Det som händer i Rosengård är en tragedi. När brandkår- och ambulanspersonal slutar rycka ut till området för att säkerheten för personalen inte kan garanteras har något gått jäkligt snett.
Jag har stor respekt för att brandmannen Henrik Persson nu hoppar av som styrkeledare. Långt ifrån alla men tillräckligt många ungdomar saknar respekt för andra medborgare. För vad som händer nu är att alla Rosengårdsbor blir kollektivt bestraffade.
Det talas mycket om vilket ansvar samhället har. Samhället har givetvis ett ansvar att erbjuda alla medborgare fungerande verksamheter. Men föräldrar har det yttersta ansvaret för sina barn. Jag har svårt att förstå hur ett barn i 11 års åldern får vara ute halva natten.
Skräckscenariot är att något allvarligt händer. Kanske att en nära anhörig, bekant eller vän till de stenkastande ungdomarna drabbas av allvarlig sjukdom eller vistas i utrymmen det börjar brinna i och ingen kommer till deras undsättning. Jag hoppas vi slipper den dagen men jag blir inte förvånad om vi tvingas genomleva en sådan dag.
Läs även andra intressanta åsikter om Rosengård, integraion, utanförskap, Malmö, brandkåren, ambulans
tisdag 28 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Klockrent Gulan!
Ett sätt vore att ändå rycka ut men att alltid ha med sig en extra brandbil eller vattenkanon/er. Väl på plats så börjar man släckningsarbetet eller vad de nu rör sig om. Men så fort första projektilen kommer farande så ska halva styrkan
vända "bombardemanget" mot pöbeln medan övriga fortsätter med arbetsuppgiften. På så sätt kan man både utföra sitt arbete effektivt och dessutom kraftfullt markera att man inte accepterar en del av vissa medborgares beteende. Detta skulle ju dessutom avskräcka andra från liknande tilltag, exempelvis AFA, sk reclaimare, kårhusockupanter och dyl. Vidare är ju metoden redan prövad och använd vid idrottsammanhang, inte minst mot något överförfriskade djurgårdare.
Bjud buset på en rejäl kalldush helt enkelt. Lite skum och vatten har väl ingen dött av?
Ja, den stora sorgen är om någon anhörig till dessa ligister/vandaler/samhälls destruktiva krafter drabbas av en allvarlig sjukdom eller i värsta fall går bort. Det som skulle vara mest tragiskt i en sådan situation är att dessa människor inte skulle koppla detta till sitt egna betende, utan även i detta fall skylla på samhället (samhällets brist på uppbackning och att samhället vänder ryggen till Rosengård).
Problematiken i Rosengård är ungefär densamma som i Paris förorter för några år sedan. Vi har en förort med låg medelålder, hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå och en stark känsla av vanmakt.
Men jag håller med dig helt och hållet Gulan i att det i första (och främsta) hand är bristen på föräldraskap som skapar denna situation. Många föräldrar har tappat bort sig i sin roll, man vill hellre vara en bästis till sitt barn än att behöva ta ansvar för barnen.
// johan
enda sättet att komma åt segregationen är att förbjuda människor att bosätta sig i rosengård. När fler människor flyttar dit förstärks utanförskapet. Därför tycker jag moderaterna har bra förslag.
Idag Rosengård imorgon Stockholm? Den vanvettiga invandringspolitiken sätter sina spår överallt. Senast i Boden där grupper slåss sinsemellan. När ska politikerna vakna upp
Skicka en kommentar