och med egna ord berätta om senaste tidens attacker mot honom. Jag känner ett särskilt ansvar för yttrandefriheten och har bett honom att göra det av två skäl:
För det första: Jag är politiker. Politiker har ett ansvar att skydda de värden den svenska demokratin vilar på. Om inte vi som är folkets företrädare gör det, vem ska göra det?
För det andra: Jag är kurd. Om inte jag, som barn till föräldrar som kommit till Sverige för att få sina mänskliga rättigheter, kämpar för yttrandefriheten vem ska då göra det?
Vi ska inte tro att vi en gång för alla har vunnit rätten att säga vår åsikt. Det måste hela tiden finnas människor som är beredda att stå upp för den rätten. Sverige är mitt hemland och jag älskar landet som gav mig min frihet. Så länge jag lever här kommer jag aldrig sluta kämpa för just de rättigheter som demokratin bygger på.
Gulan Avci, Riksdagsledamot (FP)
Regeringen vill stoppa tvångsäktenskapen
Nyamko Sabuni presenterar på brännpunkt regeringens fortsatta arbete för att förhindra så kallade barn- och tvångsäktenskap. Det är inte en dag för tidigt. Ungdomsstyrelsen beräknar att så många som 70 000 unga lever inom hederskulturen.
Förra året presenterade Stockholms Stad en rapport som visade att 4000 ungdomar lever någon form av kontrollerad liv. Det kan handla om att de inte får välja vem de ska gifta sig med, ha pojkvän, umgås med kompisar efter skolan, ha svenska vänner, utbilda sig vidare osv.
När religioner, kulturer och traditioner fråntar individen hennes rättigheter kan vi inte skynda långsamt. Vissa saker bör vi göra omgående. Lagstiftning är en sådan sak. Visst kan man inte lagstifta bort alla problem som rör hederskulturen.
Attityder tar lång tid att förändra, men det finns så mycket vi kan göra för att råda bot på en del av problemen. Det har den här regeringen med Folkpartiet i spetsen visat i både ord och handling. Läs även vad Adam Cwejman, och Agneta Berliner skriver.
Läs även andra intressanta åsikter om hederskultur, Nyamko Sabuni, folkpartiet, tvångsäktenskap,
Förra året presenterade Stockholms Stad en rapport som visade att 4000 ungdomar lever någon form av kontrollerad liv. Det kan handla om att de inte får välja vem de ska gifta sig med, ha pojkvän, umgås med kompisar efter skolan, ha svenska vänner, utbilda sig vidare osv.
När religioner, kulturer och traditioner fråntar individen hennes rättigheter kan vi inte skynda långsamt. Vissa saker bör vi göra omgående. Lagstiftning är en sådan sak. Visst kan man inte lagstifta bort alla problem som rör hederskulturen.
Attityder tar lång tid att förändra, men det finns så mycket vi kan göra för att råda bot på en del av problemen. Det har den här regeringen med Folkpartiet i spetsen visat i både ord och handling. Läs även vad Adam Cwejman, och Agneta Berliner skriver.
Läs även andra intressanta åsikter om hederskultur, Nyamko Sabuni, folkpartiet, tvångsäktenskap,
måndag 24 maj 2010
Lars Vilks är min gästkrönikör idag
Jag har bett konstnären Lars Vilks skriva ett gästinlägg till min blogg och med egna ord berätta om senaste månadens jakt mot honom. Yttrandefriheten är grundbulten i vårt fria samhälle, alla människor har rätt att uttrycka sin åsikt.
Lars Vilks har gjort det via konsten. Lars Vilks har senaste tiden blivit utsatt för mordhot och brandbomber har kastats in i hans hem. Vi som är politiskt förtroendevalda har som största uppgift att skydda demokratins grundfundament när den hotas. När islamister och andra extremister vill inskränka yttrandefriheten har vi en skyldighet att skydda den.
Med mina egna ord!
För en månad sedan skulle jag, inbjuden av Utrikespolitiska Föreningen, föreläsa på Högskolan i Jönköping om yttrandefriheten. Jag såg fram emot den här föreläsningen eftersom jag då äntligen skulle få möjlighet att föra en diskussion kring dels vad som gäller allmänt för yttrandefriheten och dels förklara mitt eget projekt.
En central poäng var att understryka att ingen bild är något i sig själv utan beror på vilken kontext den placeras i. Så menade jag att det var plausibelt att visa en bild av min teckning inom ramen för en föreläsning om yttrandefriheten. Om den skulle visas var detta sammanhang det rätta. Givetvis kunde man ifrågasätta denna ståndpunkt. Något som auditoriet kunde föra en diskussion om.
Emellertid stoppades föreläsningen genom protester från muslimska studenter. Den absurda situationen att en föreläsning om yttrandefriheten hade censurerats var ett faktum. Jag tyckte att detta var en orimlig utveckling. Vad man än hade för uppfattning om mitt projekt borde jag kunna få möjligheten att ge min version av det innan det stoppades.
Av en ren tillfällighet hade jag några veckor senare inviterats till Uppsala för att tala om rondellhunden som konstprojekt. Det var ett verkligt bra tillfälle att lägga fram projektet utifrån dess grundläggande intentioner. För att det inte skulle bli alltför fixerat på mitt projekt tillade jag på en allmän introduktion av samtidskonstens problem med yttrandefriheten.
Debaclet som följde i Uppsala visade att yttrandefriheten kan begränsas genom våld och total ovilja att överhuvudtaget lyssna på argument. Vad som jag ser som än värre är att en rad ansedda debattörer och politiker visade förståelse för dem som krävde att föreläsningen hade stoppats. Med schablonargument som att det skulle röra sig om ett främlingsfientligt projekt lyckas man nå konklusionen att jag hade mig själv att skylla.
En sådan logik innebär att vara dömd på förhand. Eftersom mitt projekt har blivit synnerligen kontroversiellt skulle man kunna tycka att det vore rimligt att den anklagade skulle få lägga fram sina synpunkter istället för att gång på gång censureras.
Vi tycks alltså ha kommit till en situation där indicier, misstänksamhet och ett ämnes känslighet är nog för att begränsa yttrandefriheten.
Lars Vilks
Läs även andra intressanta åsikter om Lars Vilks, yttrandefrihet, folkpartiet,
Lars Vilks har gjort det via konsten. Lars Vilks har senaste tiden blivit utsatt för mordhot och brandbomber har kastats in i hans hem. Vi som är politiskt förtroendevalda har som största uppgift att skydda demokratins grundfundament när den hotas. När islamister och andra extremister vill inskränka yttrandefriheten har vi en skyldighet att skydda den.
Med mina egna ord!
För en månad sedan skulle jag, inbjuden av Utrikespolitiska Föreningen, föreläsa på Högskolan i Jönköping om yttrandefriheten. Jag såg fram emot den här föreläsningen eftersom jag då äntligen skulle få möjlighet att föra en diskussion kring dels vad som gäller allmänt för yttrandefriheten och dels förklara mitt eget projekt.
En central poäng var att understryka att ingen bild är något i sig själv utan beror på vilken kontext den placeras i. Så menade jag att det var plausibelt att visa en bild av min teckning inom ramen för en föreläsning om yttrandefriheten. Om den skulle visas var detta sammanhang det rätta. Givetvis kunde man ifrågasätta denna ståndpunkt. Något som auditoriet kunde föra en diskussion om.
Emellertid stoppades föreläsningen genom protester från muslimska studenter. Den absurda situationen att en föreläsning om yttrandefriheten hade censurerats var ett faktum. Jag tyckte att detta var en orimlig utveckling. Vad man än hade för uppfattning om mitt projekt borde jag kunna få möjligheten att ge min version av det innan det stoppades.
Av en ren tillfällighet hade jag några veckor senare inviterats till Uppsala för att tala om rondellhunden som konstprojekt. Det var ett verkligt bra tillfälle att lägga fram projektet utifrån dess grundläggande intentioner. För att det inte skulle bli alltför fixerat på mitt projekt tillade jag på en allmän introduktion av samtidskonstens problem med yttrandefriheten.
Debaclet som följde i Uppsala visade att yttrandefriheten kan begränsas genom våld och total ovilja att överhuvudtaget lyssna på argument. Vad som jag ser som än värre är att en rad ansedda debattörer och politiker visade förståelse för dem som krävde att föreläsningen hade stoppats. Med schablonargument som att det skulle röra sig om ett främlingsfientligt projekt lyckas man nå konklusionen att jag hade mig själv att skylla.
En sådan logik innebär att vara dömd på förhand. Eftersom mitt projekt har blivit synnerligen kontroversiellt skulle man kunna tycka att det vore rimligt att den anklagade skulle få lägga fram sina synpunkter istället för att gång på gång censureras.
Vi tycks alltså ha kommit till en situation där indicier, misstänksamhet och ett ämnes känslighet är nog för att begränsa yttrandefriheten.
Lars Vilks
Läs även andra intressanta åsikter om Lars Vilks, yttrandefrihet, folkpartiet,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
