tjaffs å fest i Turkiet

Förra veckan var jag på semester i Alanya. Det var trevligt men ganska problemfyllt. Jag visste innan jag åkte att resan inte skulle vara smärtfri, men att kurdhatet var så öppet även på turistorterna förvånade mig.

Exempel på otrevligheter man kan råka ut för om man befinner sig i Alanya och säger att man är kurd:

• Passkontrollanten blir arg som ett bi om han frågar om man är turk och man svarar nej, jag är kurd. Man blir korsförhörd och jag lovar att ens namn söks på varje register i landet.
  
• Checkar man in på Belle hotell och förutsätts vara turk och säger att man är kurd får man räkna med dålig service. Man kan inte heller räkna med att hotellpersonalen är trevliga mot en. Där är det kollektivet som räknas, har en blivit sur är det sympatiåtgärder som räknas. Funkar lite som LO-kollektivet.


• Ska man beställa en kopp kaffe får man vänta en halvtimme. Sen tar det ytterligare en halvtimme att få kaffet, när kaffet väl kommer skickar man tillbaks det för att det är kallt och smakar p--s.


• Äter man middag på hotellet får man räkna med smutsiga bordsdukar och en servitör man tror är kraftigt skelögd. För inte tittar han på dig när han tar beställning.


• Ska man köpa saker på hotellet ska det helst betalas kontant. Skriver man upp det på rummet rekommenderas att anteckna allt man handlat, annars kommer notan inte stämma.


• Vill man titta på en världskarta ska man inte göra det på hotell Belle. Där använder de nämligen mirakelmedlet tippex för att dölja allt som heter kurd, Kurdistan osv. (se foto nedan)


• Vill man höra en riktig fascist tala ut om folkmordet på armenierna, syrianerna, assyrierna, kaldéerna och pontiegrekerna så ska man ta sig till snabbmarketen runt hotellet. Där får man nämligen höra hur Atatürkdyrkare försvarar folkmordet och önskar att Atatürk hade dödat ”hela rubbet” därför att de inte förtjänade att leva. Det är dock inte ägaren, han är trevlig och demokrat.


• Åker man taxi får man höra hur taxichaufförer stolta säger att de ska rösta på MHP eftersom ”dom ska döda i norra Irak”.

Det finns fler exempel, men dessa får räcka. Nu undrar säkert en del som läser detta inlägg hur i helsike jag orkat stå ut eller om jag överhuvudtaget fått någon vila under veckan. Jag har faktiskt haft mycket trevligt.

Jag träffade en hel del underbara människor (framförallt kurder) jag hoppas kunna ha kontakt med. Men det fanns även en del trevliga turkar jag växlade nummer med. Jag har varken fått avsmak eller blivit avskräckt från att åka tillbaks.

Jag tror faktiskt det är nödvändigt att fler kurder gör samma resa. Det är genom samtal, oavsett vad vi tycker om varandras åsikter som vi kan öka förståelsen. Jag räddade varken världen eller löste kurdfrågan i Alanya, men jag tror att jag satte avtryck.

Här är lite bilder från resan:

Kartan på väggen på Hotell Belle. Notera de nio bokstäverna som är överstrukna med tippex...

Snyggaste valkandidaten i turkiska valet. Denne Kim Jong Ataturk kandiderar för DP som bland annat kräver att Turkiet ska annektera en tredjedel av Irak.

Fredrik och jag på väg till frisören och därefter ut och parta.

Partihögkvarter för MHP, de grå vargarnas parti. De har lite svårt med stavningen eftersom de sätter flaggorna åt fel håll.

Jag och syrran Rojda på Bellmans nere vid hamnen.

Jag flyger fallskärm (den gula pricken i mitten). Jag är på väg mot kameran, inte in i berget.

Fredrik dansar kurdisk folkdans med två bartenders från Mardin. Han är duktig min man, men han klarar inte axelchock-dansen ännu trots att han har tränat på fyra newrozfester.




Valannons för AKP, det enda muslimska partiet som skulle få min röst.

Turkiet inte redo att blir EU- medlem

Bloggen har inte uppdaterats pa ett tag. Det beror pa att jag ligger pa Cleopatra beach i Alanya, Turkiet och dricker paraplydrinkar och forsoker ha trevligt. Men det ar svart att koppla av nar turkiska ungdomar man kommer i kontakt med blir fientliga sa fort jag sager att jag ar kurd.

Det finns en hel del att skriva om nar jag kommer hem. Men en sak ar sakert. Turkiet ar definitivt inte redo att bli medlem i EU. Detta forstarker mina argument att Turkiet maste ta itu med sin morka historia och mena allvar med att lata demokratin sprida sig i hela samhallet.

Islamisterna misslyckades i London denna gång!

Det kan inte vara lätt att vara muslim i London dessa dagar. Ännu ett terrorattentat planerat av islamistiska fundamentalister förhindrades i sista stund av brittisk polis. Denna gång kunde dödstalen ha uppgått till ett par hundra jämfört med 2005 när 52 människor dödades i attackerna mot tunnelbanan och en buss i centrala London.

Hatet mot västvärlden och den frihet vi har är så stark att terroristerna inte skyr några medel. Frågan är om de överhuvudtaget bryr sig om sina så kallade ”bröder och systrar”? Förstår dom vilka konsekvenser dessa barbariska handlingar får för andra muslimer som försöker leva normala liv? Ja, det gör de, men de struntar fullständigt i följderna eftersom att de ser muslimer som inte stödjer ”deras kamp mot satan” som förrädare och otrogna.

Jag har länge hävdat att islam måste reformeras och anpassas till det demokratiska, moderna och sekulära samhället. Så länge fundamentalister tillåts använda islam för egna syften och moderata muslimer inte agerar kraftfullare kommer problemen bli än större i framtiden.

I Sverige blir vi mer medvetna om den globala terrorn. Det finns inget som tyder på att Sverige är fredad mot terrorism. Men ändå finns debattörer som menar att underrättelseverksamhet inte får bedrivas eftersom att det är rasistiskt och hänger ut grupper. Vad man indirekt säger är att vi ska ge f-n i att arbeta förebyggande och förhindra att extremismen slår rot i vårt samhälle.

Det är en lika naiv som pinsam inställning. Ska vi sitta platt och invänta dagen då någon av våra storstäder, gallerior, affärscentrer eller annan offentlig plats blir föremål för attentat? Självklart inte, svensk underrättelseverksamhet måste förbättras och ges befogenheter att skydda alla medborgare mot terrorism samtidigt som samarbetet med andra länders underrättelsetjänster förstärks.

Kvinnorna rockar i folkpartiet!

Idag offentliggjorde folkpartiets valberedning förslagen till partipresidium och partistyrelse. Jan Björklund blir partiordförande (om ingen utmanar och vinner förstås :-)

Cecilia Malmström var inte heller någon nyhet. Även Liberala Invandrarförbundet nominerade henne till förste vice- ordförande. Helene Odenjung, kommunalråd i Göteborg var däremot ett otippat kort måste jag säga. Har träffat henne i en del partisammanhang. Hon är duktig och kommer att göra bra jobb i presidiet. Det är bra att kompetenta kvinnor får ledande positioner.

Partistyrelseförslagen innehåller en del intressanta namn värda att nämna.

Nina Larsson, riksdagsledamot från Karlstad har skinn på näsan. Hon kör med raka rör och bangar inte för att ta debatter. Dessutom är hon briljant i försvarsfrågorna.

Lotta Edholm, skolborgarråd från Stockholm är ett levande lexikon i framförallt skolfrågorna. Vi sitter i fullmäktige tillsammans så jag har fått möjligheten att lära känna henne.

Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot från Stockholm, känner de flesta till. Är det någon som vågar driva frågor andra håller tyst om så är det Birgitta. Med henne i partistyrelsen kommer det bli heta debatter och hon kommer säkert få en och annan att svettas till i stolen.

Maria Wallhager, landstingsråd i Stockholm, är också en duktig och kompetent politiker. Hon är även ordförande i länsförbundet och har stor respekt bland många aktiva.

Nomineringen av Roger Haddad, kommunalråd i Västerås, gladdes jag mycket åt. Han är ung och invandare (vilket är bristvara). Roger drev en framgångsrik personvalskampanj och fick flest personkryss till riksdagen i sin valkrets men det räckte inte hela vägen. Jag tror det var tio röster som krävdes för honom att komma över spärren. Men det kommer fler tillfällen.


Jag är själv adjungerad till partistyrelsen i egenskap av ordförande för Liberala Invandrarförbundet. Jag ser fram emot att träffa samtliga nästa gång vi har möte. Nedan finns övriga listan på kandidater.

Jonas Andersson, Partille, omval
Ann-Cathrine André, Skeppshult, omval
Carl B Hamilton, Stockholm, omval
Claes Jägevall, Tibro, omval
Tobias Krantz, Jönköping, nyval
Håkan Lindh, Skellefteå, omval
Britt-Marie Lövgren, Umeå, omval
Johan Pehrson, Örebro, omval
Karin Pilsäter, Botkyrka, omval
Birgitta Rydberg, Stockholm, omval
Nyamko Sabuni, Stockholm, omval
Olle Schmidt, Malmö, omval
Torkild Strandberg, Landskrona, nyval
Jens Sundström, Alvik, Norrbotten, nyval
Sverker Thorén, Västervik, nyval
Barbro Westerholm, Stockholm, omval

Kemiske Ali döms till döden, kurderna får upprättelse!

Så kom äntligen domen mot Al-Majid känd som ”kemiske Ali”. Slaktaren från Bagdad har dömts till döden genom hängning. Han är en av männen som skoningslöst dödat över 182 000 kurder under anfalkampanjen som diktatorn Saddam Hussein var arkitekt och upphovsman till.

Kurderna i Irak har varit med om folkmord, tvångsdeportationer, arabiseringskampanjer, skövlingar av byar, kidnappningar av barn som sålts som sexslavar till bland annat Egypten och mycket annat. Trots det har de kämpat för sin frihet och kämpat emot en av världens mest brutala diktatorer.

Därför är det en glädjens dag för många kurder. De har fått upprättelse till slut. Nu vågar de gå vidare, blicka framåt, våga tro på framtiden och bygga sina samhällen utan fruktan för diktatorns återkomst. Men för många kurder kommer såren aldrig att läka. De är ständigt påminda om familjemedlemmar, släktingar, vänner och bekanta som föll offer för Saddam Husseins folkmordskampanj.

De flesta kommer ihåg vad som hände i Halabja den 16 mars 1988. Irakiska flygplan flög över staden under ledning av Kemiske Ali och besprutade samhället med kemiska stridsmedel. Över 5000 barn, kvinnor och män föll offer för en av mänsklighetens mest brutala händelser. Än idag föds det barn med grava missbildningar och utvecklingsstörningar.

Fredrik och jag besökte Halabja sommaren 2005. På vägarna möttes vi av stora skyltar med lemlästade barn. Det var en av de mest gripande stunderna i mitt liv och tårarna gick inte att hålla tillbaks. Vi besökte även museet där man gjort en rekonstruktion på hur Halabja såg ut timmarna efter gasattackerna. Vi träffade överlevande och alla hade sina berättelser. Någon hade förlorat sin man, en annan sina barn, en tredje hela sin familj och en fjärde hela släkten.

Resan till södra Kurdistan och Halabja fick mig att inse hur lycklig lottad jag är som fått möjligheten att växa upp i frihet. Hur lycklig lottad jag har varit som inte behövt gömma min identitet, språk eller ursprung för rädsla av repressalier. Nu kan många kurder också åtnjuta sin frihet utan rädsla för diktatorns återkomst.

Den svenska vänstern använder ofta i debatten argument att kriget i Irak var folkrättsvidrigt och bröt mot folkrätten. Men har de ställt sig frågan om huruvida folkrätten hjälpte kurderna när de som mest behövde skydd mot diktatorn Saddam Husseins och hans folkmordskamanj?

Trevlig midsommar!

I morgon är det midsommarafton. Många lämnar stan även Fredrik och jag. Vi ska fira helgdagen ute på skärgården. Det blir min tredje midsommarfirande. Jag ser fram emot att träffa familj och bekanta, men jag kan inte direkt säga att maten lockar.

Jag äter inte sill, inte särskilt förtjust i kokt potatis, dricker inte nubbe och kan inte en enda snapsvisa. För min del brukar det bli köttbullar, prinskorvar, senap och potatis. Jag vet att det låter tråkigt men hellre det än inget alls. Vad jag däremot ser framemot är vila, trevligt sällskap och bruset av skärgårdsvattnet. Kanske blir det ett varv runt midsommarstången. Små grodorna kan jag i alla fall sjunga:=)

Trevlig midsommar!

Gulan

Miljöpartister och integration!

Idag hade kommunfullmäktige sitt sista möte innan sommaruppehållet. Dagens möte var extrainsatt eftersom att oppositionen på förra mötet bestämde sig för minoritetsbordläggning av ärendet ”utförsäljning av centrumkompaniet”. Trots tre timmars debatt den 18/6 var de inte nöjda. Ytterligare två timmar avsattes idag för att höra samma åsikter. Suck.

Dagens möte kostade skattebetalarna cirka 140000 kronor. Tråkigt, men det är sant. Jag hade inte tänkt gå upp och säga något, men när en av miljöpartisterna gick upp och sa hur försäljningen drabbar kvinnor som bor i Rinkeby kunde jag inte sitta stil.

Är det någon stadsdel som gynnas av att privata aktörer tar över köpcentrerna i Stockholm så är det just Rinkeby. Genom satsning på framförallt nya butiker och företag trängs de mansdominerande föreningarna undan. Rinkeby centrum har belägrats av män (ofta arbetslösa) som sitter dagarna ut på caféer och förhindrar kvinnor från att vistas vid centrumorådet.

En del maffialiknande mansdominerande föreningar som ska arbeta med jämställdhet och integrationsfrågor gör allt annat än driver integrationsfrämjande verksamheter. Kvinnor är ofta uteslutna ur dessa församlingar och många lever isolerade liv.

Men givetvis vill inte miljöpartiet erkänna detta. De har ju varit med och format den politik som försatt så många kvinnor i utanförskap. Jag ser fram emot fortsatta debatter med miljöpartiet, speciellt i frågan kring hederskultur. De har hittills förnekat att många kvinnor och flickor i just Rinkeby lever hedersrelaterade liv. Men en rundtur i Rinkeby kanske får dem att omvärdera en del ställningstaganden.