Bäst kommer jag ihåg gången då jag, Karlsson och Turkiets ambassadör var med i samma paneldebatt. Vi höll ett varsitt anförande som följdes av ett panelsamtal. Jag talade om Köpenhamnskriterierna och fokuserade på tre saker. Kurdfrågan, Cypernfrågan och folkmordet på de kristna under första världskriget.
Karlsson nämnde knappt kurdfrågan och ambassadören hävdade bestämt att Turkiet uppfyller EU:s krav för medlemskap och tog inte ordet kurd ens i sin mun. Som tur är var jag sist på talarlistan vilket gav mig möjlighet att dels kommentera och dels rätta en del av herrarnas påståenden angående den turkiska demokratin.
Turkiska pansarvagnar rullar in i en kurdisk stad.
Efter pausen var det tänkt att vi tre skulle sitta med i ett panelsamtal inför en fullsatt publik. Men ambassadören fick plötsligt för sig att inte delta, han lämnade en fullsatt sal och kvar blev jag och Karlsson. Vi blev alla som frågetecken, kanske blev han förnärmad av alla de gånger jag nämnde ordet kurd och Kurdistan. Men tack och lov så bor man i Sverige annars hade jag fått skaka galler i något turkiskt kvinnofängelse.
Boken ska även översättas till turkiska, jag är nyfiken på titeln eftersom att ordet kurd och Kurdistan är förbjudet enligt lag i Turkiet. Jag har själv inte läst boken men har förstått av andra som gjort det att den innehåller en massa "sakfel". Karlsson kommer med stor sannolikhet åka runt i Sverige och agera Turkiet och kurdexpert efter att hans förordnande går ut om några månader. Då är det viktigt att hans analys av det politiska läget inte står oemotsagd. Därför är det bra om en diskussion kring Turkiets demokratiarbete i fortsättningen ges mer uppmärksamhet med tanke på att valet till EU parlamentet snart närmar sig.
Läs även andra intressanta åsikter om EU medlemskap, Ingmar Karlsson, kurd och Kurdistan, Turkiet
Inlägg
