Varför så tyst i oppositionslägret?

Efter ett par dagars tystnad framträdde LO-chefen Wanja Lundby-Wedin i medierna igår. Om tanken var att återupprätta förtroendet så fick det motsatt effekt. Aktierna störtdök på förtroendebörsen.

Lundby-Wedin upprepade i alla framträdanden att hon känner sig "grundlurad" och att hon inte förstod vad avtalen gick ut på. Trots att det klart och tydligt framgick i fem årsredovisningar hur mycket AMF:s förre vd skulle få i pension. Bör tilläggas att Lundby-Wedin suttit med i AMF:s styrelse sedan 1994, dvs 15 år.

Man kan dra två slutsatser av detta. Wanja Lundby-Wedin var fullt medveten om vilka beslut som togs men kan inte försvara det inför egna medlemmar och far medvetet med osaningar. Eller så är hon inte kompetent för uppdraget om hon efter 15 år i samma styrelse inte förstått sin egen roll. Båda fallen är mycket allvarliga.

Krav har rests på hennes avgång. Om det blir aktuellt beror dels på LO och AMF medlemmarna. Och dels om det framkommer ny uppgifter närmaste perioden. En sån nyhet är t.ex. att styrelseordföranden Göran Tunhammar i ett uttalande idag sa att "styrelsen kände till att det skulle bli utomordentligt dyrt".

Noteras också att det är tyst från sossarnas högkvarter. Ingen Mona Sahlin, ingen Ibrahim Baylan, ingen Thomas Östros, bara en notis av Sven-Erik Österberg. Även vänsterpartiet och miljöpartiet är lågmälda. Men just det, jag glömde att de verkar i en allians numera.

Dagens artikel på DN-debatt av alliansföreträdarna om stopp för bonusar för statliga företag är mycket välkommet. Det är ett viktigt ställningstagande i dessa tider.

SvD- godkänd pension en "överraskning" SvD- "AMF:s styrelse kände till vilkor" Svd- Jan Almgren - "Lurad" Wanja bara patetiskt SvD- Maria Abrahamsson- Stig Malm avgick
DN- kände till vilkoren DN- Maria Croft Ursäkten håller inte

Läs även andra bloggares åsikter om Wanja Lundby-Wedin, LO AMF, bonusar, Mona Sahlin, Ibrahim Baylan, Sven-Erik Österberg, Lars Ohly, Maria Wetterstrand, Peter Eriksson,

enigheten varade i två dagar

Knappt två dar har passerat och den nybildade röd-gröna alliansen har redan fått bekymmer. Jag skrev i mitt förra inlägg att vi nog skulle få se en och annan konflikt inför öppen ridå, men att det skulle ske så snabbt kom lite som en överraskning måste jag nog ändå erkänna.

Miljöpartiet och vänstern kan inte enas om huruvida det ska vara en gemensam valplattform. Ohly är bakbunden av ett kongressbeslut. Men Peter Eriksson är av en annan uppfattning, så här säger han till Dn;

- Visst handlar det om en valplattform, säger han. Och hela syftet med de fem arbetsgrupperna är att ta fram en politik som täcker de flesta viktiga områden.

Låt oss ta två konkreta exempel för att förstå hur splittrad den röd-gröna alliansen är. När det gäller EU så vill sossarna vara kvar, miljöpartiet har nyligen bestämt sig för att vi inte ska dra oss ur och vänstern vill att vi lämnar omedelbart.

I säkerhetspolitiken säger sossarna ja till att skicka flera soldater till Afghanistan, mp vill bibehålla nuvarande styrka och v vill att vi kallar hem soldaterna omedelbart.

Det kan inte vara lätt att vara Mona Sahlin, knappt hinner hon dessarmera en konflikt innan en annan bryter ut. Men det ska bli intressant att följa den röd-gröna alliansens resa de kommande två åren. Och det faktum att de inte kommer redogöra för någon gemensam politisk linje innan våren 2010 förstärker bilden av att de kommer ha svårt att komma överens.

Läs även andra intressanta åsikter om röd-grön allians, splittring, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Mona Sahlin, Lars Ohly, Peter Eriksson, utrikespolitik, skatter, utbildning, bistånd, försvar


Länkar Dn, Henrik Brors, Svd, Schyman och Schlaug

Spel för gallerierna

Efter månader av turbulens i oppositionslägret kom äntligen ett besked idag. S, v och mp har härmed förklarat sig enade om en gemensam valplattform. Det var inte en dag för sent. Men vad den innehåller får vi desto värre vänta med till valåret 2010.

Hur diskussionerna förts mellan partiledarna, kraven som ställts och uppoffringarna som gjorts förblir hemligt. Det uppdagas säkert efter valet då någon debuterar som författare och redogör för hela händelseförloppet. Inte ovanligt i tider med avdankade politiker.

Dagens skådespeleri var fascinerande. Man kan ju inte direkt påstå att någon av ledarna ställde sig vid podiet med vilja. Men de inser att efter två års tjafs är det dags för nya tag även om politiken lyser med sin frånvaro som vanligt.

Man kan säga att oppositionen gjorde en Mona idag. När hon tillträdde som ordförande för ett år sedan tillsattes en massa arbetsgrupper för att kunna hänskjuta alla politiska frågor till framtiden.

S, v och mp ska tillsätta fem arbetsgrupper som ska presentera sina program under våren 2010. Till dess är det fritt fram att agera hur bäst man vill med hänvisning till arbetsgrupperna.

Det är synd för väljarna att inte kunna få besked i viktiga frågor som ekonomin, skolan, integrationen, vården, försvaret, utrikespolitiken och andra områden.

Oavsett vad så ser i alla fall jag redan fram emot valrörelsen. En valplattform i all ära men det är inte sista gången vi såg oppositionen gräla inför öppen ridå. Jag är övertygad om att de inte kommer ro detta i hamn. Skillnaderna är alldelses för stora mellan dessa partier för att de ska kunna hålla god min hela vägen.

För mer läsning klicka Dn, Henrik Brors analys, Fredrik Reinfeldts kommentar, Expressen, Svd:s Göran Eriksson

Läs även andra intressanta åsikter om socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, alliansen, regeringen, Mona Sahlin, Lars Ohly, Maria Wetterstrand, Peter Eriksson, valplattform, splittring,