måndag 25 januari 2010

Mitt tal från Dersimkonferensen tidigare idag

Mevane heja/ Ärade gäster

Ända sedan Republiken Turkiets bildande 1923 har den turkiska staten fört en systematisk politik för att förtrycka det kurdiska folket. Kurderna har fråntagits sina mest grundläggande mänskliga rättigheter.

Kulturella, sociala och politiska rättigheter som vi i Sverige ser som självklara i en demokrati.

Det kurdiska folkets historia har det senaste århundradet kantats av assimilationsprocesser, tvångsdeporteringar, förstörelse av tusentals byar, förbud att tala sitt modersmål, existensförnekelse i konstitutionen och en rad uppror från kurdernas sida.

Ett av upproren är Dersimupproret som pågick i två år, mellan åren 1937-38. Det skulle bli Mustafa Kemal Ataturks sista folkmord. Precis som vi kurder idag kräver våra rättigheter krävde våra förfäder i Dersim sina rättigheter.

Det slutade med blodbad och folkmord. Kanske så många som 70 000 civila dödades när upproret i Dersim slogs ned. Lägg därtill de tusentals familjer som tvångsdeporterades till turkiska storstäder.

Tyvärr är händelserna i Dersim inte så kända för allmänheten. Orsaken är att Turkiet har försökt att tysta ned detta, på samma sätt som turkiska staten försöker att dölja dödandet av armenier, assyrier och greker.

Vänner, Turkiet förhandlar idag om medlemskap i Europeiska Unionen. Men landet har många oförrätter de inte gjort upp med. Folkmordet på de kristna under första världskriget är fortfarande tabubelagt ämne i dagens Turkiet.

Den kurdiska frågan verkar inte få en fredlig lösning än på ett tag. De turkiska ansträngningarna låter vackert på papper men i själva verket kvarstår den kurdfientliga politiska agendan som spänner över partigränserna i turkiska parlamentet.

Det fick vi bevis på nyligen när CHP:s vice ordförande Onur Öymen i ett utspel nyligen lovordade Ataturks hantering av Dersimkurderna och menade att kampen mot de kurdiska terroristerna är helig och var stolt över folkmordet i Dersim.

Om en svensk politiker skulle hylla Förintelsen eller slavlägren i Sovjet skulle det bli ett sådant ramaskri i media att personen skulle tvingas att avgå. Men i Turkiet vägrar CHP att ens ta avstånd från uttalandet.

Detta ger en tydlig fingervisning om inställningen till de reformändringar EU kräver av Turkiet.

En viktig orsak till att vi kurder vill se en turkisk EU medlemskap är att vi inte litar på den turkiska staten. Men om EU inte upprätthåller krav på Turkiet att respektera de mänskliga rättigheterna kommer vi inte kunna lita på EU heller.

Vi vill inte se en sådan utveckling, därför är det viktigt att ställa hårdare krav på Turkiet. Ett sådant krav är konstitutionella förändringar, som garanterar kurderna deras existens, rätten att fritt tala och skriva på kurdiska, delta på lika villkor i det politiska livet, utöva sin kultur och traditioner, använda bokstäverna Q W X i det kurdiska alfabetet rätten att återvända till sina byar utan rädsla för deportation och mycket annat.

Dessa förändringar måste ske innan medlemskap, för den dagen Turkiet blir medlem i EU har man slagit fast att landet är demokratiskt. Då kan inget land hävda motsatsen. Därför är det dags att öka trycket på Turkiet.

Tills slut vill jag också säga något om det kommande riksdagsvalet. Vi är många kurder som är aktiva i olika svenska partier. Vi tycker olika i olika frågor beroende på om vi är folkpartister, socialdemokrater, moderater eller något annat. Men en fråga som enar oss är kurdfrågan, den bör vara överordnad såväl block- som partigränserna.

Vi har haft turen att flytta till ett demokratiskt land som Sverige, men kurder i olika delar av Kurdistan kämpar varje dag för sina rättigheter. Vi är skyldiga att ställa upp för dem och vara deras röster under de allra svåraste stunderna och uppmärksamma deras situation. Vi gör det bäst genom att samarbeta och inte motarbeta varandra.

Sipas/ Tack

Läs även Gurgins blogg och andra intressanta åsikter om , , , , ,

1 kommentarer:

Platon sa...

Bra sagt Gulan!