Idag arrangerade utrikespolitiska föreningen en föreläsning på Universitetet om det kommande israeliska valet. Inbjuden gäst var Israels ambassadör, Benny Dagan. En kvart in på föreläsningen reser sig en kvinnlig student upp och langar sin sko mot ambassadören och skriker samtidigt; "sluta ockupera leve intifadan". Men en sko var inte tillräcklig. Även en bok flög tvärs över salen, kastad av en annan person.
Skokastning verkar numera vara en global trend. I diktaturländer, som Iran, Turkiet, Kina och Irak har människor ingen yttrandefrihet, mänskliga rättigheter kränks dagligen och medierna styrs med järnhand av regimerna.
I Sverige är vår yttrandefrihet grundlagsskyddad, vi har fria medier, vi kan tycka olika, mötas i debatter, kritisera makthavare, och ja tamigfan göra allt med ordet som vapen. Men ändå finns det människor som kränker hela grundfundamentet som samhället är uppbyggt på. Dessutom finns risken att vissa frågor inte längre kommer kunna diskuteras om det upplevs som känsligt eller kränkande för vissa grupper.Och det är en utveckling som jag inte tror någon vill se, åtminstone inte om man respekterar det fria ordet.
Vill du läsa mer om händelsen på Universitetet, klicka på följande länkar på Newsmill.
Det var rätt att kasta en sko på ambassadören, Andreas Malm
Jag kände skam inför attentatet på ambassadören, Aron Verständig
Stödet för skokastare och tårtare är ett svek mot demokratin, Bengt Pohjanen
Läs även andra intressanta åsikter om Benna Dagan, utrikespolitiska föreningen, Stockholms universitet, newsmill, Gaza, Israel, Israel och Palestina konflikten, demokrati, skokastning
torsdag 5 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
Bra analys och kommentar, som träffar mitt i prick.
Mvh
Peter
Tack Peter,
ärligt talat blir jag mörkrädd. Visst finns det de som sätter händelsen i ett humoristiskt sammanhang. Men gör man det så har man inte förstått vilka konsekvenser detta kan få för hela samhället.
Allt gott
Gulan
"I Sverige är vår yttrandefrihet grundlagsskyddad, vi har fria medier, vi kan tycka olika, mötas i debatter, kritisera makthavare, och ja tamigfan göra allt med ordet som vapen."
Tala för dig själv! De flesta i Sverige tillhör inte medelklasseliten och har inget som helst mediekapital att tillgå.
De flesta i det här landet kan inte skriva i några medier, de har ingen möjlighet att kritisera makthavare eller utöva "det fria ordet". Du lever i en drömvärld.
I verklighetens Sverige så har vi i det närmaste mediemonopol och arbetarklassen, d.v.s. de flesta av oss, är totalt osynliggjord och utdefinierade politiskt och medialt. Fråga folk här i Alby t.ex. hur mycket de har att säga till om. Eller fråga människorna i Rosengård, där är väl situationen som mest extrem och folket som mest utdefinierade (ändå förvånas div. liberala medelklasstyckare över att folk går till angrepp mot samhället).
Våra fina rättigheter är piss och ingenting utan jämlika möjligheter att faktiskt nyttja dem.
Är turkiet diktatur land ?
-> Alex:
Man behöver inte mediekapital. Du kan starta en gratis blogg, som, om den är välskriven, KOMMER få uppmärksamhet. Katrine Kielos startade t.ex som bloggare. Jinge t.ex. är ett annat exempel på en person som utan access till medierna ändå (tyvärr) fått genomslag.
Det står dig fritt att skriva insändare, starta bloggar, Facebook-grupper, Twitter-feeds. Du behöver inte ha access till DN Kultur för att få ut dina synpunkter.
Det är DU som lever i en drömvärld Alex.
Bra svar Joe,
jag blir så trött när människor klagar och inte gör något själva åt saken. Om Alex slutade känna sig så diskriminerad hela tiden och började fundera på hur han kan vara med och påverka så skulle han se att det inte alls är omöjligt.
Det är ingen rättighet att bli servad allt av samhället!
Bra svar Joe,
jag blir så trött när människor klagar och inte gör något själva åt saken. Om Alex slutade känna sig så diskriminerad hela tiden och började fundera på hur han kan vara med och påverka så skulle han se att det inte alls är omöjligt.
Det är ingen rättighet att bli servad allt av samhället!
Herre gud...
"Starta en blogg!", "skriv en insändare!" är det ert budskap till de miljoner i den svenska arbetarklassen som konsekvent osynliggörs och ignoreras i samhällsdebatten? Rosengårdsborna borde kanske också borde starta en blogg?
Och vem har sagt att jag inte "gör något"? Jag kommenterar uppenbarligen den här bloggen, det är väl alltid något? Jag skriver faktiskt ganska mycket på internet och använder mig av facebook etc. Jag är arbetslös nu p.g.a. krisen och har tid för sådant, men när jag jobbade på industrin så blev det inte lika mycket. Politiska bloggare består tyvärr överlag av välbärgad medelklass som jobbar vid datorn eller folk som saknar jobb som ex. mig själv och Gulan här (att syssla med politik räknar inte jag som ett arbete, i.s.f. är jag i det närmaste heltidsarbetande).
Men vad är det för jävla ursäkter att vem som helst numera på 00-talet kan skapa sig en egen blogg? Det förändrar väl inte det faktum att vi i praktiken har mediamonopol i Sverige och att arbetarklassen inte har något inflytande utan konsekvent osynliggörs? Vilka är det som sätter villkoren för debatten egentligen? Och hur många politiska bloggare finns det? 200? Hur många av dem har något nämnvärt inflytande?
Skicka en kommentar