Nu är jag tillbaks hemma igen efter ett par veckors semester. På måndag börjar jag jobba men först ska det hinnas med ett födelsedagskalas. Min son fyller 1 år.
Jag har följt Mohammed Omar debatten på avstånd. Det har varit intressant läsning. Omar har som bekant kommit ut som islamist, förintelseförnekare, homofob, antifeminist och abortmotståndare. Han har vid flertalet tillfällen vädrat morgonluft i medierna, i synnerhet på debattsajten Newsmill och SVT med sina antidemokratiska åsikter. Omar har bland andra hyllat Hamas, Irans president Mahmoud Ahmadinejad, Ahmed Rahmi och självmordsbombningar. Värre antisemiter och förintelseförnekare får man leta efter.
Debatten handlar således om huruvida det är rätt eller fel att ge honom utrymme i det offentliga rummet. Omar har givetvis sin grundlagsskyddade rätt att uttrycka sig fritt liksom alla andra medborgare i Sverige så länge han inte gör sig skyldig till hets mot folkgrupp. Medierna är självständiga och det råder ingen censur. Medierna är grundpelare i demokratin. Samtidigt utgör Omars minst sagt kontroversiella och intoleranta åsikter ett hot mot det fria samhället. Därför är det viktigt att han inte står oemotsagd.
Fredrik Hardt skriver på newsmill att man gör Omar till ett offer om man utesluter honom från den offentliga debatten. Hardt drar paralleller till hur Sverigedemokraterna behandlades av medierna fram till efter valet 2006. De är större än någonsin och deras framgångar består av att man tigit ihjäl dem. Hardts menar att det är bättre att syna korten och låta omvärlden veta vad Omar står för.
Författaren Torbjörn Elensky är av en annan uppfattning. Han menar att Omars okunskap i internationell politik kan få ödesdigra konsekvenser om landets redaktioner inte är uppmärksammade och synar Omars identitetspolitiskt opportunistiska rolltagande.
Ledarskribenten Paulina Neuding ställer sig frågan varför SVT och Newsmill går extremisternas ärenden i SvD. Jag tycker också det är märkligt att SVT valde just Omar när tusentals iranier i flera veckor organiserat och lett olika protestdemonstrationer mot presidentvalet i Iran. PM Nilsson, chefsredaktör för Newsmill bemöter hennes kritik. Journalisten Dilsa Demirbag-Sten är inne på samma linje i Expressen - Kultur.
Bloggaren Johan Ingerö ger sig på en annan linje. Han menar att Omar gör ett socialt experiment för att testa hur långt han kan driva med medierna och nyttja deras pk-hållning.
Omar har i mediernas ögon lyckats framställa sig själv som någon slags talesperson för muslimer. Nu höjs röster för att "vanliga" muslimer tar debatten. Det är bra men långtifrån tillräckligt. Demokratifrågor är inte begränsade till viss religion eller etnisk grupp. Alla som värnar det fria och toleranta samhället bör ta debatten.
Vi får aldrig glömma hur nazisterna kom till makten i Tyskland på 30-talet. Det var genom fria val som människor röstade bort demokratin. Hitler kom till makten och sjösatte sina planer att förinta judarna. När andra världskriget var slut hade 6 miljoner judar mördats. Tystnaden och likgiltigheten möjliggjorde historiens värsta förintelsepolitik.
torsdag 23 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Ja att stödja Hamas och Ahmadinejad är förskräckligt. Men att stödja Israel och Sionismen är förståss naturligt. Föresten, att sionister äger svensk media har väl inte undgått någon?
Jag måste tillstå att jag inte riktigt förstår all upprördhet över att en person som har en annan syn på Iran, Mohamed Omar, har fått komma till tals i TV. Om han nu har så fel som många påstår får man väl vederlägga hans argument i öppen debatt. SVT bör bereda utrymme åt debattörer som avviker från huvudfåran. Allt annat vore odemokratiskt. Bloggaren Oskorei har skrivit en bra kommentar om reaktionerna på Omars framträdande i TV:
http://oskorei.motpol.nu/?p=1653
Fast det gäller inte bara okunnighet i internationell politik, det gäller en generellt låg intellektuell nivå och allmänt bristande kunskaper i ämnen han ansetts vara expert på. I intervjun i ND:s tidning säger han t ex själv detta:
"Till vilken nivå talar du och läser arabiska?
Jag kan läsa Koranen någorlunda på klassisk arabisk och prata vardaglig arabiska lite knaggligt. När jag bodde i Kenya pluggade jag en del arabiska. Där bodde jag sporadiskt i perioder om sex månader åt gången under min pappaledighet. I Kenya träffade jag också min fru.
Hur står det då till med persiskan?
Det kan jag ingenting av. Däremot talar och skriver jag swahili så gott som flytande efter min tid i Afrika, fyrtiotvå procent av ordförrådet är arabiska lånord. Det gör att jag kan föra enkla konversationer på arabiska, fråga efter vägen och så."
Vem skulle kunna uppträda som auktoritet på exempelvis rysk litteratur, utan att kunna läsa ryska? Men med persiska går det visst - och arabiska.
För mig tyder MO:s framgångar på väldigt låg kunskapsnivå på landets redaktioner när det gäller att bedöma texter och skribenter som sysslar med dessa språkområden. Motsvarande bluffar skulle inte fungera ens när det gäller grekiska och latin - det finns, trots allt, fortfarande för många som vet tillräckligt mycket för att åtminstone kunna avslöja en högljutt skramlande tunna. Jag undrar om motsvarande kinesiska dilettant tillåtits passera? Varför går det då med arabiska och persiska?
Det handlar om Mohamed Omars identitetspolitiska spel, som jag skrev i min artikel. Men mera intressant än han själv är faktiskt de redaktioner som berett honom utrymme. Det är egentligen de som borde granskas och kritiseras hårdare. Hur kan man lita på deras omdömen i andra sammanhang när de inte klarat av detta?
Lite märkligt är det att dom som inte gillar vad Omar säger inte bemöter honom i sak utan brassar på med att han är antisemit och förintelseförnekare och nu senast börjar Avci dra paralleller med Tyskland på 30-talet, uppenbarligen klarar man inte av Omars sanningsord.
Maestro,
Omar har lika rätt till att uttrycka sig som dig och mig. Och hittills har Omars åsikter bemötts sakligt av olika debattörer. Men jag ställer mig fortfarande frågande till varför man tar in en anti-demokrat som hyllar självmordsbombningar och terrorismen istället för en iranier som vill ha demokrati och yttrandefrihet i Iran. Men den reflektionen får nyhetsredaktionerna göra.
Jag har problem med nazister, vänsterextremister, islamister och förintelseförnekare och tycker det är viktigt med historisk upplysning då och då.
Skicka en kommentar