Även gravida kan bli ministrar

Det har diskuterats en hel del i medierna om Cecilia Malmströms efterträdare till ny EU-minister. Inget konstigt med det, alla är nyfikna, även jag. Folkpartiet har fyra ministerposter, två män och två kvinnor. Så rimligen borde posten tillsättas av en kvinna. De hetaste namnen media spekulerat kring är:

Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot, utrikespolitisk talesperson samt ordförande för Liberala Kvinnor.

Lotta Edholm, skolborgarråd och gruppledare för folkpartiet i Stockholms stad.

Helene Odenljung, kommunalråd i Göteborg samt 2-vice ordförande.

Cecilia Wikström, nybliven Europaparlamentariker .

Helena Dyrssén, statssekreterare på samordningskansliet i Rosenbad samt chef för fp-kansliet.

Madeleine Sjöstedt, Kulturborgarråd i Stockholms Stad.

Cecilia Wigström, riksdagsledamot.

Alla är grymt kompetenta och skulle klara av jobbet galant. Med någon av dessa på EU-ministerposten skulle det inte behövas någon särskild inskolningstid, de är pålästa och kan EU-politiken väldigt bra.

Den hetaste kandidaten de flesta talar om är Birgitta Ohlsson. I DN kunde vi föra veckan läsa att hon är gravid (stort grattis Birgitta och Mark) och därmed inte skulle vara aktuell för uppdraget. Detta får stå för DN och dess ”källor”. Men det vore djupt bekymmersamt om unga kvinnor inom politiken inte skulle kunna nå toppositioner för att de väntar barn.

När migrationsminister Tobias Bilström blev pappa förra året haglade gratulationerna in till hans departement. Mig veterligen, var han inte borta från jobbet mer än 1 vecka (om ens det). Sen var det business as usual. Men när det kommer till kvinnor är det en annan vals som gäller.

Folkpartiet Liberalerna ligger inte så bra till hos de kvinnliga väljarna, vår partiledare Jan Björklund kan bli historisk om han utser Birgitta. För det är till syvende och sist Jan som bestämmer vem posten ska tillfalla. Att låta en av Sveriges mest kompetenta politiker få ta plats i regeringen, trots att hon är gravid kommer signalera till väljarna att även regeringen lever som de lär. Dessutom skulle det gagna regeringens och folkpartiets jämställdhets- arbete.

Själv gick jag från en arbetsplats till en annan när jag var gravid i tredje månaden. Min dåvarande chef erkände att hon ställdes inför ett dilemma. Antingen anställde hon mig som ändå skulle försvinna efter 6 månader, eller någon annan som inte hade planer på att bli förälder. Jag frågade henne om hon hade garantier för att den som isf skulle få tjänsten inte planerade att skaffa barn eller ta ut föräldraledighet under närmaste perioden. Efter en vecka återkom hon till mig och jag fick tjänsten. Det handlar om attityder och attitydsförändringar.

Regeringen har råd med att Birgitta är borta i Juli. Sen tar maken Mark över och han kommer bli kanonfarsa.

Läs vad andra bloggare skrivit Rasmus Jonlund, Niklas Frykman, Politikerbloggen, Att dricka liberalt, Amanda Brihed, Expressen-Ledare, Nina Larsson

Läs även andra Birgitta Ohlsson, EU-minister, Jan Björklund, valrörelsen 2010">intressanta åsikter om Birgitta Ohlsson, EU-minister, Jan Björklund, valrörelsen 2010