onsdag 2 september 2009

Utanförskapet kan endast brytas med egenmakt!

Senaste tiden har medierna rapporterat en hel del om upplopp, vandalisering, bilbränder och stenkastning i invandrartäta områden.

Drabbade är givetvis de boende i Herrgården, Hisingen, Gottsunda och andra stadsdelsområden i miljonprogramsområdena.

En del debattörer vill göra gällande att dessa extremistiska handlingar beror på bristen av vettig sysselsättning. Snacka om att spruta bensin på elden. Sådana argument legitimerar inte bara våldsdåden utan hämmar även debatten.

Föräldrar verkar ha kapitulerat i sitt föräldraansvar. Jag påstår på intet sätt att det är frid och fröjd i invandrartäta områden. Arbetslösheten har alltid varit hög, utbildningsnivån låg, det finns inget gemensamt språk att kommunicera på eftersom att svenskan inte behärskas av alla, och detta har gett upphov till utanförskap.

Samhällets uppgift är att tillhandahålla bra utbildningar för barn och vuxna, skapa förutsättningar så människor kommer in på arbetsmarkanden, involvera föreningslivet i integrationsarbetet, satsa på barn – och fritidsaktiviteter, öka mångfalden i boendet, minska allmännyttans dominans, uppmuntra till lokala näringslivsetableringar, garantera medborgarna trygga och rena områden, öka polisens närvaro och ha tydliga informationskanaler så människor får del av hur svenska samhället fungerar och vilka principer demokratin vilar på.

Samhället ska inte agera förmyndare, men samhället ska träda in när gränserna är passerade. De här ungdomarna måste lära sig vilka konsekvenser deras handlingar för med sig. Det är inte bara samhällsekonomiskt förödande utan drabbar människor i deras omgivning.

Men givetvis handlar det inte bara om hårda tag, en riktig förändring förutsätter att människor är involverade. Det är endast med egenmakt och ett underifrånperspektiv de boende kan bryta den negativa spiralen som spridit sig som en tornado senaste tiden.

Folkpartiet har länge drivit den linjen och integrationsminister Nyamko Sabuni var redan efter maktskiftet tydlig med att integrationsprocessen i framtiden ska stå på två ben.

Det ska handla om ömsesidigt givande och tagande. Jag är övertygad om att den linjen i slutändan segrar över bidragslinjen och den omhändertagandementalitet som karakteriserade den socialdemokratiska integrationspolitiken från åren 1994-2006.

Läs även P J Anders Linders ledare, Studio Ett- debatt mellan Nyamko Sabuni och Kalle Larsson, GP Johan Persson (fp)

Läs även andra intressanta åsikter om , , , , , , , ,

5 kommentarer:

Anonym sa...

bra analys men jag är inte lika övertygad som dig. Hur ska man lära en person svenska efter 20 år i landet? Hur ska man uppmuntra människor att bosätta sig i andra områden än miljonprogrammen. Rosengård, Hisingen, Södertälje Rinkeby har förvandlats till tillfälliga slusstationer- den som får ett jobb flyttar, kvar blir de allra svagaste människorna vars utanförskap förstärks.

Mitt förslag är att inte ta in fler människor tills vi löst dagens problem. Det går en solidarisk invandringspolitik ut på.

Anonym sa...

det är inte människors fel utan politikernas ovilja att göra upp med alla brott som begås i föforten. Prata mindre och agera mer så kanske det ger effekt......

Anonym sa...

jag röstar på sd i nästa val

Anonym sa...

UTANFÖRSKAPET KAN ENDAST BRYTAS MED EGENMAKT ATT SLIPPA OMSKÄRELSE!!!

Sancak Beyi Emre sa...

Anonym1:

Jag är uppvuxen och bor periodvis i två av de nämnda områdena..

Vad menar du är för fel på mig?

Man kanske ska se till ambitionen för var och en att vilja ta del av vad samhället har att erbjuda...

Emre