S-kongressen pågår för fullt. I fem dagar ska över 1000 motioner behandlas och en motion som partistyrelsen ville avslå men som ombuden biföll för någon timme sedan är att erkänna två folkmord.
1. Folkmordet på över en miljon kristna armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontigrekger som begicks under första världskriget i dåvarande Ottomanska Imperiet, dagens Turkiet.
2. Folkmordet på kurderna, kallat Al-Anfal under diktatorn Saddam Husseins tid vid makten. Folkmordkampanjens syfte var att utrota kurdiska befolkningen i irakiska Kurdistan. Totalt dödades 182 000 kurder år 1988 och över en miljon människor sattes på flykt. De flesta var försvarslösa kvinnor och barn.
Attacken mot staden Halabja glömmer kurderna aldrig. Tidigt på morgonen den 16 mars 1988 klev människor upp för att utföra de vardagliga sysslorna. Vad de inte visste var att de skulle förintas denna dag. Irakiska stridsflygplan fyllda med bomber proppfulla med kemiska och biologiska gifter släpptes över staden. På en kvart föll över fem tusen barn, kvinnor, män och äldre ner till marken. Minst lika många blev skadade, de som överlevde gasattackerna har fått men för livet. Än idag föds barn med missbildningar.
Ett erkännande skulle innebära tre saker. Hedra offren, överlevande och anhöriga och skydda framtida generationer mot historielöshet. Utan ett erkännande är försoningsprocesserna inte verkningsfulla. Och löftena om aldrig mer blir bara tomma ord.
Till våren ska riksdagen behandla en motion om folkmordet på armenierna. Frågan är om s-ledamöterna är lika modiga som ombuden varit i kväll när de trycker på voteringsknappen. Gäller för övrigt andra partier med.
Läs även andra intressanta åsikter om s-kongressen, Socialdemokratena, folkmord, kurder