Väljarstödet högre än någonsin för SD

I Svenska Dagbladet presenteras en undersökning tidningen låtit opinionsinstitutet Sifo göra för att se svenska folkets inställning till ett styre med stöd av Sverigedemokraterna efter nästa års riksdagsval.

Rubriken lyder ”9 av 10 säger nej till SD- koalition. S- riksdagsmannen, tillika gruppledaren Sven-Erik Östberg kommenterar undersökningen med att 87 procent av svenska folket inte vill ha med SD att göra.

Låt oss säga att 87 procent säger nej till SD, men övriga 13 procent stöder partiets politik och kan vara potentiella SD-väljare nästa år. Det är i så fall mer än en dubblering av väljarstödet och så höga sympatier har partiet aldrig fått i tidigare mätningar.

Båda blocken har deklarerat tydligt att man inte kommer samarbeta med SD om ingen av dem får egen majoritet. Det är bra eftersom att det begränsar utrymmet för spekulation. Trots detta är jag övertygad om att det kommer bli parlamentarisk kaos i riksdagen med SD över spärren. Vilket även experterna påpekar. "Kaos att vänta i riksdagen".

Om detta tydliga nej innebär att ingen av blocken får egen majoritet, kommer det sannolikt bli nya konstellationer i regeringen och riksdagen. Det innebär graven för såväl ”Allians för Sverige” och ”Röd-gröna alliansen”. Frågan är bara om det blir Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin som först sträcker ut handen till småpartierna, och vem eller vilka som nappar?

Läs även andra intressanta åsikter om Sverigedemokraterna, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, riksdagsvalet 2010,

God Jul & Gott Nytt År

Jag vill önska alla läsare God Jul och Gott Nytt År med förhoppning om att ni får tid för vila och umgås med familj, vänner och bekanta. På återseende.

Med vänlig hälsning

Gulan Avci

Viktigt att moderata muslimer deltar i den offentliga debatten

I dag skriver Yassin Mahi Mallin en läsvärd artikel i Expressen om situation i Somalia och radikaliseringen bland somaliska ungdomar i Sverige. För någon månad sedan bekräftade SÄPO att ett tiotal unga pojkar från Stockholmsförorten, Rinkeby rekryterats till den islamistiska terrororganisationen Al-Shabaab för att delta i strider.

Malin skriver följande:

"Jag är somalier och bor i Sverige, ett land jag känner djup tacksamhet inför. Här fick jag en fristad, skydd och försörjning efter att ha tvingats fly kaoset som utbröt i Somalia för snart 20 år sen. När jag ser på mitt hemland och på mina landsmän i Sverige och i andra delar av västvärlden sörjer jag. Jag sörjer mitt folk, ett fridfullt folk, ett stolt och hårt arbetande folk. Jag sörjer när jag ser hur extremism gror bland vissa landsmän. Vi har alltid varit muslimer, men inte extremister, jag kan inte begripa hur det har fått fäste hos mitt folk. Min mamma gick aldrig i burka, våra kvinnor var inte draperade i arabiska tygstycken. Vi var och borde vara muslimer på vårt sätt, inte som i Afghanistan".

Problemet har varit att integrationspolitiken tidigare inte fångat upp människor från början. Den somaliska gruppen har varit värst drabbad, somalier har stått längst bort från arbetsmarknaden och utbildningsväsendet och därmed har möjligheten att lära sig svenska språket och bekanta sig med samhället varit marginella . Men precis som Mallin skriver har somaliska gruppen inte varit så sammansvetsade för att göra sina röster hörda.

Somaliska organisationer kan få en viktig funktion i samhället om de formulerar en tydlig agenda för integrations- och demokratiarbete. Samhället ska vara med och stötta och bistå med viktiga verktyg, men somalierna själva måste visa tydliga viljeyttringar att häva sig ur sitt utanförskap.

Därför är det viktigt att moderata muslimer som Yassin Mahi Wallin tar kampen mot extremisterna som annars riskerar snärta ner anseendet för hela gruppen. För tyvärr är det så att när en liten klick bakåtsträvande extremister begår handlingar som krockar med såväl lagstiftning som värdegrunder för ett demokratiskt samhälle så spär det över på en hel grupp.

Det är inte alltid lätt att veta vem eller vilka som startar upp en förening eller organisation. Men både staten och kommunerna som beviljar organisationsstöd och projektmedel bör säkerställa att inga pengar pumpas in till verksamheter som kan tänkas stödja AL-Shabaab. Vi har redan sett det en gång för mycket i Rinkeby. I Stockholms stad har kulturförvaltningen fått i uppdrag att se över riktlinjerna för föreningsbidrag vilket är ett steg i rätt riktning.

Läs även andra intressanta åsikter om Somalia, Al-Shabab, islamismen, Sverige

Endast en kvinna i Karzais nya regering

Afghanistans omvalde president Hamid Karzai har lämnat över en lista med 24 namn till ny regering till parlamentet idag. Västvärldens tryck på Karzai har varit stort sedan talibanernas fall 2001 att genomföra reformer för flickors och kvinnors mänskliga rättigheter. Under talibanregimen hade de inga rättigheter. Det var förbjudet att studera, jobba eller vistas utomhus utan sin heltäckande burka.

Visst har det skett en del förändringar senaste åren. Nu får även flickor gå i skolan, men detta är inte en självklarhet i hela landet. I de områden talibanerna fortfarande har inflytande sprängs flickskolor i luften, föräldrar blir trakasserade och många flickor har fått syrgas kastat i ansiktet på väg till skolan. Allt i avskräckningssyfte. Talibanerna vet att vägen till förändring går via bildning och kunskap. Dessa två faktorer för människor samman i deras gemensamma strävan efter frihet. Den dagen det sker är talibanerna ett minne blott.

Regeringsförslaget visar inte riktigt den viljeriktningen som borde stå till grund för förändring. Endast en av tjugofyra kandidater är kvinna. Husn Banu Ghazanfar föreslås behålla sin post som kvinnominister. Resten är män.

Tidigare i våras träffade jag och Nina Larsson en grupp kvinnliga parlamentariker från Afghanistan i riksdagen. De var oroade över utvecklingen och menade att president Karzai inte klarar av att stå emot trycket från konservativa krigsherrar. Hans position har försvagats efter att ett antal lagförslag inom familjepolitiken godkänts i parlamentet och undertecknats av presidenten själv.

Här har alla länder (inkl. Sverige) som har ett stort engagemang i Afghanistan ett ansvar att kräva riktiga förändringar. Vi är stora bidragsgivare till Afghanistans återuppbyggnad, mer pengar av biståndet borde kanaliseras direkt till civila organisationer, det skulle förstärka deras position i samhället och ge dem mer makt att avkräva av regeringen att ta i hårdare mot korruptionen och sätta stopp för de bakåtsträvande grupperna både inom politiken och i samhället.

Läs även andra intressanta åsikter om Hamid Karzai, Afghanistan, bistånd, talibaner, USA

EU bör agera samlat mot Turkiet

Turkiska författningsdomstolens beslut att förbjuda det största kurdiska partiet DTP visar ännu en gång att den turkiska demokratiprocessen inte ligger i händerna på turkiska parlamentet. I Turkiet finns en stat inom staten och det är generalerna som dikterar villkoren för utvecklingen inom landet.

Det är inte första gången författningsdomstolen förbjuder kurdiska partier att verka. Sist det begav sig var 2003 då Hadep förbjöds. Så länge kurderna förvägras sina mänskliga, politiska och kulturella rättigheter kommer EU-medlemskap bara vara en vacker dröm.

Jag har ofta markerat vikten av ändringar i konstitutionen, det är enda garanten för att kurdernas rättigheter ska skyddas och efterlevas av demokratiska partier i turkiska parlamentet. Idag tycks kurdernas öde mer ligga i händerna på generaler och fascistiska partiers anti-kurd agenda än AKP-regeringens "välvilliga" yttringar om förändringar.

Premiärminister Erdogan måste återta initiativet om han menar allvar med alla de reformer som var tilltänkta att sjösättas inom ramen för EU-förhandlingarna. Om inte är jag rädd att konflikten kommer eskalera och nå höjder ingen önskar sig.

DTP sitter i parlamentet och partiledaren heter Ahmet Turk. Han har fått fem års förbud att verka politiskt. Jag utgår ifrån att EU agerar samlat och att dialogen med Turkiet förs på ett konstruktivt sätt utan att något enskilt land försöker ta vinning av den kaotiska situation som uppstått för inhemska syften.

Läs: DN Stevelandos blogg Bitte Hammargren Sakine Claes Nordmark

Yvonne Ruwaidas argument håller inte i Niqabdebatten

Yvonne Ruwaida, oppositionsborgarråd i Stockholms stad skriver idag på Newsmill varför Miljöpartiet reserverat sig i utbildningsnämnden i frågan om huruvida en barnskötare ska bära Niqab, heltäckande slöja eller inte.

Alla partier utom miljöpartiet har slutit sig bakom skolborgarrådet Lotta Edholms beslut att heltäckande slöja inte lämpar sig att bära om man arbetar som barnskötare. Läs Lottas artikel här och mitt blogginlägg från igår här.

Ruwaida tycker debatten varit missvisande och vill förtydliga vad det handlar om. Hon skriver bland annat följande:

”Vi förstår att frågan om niqab väcker känslor och även rädsla. Många tror att kvinnor med niqab inte vill visa ansiktet för barnen, vilket är helt felaktigt. Däremot fäller hon ner niqaben när en man kommer in i rummet”.

Detta skulle kort innebära att den arbetsplats som barnskötaren skulle börja jobba på måste villkora att arbetsgivaren inte anställer några män, för om män ska arbeta i verksamheten och vistas i samma lokaler som den kvinnliga barnskötaren så blir konsekvensen att hon tar på sig sin slöja och inte visar sig för barnen.

Ruwaida försöker dra paralleller till folkomröstningen i Schweiz häromveckan att förbjuda minareter. Det är lågt av henne. Under borgerliga alliansens styre har vi markanvisat för ett moskébygge i Skärholmen.

Som politiker ställs man ofta inför svåra beslut. Man måste ha mod att fatta rätt beslut även i känsliga frågor. Niqab ärendet är principiellt viktigt och kan får stora konsekvenser om det blir fällande dom. 

Läs även andra intressanta åsikter om Niqab, Miljöpartiet, Yvonne Ruwaida, Lotta Edholm, slöja,

Rätt att överklaga fällande Niqab dom

Igår kväll handlade Kalla Fakta om niqab (heltäckande huvudduk som enbart visar ögonen). Stockholms stad har tidigare blivit anmäld av en student till diskrimineringsombudsmannen (DO) då skolan meddelat henne att heltäckande slöja strider mot skolans regler.

Utbildningsnämnden har fattat beslut om att ställa sig bakom skolan beslut, alla partier utom miljöpartiet stöder detta.

Alla elever ska kunna identifieras I skolan, det är en viktig trygghetsaspekt för andra elever och övrig skolpersonal. Just i det här fallet är frågan extra viktig. Studenten utbildar sig till barnskötare och jobbet som barnskötare handlar framförallt om direktkontakt mellan barn och personal. Pedagogiken handlar nästan till hundra procent om kroppsrörelser och mun mimik. Bakom ett fladdrigt klädesplagg upphör den kontakten.

Jag tycker det är viktigt med religionsfrihet, men religionsfrihet innebär inte att man har rätten att kunna få vilket jobb man vill. Människor har valmöjligheter – och finns det klädkoder inom ett yrke får man söka sig till något annat som inte ställer samma krav.

Studenten i fråga skakar inte heller hand med män och måste ha niqaben på sig i varje möte med barnens föräldrar vid lämning och hämtning. Om jag lämnar min son på dagis vill jag veta vem som ska ta hand om honom den tiden jag är på jobbet. Det vill även min man.

Skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) har varit tydlig och hon har visat mod som tagit strid i den här frågan. Det handlar om barnens bästa, om föräldrars rätt att veta vem eller vilka barnen blir överlämnade till på förskolan, och det handlar om tryggheten för studenter och skolpersonal i en skola. Därför är det viktigt att Stockholms stad överklagar om det blir en fällande dom hos Diskrimineringsombudsmannen.

Läs Lotta Edholms artikel på Newsmill

Barn är en utsatt grupp i samhället

Två förskolelärare har häktats av italiensk polis för att ha misshandlat små oskyldiga barn. Ett av offren är bara åtta månader. Videoklippet är vidrigt men är nödvändigt ont att se för att ständigt påminna oss om hur utsatta barn är. De kan varken försvara sig eller föra sin egen talan, därför får vuxenvärlden aldrig svika dem. 

Jag har överlevt November månad!

Bloggen har varit vilande i några veckor. November månad har varit fullbokad för min del. Ett landsmöte har hunnit avhandlas, jag har varit i London på miniweekend, det har varit på tok för många kvällsmöten och förkylningarna har avlöst varandra inom familjen.

Igår antog Folkpartiet Liberalerna riksdagslistan i Stockholms stad. Jag kom på plats 8 i provvalet och var föreslagen plats 6 av nomineringskommittén. Så igår fick jag ombudens förtroende vilket jag är glad och stolt över. Tack alla ni som röstade på mig!

Även provvalet till kommunfullmäktige presenterades i veckan. Jag gick även bra där, placerade mig på sjunde platsen - så nu ska ett förslag arbetas fram som antas i januari eller februari.

Inom kort kommer jag göra om bloggen, tanken är att den ska omvandlas till en kampanjsajt inför valet 2010. Har några idéer som jag för tillfället slipar på. Har du tips och idéer får du gärna höra av dig till mig på gulan.avci@liberal.se