Alla samhällsmedborgare måste visa civilkurage

Igår natt var jag på väg hem från en middag med två andra tjejkompisar. Vi promenerar längs Odengatan och plötsligt springer en kille ut på vägen. Efter kommer fyra andra killar. De hinner ikapp och fäller honom mitt på vägen. De sparkar på hans huvud och resten av kroppen. Det är fullt med människor på plats, men INGEN reagerar.

Jag och mina tjejkompisar springer fram av ren impuls och försöker stoppa killarna. Det blir hotfull stämning En av oss försöker putta bort en av dem. Jag gräver efter mobilen i väskan och ringer polisen. Fortfarande ingen som reagerar. Vi skriker på hjälp och killarna springer iväg. Han som blivit slagen reser sig. Killarna kommer tillbaks och börjar jaga honom igen. Han får några smällar till. Först nu reagerar två vakter, men det är försent. Killen har fått antal sparkar mot huvudet och resten av kroppen.

Polisen är på plats nu. De börjar förhöra folk och ber oss vänta eftersom att jag ringde polisen. I fyrtio minuter står vi där. Under tiden pratar vi med två andra killar som varit på krogen där det hela började. Vi frågar varför de inte reagerade, de säger; "hade vi gått emellan hade vi också blivit nedslagna". "Det är lättare för en tjej att stoppa ett bråk".

Jag var skärrad hela vägen hem. Killarna var runt 20-25 år, kanske yngre. Trots intensiva kampanjer senaste åren mot det meningslösa våldet och två unga människors död, Riccardo och Ahmed, även kallad "Romario" verkar vi inte lärt oss så mycket.

Om alla reagerade och ingrepp i tid så skulle kampen mot det meningslösa våldet kännas äkta. Men när man tyst står och ser på när en person ligger hjälplös på marken har vi alla misslyckats. Vi har alla ett ansvar som samhällsmedborgare.

Läs även andra intressanta åsikter om Civilkurage, gäng, bråk, polisen, Riccardo Campogiani, Ahmed "Romario" Ibrahim Ali