Billström bör även tala klarspråk om LAS!

Idag skriver migrationsminister, Tobias Billström med fler på DN-debatt att svensk migrations-och- integrationspolitik inte lyckats integrera invandrarna i det svenska samhället. Artikeln är intressant därför att den belyser en del viktiga faktorer som skapat många av dagens problem.

Det första är övergången från arbetskraftsinvandring till framförallt flykting och anhöriginvandring som kantats av ett system genomsyrat av ett omhändertagandeperspektiv.

Det andra är samhällets oförmåga att tala om "både" rättigheter och skyldigheter och de värderingar den svenska demokratin vilar på i rädsla för att bli stämplade som främlingsfientliga.

Det tredje är arbetsmarknadens svaghet att se invandrarna som en resurs (även ur ett globalt perspektiv)

Det fjärde är den etniska segregation som bildats i en del kommuner (t.ex. Södertälje) när introduktionspolitiken inte lyckats skapa incitament som arbete, språk, utbildning och bostad för att nyanlända ska söka sig till andra delar av landet.

Jag tycker liksom Billström det är viktigt att vi vågar diskutera en del känsliga frågor öppet utan rädsla för att bli uppfattade som främlingsfientliga. Men det är också angeläget att tala om andra relevanta frågor som t.ex. hur LAS (lagen om anställningsskydd) och turordningsreglerna bidrar till att diskriminera människor. I synnerhet invandrare, ungdomar och äldre.

Vi bör med nittiotalskrisen färskt i minnet se till att inte upprepa historien nu när prognoserna pekar neråt för de kommande åren. För det är som Bilström klokt belyser i artikeln att arbetslinjen är avgörande för människors ekonomiska oberoende, men det förutsätter att vi har ett system som är rättvist.

Hur kan man tro att hedern sitter mellan benen?

Svenska dagbladet fortsätter att uppmärksamma mödomshinnefrågan och det är mycket bra. Det är viktigt att hela samhället får kunskap om den ålderdomliga och kvinnofientliga traditionen som är stark bland vissa grupper i samhället. Det bidrar inte minst till att pressa de religiösa samfunden (eftersom att de har stor makt att påverka familjerna) politiker och myndigheter att agera ännu tydligare.

Jag tror det är viktigt att också jobba med killarna i de familjer där hederstänkandet existerar. Långt ifrån alla men alltför många fostras att agera vakter åt sina systrar utanför hemmets fyra väggar. Det är inte ofta det nämns men killarna är en viktig länk för att påverka resten av familjen och släkten. Om de känner att de har samhället på sin sida kommer fler att våga stå emot pressen hemifrån.

Skolan har också en viktig roll, undervisning i jämställdhetsfrågor bör införas i tidigt stadium. Även introduktionsperioden för nyanlända ska tydliggöra den svenska lagstiftningen. Väljer man ändå att leva efter traditionen så ska man veta vilka konsekvenser det för med sig. Det är inte ok att frånta någon annan hennes rättigheter. Punkt

Låt oss hoppas att senaste tidens debatter blir inledningen till en förändring inte minst för alla de flickor (och pojkar) som alltför länge glömts bort av samhället.

Läs mer här här och här

Ingmar Karlssons senaste bok om Kurdistan

I expressen kultur recenserar Dilsa Demirbag-Sten Ingmar Karlssons bok "Kurdistan landet som icke är". Karlsson är generalkonsul i Turkiet och har varit en flitig debattör i bland annat Turkiet och kurdfrågan. Jag har både suttit i panelsamtal med honom och lyssnat till honom vid andra tillfällen.

Bäst kommer jag ihåg gången då jag, Karlsson och Turkiets ambassadör var med i samma paneldebatt. Vi höll ett varsitt anförande som följdes av ett panelsamtal. Jag talade om Köpenhamnskriterierna och fokuserade på tre saker. Kurdfrågan, Cypernfrågan och folkmordet på de kristna under första världskriget.

Karlsson nämnde knappt kurdfrågan och ambassadören hävdade bestämt att Turkiet uppfyller EU:s krav för medlemskap och tog inte ordet kurd ens i sin mun. Som tur är var jag sist på talarlistan vilket gav mig möjlighet att dels kommentera och dels rätta en del av herrarnas påståenden angående den turkiska demokratin.


Turkiska pansarvagnar rullar in i en kurdisk stad.

Efter pausen var det tänkt att vi tre skulle sitta med i ett panelsamtal inför en fullsatt publik. Men ambassadören fick plötsligt för sig att inte delta, han lämnade en fullsatt sal och kvar blev jag och Karlsson. Vi blev alla som frågetecken, kanske blev han förnärmad av alla de gånger jag nämnde ordet kurd och Kurdistan. Men tack och lov så bor man i Sverige annars hade jag fått skaka galler i något turkiskt kvinnofängelse.

Boken ska även översättas till turkiska, jag är nyfiken på titeln eftersom att ordet kurd och Kurdistan är förbjudet enligt lag i Turkiet. Jag har själv inte läst boken men har förstått av andra som gjort det att den innehåller en massa "sakfel". Karlsson kommer med stor sannolikhet åka runt i Sverige och agera Turkiet och kurdexpert efter att hans förordnande går ut om några månader. Då är det viktigt att hans analys av det politiska läget inte står oemotsagd. Därför är det bra om en diskussion kring Turkiets demokratiarbete i fortsättningen ges mer uppmärksamhet med tanke på att valet till EU parlamentet snart närmar sig.

Läs även andra intressanta åsikter om EU medlemskap, Ingmar Karlsson, kurd och Kurdistan, Turkiet

När ska vänstern sluta med SD hotet?

Bloggaren Roger skriver anklagande att bland andra Dilsa Demirbag-Sten, Mauricio Rojas och jag bidragit till att göra Sverigedemokraterna rumsrena varje gång vi uttalat oss i frågor som rör integration.

Han skriver vidare att den "nyliberala politik" vi står för har förstärkt klasskillnaderna i samhället och att vi vill assimilera människor. Min familj var tvungen att fly till Sverige just för att den turkiska staten försökte assimilera oss och förbjuda oss att säga att vi är kurder.

För ett par år sedan kunde vänstern knappa in billiga poäng för sin rasistpropaganda eftersom det var tabu att säga att integrationspolitiken misslyckats. Att de inte kan acceptera det faktum att det finns invandrare som sympatiserar med och engagerar sig i borgerliga partier visar tydligt på vilken demokratisyn de har.

Vill de bli tagna på allvar (inte mycket förtroendekapital kvar nämligen) kan det vara läge att ransaka sig själva och erkänna att den politik de fört varit förödande just för den grupp de säger sig företräda. Att språk och arbete är nyckeln till en bra integrationspolitik borde vara självklart för alla. Men så länge dessa sanningar kommer från borgerligt håll kommer vänstern fortsätta på samma spår.

Läs även Daniel Suhonens krönika på Atonbladet kultur om samma ämne

Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, Vänstern, Dilsa Demirbag- Sten, Alliansen, Integrationspolitik

Vem vill bo i Saudiarabien?

Idag skriver Aron Lund en läsvärd artikel i Expressen om fotbollspelaren Christian Wilhelmssons nya fotbollskontrakt i Saudiarabien. Frågan är om Wilhelmssons flickvän fortfarande vill följa med honom till världens mest kvinnoförtryckande land efter att ha läst artikeln.

Fyra år utan den levnadsstil vi är vana vid i Sverige kan bli svårt att förhålla sig till men jag önskar dem båda lycka till.

1800 talet har slagit rot i Sverige

Är det ok att en del landsting hjälper tjejer som lever i kyskhetskulturen att sy ihop mödhomshinnan igen? Är det rättvist att vissa endast behöver betala 260 kr för ingreppet medan andra måste vända sig till privata vårdgivare och lägga ut mellan 10000 upp till 25000 kr för samma ingrepp? Eller är det överhuvudtaget moraliskt rätt att svensk sjukvård på 2000 talet bidrar till att förstärka och upprätthålla en myt om att man ska blöda vid första samlaget som fortfarande lever kvar i patriarkala samhällen dit upplysningen inte nått ännu?

Detta är en del frågor som debatterats flitigt om i tidningarna senaste tiden, i synnerhet Expressen.

Till att börja med ska jag säga att frågan är svår att ta ställning till. Ingreppet är många tjejers livlina och för många handlar det om liv eller död. När en hel familj eller släkt sätter sin heder mellan benen på tjejen blir pressen för stor, hon ser ingen annan utväg än att sy ihop sig igen.

Men långt ifrån alla vågar ens drömma om att trotsa familjen och leva sitt liv så som hon önskar. Nej många väljer underkastelse och lever någon annans liv, ett liv de inte valt själva. Tre tjejer som stod emot trycket var Fadime, Pela och Sarah och idag lever ingen av dem längre.

Så hur hanterar man då frågan i ett samhälle som det svenska som nått längst i världen med jämställdhetsarbetet. Hur rimmar detta med de fri-och - mänskliga rättigheterna? Går det att försvara ingreppet med att vi räddar liv? Eller ska vi säga att de får skylla sig själva som inte är oskulda och att samhället inte kan vara problemlösare i alla lägen?

Jag tror det är dags att en gång för alla göra upp med denna myt. De religiösa samfunden, invandrarorganisationerna, föreningarna, kvinnoorganisationerna och andra måste vara med i det arbetet. Frågan kan inte lösas med enbart politiska instrument, här krävs en vilja till attitydförändring. Tjejerna får inte överges samtidigt som vi måste vara tydliga med att samhället inte får vara med och upprätthålla en sådan gammalmodig tradition som går i tvärs med de friheter vi åtnjuter i Sverige.

Läs även Per Bauhns artikel på brännpunkt, Nalin Pekgul i Expressen, Eduardo Grutzky Expressen

Vem sa att livet är en fest?

Nu har det gått åtta dar sedan vi kom hem med Kevin och jag lovar att jag inte gått sysslolös. Det ska ätas, bytas om, skrikas, rapas, ges tonvis med kärlek och läras både svenska och kurdiska. Sedan ska det promeneras eftersom att han gillar att åka vagn. Den som tror att en timme räcker misstror sig, min gosse behöver minst tre timmar om dan (men det gör inget, då kommer jag i form snabbare:)

Det fiffiga med denna enorma omställning är att tiden utnyttjas effektivt utan att man behöver tänka på det. Kroppen ställer om sig automatiskt på ett sätt som inte går att förklara. Är Kevin vaken så är det bara han som gäller, sover han försöker vi bland annat uppdatera bloggen, läsa, surfa runt på nätet eller bara titta på TV

Att ha barn är inte som dans på rosor, ens psyke sätts på prov hela tiden och man går på helspänn dygnet runt. Varje gång man fått honom att somna känns som en seger, men är han vaken har fått mat och blivit ombytt så finns inget som kan ersätta de stunderna då man ligger och gosar.

Ps! Nästa inlägg kommer inte handla om Kevin eller hur det är att vara morsa men jag kände att jag ville dela med mig av senaste tidens nyfunna känslor hos mig:=)